Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
SVENSK LÄKAKETTDNING.
Nr 38
skola, ett par ar även vid Maria och Kungsholmens folkskolor. Efter att under några ar ha varit teckningslärare vid högre realläroverket på Norrmalm i Stockholm blev han 1882 ordinarie innehavare av befattningen, vilken han innehade till 1923. Aren 1880-1892 var han jämväl lärare i välskrivning vid samma läroverk. E. har dessutom åren 1883-1902 varit huvudlärare i frihandsteck-ning och mönsterritning vid Stockholms borgarskola och har även i åtskilliga ar undervisat vid yrkesskolan för bokhantverk och vid Stockholms samgymnasium.
Åren 1882-1897 var han Svenska teck-ningslärarsallskapets sekreterare och fun-
§erade sedan i många ar som dess ordförande, åsom sakkunnig var han inkallad i skollagskommittén av 1890 och läroverkskommittén av ar 1900 samt i folkundervisningskommittén. Han har ock flera gånger av l ar o verks ö ver styr elsen anlitats såsom sakkunnig. Många äro ock de nya teckningssalar i vart land, som med E:s hjälp och ledning blivit inredda.
Vid den nordiska industriutställningen i Köpenhamn 1888 erhöll han hedersomnämnande for ritbord med rörlig skiva och tillerkändes utmärkelser på stockholmsutställningen 1897 och på utställningen i S:t Louis 1904.
Från 17:e allmänna folkskollärarmötet.
Riktlinjer för folkskolbarnens
medicinsk-hygieniska
omvårdnad.
Föredrag av överläkaren med. dr C. A. Ljunggren, Trälleborg.
(Forts. fr. nr 37).
6. Två viktiga uppgifter för det fortsatta hälsoarbetet.
a. Bekämpandet av tuberkulosen.
Utom de klena barnen ar det två stora kategorier av barn, som den nuvarande skolläkarorganisationen tager alltför litet hänsyn till, nämligen:
Det tuberkulösa barnet, som redan vid sitt inträde i skolan bör uppspåras och omsorgsfullt följas och behandlas. Detta därför att man numera känner, att den lungsot, som uppträder i den vuxna åldern, härrör från en infektion i barnaåren, ja, en del mycket erfarna tuberkulosläkare hålla före och hava anfört mycket kraftiga skäl för den uppfattningen, att det just ar de barn, som infekterats före 7-års åldern, som bilda själva stocken till lungsotspatienterna. Efter denna tid tyckas samtliga iakttagelser tala för att i de länder såsom vårt eget land, där tuberkulosen sedan mycket lång tid tillbaka förekommit, en infektion mera sällan medfört några svårare följder. Härtill kommer den viktiga erfarenheten, att tuberkulosen i barnaåldern, vanligen lokaliserad i körtlarna, ar vida tillgängligare för behandling an den senare lungsoten.
Om man betänker, att alla lungsotsanstalter, som tyvärr sällan medföra full hälsa, årligen betinga i utgifter cirka 25 miljoner kr., förutom det oerhörda värdet av förlorade arbetsdagar, och en effektiv skolläkarinstitution inriktad även
på denna viktiga uppgift ej enligt min uppfattning for alla svenska folkskolbarn behövde medföra större årliga kostnader an YIO av detta belopp, vartill kommer ett mindre belopp för uppförande av friluftsskolor för de barn, som ej kunna skötas i hemmen, sa vågar jag verkligen påstå, att staten ej har råd att undvara en dylik institution.
b. Förhindrande av sinnessjukdomars och nervösa åkommors uppkomst.
Det med nervösa eller psykiska rubbningar behäftade barnet utgör den andra icke mindre viktiga kategorien av skolbarn i behov av omvårdnad.
Vi ha i vårt land en mängd hospital for vård av sinnessjuka, därav en del sa stora, att de nästan erinra om små städer, och ändock äro de icke tillräckliga, utan man måste bygga nya. Jag såg nyligen ett förslag, att 300 provisoriska anstalter vore av nöden för att täcka behovet.
Därjämte finnes, som var man känner, ett stort antal människor, som lida av bristande andlig jämvikt till plåga både för sig själva och för sin omgivning, de s. k. nervösa, hos vilka det abnorma tillståndet tager sig uttryck an som hysteri, neurasteni, alkoholism, överdriven känslighet, brist på självbehärskning - ja, även uppträder under för samhället skadliga, brottsliga former.
Den moderna psykiatrien har lärt oss, att dessa avvikelser från det normala mera sällan beror på åtminstone grövre organiska förändringar i hjärnan, såsom ju förhållandet ar i de flesta andra sjukdomar, såsom ett njurlidande, lunginflammation, magkatarr m. m. Där finna vi ju alltid bestämda anatomiska förändringar i de olika organen motsvarande sjukdomen. För de flesta avvikelser inom vårt sinnes- och känsloliv finner man ingen sådan motsvarighet, men väl har man kunnat spåra anlag härför tillbaka ända till barndomsperioden. En till en början obetydlig avvikelse kan slutligen leda till vansinne, hysteri, brott, självmord eller ett liv utan verklig livsglädje.
Alla dessa vuxna, åtminstone de flesta, hava en gång suttit på skolbänken, och den frågan ställer sig nära till hands, huruvida man icke genom att tidigt kunna upptäcka de barn, som äro predispone-rade för sinnes- eller nervösa rubbningar, genom lämplig behandling skulle kunna rädda åtminstone en del av dem från deras eljest sorgliga öde. * Tyvärr ar vår kunskap i dessa ting ännu synnerligen bristfällig, men allt mer och mer börjar man inse dess stora betydelse. Tennån har tillsamman med en psykiatriker Hoag utarbetat en synnerligen god framställning, dels över den mångfald av symptomer, som i detta hänseende böra av läkaren och läraren uppmärksammas hos skolbarnen, dels ock givit goda direktiv för dessas avhjälpande.
I sitt förut av mig omnämnda före-
drag framhåller Holt den utomordentliga vikten av att pediatrikern inriktar sig på ett ingående studium av den mentala hygienen. Han erinrar om att många av barnens s. k. ovanor, deras omotiverade rädsla, deras överdrivna känslighet, nattskräcken hos barnen m. m. ha en betydelse, som få uppskatta och såväl i hemmen som av läkare och lärare bagatelliseras. Man har funnit, skriver han, hos de unga männen, där symptomer av en dementia precox eller någon annan sinnessjukdom uppträder, att en stor del av dem redan tidigt i barndomen visat symptom av en psykisk ostadighet. Hade dessa yttringar riktigt uppfattats och barnen ägnats en uppfostran riktad på att behandla dessa, torde deras öden säkerligen blivit helt annat och, tilllägger han, det ar endast i de tidigaste stadierna av sinnessjukdom som behandling kan hava någon verkan.
I Amerika har man även nyligen inrättat psykopatiska institut. Å den sista barnläkarkongressen därstädes hölls ett föredrag, vari redogjordes för metodiken och resultaten hos de barn, som där varit intagna, och den därpå följande diskussionen gav ett livligt intryck av läkarnas stora intresse för denna allmänt erkänt försummade ytterst viktiga del av barnhygienen.
Beträffande nu riktlinjerna för dessa barns behandling sa böra ju de svårare fallen ej gå i de vanliga klasserna utan hänvisas till specialklasser eller, om barnen visa brottsliga tendenser, till skyddshem, som böra förestås av i deras behandling väl tränade personer. Sa var icke förhållandet i ett skyddshem för Trälleborgsbarn, som jag inspekterade. För de övriga barnens behandling måste ju samarbetet mellan läkaren och läraren bliva synnerligen intimt. Läraren behöver läkaren, som upplyser honom om de framsteg läkarvetenskapen på detta nya område gör, och det ar sedan läraren, som har det maktpåliggande värvet att praktiskt tillämpa dessa lärdomar på barnen, sa framt det icke ar frågan om rent kroppsliga orsaker.
Jag tillåter mig illustrera det sagda med ett par exempel. Läraren har några slöa, lata barn. Efter en noggrann fysisk och mental undersökning konstaterar läkaren, att i ett fall barnets lättja ar beroende på dess klena konstitution och ar ett uttryck för självbevarelsedrift hos barnet för att skydda sig mot all överansträngning. Här ar lindring i skolarbetet nödvändig, och det viktigaste här ar, att kroppen starkes. I ett annat fall föreligger en konstitutionell andlig tröghet, en s. k. asteni. Här bör läraren söka kraftigt stimulera upp barnet, ty erfarenheten har visat, att om denna slöhet icke kan bortarbetas, tills barnet hunnit 12 ar, ar föga hopp, att densamma någonsin försvinner, l ett tredje fall kan anledningen vara en bristande funktion av de s. k. inre körtlarna, för vilkas förbättrande fordras organoterapi. Vidare ha vi sådana fall, där barnen äro utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
