Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
749
kontroll i hemmen och lättjan beroende på rent självsvåld, eller kan den bero på olämpliga dietförhållenden eller någon särskild sjukdom.
Det kinkiga och klena barnet, vilket föräldrarna ofta vilja klema bort, sa att det får vana, att alltid någon skall hjälpa det, kommer härigenom att lida av svaghet och nervös invaliditet även senare i livet. Detta barn bör läraren sa småningom träna upp till självförtroende och till att hjälpa sig själv.
Lärarna böra hava klart för sig, att barnet under folkskolåldern icke ar i stånd till självständigt tänkande, på grund av att dess hjärna icke ar tillräckligt utvecklad, vilket sker uppåt 17, 18-20 års åldern, utan ar snarare en uppsam-lare av intryck, goda såväl som dåliga, och saknar strängt taget moral. Det lig-ker mycken sanning i den satsen, att »barnet ar en produkt av sin omgivning», och man ser ju ej sällan, att ett barn, som ljuger eller stjäl, har mycket lätt att locka andra till detsamma, utan att vi därför hava rätt att göra barnen själva ansvariga därför och att behandla dem med hårdhet. Ansvaret härför hava de, som hava givit barnen dessa intryck.
De av barnen samlade intrycken bilda sedan grundstommen till deras framtida andliga utveckling och karaktär. Därför kan en med uppmärksamhet ledd uppfostran just för dessa med abnorma anlag behäftade barn genom att flitigt bibringa dem för deras utveckling nyttiga lärdomar rädda dem undan den fara de sväva i.
Men kunde någon säga: »I samma familj med samma uppfostran kan där ju finnas ett barn med god karaktär och ett med dålig karaktär. Jag svarar härtill: I samma familj kan ett barn insjukna i skarlakansfeber eller tuberkulos, det andra förbli friskt. De moraliska smittämnena äro minst lika spridda som de kroppsliga, och likaväl som man behandlar det skarlakanssjuka barnet, bör man behandla barnet med den dåliga karaktären.
Antalet nervösa barn i den skola, jag arbetar i, uppskattades förra året till 2 % men i ar till 17 ,% beroende på att jag i ar börjat intressera lärarna för denna fråga. Deras intresse har överträffat mina förväntningar, sa att de sporrat mig själv till att söka utvidga min förut ganska ringa kunskap på detta område. Jag skulle kunna anföra flera exempel på ett energiskt uppoffrande arbete, som nu under sista året av lärare och lärarinnor nedlagts på dessa stackars barn. Jag tillåter mig endast anföra ett: en lärarinna i en av småklasserna visade mig ett barn, som mycket livligt sökte svara på alla frågorna men mycket ofta gav absurda svar. Sa frågade lärarinnan henne, var Jesus föddes. Hon svarade genast: »På hotell Tre Lejon i Trälleborg», och då lärarinnan invände: Hur kan du svara sa? inföll flickan: »Ja, det var fel, han föddes i
stället på godtemplarsalen.» Jag uppfattade barnet lida av en sinnesrubbning, kallad echolali med mycket dåliga utsikter till förbättring. Efter något mer an ett halvår bad lärarinnan mig komma och höra på barnet, det hade då tydliken mycket förbättrats. Detta hade fordrat ett oerhört tålamod, och jag kunde ej annat an uttala min beundran för denna i det obemärkta utförda hjältebragd.
För närvarande ar det omöjligt att överskåda vad vi på detta område i en framtid kunna uträtta, men målet, som hägrar för oss ar stort och väl värt en kraftig ansträngning.
7. Slutord. Den bästa ekonomien.
Innan jag slutar, vill jag påpeka, att inom tandvården for skolbarn har man börjat glädjande nog komma underfund med, dels att landsbygdens barn även borde komma i åtnjutande av en sådan, dels att den förut billiga men bristfälliga tandvården, som fanns i städerna, borde ersättas med en visserligen dyrbarare men betydligt effektivare, och en hel del städer, ja även mindre, hava redan genomfört en sådan, l Stockholm var (utgiften) budgeten för ar 1907 6,000 kr. och för ar 1923 betydligt över 200,000. Men skolbarnen hava, såsom jag förut visat, även andra och viktigare brister an dåliga tänder, och dessa å sin sida bero ofta på en dålig konstitution, som framför allt behöver stärkas. Därför synes det mig vara ett an större behov att utvidga den medicinskhygieniska omvårdnaden till om möjligt alla folkskolbarn och framför allt organisera den sa, att den verkligen gör dessa barn någon större nytta.
Jag för min del betraktar det som en mycket dålig ekonomi av staten att bara bygga nya vårdanstalter för tuberkulos i dess senare stadier, nya sinnessjukanstalter och anstalter för gamla neuroser, vilka numera kräva en oerhört stor personal och oerhörda årliga kostnader, i stället for att åtminstone försöka att med kraft angripa dessa sjukdomar i de tidigare stadierna med hopp om att kunna stävja deras utveckling.
Enligt min uppfattning kommer framtiden att visa, att vi därför icke hava något bättre instrument an skolan, ty här hava vi hela den uppväxande generationen samlad på en plats, där vi hava det mest gynnsamma tillfälle till att kunna uppspåra och söka avhjälpa dess fysiska och andliga brister, ett arbete, som fransmannen Armand Delille kallar det sublima arbetet att förnya och stärka rasen, ja, jag anser det vara et t brott mot den nya generationen att försumma detta tillfälle, och det skulle glädja mig mycket, om jag lyckats göra min framställning sådan, att även Ni, ärade åhörare, delade den uppfattningen.
De större städernas folk-skollär arkongresser,
I en längre betraktelse har hr Viktor Fredriksson i senaste numret av denna tidning ansett tillständigt offentliggöra den upptäckten, att de större städernas folkskollärarkongresser syfta till »att undergräva samhörighetskänslan inom lärarkåren», att de utgöra »försök att på omvägar vinna mark for söndringstendenser», och att de »avse att konstruera fram gränslinjer mellan land och stad, vilkas genomförande otvivelaktigt skulle innebära ett sönderbrytande av nu befintliga riksorganisationer». Ja, han drar sig inte ens för att beteckna kongressernas verksamhet som »ett smusslande i skumrasket med utläggande av villospår för organisationerna inom Sveriges folk-skollärarkår».
Sedan han efter dessa till synes något djärva anklagelser liksom hajat till en smula, söker hatt samla sig till fasthet i påståendet, att här »ett enskilt intresse står emot ett allmänt».
Ehuru dessa anklagelser och det mesta övriga i artikeln ar av den art, att ett bemötande knappast ar behövligt, tillåta vi oss dock anhålla om plats for följande.
De större städernas folkskollärarkongresser ha pågått i mer an 18 ar. Förslaget om hållande av dylika väcktes i Göteborgs folkskollärarsällskap den 27 januari 1906 av dåvarande ordföranden i Göteborgskretsen av S. A. F., numera undervisningsrådet Per Holmén. Sällskapet beslöt enhälligt bifalla förslaget och utsände den l mars samma ar till 22 större och medelstora städer en inbjudan, vari det bi. a. heter:
» Otvivelaktigt finnas på folkskolans område åtskilliga frågor, som äro gemensamma för de större och medelstora städerna men däremot icke beröra landsbygden.
Beträffande dessa gemensamma angelägenheter synas oss fördelarna av ett samarbete lärarna emellan ligga i öppen dag. Ett enigt uppträdande i skolans och lärarkårens livsfrågor torde särskilt under perioder av stor livaktighet på skolpolitikens område vara mera av nöden an under vanliga förhållanden, ty det ar i dylika tider de stora frågornas öde avgöres. Försitter man då sin rätt, eller draga de spridda krafterna åt skilda håll, blir resultatet i regel otillfredsställande.»
Att Göteborgs folkskollärarsällskaps uppfattning allmänt delades av intresserade lärare i andra städer framgår därav, att 19 av de 22 städer, till vilka inbjudningen blivit utsänd, skickade ombud till den första kongressen, som hölls i Göteborg den 16 och 17 april 1906, och att ombuden voro på det klara ined att det inledda samarbetet Hborde förtsättas, visade sig lika oförtydbart. Kongressen beslöt nämligen, att ett möte mellan folkskollärare från Sveriges större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
