Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
769
utan även omintetgöra de landvinningar, som under de senaste åren gjorts på folkskolans fält.
Det ligger obestridligen i varje till folkskolan hörande lärares och lärarinnas eget intresse, att genom medlemskap i Sveriges allmänna folkskollärarförening bidraga till det gemensamma arbetet och den gemensamma striden för folkskolans och dess lärarkårs bästa - det räcker ingalunda att tillhöra en särförening, och det ar egentligen en skam att vilja njuta frukterna av den allmänna föreningens arbete utan att påtaga sig någon som helst andel i detsamma - men då tredjedelen av lärarkåren ännu icke insett detta, måste tydligen ett energiskt upplysningsarbete bedrivas för att få dem alla med i den allmänna föreningen. För att få ett sådant arbete utfört måste man givetvis lita till sockenombuden framför allt men även till kretsordförande och länsombud samt till varje enskild nuvarande föreningsmedlem. Önskvärt vore givetvis, att denna fråga toges upp vid de särskilda kretsmöten, som nu hållas landet runt, och att man därvid sökte göra vad man kunde för en ökad anslutning till föreningen.
En energisk missionär
for införande i rikets folksko or av praktiskt hälsovårdsarbete, liknande det som numera i vidsträckt omfattning upptagits i de amerikanska skolorna*, ar överläkaren vid lasarettet i Trälleborg med. dr C. Aiig. Ljunggren. Våra läsare känna honom genom det föredrag, ban höll vid 17:e allmänna svenska folkskollärarmötet, »Riktlinjer för folkskolbarnens medicinsk-hygieniska omvårdnad», vilket föredrag in extenso återgivits i Svensk Läraretidning.
Genom detta föredrag har folk-skollärarkårens uppmärksamhet på nämnda hälsovårdsarbete blivit väckt, och med anledning härav har dr Ljunggren blivit från flera håll anmodad att hjälpa lärarna med igångsättande och anordnande av sådant arbete. Dr Ljunggren håller sålunda nu på att organisera hälsovårdsarbetet i ett 30-tal skånska skolor, en församling i Västerbotten far hans hjälp för ett 10-tal skolor, 2 städer ha fått hans tabeller med anvisningar, och längre fram på året skall han efter anmodan hålla föredrag i ämnet i Göteborg, dels för läkarna och övriga intresserade, dels för lärarna.
Dr Ljunggrens oegennyttiga arbete i förevarande avseende ar sa myc-
* Se Pedagogiska skrifter, 104:e häftet: Förslag till program för hälsovården i barndomsskolan.
ket mera beundransvärt och tacknämligt, som hans tid redan förut ar strängt upptagen av hans överläkartjänst, men sa mötes han också allestädes, efter vad vi försport, av ett förstående intresse hos skolornas lärarpersonal.
I detta sammanhang begagna vi tillfället att på dr Ljunggrens anmodan ändra ett par siffror i den delen av hans föredrag, som var infört i nästföregående nr. Å sid. 748, lia spalten, rad 3 nedifrån skall 25 miljoner utbytas mot 15 miljoner, och å 2:a spalten, rad 4 uppifrån skall V10 utbytas mot 2/io.
Östgöta Correspon-denten
har, såsom var att vänta, tagit illa vid sig av vad vi i nr 37 yttrade om dess artikel i frågan om överproduktion av studenter. Tidningen hade bi. a. sagt:
Under de senaste 15 åren har upprättats ett 80-tal kommunala mellanskolor och ett flertal högre folkskolor med realskolexamen som slutmål.
Vi tilläto oss fråga: Ar tidningen då fullkomligt okunnig därom, att de högre folkskolorna icke alls ingå i det skolsystem, som utmynnar i studentexamen? Och vi tillade, att ingen enda högre folkskola hade rätt att anställa realskolexamen.
Denna vår anmärkning har Ö. C. icke kunnat jäva, men den tror sig kunna tillbakavisa densamma genom hänvisning till ett yttrande av generaldirektör Bergqvist. Den säger nu:
Var okunnighet ar emellertid inte sa farlig, som Sv. L. T. vill inbilla sin läsekrets. Höstterminen 1923 funnos enligt generaldirektör Bergqvists »Våra skolor» 47 allmänna högre folkskolor och 19 yrkesbestämda. De förra få i många fall betraktas som »puppor» till blivande mellanskolor. Uttrycket och uppfattningen ar hr Bergqvists, och vill Sv. L. T. pådyvla även honom okunnighet i skolfrågor, sa återstår väl ingen annan verkligt skolsakkunnig i landet an Svensk Läraretidning själv.
Till en början anmärka vi, att generaldirektör Bergqvist uttrycker sig inte precis sa. Han omnämner först, att av de 47 allmänna högre folkskolorna omfattade 4 en årsklass, 24 två årsklasser, 14 tre årsklasser och 5 fyra årsklasser. Sedan säger han längre fram:
Som jag nyss nämnt, förekommer denna skolform (den allmänna högre folkskolan) såsom l-, 2-, 3- och 4 klas-sig. Vad den sistnämnda* formen beträffar, har jag också erinrat om, hurusom
Kurs. av oss.
dess uppgift alltmer blivit att tjäna som »puppa» för den kommunala mellanskolan.
Det förhållande, som generaldirektör Bergqvist betecknar med ordet »puppa», ha vi emellertid i vår förberörda artikel ingalunda dolt. Det ar ju ingenting annat, an vad vi själva sade rent ut, »att en 4-klassig högre folkskola kan övergå till en kommunal mellanskola». Lustigt nog ar emellertid det antal kommunala mellanskolor, som uppkommit av enskilda samskolor, större an det, som uppkommit av högre folkskolor. Varför inte då lika gärna säga, att ett flertal enskilda samskolor upprättats med realskolexamen som slutmål? Men mot de enskilda samskolorna har Ö. C. icke haft något att anmärka.
Vad beträffar de högre folkskolornas ändamål, sa framgår detta med all önskvärd tydlighet av § l i stadgan för dessa skolor, som har följande lydelse:
Högre folkskola har, såsom överbyggnad till den egentliga folkskolan, till ändamål att bereda minderåriga, som genomgått egentlig folkskola eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning, utan att de minderåriga därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning i praktiskt arbete.
Härav synes, att ingen enda högre folkskola har författningsenligt till slutmål realskolexamen. Hade den ärade kollegan velat läsa vidare i generaldirektör Bergqvists bok, skulle hon på den nästföljande sidan funnit ett bestyrkande härav. Det heter nämligen där:
Den högre folkskolans ställning såsom »pupp»form till den kommunala mellanskolan ar främmande för dess både historiskt givna och även författningsenligt fastslagna uppgift att såsom överbyggnad till den egentliga folkskolan bereda minderåriga, som genomgått etc. (Se ovan anförda § 1.)
Härmed torde vara till full evidens uppvisat, vad vi i ämnet yttrade i vår första artikel, nämligen att de högre folkskolorna icke alls ingå i det skolsystem, som utmynnar i studentexamen. I sin polemik mot oss kommer Ö. C. således icke långt genom åberopande av generaldirektör Bergqvist.
Men då Ö. C. ändå håller fast vid sitt påstående, att ett 80-tal kommunala mellanskolor och ett flertal högre folkskolor upprättats med realskolexamen som slutmål, sa måste frågas: Vilka av de nuvarande högre folkskolorna avses här? Ö. C. har pekat på skolan i Finspång, som »i ett par tre ar fört fram eleverna till realskolexamen, ehuru de måst av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
