Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
827
Afrika sen, för där ar sa väldigt varmt, och det ar sa kallt på Grönland.» Det ar alldeles rätt. Själva kontrasten skall lära barnen tänka och förstå utan långa utläggningar.
Det ar klart, att det ofta blir diskussion om varför de läsa på detta sätt. De höra ju, att andra läsa och läst på annat vis. Men jag behöver inte svara. Det gör någon av eleverna själva. »När skall vi läsa Danmark och Norge», frågade någon i andra klassen i våras, när vi från Sverige foro över Köpenhamn till Grönland. »Det kan vi väl läsa sen, det ar väl mycket bättre, vi läser de etnografiska områdena först», svarar en lärd gosse kort och klart. Det händer för övrigt bara i början, att någon frågar om Finland eller Tyskland, sen heter det alltid: »När skall vi läsa om indianer? »Kommer vi till lejonet snart?»
Utom detta, att barn vid den åldern ha särskilt intresse för djur och primitiva människor, sa känna de, att deras kunskaper växa, sa att de själva märka det. Bilden av det område, de läsa, blir för varje lektion allt tydligare. Därför ar varje detalj värdefull. Det blir frågor i mängd. Ar den krok, som eskimåerna fiska torsk med likadan som den de fånga helgeflundra med?» Ibland bli frågorna mer invecklade. »Om valfångarna skulle låta en val ligga, som de tagit, och jaga efter en annan, skulle isbjörnen då ge sig på den, innan de flått den och tagit späcket?» En annan säger: »Vi kan väl få skriva upp en lista på alla djur, som ~kan förekomma på Kirgis-stäppen» o. s. v.
Men det ar inte bara under de muntliga lektionerna, som detta intresse visat sig, utan även när det gäller att skriva och illustrera de egna geografiböckerna. Utom de planscher, de få i skolan, skaffa de sig på andra håll - oftast ur Allers - illustrationer eller rita själva. Varje dag står det några framme vid min plats med urklipp: »Kan jag sätta in det på Grönland?» »När kommer vi till flodhästen?» »Skall vi läsa om zebran i ar?» En gosse i femte klassen visade en dag, något generad, en bild av en naken Samoaflicka, när vi läste om Söderhavsöarna, och frågade, om han kunde klistra in den bilden. En flicka i fjärde klassen ville nödvändigt ha en bild av en gorilla till Afrikas urskogsområde och skrev i hemlighet till prins "Wilhelm, som hon väl misstänkt som expert på gorillor, men fick ingen, endast en artig hänvisning till någon fin herre.
Även utom lektionerna, i korridorer, på gatan får jag representera de olika geografiska områdena på ett ibland rätt lustigt sätt. Som t. ex. när två gossar ur andra klassen en eftermiddag på Ö. Hamngatan springa i fatt mig, och den ene säger: »Nu har vi varit på kondis. Men Kenneth har skrivit i sin kladd, att salen har två stjärtar i stället för bakben. Det ar väl inte ratt?» Jag tyckte det såg ut sa», säger Kenneth. Efter en
kort biologilektion på Ö. Hamngatan försvinna de sa på en biograf.
I ett Göteborgs Aftonblad hade det stått några grönlandsbilder, som någon klippt ut och klistrat in. En flicka hade förgäves försökt få reda på den tidningen. En av gossarna lugnar henne då och säger: »Jag skall hjälpa dig och söka reda på det, för på min pappas kontor ha vi alla tidningar.» Många gossar i fjärde klassen i fjol ritade och skrevo om varje djur, vi läste, och då jag föreslog, att de kunde väl låta bli att skriva in de uppsatser, som de fått in i sin geografiska tidskrift, svarade de: »Det ar väl inget skoj, om man inte får ha allt i sin egen bok.» Det gick sa långt, att jag en gång, när vi talade om negrerna och deras syn på arbete, kunde skämta med dem om hur dumma negrerna nog skulle tycka, att de voro, som gjorde sa mycket mer, an de behövde. Jag fick endast ett leende till svar.
Det ar, synes det mig, en förtjänst med denna kurs, att den gör barnen verksamma och initiativrika, som t. ex. när en flicka kommer med en bok ur klassens bibliotek och ber mig läsa: »En så’n söt liten historia om en eskimågosse», eller när en annan ritar av en eskimådocka, som hon fått låna, eller när flera av barnen i andra klassen plötsligt sitta med Nansens böcker och Ossian Elgströms Modärna eskimåer, som de skaffat sig på olika sätt. En gosse skriver i sin bok av en skapelsehistoria från Grönland ur Gleerups geografi och en, som helt nyss stått i Dagens Nyheter.
Nuvarande femte klass har haft en geografisk tidskrift varje ar, som en av dem tillsatt kommitté haft hand om och bestämt, vilka av de inkomna bidragen, uppsatser, ritningar o. s. v. skulle tagas in. När vi läste om Sydamerikas urskogsområde, började plötsligt dikter komma in till tidskriften, örn puman, om sköldpaddor, om indianer o. s. v. Och när vi läste om indianerna, föreslog en av gossarna - det var strax före julen 1922 - att de väl kunde få spela en indianpjäs, som han hade, men strax efteråt tillade han, att de likaväl kunde skriva en själva. Sagt och gjort. En kommitté tillsattes. Under den första lektionen efter jul - det var under historiekoncentrations tiden, då jag endast hade dem en gång i veckan, gjorde de upp, vad de skulle ha för roller. De mörka blevo indianer, de ljusa nybyggare, en skulle vara upptäcktsresande, som med sin redige tjänare Johanson och sin dotter givit sig över från Sverige för att fånga fjärilar i urskogen. Jag gav dem en förteckning på indiannamn, sa strax hette de Jupka och Juma och Shakaema. Kommittén utarbetade planen. »När vi bara har en plan», yttrade en av kommittéledamöterna, »sa ar det ju inget svårt att skriva en teaterpjäs». Den skulle bli i fyra akter, och handlingen lovade från början att bli spännande och inne-
hållsrik. Författandet tillgick sa, att de uppträdande själva skrevo sina scener, varefter kommittén arbetade ihop det. De skrevo en akt i veckan, och på min lördagslektion lästes den upp av en av författarna,. då just ingen annan kunde läsa det. Och sa planerades helt löst följande akt. När »skådespelet», som det skulle kallas, var färdigt, fick det namnet »Vad urskogen gömmer» och inlärdes under en fjorton dagars tid av klassföreståndarinnan, som har svenska med dem, i teckningen målades en urskogsdekoration, där det varken fattades jätteormar eller orchidéer, lianer eller stylt-rötter, i slöjden gjordes vapen, bågar och knivar efter modeller de sett på muséet, dräkter syddes eller anskaffades indianhövdingen och medicinmannen gjorde sig var sin tsantsa (torkat människohuvud) av lera med hår, som de fått på ridhuset, då hästarna ryktades, en av pojkarna lärde sig knyta nät för att kunna göra professorns fjärilshåv, program trycktes i skolans tryckeri o. s. v., och en vacker dag gick det hela av stapeln.
Sa småningom började eleverna att själva vilja hålla föredrag om djur. När jag visade dem förteckningarna över de djur, som hörde till djunglerna, blev den genast övertecknad av dem, som önskade hålla föredrag. Som ett exempel på hur inne i situationen man var kan jag nämna föredraget om tigern, som började med de stolta orden: »Under mina forskningsresor i djungeln kom jag många gånger i tillfälle att studera tigrarna», och sa fortsatte talaren under femtiofem minuter att på det mest levande sätt skildra allt, som står i böckerna om tigern, behandlande kritiskt äldre uppgifter om hur tigern klättrar, framkastande hur svårt det vore för den, som aldrig sett djungeln, att göra sig en föreställning om den o. s. v.
Ja, jag skulle kunna fortsätta. Men det jag sagt, har, hoppas jag, visat, på vilka grunder jag motiverar mitt påstående, att det ar ett passande studium för detta åldersstadium. Då därigenom vinnes, att barnens självverksamhet tas i anspråk som aldrig förr, att deras intresse ar fullt naturligt, och att det ar detta, som utlöser deras energi, sa ar det nog riktigt, när jag säger: På detta satt lära sig barnen att arbeta, sa som man gärna vill att människor skola arbeta.
Under dessa ar har undervisningen i geografi och biologi således sysselsatt barnen med naturliga geografiska områden av alla slag och alla klimat: tropiska, tempererade, arktiska; de flesta högre och en del lägre djur ha lästs, dessutom många primitiva folk. Ut över hela världen ha de kommit, alla världsdelar ha de lärt känna, alla världshav likaså, de största floderna känna de: Kongofloden, Ganges, Amazonfloden, höga berg: Alperna och Himalaja, vulkaner och vulkaniska företeelser, olika slag av vegetation från öknar till urskog; pri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
