Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 42
vara den, som omfattar sagor, berättelser, poesi, dramatiska stycken och verklig skönlitteratur.
»En av skolbibliotekets viktigaste uppgifter blir att knyta ett fast samband mellan undervisningen och den kompletterande läsningen, ej endast den fackliga utan minst lika mycket den skönlitterära», säger en förf.
Mången ar kanske benägen att betrakta denna avdelnings böcker endast som förströelseläsning. I många fall ar den dock alldeles direkt betydelsefall för skolans undervisning och för dess fostrande verksamhet. En sådan bok, särskilt då den ar skriven av en verklig författare, kan ofta ge barnen en mycket mera levande föreställning om personer och händelser an läroboken. Folkliv, kulturförhållanden och natur kunna där målas på ett helt annat och mera intresseväckande natt och göra därför också ett djupan* och mer bestående intryck. Som alla veta, ha barn t. ex mycket litet sinne för den historiska tidsfärgen. Det ar svart att få dem att fatta, att en tilldragelse, en person, ett förhållande tedde sig annorlunda i en annan tid. Barnen leva i nuet och överföra allt till den minut, som ar. Då kan man ofta bättre försätta dem in i en situation genom en berättelse eller en dikt. Poesien har en förunderligt gripande verkan på barnasinnet och förmår ofta att öppna detta för ting, som ligga utanför en begrepps mässig upptagning.
Men också på annat sätt ar denna läsning betydelsefull.
En verklig författare ar ju ett geni, han s«-r och uppfattar därför livet på ett djupare och klarare sätt an vi andra. Hans böcker äro en avspegling av livet självt med dess skiftande och växlande företeelser. Hans diktning har därför oändligt mvcket att lära ungdomen, utan att han själv har avsett detta. Han kan lära dem att bättre förstå sig själva och andra, han kan lata dem blicka in i människors innersta och se motiven till deras handlingssätt, han låter dem uppleva människoöden, av vilkas erfarenheter de kunna lära. Han förmår kanske bättre an vi med vår undervisning att nå fram till och påverka barnens viljeliv, därför att barnet ej mötes av abstrakta betraktelser utan av konkreta bilder ur det verkliga levande livet självt.
Givetvis förutsattes här, att biblioteket har ett gott urval av böcker, och att de talanglösa äro förvisade därifrån.
Det finns mycket i biblioteksverksamheten, som verkar fostrande utom läsningen av böckerna.
Där ges t. ex. många tillfällen att fostra skolans elever till självdisciplin. Vid utlåningen få ju låntagarna fritt röra sig bland böckerna, men de måste lära sig att ändå hålla god ordning i hyllorna. Givetvis kan ej samma slags ordning förekomma i biblioteket som i skolklassen, där var och en har sin givna plats. Men de måste lära att ta hänsyn
till andra, särskilt till dem, som kommit for att läsa. Låntagarna måste lära sig att handskas väl med böckerna och respektera bibliotekets äganderätt. Varsamheten har ju även en sa stor ekonomisk betydelse for biblioteket.
För en god vård av böckerna ar bandet av stor vikt. Hellre ett gott men dyrare band! Sa länge boken ser snygg ut, aktas den bättre, blir den sjaskig, ursäkta sig alla med, att »den var sa förut». Ett bokmärke eller bokfickan bör gärna innehålla ett fåtal regler om bokens vård.
Man får emellertid ej vara småaktig, när det gäller böckernas nötning, ty en utnött bok betyder ju också flitig användning.
Varje skolbibliotek borde innehålla litteratur, som passar även for den mognare ungdomen, vilken efter sin avgång från skolan då skulle kunna kvarhållas inom skolans intressesfär och på det sättet föras över till det frivilliga studiearbete, som måste komma som en påbyggnad på f« IR skolan, om ej allt dess arbete skall vara föigäves.
Tillfälle att ordna studiecirkelliknande arbete bör beredas för särskilt fortsättningsskolans elever.
I en större skola förutsattes, att biblioteket skötes av en bibliotekarie. Denna ar givetvis själv väl förtrogen med bibliotekets bokförråd, men han bör också söka sprida kännedom därom till övriga klasslärare. Detta kan ske på många sätt, t. ex. därigenom, att boklistor utsändas för att vid någon viss tidpunkt påvisa, vad biblioteket kan erbjuda som bredvidläsning i den ena eller andra delen av kursen. For barnen böra givetvis anvisningar uppfattas å bibliotekets svarta tavla. Lämpliga beledsagande bilder kan man ofta finna i tidningarna.
För låntagaren bör bibliotekarien alltid vid utlåningen ha god tid, sa att begärda, råd och anvisningar kunna lämnas.
Barnen själva böra också alltid få god tid på sig för sitt val, ty det ar ju endast sa de kunna bli väl förtrogna med bokbeståndet. Jäktande eller nervös brådska och otålighet äro foga förenliga med verksamheten i barnbiblioteket.
I skolklassen, där klassbiblioteket ar uppställt, bör ävenledes givas god tid, sa att man ej t ex. försöker få utlåningen verkställd på rasten. Egentligen borde den tid, som skall och får användas vid utlåning, vara angiven på schemat.
Naturligtvis ligger det i bibliotekariens intresse att se biblioteket väl utnyttjat, sa att t. ex. ej blott den mera lätta förströelseläsningen utlånas. I regel utvecklas också smak och förmåga att välja under den tid, låntagaren kommer till biblioteket. Men även om det skulle vara sa, att något av barnen blott hölle sig till berättelseböckerna, sa får man ju tänka på att biblioteket innehåller endast god litteratur, och således bor den goda smaken även därigenom bli odlad, och en odlad smak ar utan tvivel det
bästa botemedlet mot dåliga böcker. Och man kan vara viss om, att en sådan låntagare, om inte skolans bibliotek funnes, skulle skaffa sig böcker på annat håll och då utan minsta kontroll eller inflytande från skolans sida. »Fantasien ar en makt, som ej kan utrotas men väl missriktas», har någon sagt, och tillfällena att få den missriktad äro tyvärr legio.
Frågan om folkskolans barnbibliotek ar i vårt land lika gammal som folkskolan själv, ty redan i den första folk-skolstadgan anbefalles den till omtanke hos vederbörande, och biblioteket betecknas som nödvändigt för en fruktbringande undervisning. Men framstegen voro under de första årtiondena ej särdeles stora. Ar 1912, alltså 70 ar efter stadgans tillkomst, uppgingo de förmodligen ej ens till 250. Det var först ar 1905, som statsanslag beviljades på initiativ av Berg och Hammarlund.
Det ar egentligen de tio senaste åren, som medfört någ*»n mera betydande utveckling. Ar 1912 utkom nämligen en biblioteksförordning, som haft ett mycket gynnsamt inflytande. Genom densamma höjdes statsbidraget, men framför allt beror framåtgåendet därav, att biblioteksverksamheten då fick en central ledning.
I det betänkande, som låg till grund för förordningen föreslogs i denna ledning fyra konsulenter, men medel beviljades till två. Det arbete, som dessa två ledande män utfört och utföra, måste närmast betecknas som ett jättearbete. Man kan få en föreställning om den snabba utvecklingen genom ett par sifferuppgifter. Ar 1913 voro de statsunderstödda skolbiblioteken 279, ar 1923 1,012. Statsunderstödet det förstnämnda året 19.501 kr., det senare 109,032. I dessa siffror ingå alla statsunderstödda skolbibliotek, ej blott folkskolans.
Man skulle vara frestad att kalla denna ökning enorm, och ändå säga oss dessa siffror, att långt ifrån alla våra folkskolor äga ett bibliotek.
Det har synts lämpligt, att folkskolans lärare just nu gjorde ett krafttag för denna sak, ty nyligen har ett arbete slutförts och ett betänkande utkommit om det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och ar nu på remiss. Att skolbiblioteksverksamheten ar ett led i detta arbete ar utan vidare tydligt. Men betänkandet innehåller varken utredning eller förslag därom utan nöjer sig med att betona dess vikt och betydelse samt hänvisar till att frågan bor utredas inom skolöverstyrelsen.
I betänkandet föreslås bi. a. en utökning av arbetskraften inom den centrala ledningen, sa att denna skulle utgöras för biblioteksverksamheten av tre konsulenter, varvid den fordran skulle uppställas, att någon av dem ägde ingående kännedom om skolbibliotekens organisation och arbetssätt. Att folksko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
