Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 43
högre allmänna läroverk och lyceer, dels realskolor, dels flickskolor, och därvid, bi. a., ingått »i närmare prövning rörande eventuellt behov av realskolor å andra orter an dem, där motsvarande utbildningsmöjligheter for närvarande föreligga». Kommissionen har härvid begränsat prövningen till frågan om behovet av realskolor å sådana orter, där antingen under ar 1922 kommunala mellanskolor kommit till stånd - om andra kommunala mellanskolor samt om enskilda mellanskolor hade kommissionen förut yttrat sig - eller ock högre folkskolor, som antingen rerlan äro utrustade med 4 klasser eller som avsetts utvecklade till dylika skolor (=med 4 klasser), varit i verksamhet.
I fråga om Alvesta, Strömsnäs bruk, Norberg och Storvik har kommissionen icke uttryckt sig sa, som Ö. C, säger. Kommissionen har undersökt, huruvida dessa orter böra förses med statsrealskolor och yttrar härom,
att såväl lär j ungantalet i den högre folkskolan å berörda orter som samhällenas folkmängd och betydelse kan anses motivera, att statsskolor (= realskolor) där upprättas.
Det ligger ju i öppen dag, att detta kommissionens yttrande efter en undersökning från olika synpunkter icke utgör det ringaste bevis för Ö. C:s påstående, att dessa skolor »upprättats» med realskolexamen som »slutmål». Därom säger kommissionen ingenting, och om skolornas »slutmål» eller om deras förvandling till kommunala mellanskolor talar kommissionen heller icke. I förbigående må anmärkas, att Strömsnäs bruk och Storvik hade kommunala mellanskolor, när Ö. C. skrev sin första artikel om överproduktionen av studenter. Ar det månne for nöjet att få piska dem två gånger, som tidningen nu upptar dessa skolor även gom högre folkskolor?
Men vida betänkligare ar Ö. C:s yttrande angående de högre folkskolorna i Stocksund, Finspång, Kungsbacka, Mellerud, Fryksände och Säter. Om dessa säger kommissionen kategoriskt:
De hava icke hittills erhållit en sådan anslutning, att man med någon större grad av visshet kan påräkna ett skäligt lär j ungan tal i en eventuell realskola.
Och vad angår Mörbylånga yttrar kommissionen,
att upprättandet av en realskola i Borgholm kan försvaras endast ur synpunkten av att Öland rättvisligen bör äga tillgång till en statlig läroanstalt för realskolstadiet. Efter kommissionens mening kan det knappast nu ifrågasättas att på Öland upprätta mer an en sådan läroanstalt.
När Skolkommissionen sålunda avvisar tanken på realskolor å samtliga nu nämnda 7 orter och icke yttrar ett ord om de högre folkskolornas å dessa orter förvandling till kommunala mellanskolor, säger Ö. C., att kommissionen »synes räkna med» att sagda högre folkskolor skola övergå till kommunala mellanskolor. Vi anse oss böra konstatera detta tidningens sätt att läsa kommissionens betänkande. Det hor uppenbarligen till tidningens taktik i den föreliggande frågan, att dess läsekrets inte skall få veta sanningen.
I fråga om de kommunala mellanskolornas andel i studentproduktionen erkänner Ö. C. nu, att vi genom den av oss i nr 40 anförda officiella statistiken påvisat, att blott en obetydlig del av de kommunala mellanskolornas elever övergå till gymnasium, men tillägger:
Om mellanskolorna vore en isolerad företeelse, vore ju bevisföringen bestickande nog. Som Sv. L. T. väl vet, griper emellertid i det modärna samhällsmaskineriet den ena kuggen i den andra. Ett missförhållande - i detta fall främst studentöverflödet - kan därför ha djupt liggande orsaker.
Ja, vår bevisföring i det angivna avsendet ar icke blott »bestickande». Den ar ovederlägglig. Ty beträffande studentöverflödet ar det ju en omöjlighet, att de kommunala mellanskolorna kunna hava bidragit därtill med flera an med dem, som från nämnda skolor blivit i gymnasierna inskrivna. Vad angår den ena kuggens ingripande i den andra, sa spelar ju den kommunala mellanskolkuggen, även om man såsom Ö. C. i denna inbegriper några högre folkskolor, en försvinnande liten roll i jämförelse med de kuggar, som heta enskilda mellanskolor, realskolor, samskolor, högre flickskolor, andra privata skolor och högre allmänna läroverk. För dessas ’överväldigande andel i »studentöverflödet» ar Ö. C. totalt blind. Den ser ingenting annat an de obetydliga kommunala mellanskolorna. Fortfarande söker den invagga allmänheten i den sanningslösa föreställningen, att man i de kommunala mellanskolorna har ätt finna orsaken till studentöverflödet, då den yttrar:
När främst genom det hejdlösa upprättandet av nya mellanskolor antalet realskoliter börjat växa över rimliga gränser, har som en naturlig följd kommit pressningen in i gymnasiet av alla, som kunnat uppdriva medel till gymnasiestudier. Att dessa av naturliga skäl - gymnasiets närhet - huvudsakligen rekryterats bland de större läroverksstädernas barn, bevisar ej mycket om den yttersta grunden till det ökade tilloppet till gymnasierna. Hade antalet mellanskolor och därmed antalet realskoliter hållits inom rimliga gränser,
skulle, såsom man vid senaste läroverks-reform hoppades, det stora flertalet realskoliter ha uppsugits av näringslivets och samhällets behov och pressningen in i gymnasiet och därmed studentöverflödet säkerligen aldrig kommit till stånd.
I sista punkten av.detta citat ökar tidningen på med en ny sannings-löshet, då den säger: »Hade antalet mellanskolor och därmed antalet realskoliter hållits inom rimliga gränser, skulle det stora flertalet realskoliter ha uppsugits av näringslivets och samhällets behov». Därmed har tidningen uttryckligen sagt, att det stora flertalet realskoliter icke uppsugits av näringslivets och samhällets behov.
För en vanlig tänkande människa ar det, vad beträffar de kommunala mellanskolorna - det ar ju dem Ö. C. anfaller - utan vidare klart, att när endast ett försvinnande litet antal från dessa skolor övergår till gymnasierna, sa »uppsuges» den stora mängden »av näringslivets och samhällets behov - for att använda Ö. C:s något egendomliga terminologi. Vart skulle de annars ta vägen? Men vi skola bevisa även detta med den officiella statistiken.
Under åren 1916-1922 avgingo från de kommunala mellanskolorna dels med, dels utan realskolexamen sammanlagt 9,486 lärjungar. Av dessa inskrevos vid gymnasierna tillsamman 532, d. v. s. 5,6 %. Alla de övriga 8,954 eller 94,4 % »uppsögos av näringslivets och samhällets behov».
For Tidning för Sveriges läroverk har Ö. C:s artiklar givetvis varit en söt lukt. Den har skyndat sig att avtrycka vissa delar av dessa artiklar under åberopande av polemiken med Sv. Ltg men naturligtvis icke återgivit ett ord av vår argumentering.
Vår polemik mot Ö. C. i frågan om »studentöverflödet» har uteslutande varit riktad mot Ö. C:s falska framställning rörande orsakerna till sagda överflöd. Då Ö. C. lagt skulden huvudsakligen på de kommunala mellanskolorna, ha vi ovederläggligen uppvisat, att Ö. C. farit vilse.
Med denna vår polemik ha vi emellertid ingalunda förnekat, att överproduktion av studenter verkligen förefinnes, och att kraftiga åtgärder för hämmande av denna överproduktion måste företagas. Att dessa åtgärder böra: avse att leda största delen av den bildningssökande ungdomen över till näringslivets olika banor ar självklart. Vilka dessa åtgärder lämpligen böra vara ar sedan en annan fråga. Härutinnan äro vi av helt annan mening an Ö. C., vars förslag om indragning av parallell-avdehiingar vid läroverk och kommunala mellanskolor står i skarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
