- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
973

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 49

SVENSK LÄRARETIDNING.

973

beredning. Överläraren Karl Engstrand redogjorde därvid i ett långt föredrag för skolbyggnadsfrågans historia. Därav framgick, att köpingen haft den bästa vilja att få frågan löst, men att den haft att kämpa med otaliga svårigheter, innan den nu omsider nått sitt mål. Tal. erinrade bi. a. om olycksåret 1917, som gjorde både skolan och lärarpersonalen husvilla, att lärarna då ströddes ut i köpingen, att skolan sedan dess haft att tillgå endast provisoriska lokaler samt att det varit förenat med särskilda svårigheter att erhålla k. m:ts tillåtelse till upptagande av byggnadslån. Han slutade med följande:

Sa mycket kan utan förbehåll sägas, att Mönsterås lilla samhälle nu med stora uppoffringar gjort allt, vad göras kan för sina folkskolbarns trevnad och säkerhet beträffande skollokaler. Och det färdiga byggnadsföretaget har en stor fördel framför varje annat därigenom, att det pekar hän på framtiden. Ritningen ar utarbetad för tio lärosalar jämte vaktmästarbostad och möjlighet för samlingslokal å vinden. När i framtiden behov framträda for ökade utrymmen, har man således endast att fortsätta enligt föreliggande ritning utan att behöva bekymra sig om tomt eller någonting, och byggnaden får då sina yttre normala proportioner och sitt fullt harmoniska utseende.

Invigningen förrättades av kanslirådet K. E. Sandberg, som gav köpingen följande erkännande:

Jag har aldrig förr haft tillfälle att besöka denna plats. Men dess folkskola har blivit mig som en gammal bekant. Gång efter annan har frågan om nybyggnad för denna skola lagts under myndigheternas omprövning. Vi ha nyss hört, vilken mödosam väg samhället haft att gå, innan det lyckats utverka åt sig den rätt att upplåna medel, som var en oundgänglig förutsättning för byggnadsarbetets utförande. Jag måste säga, att denna samhällets sega kamp för att kunna bereda sin skola drägliga arbetsmöjligheter har fyllt mig med beundran.

Tal. slutade med följande tillönskan:

Nu har alltså samhället gjort sitt, må vi tro och hoppas, att också skolan här skall kunna fylla sin stora uppgift, och må alltjämt den rätta växelverkan, det rätta sambandet mellan skola och samhälle här råda. Må denna skola alltfort och med de ökade resurser, som beretts henne, i alltjämt växande grad bliva ett kraftigt redskap till samhällets höjande och förkovran. Må lycka och välsignelse alltid vila över denna skola och dess gärning, över de unga släkten, som här skola söka kunskap och fostran, och över de män och kvinnor, som här utföra sin betydelsefulla och samhällsgagnande gärning!

Från 17:e allmänna svenska folkskollärarmötet.

Fortsättningsskolan och ett

obligatoriskt sjunde

folkskolår.

Föredrag av undervisningsrådet Hjalmar Berg den 4 juli 1924.

Frågan om fortsättningsskolans förhållande till andra överbyggnader på folkskolan och särskilt till ett obligatoriskt sjunde skolår har blivit aktuell på

grund av den skrivelse rörande denna angelägenhet, som innevarande års riksdag med anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion, avlåtit till k. m:t. Över ifrågavarande motion inhämtade vederbörande riksdagsutskott yttrande av skolöverstyrelsen. Vad jag i det efterföljande kommer att anföra utgör till väsentliga delar ett referat av detta skolöverstyrelsens yttrande.

Under det förberedande arbetet för den nu pågående omdaningen av fortsättningsskolan intog frågan om ett obligatoriskt sjunde skolår icke någon mera framskjuten plats, men den lämnades dock ingalunda obeaktad. Visserligen berördes den föga i det av folkundervisningskommittén avgivna betänkandet rörande fortsättningsskolan, men i sitt betänkande angående folkskolan däremot framhöll kommittén en utsträckning av folkskolplikten till sju ar såsom ett önskemål, vilket dock helst borde nås sa småningom på frivillighetens väg, samt hemställde, att till främjande av en utveckling av folkskolan i sådan önskvärd riktning från normalt sexårig till normalt sjuårig, kursplaner för sjuårig folkskola måtte upptagas i den blivande undervisningsplanen för rikets folkskolor. I de infordrade yttrandena över kommitténs betänkande rönte förslaget om ett sjunde folkskolår en oväntat livlig anslutning från skilda håll, ej blott från skolans målsmän utan även från sådana myndigheter som medicinalstyrelsen och lantbruksakademien ävensom styrelsen för Svenska provinsialläkarföreningen samt Svenska lantarbetsgivarföreningens fullmäktige. Folkskolkursens utökande med ett sjunde ar betecknades t. o. m. såsom det för tillfället viktigaste och mest trängande önskemålet i skolor-ganisatoriskt avseende. Och skolöverstyrelsen uttalar i sitt utlåtande över kommitténs betänkande rörande fortsättningsskolan, att folkskolkursens utökande med ännu ett ar borde verksamt främjas och den sjuåriga skolkursen genom stadga och undervisningsplan beredas en stark ställning, bland annat genom att i denna senare framhållas såsom den anordning, vilken i främsta rummet borde eftersträvas. Som bekant .har detta senare önskemål uppfyllts, därigenom att i den nya undervisningsplanen den sjuklassiga kursplanen för varje skolform ställts främst såsom den normala.

Skolöverstyrelsen upptog ock till övervägande frågan om fortsättningsskolans förhållande till en sexårig och en sjuårig folkskola och fann därvid, att starka skäl kunde anföras för en åtskillnad därutinnan, sa att en obligatorisk undervisningstid av minst 360 timmar fördelade på minst två ar skulle fastställas allenast för fortsättningsskola byggd på sjuårig folkskolkurs, medan däremot undervisningstiden för fortsättningsskola grundad på sexårig folkskola borde utsträckas till 540 timmar, fördelade på

tre ar. Av flera skal ansåg sig överstyrelsen likväl icke redan då kunna förorda en sådan anordning men uttalade sig dock för att frågan om en obligatorisk treårig fortsättningsskolkurs som överbyggnad på en sexårig folkskola framdeles, sedan nödig erfarenhet vunnits, borde ånyo upptagas till övervägande. En sådan utsträckning av foit-sättningsskolplikten, som den av skolöverstyrelsen sålunda föreslagna, torde icke kunna anses allt för överdriven, då man såsom bekant flerstädes i utlandet, exempelvis Tyskland och Österrike, sedan länge haft treåriga fortsättnmgssko-lor byggda på åttaårig folkskola.
Vid den fortsatta behandlingen av fortsättningsskolfrågan upptogs emellertid icke den av skolöverstyrelsen framkastade tanken på en åtskillnad beträffande skolplikt mellan lärjungar från sexårig och från sjuårig folkskola. För båda dessa kategorier föreskrives i nu gällande fortsättningsskolstadga såsom en allmän regel, att en var, som med fullständigt avgångsbetyg enligt § 47 i folk-skolstadgan lämnat den egentliga folkskolan, ar pliktig att, i den man särskilda angivna förhållanden icke annat föranleda, inträda i fortsättningsskolan vid början av närmast därefter följande läsår samt därefter deltaga i skolans undervisning under den för fortsättningsskolans kurs stadgade tiden. Deltagande i undervisningen i en obligatorisk sjunde folkskolklass medför sålunda icke någon som helst avkortning i lärjungens fortsättningsskolplikt.
I detta avseende råder som bekant en bestämd skillnad mellan lärjungarna i en sjunde folkskolklass och dem, som åtnjuta undervisning i allmänt läroverk, kommunal mellanskola, högre folkskola, folkskolans högre avdelning, eller under offentlig kontroll stående högre goss- och samskola, enskild mellanskola eller högre flickskola samt under vissa förutsättningar lärlingsskola. För dessa senare gäller nämligen, att de i och med sitt deltagande i nämnda skolors undervisning anses fullgöra sin fortsättningsskolplikt.
Härtill kommer ytterligare, att det beträffande dylik skolpliktig, som tillhört annan läroanstalt an egentlig folkskola, men icke längre åtnjuter skolundervisning, skall bero på vederbörande skolstyrelse efter prövning i varje särskilt fall, huruvida denne må anses hava inhämtat kunskaper, som berättiga honom till befrielse från deltagande i undervisning i fortsättningsskola. Även om sådant aldrig i lagstiftningen avsetts, möter sålunda inga formella hinder för en skolstyrelse att från fortsättningsskolplikt helt befria en lärjunge, som i en folkskolans högre avdelning eller i en högre folkskola deltagit i en lärokurs av endast ettårig omfattning. Försök ha till och med gjorts att sa tolka bestämmelserna, att lärjungar, som från folkskolans femte klass intagits i kommunal mellanskola och avgått från denna efter genomgå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0981.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free