Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
1019
Av detta framgår, att timantalet för seminarieelverna bör - med undantag för undervisningsövningarna - tillfredsställa de ivrigaste entusiaster, varjämte undervisningen också borde utgöra den mest förstklassiga förberedelse for vidareutbildning vid en gymnastisk högskola. Ändock klagas det, och med rätta, över dåliga arbetsresultat ute i landets skolor. Anledningen kan ej vara den, som en gång anfördes under en diskussion på G. C. I. i december 1916, då en medlem av institutets lärarkollegium bi. a. yttrade: »Det ar att beklaga, att vårt folks gymnastiska utbildning blivit lagd i händerna på halvbildade folkskollärare och fanjunkare». Anledningen måste fastmer sökas i den bristfälliga utbildning, som bjudes vid G. C. I. och därifrån föres ut till seminarierna. Den pedagogiska gymnastikutbildningen har nämligen omhänderhafts uteslutande av militära lärare. Det ar därför ej underligt, att G. C. I. varit ur stånd att föra den pedagogiska gymnastiken i våra skolor framåt. Om gymnastikutbildningen vid våra seminarier torde med fog kunna sägas, att denna blott undantagsvis fortgår i överensstämmelse med for under-visningsplanén för rikets folkskolor karaktäristiska anvisningar.
Närhelst vare sig lärare eller den stora allmänheten stiftar bekantskap med någon ny företeelse på gymnastikens område, ställes denna undantagslöst i motsatsförhållande till den s. k. Lingska gymnastiken, och därmed ar också i de flesta fall en förkrossande dom uttalad över det nya och över den, som vågar göra sig till tolk för en ny uppfattning. Den Lingska gymnastikens »vetenskaplighet» ar ett slagord, som ännu icke förlorat förmågan att fascinera den stora allmänheten. Må det emellertid här sägas, att det tal om vetenskaplighet, som påstås vidlåda undervisningen vid G. C. L, torde vara ett uttryck för ett önskemål, sist av allt en verklighet. Ling strävade att göra gymnastiken sa vetenskaplig som möjligt, men till följd av missriktad pietet har hans efterlämnade arbete ställts oberoende av exempelvis den fysiologiska vetenskapens utveckling. Varje försök att tillföra undervisningen nya erfarenhetsrön har framgångsrikt motarbetats. Illa har G. C. I. förvaltat det Lingska arvet. Väl hållas under det gångna århundradet uppkomna ställningsformer högt i ära, men det för den Lin gs k a gymnastikens teori och för Lings eget arbete karaktäristiska arbetssättet, som åt de gymnastiska rörelserna skulle förlänat deras fulla hälsobringande och kroppsutvecklande verkan, återfinnes icke på G. C. I. Där om någonstädes har Lings gymnastik fallit i vanhävd, och Lings egna förhoppningar om hans skapelses vidare utveckling ha där blivit gäckade. Trångbröstat och oförsynt har man, särskilt ifråga om skolgymnastiken, motarbetat varje försök att åstadkomma en sund utveckling. Den form av skolgymnastik, som frän G. C. I. gått ut över
landet, kan närmast betecknas som en vrångbild av det gymnastiken borde vara. Med pedagogisk uppfattning har den lika litet gemensamt som med P. H. Lings bärande idéer. Denna sterilitet har sin grund i för G. C. I. säregna förhållanden. Sin största betydelse, i varje fall i historisk belysning, har institutet fått i fråga om utbildandet av militära gymnastiklärare. Denna utbildning, behäftad med alla de egenheter, som känneteckna rekrytutbildningen, har under namn av »pedagogisk» gymnastik kritiklöst till-lämpats på skolungdomen. Detta missförhållande har ytterligare skärpts, därigenom att vid tillsättandet av gymnastiklärare vid olika skolor officerare sa gott som undantagslöst ägt företräde framför civila lärare.
G. C. I. har vidare till uppgift att utbilda sjukgymnaster. Sammankopplingen av militära och allmänt-mänskliga, humanitära synpunkter har förytligat undervisningen. Skall gymnastikundervisningen överhuvudtaget inga som ett obligatoriskt led i vår ungdoms fostran, måste som ett oeftergivligt villkor uppställas fordran på ett särskiljande av de olikartade uppgifter, som nu äro sammanförda på G. C. I. Institutets centrala uppgift ar att utbilda skolgymnaster och att vara en centralanstalt för utvecklingen av den fysiska fostran i skolorna och inom det frivilliga föreningsväsendet. De perifera uppgifterna - militär- och sjukgymnastutbildningen - böra förläggas till militära anstalter och sjukhus. I överensstämmelse med denna uppfattning bar jag i »förslag till uttalande» velat fastslå kravet om gymnastiklärarutbildningens bedrivande vid civil utbildningsanstalt.
Med avseende på undervisningen vid en sådan högskola för fysisk fostran vill jag här endast uttala några önskemål, som med hänsyn till folkskolans intressen förtjäna att bli beaktade. Den tid, som vid G. C. I. nu förspilles till florett-, sabel- och bajonettfäktning, bör i främsta rummet anslås till undervisning i rörelsefysiolögi, hälsolära, sjukdomslära, omfattande s. k. skolsjukdomar, speciellt hållningsrättande sjukgymnastik, psykologi, sång- och talteknik.
Den praktiska gymnastikutbildningen bör först och främst taga sikte på genomgång av dagövningar för skolungdom, därtill givetvis ock*å övningar för äldre. Förutom egna undervisningsövningar med skolungdom böra eleverna vara skyldiga att följa undervisningen ute i folkskolor under erkänt dugliga lärares och lärarinnors ledning. För att lek- och idrottsundervisningen skall kunna komma till sin rätt, måste denna fortgå under större delen av sommaren, varvid eleverna även böra tjänstgöra som instruktörer vid simskola. Av stor vikt ar även, att de gymnaslikstuderandes intresse för och kärlek till friluftsliv uppammas genom vandringar och vistelse i skog och mark, sa som verksamheten ter sig i våra dagars scoutliv. Har föreligger ett för fostrandet av vår ungdom till sunda,
samhällsdugliga individer synnerligen betydelsefullt kapitel.
Som nödvändig förutsättning för att den pedagogiska gymnastikutbildningen vid G. C. I. skall bli fruktbärande vågar jag emellertid ånyo framhålla elevkårens rekrytering med för folkskolans arbete utbildade lärare. Samma pedagogiska utbildning bör med ännu större eftertryck erfordras av de lärare, som vid G. C. I. och seminarierna omhänderhava gymnastikutbildningen. Man skulle ha rätt att antaga, att de högsta skolmyndigheterna i vårt land städse ha varit angelägna att för gymnastikundervisningen vid skolorna knyta sådana lärarkrafter, som varit särskilt skickade att föra den pedagogiska gymnastiken framåt- Först under senare tid synes sådan benägenhet ha uppkommit. T. o. m. de senare åren kunna uppvisa fall, då officerare i de högsta tjänstgrader, avgångna med pension eller stående pensionsåldern nära, erhållit ordinarie anställning vid allmänt läroverk och seminarium i konkurrens med civila, yngre lärarkrafter, som bevisligen skulle varit i stånd att göra betydande insatser på skolgymnastikens område. Fara ar för handen, att de rika löften om utveckling av den efter skolbarnens fysik och psyke anpassade gymnastikundervisning, som från Stockholms folkskolor gått ut över landet, inom en snar framtid skall stackas. Jag åsyftar de aktiva officerarnas vällovliga strävan att söka erhålla civil anställning, varvid gymnastiklärarbefattningarna i främsta rummet komma i åtanke. Betryggande garantier böra skapas för att tillföra skolundervisningen kvalificerade lärarkrafter. Detta insåg man i Danmark redan 1899, vilket ar i lag blev föreskrivet, att ingen kunde få anställning vid folkskola utan att ha genomgått seminarieutbildning. Mot det berättigade i denna fordran kan näppeligen invändning göras. Gäller detta för folkskolan, måste det i ännu högre grad äga giltighet med avseende på de lärare, som ha till uppgift att i gymnastik, lek och idrott utbilda seminariernas elever.
Som ett litet bevis for hur undervisningen vid G. C. I. fortgått i förnämlig okunnighet om folkskolans arbetsfält, skulle jag kunna relatera en liten episod. Under en lektion våren 1917 skulle institutets föreståndare, statens gymnastikinspektör och skolöverstyrelsens sakkunnige rådgivare, hålla föreläsning för eleverna angående folkskolans organisation: »Folkskolan indelas i littera. Littera A ar den vanligaste skolformen och förekommer på landet, medan littera D finns i städerna.»
Rättvisligen måste gymnaster, som icke äro folkskollärare, beredas tillfälle att vid seminarium erhålla sådan utbildning, att de seminarieutbildade eleverna vid G. C. I. ej komma att intaga en mera gynnad ställning, då anställning vid skola en gång skall sökas. Förslaget, att utbildade gymnastiklärare skulle nödgas tillbringa ett ar som elever vid seminarium skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
