Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
1021
att bestämma. Under presidium av inspektören uttalades ar 1868 följande önskemål: »Inspektören bör sa ofta som möjligt besöka skolorna och hålla sammanträde med skolråden. Skolrådsordföranden bör övervara inspektionen för att taga del av inspektörens önskningar. Inspektören bör hålla provlek-tiooer, men aldrig degradera sig att direkt efterhöra lärarens kunskaper.»
Föreningen har allt ifrån sin tillblivelse städse haft som mål medlemmarnas fortbildning, men då denna verksamhet i mer eller mindre grad ar gemensam för samtliga lärarföreningar, sa förbigås denna avdelning.
Om de svårigheter man haft att få fram en någorlunda jämn skolgång tala en hel del protokoll. Ar 1865 och 1866 klagas det såväl häröver som över oskicket, att en del barn helt enkelt slutade skolan, då det föll föräldrarna lämpligt. Som medel mot det onda förordades dels s. k. belöningskort, dels att intet barn finge tillträde till nattvardsskolan, med mindre det företedde avgångsbetyg från folkskolan. Efter fem ar anser man belöningskorten ha gjort mycket gagn. Med dessa förfor man sålunda, att varje barn, som ej skolkat under veckans lopp, erhöll ett kort. Vid årsavslutningen inlöstes dessa med ett eller flera ören per st., beroende på kommunernas större eller mindre givmildhet. På somliga ställen insattes belöningen för barnets räkning i bank. Nästa gång, ar 1874, då frågan ånyo behandlas, utgör protokollet ett mönster av självrannsakan: »om läraren gör sin plikt, kan ej den ojämna skolgången bero på honom.» Först ar 1883 förklaras skolgången ganska jämn, men s. k. »vallgång» fordömes, ty »fåfäng gå lärer mycket ont», heter det.
I sammanhang med den allmänna reaktionen och obskurantismen under 70- och 80-talen gick över vä^tgötabyg-derna en väldig våg av läseri. Detta sätter sin prägel på föreningsarbetet under denna tid. Låtom oss se, hur man hoppades kunna bota det snedvridna i tidsandan! Ar 1872: Skolan skall undervisa i bekännelseskrifterna. Ar 1877: Meddela en positiv kristendomsundervisning; läraren bör ej främja utan motverka kol-portörsvérksamheten. Slutligen synes man ha tröttnat på den dock allt jämnt uppdykande frågan, ty svarets kläm blir blott med lite variationer i motiveringen detta: »Läraren skall hava akt på sig själv och på läran».
Mot den alltid tillstädesvarande kritiken över folkskolan värjer sig föreningen under allvarlig s älvrannsakan. En resolution 1892 lyder: »Folkskolan har i allmänhet och enligt sitt syftemål utövat ett gott inflytande på vårt folks sedlighet, både däruti, att den varit en stor och välbehövlig hjälp för föräldrar, som velat och sökt fostra sina barn till gudaktighet och goda seder, och däruti, att den sökt i någon mån ersätta sådana hem, uti vilka barnens undervisning och uppfostran eljest skulle blivit mer eller
mindre försummad och vanvårdad. Och enär folkskolans verksamhet går därpå ut att väcka håg för arbete i allmänhet och uppfostran till självverksamhet, att uppodla och skärpa förmågan att tänka och bedöma samt sätta lärjungarna i stånd att även ur böcker inhämta och tillgodogöra sig viktiga lärdomar och anvisningar för det praktiska arbetet, kan folkskolan med rätta sägas hava Övat ett gott inflytande även på vårt folks arbetshåg och arbetsduglighet.»
Undantager man pensionsfrågan, upptagen till behandling ar 1869, sa hållas mötesförhandlingarna obesmittade från alla frågor, som röra kårens ekonomiska och rättsliga ställning. För att kunna framföra dylika frågor måste man känna sig starkare an en liten ortsförening kan göra. Det ar först i och med anslutningen till S. A. F., som dessa spörsmål bli aktuella. Det ville ock mod till att komma med frågor av denna art. Detta kan man förstå därav, att första gången lärarnas ekonomiska förhållanden bringas på tal - å ett möte 1869 - sker det under formen av ett föredrag och där endast som släpfråga till »Lärarens ställning a) som lärare, b) som samhällsmedlem c) som enskild. Betecknande ar, att då lo n f rågan ar 1882 utsänts av centralstyrelsen till behandling, framhölls önskvärdheten av en »tarvlig bärgning».
Det var med en känsla av vördnad jag slöt de gulnade bladen i protokollsboken, ty de tälja for oss om kämpar, nu vilande under gröna kullar och snart glömda. De tälja för oss om nöd och försakelse, de tälja om bergfast tro på allt guda-boret i mänskligheten, om en vårljus hänförelse för kallet, om en innerlig kärlek - något av moderskärlekens heliga osjälviska glöd - till det unga Sverige. Men de mana och förplikta till fortsatt arbete på skolans inre och yttre utveckling. De mana att sluta händerna fast samman i förenings k ed j an och se till, att om möjligt ingen blir utanför. Endast därigenom resa vi en värdig ärestod över de hänsovna föregångsmännen. E. O. R. Lidén.
Fortsättningsskolan och det 7:e skolåret.
Sedan liksdagen i skrivelse den 6 juni 1924 med anledning av inom riksdagen väckt motion anhållit, att k. m:t täcktes efter nödig utredning vidtaga åtgärder för sådan ändring i stadgan för fortsättningsskolan den 16 september 1918, att skoldistrikt med obligatorisk sjunde folkskolklass må kunna anordna fortsättningsskola med ettårig kurs, har k- m:t i skrivelse den 20 juni 1924 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa och till k. m:t inkomma med utredning jämte därpå grundat förslag dels fore den l november 1924 i fråga om sådan ändring i stadgan den 16 september 1918 för fortsättningsskolan, att skol-
distrikt med obligatorisk sjunde folkskolklass må kunna anordna fortsättningsskola med ettårig kurs, dels ock, sa snart ske kunde, rörande fortsättningsskolans förhållande till andra överbyggnader på folkskolan.
Sedan överstyrelsen infordrat yttranden i ärendet från samtliga statens folk-skolinspektörer ävensom från Stockholms folkskoldirektion samt folkskolstyrelserna i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, har överstyrelsen nu beträffande frågan om fortsättningsskolans anordning i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola avgivit utlåtande.
Efter en utförlig motivering hemställer överstyrelsen, att k. m:t täcktes föreslå riksdagen att i fråga om de för fortsättningsskolan gällande huvudsakliga grunder och bestämmelser besluta
dels att i skoldistrikt, som vid folkskola tillhörande någon av folkskolans huvudformer eller vid mindre folkskola av Bl-form anordnat obligatoriskt sjunde årsklass, fort-sättningsskolkursen må, under de villkor k. m:t kan finna gott föreskriva, kunna omfatta allenast en årskurs med minst etthundraåttio under visn in gstimmar,
dels ock att den tid, under vilken skol-pliktig skall vara skyldig att deltaga i undervisningen vid fortsättningsskola med endast en årskurs må kunna av skoldistrikt utsträckas intill 360 undervisningstimmar.
Därjämte förklarar överstyrelsen sig skola snarast möjligt inkomma med utredning rörande fortsättningsskolans förhållande till andra folkskolans överbyggnader.
Upplysningsvecka i Stockholm under julferierna.
Den 7-13 januari 1925 kommer Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet att i Stockholm anordna en omfattande upplysningskurs, vilken kommer att behandla de politiska, ekonomiska, sociala och etiska faktorernas betydelse för världsfred och folk försoning. Genom att anmoda personer från skilda grupper och med olika åskådning såsom föreläsare vill man göra kursen sa allsidig och objektiv som möjligt.
Ämnena äro sammanförda under vissa huvudrubriker: Olika politiska partiers ställning till freden, Handelspolitik och näringsliv, De ekonomiska faktorerna och världsfreden, Nationernas Förband, Uppfostran till fred.
F«’rmiddagstimmarna komma huvudsakligen att ägnas åt föreläsningar, vissa eftermiddagar åt diskussion.
Flera ledande personer ha lovat medverka; med andra pågå underhandlingar. Fullständigt program med föreläsarnas namn kommer snarast möjligt att meddelas pressen.
Kursen kommer att förläggas till Läkarsällskapets lokal, utom tvänne möten i Musikaliska Akademien. Till talare för aftonmötena har man lyckats förvärva ärkebiskopen, som den 11 januari talar om det ekumeniska mötet i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
