Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1038
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 52
ningsundervisningen i folkskolorna skötes av dessas egna lärare men i borgarskolorna av särskilt utbildade facklärare.
Den geometriska teckningen ar i folkskolan lagd på mycket enkla grunder. I de övriga skolorna utgör den däremot ett särskilt ämne, linearritning, som även omfattar projektioner, nät, skärningar etc. Ritningen här avser sådana föremål, vilka i resp. trakter kunna hava särskilt intresse för lärjungarna. Några prov på denna slags teckning förefunnos emellertid icke på berörda utställning.
Sakteckningen omfattar först profil-teckning, sedan perspektivteckning, i båda fallen först efter enkla och sedan efter svårare föremål; i varje fall i samband med analys och skissering. Även teckning utanför skolrummet förekommer, t. ex. vid besök i museer, verkstäder, fabriker, äldre stadsdelar o. s. v. Banaliteter samt bristande smak påpekas, och framför allt vänjes lärjungen vid att vara sin egen kritiker.
Perspektivteckningen i folkskolorna tages sa litet teoretiskt som möjligt. I stället begagnas ett system av relationer med stöd av föremålets profil. Härmed förstås, att ögat får avgöra det ömsesidiga sammanhanget mellan viktiga punkter på föremålet eller hos en grupp av föremål. Detta sätt måste tillgripas, enär lärjungarna ännu ej nått den andliga utveckling, som utgör förutsättningarna för studiet av perspektivlagarna. I borgarskolan kan man däremot gå mera rationellt tillväga vid perspektivövningarna, enär lärjungarna här kunna förstå, att kännedomen om de viktigaste perspektivlagarna ge klarare begrepp om utförande och korrigering. Läraren påvisar härjämte, att även färgen spelar en viktig roll i de perspektiviska bilderna, de senare må nu vara utförda i detalj eller blott skisserade.
Den allmänt fastställda gången vid studier efter verkliga föremål ar följande: tunna, plansidiga föremål (omslag, häften etc.); plansidiga askar, runda dosor, klotformiga föremål (skålformer, frukter m. m.), husgeråd, verktyg, böcker sammanställda med andra föremål, glas, hemslöjdsprodukter, smiden, möbler, interiörer samt landskapsskisser. Till de senare användas mest färgkritor. Även linoleum-snitt och annan teknik förekommer.
Teckning ur minnet sker på nedersta-diet mest i samband med fantasiteckning och i borgarskolan efter föregången uppvisning av föremål eller i återgivandet av någon föregående uppgift.
Som vi finna, har den tjeckoslovakiska teckningsundervisningen hittills i hög grad överensstämt med vara egna kursplaner i teckning. Men övergå vi nu till den tredje gruppen, orneringsteckningen, sa finna vi där sa gott som uteslutande nationella motiv i mönster och färger. Striden har stått skarp om orneringens tillämpning vid teckningsundervisningen i skolorna. Försvararna av densamma hava framhållit, att karaktäristiska, folkliga ornament utgöra kulturdokument,
som böra förvaras och studeras, helst som det över allt i hela Tjeckoslovakien finnes ytterst gott om gamla bilder, broderier, sniderier, målningar, inläggningsarbeten (intarsia) m. m., och allt av nationell individualitet. Motståndarna betrakta däremot orneringen som »en kvarleva från barbariets dagar», »en parasit på rent konstruktivt skapande», »ett hinder for fantasiens utveckling». De senare påstå vidare, att »det kan reta åskåda-dåren till vansinne, när ornament på ornament grinar mot honom från alla håll». De stora, vita ytorna däremot, mena de, göra ett behagligt och lugnande intryck.
Tvisterna äro nu avgjorda, och orneringsteckningen har stannat kvar i skolorna. Detta i sa hög grad, att den i vissa klasser tilldelas tre veckotimmar av fyra. Övertaget framgår också tydligt av utställningen i fråga, som till c:a 4/5 utgöres av orneringar. Dessa anknytas dock till det konkreta, d. v. s. uppslaget eller idén har hämtats från naturen för anpassning till prydnad på verkliga före-
mål såsom tallrikar, påskägg, dräkter och dräktdelar samt saker i allmänhet av tyg, porslin, trä, metall o. s. v. Även förslag till dekorativa överstycken på fönster- och dörrpartier förekomma. Det ar mestadels den traditionella folkorna-inentiken, som omhuldas, i synnerhet i Mähren och det egentliga Slovakien.
Orneringsteckningen, vilken som förut nämnts börjar redan med tredje skolåret i folkskolan, utföres först såsom enkla stiliseringsövningar efter blad, kvistar, blommor, frukter m. m. Därpå följa de mera självständiga kompositionsövningarna, vilka i varje fall avse ett förut bestämt ändamål. De båda huvudfaktorernas form och ändamål få nämligen icke förbises, icke ens i de fall, där lärjungens utkast äro rent spontant åstadkomna. Mönsterkompositionerna, vid vilkas utförande även färgpennor kunna användas, begränsas här i allmänhet till dekorering av bok- och portfölj omslag, skolschema, kalendrar, gratulationskort o. s. v. Men i vissa folkskolor har man dock hunnit betydligt längre. Jag tillåter mig att i detta sammanhang återge, vad jag for några ar sedan nedskrivit å sid. 14,
delen III av mitt arbete Teckningsundervisningen i Folkskolan:
Efter bevistandet av den 4:e internationella teckningsundervisningskongressen i Dresden (sommaren 1912) bereddes förf. tillfälle att i Svensk Läraretidning bland annat få påvisa, att man i åtskilliga utländska skolor och särskilt i de österrikiska infört teckning av mönster i landets egen folkstil samt dennas
tillämpning på handarbeten.––––-Vidare
hade man, i synnerhet i de slovakiska skolorna, använt teckningsundervisningen i folkskolorna, huru primitiva i övrigt dessa an voro (t. ex. tvåklassiga), såsom ett viktigt medel för vidmakthållandet och utvecklingen av den egna hembygdens stil. De drivande krafterna i dessa bygder äro dels en stark hemkänsla, parad med utpräglat nationellt medvetande, dels också ett av existensskäl nödvändiggjort utnyttjande av förvärvsmöjligheterna.
Som förklaring härtill kan nämnas, att i en tvåklassig slovakisk folkskola, vars teckningsundervisning undertecknad hade tillfälle att särskilt taga del av, utförde barnen utomordentligt vackert tecknade och målade mönster, som deras föräldrar sedan utarbetade textilt eller på annat satt. Dessa arbetens avyttrande lämnade bidrag till hela familjens levebröd. I dessa trakter och skolor förstod man alltså att sammanlänka teckningens ästetiska, praktiska och ekonomiska värden. Men även i vissa högre allmänbildande skolor, som jag besökte i Prag, stod teckningsämnet mycket högt och i full paritet med de s. k. läsämnena. Sa var det då, och numera har detta ämne i ännu högre grad uppmärksammats.
(Forts.). K. Hugo Segerborg.
En kortfattad skolbyggnadshistoria.
Att för överkomlig kostnad åstadkomma ändamålsenliga lokaler för våra skolor, det ar ett problem, som stundom kan vara kinkigt nog. Följande korta skildring vill vara ett bidrag till övriga i syfte att visa, huru försök att få ut det bästa möjliga av vad som finns stundom kan göras med ganska gott resultat.
I Karlskoga socken var skolbyggnadsfrågan högst aktuell vid tiden omkring 1870. Långvariga och heta diskussioner fördes på stämmorna. Dock resulterade det hela i ett beslut den 30 dec. 1869 att bygga ej mindre an tio skolhus, vilka skulle vara färdiga till utgången av ar 1874. Dessa byggnader uppfördes allesamman efter samma modell fastän i två storlekar. De innehöllo en stor lärosal, 11,5 X 9 X 3,6 m., i husets mitt-
SKOLAN VID SIBBO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
