Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 52
SVENSK LÄKARETIDNING.
1047
dade påståendet, att förkunskaperna hos lärjungarna befunnits synnerligen underhaltiga. Här ställes man förvisso inför ett problem, som ej låter sig förklara, utan att man tror på pedagogisk-psykologiska under!
Som det torde ej vara var nian förunnat att se några starkare bevis för dylika under i det dagliga skolarbetet, torde det ej framkalla någon förvåning, om den praktiska skolmannen finner sig föranlåten att sätta ett mycket stort f rågetecken ef ter f örf:s hela utredning rörande inträdesprövningarna vid mellanskolan och stämpla dem som i grund och botten missvisande och därmed också värdelösa.
Med detta ha vi dock ej velat göra gällande, att inträdesprövningarna överallt varit lämpligt anordnade. Men det förefaller oss alldeles obegripligt, att - såsom förf. vidare påstår - reformer ej skulle kunna genomföras på grund av förhållanden, som ligga i barnens, lärarnas och folkskolans natur. Förf. säger:
Då nu inte vare sig barn, lärare eller folkskola kunna i en handvändning omskapas, lär det bli ännu svårare att effektivt tillämpa skärpta bestämmelser.
Man undrar verkligen, om barnen till sin natur sa helt omskapas efter genomgång av fjärde folkskolklassen, ty vid detta stadium finner ju förf. inga svårigheter for övergång till läroverket, eller om samma folkskollärare, som följt sina lärjungar under de nedre klasserna, får ett helt nytt väsen, sedan han ett par ar sysselsatt sig med de högre klasserna. Eller hava månne läroverkslärarna en annan natur an mellanskollärarna! Icke mindre underbart förefaller det, att jämväl folkskolan enligt förf:s djupsinniga betraktelser i denna punkt skulle hava en helt annan egenart under de fyra första åren an under de två följande.
Vi ha sett många kuriösa inlägg mot tanken på bottenskolprogrammets förverkligande, men vi måste uppriktigt säga, att sådant - med förlov sagt - nonsens ha vi hittills icke påträffat ens i den avlägsnaste »avkrok av den pedagogiska diskussionen».
Man frågar med häpnad, vilka utomordentliga medel hr Johansson som undervisningsråd förgäves utnyttjat för att bringa de nuvarande bestämmelserna i tillämpning, eftersom han nu står fullkomligt rådlös inför alla svårigheterna.
Samma fatalistiska uppfattning ådagalägger förf. i sina betraktelser över andra förhållanden vid mellanskolan, som han funnit ge anledning till anmärkningar. De mest framträdande fel och brister äro i själva verket
för honom konstitutiva, sa att det skulle vara förspilld möda att söka bota dem. I jämförelse med realskolan lär enligt förf. mellanskolan förete bi. a. sämre arbetsmetoder, tyngre arbetsbörda, sämre tidsfördelning mellan ämnena, sämre arbetsfördelning mellan lärarna, sämre lärarkompetens och sämre disposition av studietiden. Allt detta borde givetvis vara riktigt, när en pedagogisk auktoritet som hr Johansson påstår det, liksom ock att reformsträvanden på berörda områden i det hela äro dömda att misslyckas.
Men det kan nu icke hjälpas, att vi och säkerligen många med oss, som ej kunnat undgå att något närmare granska föreliggande broschyr, måste hysa grundade betänkligheter mot att utan vidare godtaga hr Johanssons namn som fullgod säkerhet för riktigheten av de framförda påståendena.
Måhända ar det ej alltför djärvt att till en början våga ifrågasätta, att en inspektör av mindre trångsynt och ensidig grunduppfattning säkerligen också skulle sett mindre pessimistiskt på läget. Även om, såsom förf. hävdar, felen på något sätt sammanhängde med mellanskolans natur, borde de väl i varje fall kunna till sina verkningar begränsas.
Går man närmare in på förhållandena, ar det icke heller omöjligt, att dessa i verkligheten te sig något annorlunda, an som förf. framställt dem. Vi ha redan haft anledning hänvisa till statistiken angående uppflyttning-arna vid årsexamina. Av denna framgår, att en större procent av lärjungarna förmått under läsåret inhämta de föreskrivna lärokurserna vid mellanskolorna an vad som varit fallet vid realskolorna. Hur bringa alla förf:s uppräknade missförhållanden vid de förra skolorna i någon som helst överensstämmelse med de faktiska resultaten av undervisningen! Dessa ge tvärtom direkt anledning till en förf. alldeles motsatt uppfattning av det verkliga läget. En sådan uppfattning har också nyligen uttalats ay byråchefen Göransson, sedan han genom särskilda undersökningar konstaterat, att flyttningsförhållandena vid mellanskolans årsexamina tett sig ej oväsentligt gynnsammare an inom motsvarande realskolklasser (Ped. Tidskrift 1924, 9:e häftet).
Sistnämnda omständighet - säger hr Göransson- synes tala för att mellanskolans undervisning trots allt ar bättre anpassad efter lärjungarnas fattningsförmåga an realskolans. Att större stränghet gör sig gällande vid beviljandet av flyttning vid vårterminens slut vid de allmänna läroverken an vid mellanskolan, ar visserligen icke uteslutet, men en sådan omständighet undandrager sig varje objektiv jämförelse. I alla händelser ar det
en stor förtjänst för en skolform att endast i ringa utsträckning och helst icke alls behöva belasta lärjungarna med feriearbete för att inhämta kunskaper, som bort vara inhämtade under föregående läsår.
For övrigt synas även andra ovedersägliga fakta tala för att man gör klokt i att ej låta sig alltför mycket förskräckas av hr Johanssons iögonenfallande svartmålningar. Lede arbetet i mellanskolan verkligen av alla de fel och brister, som han med sådant eftertryck gör gällande, borde väl följderna härav bliva fullt uppenbara, om icke förr, åtminstone när skolans verksamhet underkastas officiell kontroll i och genom de årligen förekommande realskolexamina.
Men nu inträffar den märkliga företeelsen, att det från det mest kompetenta håll mer an tillräckligt vitsordats, att mellanskolans bildnings-resultat, sådant det prövats i realskolexamina, visat sig icke blott tillfredsställande i och for sig utan att det otvivelaktigt blivit fullt jämförbart med, ja, i vissa avseenden överträffat realskolans. Detta har redan Skolkommissionen visat. Det har i det hela enhälligt betygats av skolöverstyrelsens ombud vid realskolexamina, vilkas omdömen måste väga sa mycket mera, då de under Mnsla av ansvar avgivits av framstående mot mellanskolan mer eller mindre kritiska läroverksmän. Skolöverstyrelsen har genom sitt utlåtande i skolfrågan ej kunnat annat an yttermera bekräfta samma förhållande. Överstyrelsens chef, som mer an någon annan varit i tillfälle att ända från början följa mellanskolans utveckling, har särskilt funnit anledning att som ett bestämt konstaterat faktum fastslå, att resultatet av mellanskolans realskolexamina visat sig tillfredsställande.
Skulle här behövas ytterligare vittnesbörd, sa ar det oss en oblandad tillfredsställelse att kunna åberopa förf:s eget utlåtande över mellanskolans verksamhet, avgivet kort innan skolkommissionens betänkande framlades. Ännu sa sent som den 20 september 1921 betygar hr Johansson offentligt, att »resultatet ar förvånande gott», och att han ej vågar säga, »att det i genomsnitt ar sämre an realskolans resultat».
Tar man sa i betraktande å ena sidan de av hr Johansson med sa livliga färger skildrade bristfälliga förutsättningarna för mellanskolans verksamhet, såsom lärjungar med underhaltiga förkunskaper, mindre kompetenta lärarkrafter, låg rektorsstandard, olämpliga arbetsmetoder, bristfällig ämnesfördelning, dålig disposition av studietiden o. s. v., och å andra sidan det på mångfaldiga sätt betygade faktum, att slutresulta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
