Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr l
SVENSK LÄRARETIDNING.
fästs vid avhjälpandet av den olägenheten, att föräldrar nödgas träffa valet av levnadsbana för sina barn, medan dessa ännu äro helt unga, vilket blir nödvändigt, då barnen redan från lägre stadier vid folkskolan övergå till lärdomsskolan. Och slutligen framhålles den icke ringa betydelsen därav, att ett »intimare organiskt samband» mellan folkskolan och lärdomsskolan skulle utöva ett gynnsamt inflytande på folkskolans undervisning och ’Samhällets omsorg om denna skola.
Om man utan svårighet i dejma motivering igenkänner vad som i vårt land av ålder plägat anföras till stod for bot-tenskolkravet, sa ar motsidans argumentering icke mindre välbekant. Lärjungar, vilka genomgått fullständig lärokurs i folkskola, ansåges ej kunna i denna, där arbetet å det högre stadiet omfattar ett stort antal olika ämnen, i vilka samtliga undervisningen handhades av en och samma lärare, inhämta samma grundliga underlag for lärdomsskolstudier, som universitetsutbildade ämneslärare i den nuvarande lärdomsskolans två lägsta klasser kunde bibringa. Man befarade alltså, att indragningen av nämnda klasser vid lärdomsskolan skulle försvaga dess slutresultat. Därjämte hade framhållits, att inhämtandet av kunskap 1 främmande sprak skulle försvåras, ju högre ålder eleverna nått, då de började inlärandet av det första främmande språket.
Trots dessa betänkligheter, vilka här i det närmaste ordagrant och fullständigt återgivits efter propositionen, hade skolstyrelsen emellertid varit av den åsikten, att »det alltmera framträdande kravet, att folkskolan i dess helhet skall läggas till grund for lärdomsskolan», borde beaktas. Likväl hade det ansetts önskligt, att möjlighet bereddes att jämsides upprätthålla båda organisationstyperna. Till denna skolstyrelsens uppfattning anslöt sig även regeringen. Förslaget gick alltså ut på att lärdomsskolan for framtiden skulle kunna organiseras dels med 5-klassaga mellanskolor och 8-klassigu fullständiga lycéer, byggande på de två lägsta klasserna vid högre folkskola, dels med 3-klassiga mellanskolor och 6-klassiga fullständiga lycéer med folkskolan i dess helhet såsom grundskola. Det på mellanskolan byggande gymnasiet skulle i vartdera fallet liksom nu omfatta tre klasser. Vad flickläroverken beträffade, förutsattes lärokursen fortfarande vara ett ar längre an vid motsvarande .goss- och Siamskolor.
Propositionen förbigår, i enlighet med i Finland rådande konstitutionella förhållanden, helt frågan hur de skilda läroverken i detalj skulle vara organiserade. Omfattningen av bottenskolorganisationen lämnades följ aktligen öppen. Härom stipulerades i lagförslagets § 13 allenast: »Angående organisationen av ny skola, som ar avsedd att inrättas, samt ändring av redan förefintlig skolas organisation beslutar ’statsrådet på framställning av skol-
styrelsen eller efter dess hörande och i vartdera fallet sedan utlåtande i saken införskaffats av kommunalfullmäktige å skolorten eller skolans för-äldraråd.» I själva verket kom härigenom hela reformen att i tillämpningen bliva helt beroende av regeringens administrativa åtgöranden.
Riksdagens kulturutskott, till vilket propositionen jämte därav föranledda motioner remitterades, behövde för sitt utlåtande ej fullt två sidor, till^vilka kunna läggas lika många, som disponerats av reservanter. Även här bröto sig meningarna avsevärt. Men ett betydande flertal uppnådde dock enighet därom, att regeringsförslaget icke kunde accepteras. En del av utskottets medlemmar uttalade tvivelsmål, huruvida det för den framtida utvecklingen av iindervisningsväsendet vore lyckligt, att lärdomsiskolan, med hänsyn till att folkskolan i flera avseenden ännu vore bristfällig, skulle i vidgad omfattning grundas på folkskolan i dess helhet.
Med anledning härav, men jämväl emedan undervisningen i folkskolan borde bibehålla sin självständiga natur3 vore det enligt denna uppfattning bäst, att lärdomsskolans organisationsform i huvudsak bleve oförändrad. I varje händelse vore frågan om folkskolans lämplighet såsom bottenskola i behov av fortsatt grundlig utredning.
Man känner utan svårighet igen rösten från våra egna skoldebatten! Majoriteten hävdade emellertid en diametralt motsatt åskådning, enligt vilken särskilt de sociala och allmänt kulturella synpunkterna ansågos kräva, att man vid bottenskolfrågans avgörande borde gå längre an som i propositionen föreslagits. Programmet skisseras uttryckligen sa, att
den på folkskolan i dess helhet byggande lärdomsskolan inom loppet av en bestämd tid borde göras till förhärskande skoltyp, ehuru vid sidan därav tills vidare skulle kunna verka skolor av nuvarande typ, byggande på de två lägsta klasserna i högre folkskola.
Även denna grupp inom utskottet ansåg emellertid en detaljerad utredning nödvändig »särskilt rörande verkställigheten och den praktiska tillämpningen» av reformen, bi. a. därigenom att »ett översiktligt förslag till verkställighetsförordning» skulle utarbetas.
Utskottets betänkande utmynnade alltså i yrkande om avslag på propositionen men med krav på tillsättande av en kommitté för att utarbeta ett detaljerat förslag till omorganisation av lärdomsskolan, varvid borde beaktas, att den på folkskolan i dess helhet byggande lär-domsskoltypeii sa snart som möjligt bleve förhärskande. En av reservanterna önskade en mera djupgående omorganisation i syfte att »skolsystemet i dess helhet skulle bygga på principen av en enhetlig, konfessionslös, avgiftsfri och för vartdera könet gemensam arbetsskola». I övrigt må anmärkas, att fyra reservanter gemensamt påyrkade inskränkning av undervisningen i det andra inhemska språket i uttalat syfte
att lindra den språkträngsel, som gör sig gällande inom lärdomsskolorna.
Riksdagens den 15 december 1926 avlåtna skrivelse ar avfattad i enlighet med kulturutskottets hemställan.
Den förutvarande socialdemokratiska regeringen, vars undervisningsminister doktor J. Ailio själv fungerat såsom vice ordförande under utskottsbehandlingen, var icke sen att effektuera riksdagens önskan. Genom statsrådsbeslut den 10 mars 1927 förordnades en kommitté på 9 medlemmar med överdirektören Mantere såsom ordförande for frågans vidare handläggning. De övriga ledamöterna hava hämtats övervägande bland skolfolk, företrädande skilda undervis-iiingsstadier. Anmärkningsvärt ar, att det parlamentariska inslaget ar kvantitativt svagt. Två förutvarande undervisningsministrar deltaga emellertid i arbetet, och efter det regeringsskifte, som nyss timat, torde den nyutnämnda undervisningsministern, vilken själv tillhört kommitten, kunna väntas bereda plats for sin företrädare. Vid kommitténs tillsättande meddelades särskilda direktiv av i huvudsak följande innebörd :
Folkskolan bör bliva bottenskola för lärdomsskolan, varför den senare i allt bör bygga på folkskolans lärokurs; i den mån nödiga förutsättningar finnas, må även andra skolformer kunna förekomma. Lllrdomssko-lan bör, för att bättre motsvara de förändrade sociala och ekonomiska förhållandena samt det praktiska livets och den medborgerliga bildningens behov, reformeras också med hänsyn till undervisnings-programmet och undervisningssättet i enlighet med modärna pedagogiska principer. Beaktas borde vidare, dels att förberedelsen av eleverna för lärdomsskolan, då det sker i privat skola, fyller samma krav som i folkskola, dels också att från undervisningen i lärdomsskolan avlägsnades onödiga ämnen och att i stället större vikt fästes vid utvecklandet av elevernas tanke-och omdömesförmåga samt s j älv verksamhet.
Denna utredning bedrives för närvarande med stor intensitet, och man synes rakna med att redan nästa ar kunna framlägga ett genomfört och av allt att döma gansjka radikalt reformprogram. I avvaktan å den större och genomgripande omläggningen har man emellertid ingalunda inställt åtgärderna för att praktiskt i vidgad omfattning bereda bottenskoltanken utrymme inom den nuvarande skolorganisationen.
Vilden skoltidning ar det, vars hjälp folkskolans och småskolans lärare och
lärarinnor alltid kunna påräkna ^ vid värnandel av sin ratt,
sa långt denna nämligen står samman med skolans intressent Jo, det wr
Svensk Läraretidning,
som aldrig dragit sig för att frimodigt, ehuru städse i hovsam form, föra folk-och småskolans samt lärarkårens talan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
