Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 2
SVENSK LÄRARETIDNING.
31
därtill nu kommer, att det ganska tydligt säges ifrån, att ingenting kommer att göras for frågans lösning förrän tidigast 1930," sa börjar man få en förkänsla av att tålamodet utsättes for en större påfrestning, an vad det rimligtvis kan tala.
Bet ar ratt betecknande for statsmakternas ställning, att nian då och då kommer med nya skäl for uppskov. Nu tycks man inte kunna använda uttrycket »statsfinansiella skäl», utan nu griper man till annat, jag höll på att saga svepskäl. Nu kan ingenting göras, förrän riksdagen beslutat om dyrtidstilläg-gens inarbetande i de statsanställdas löner och därmed sammanhängande frågor.
Nå, då kommer val regeringen att vidtaga åtgärder för att få bort detta hinder? Nej, visst inte. Man säger ungeifär som sa: det kan inte bli någon lönförbättring i någon form, förrän det hindret ar borta, men vi komma inte att göra något för att sa skall ske. Skälet, att en definitiv lönreglering icke kan ske, förrän dyrtidstilläggen bli inarbetade i de statsanställdas löner, kan ju sagas ha fog för sig, men det kan absolut icke godtagas som skal för att förvägra folkskolans’ lärarkår det minimum av rättvisa en tillfällig lönförbättring kan sagas vara. Vanför användes icke dessa skäl, när läroverkslärarna fingo först lönförbättring och sedan ytterligare fått denna iförbättring utökad. Ja, sa kan den dumme fråga, som val icke förstår, att det måste te sig olika, sett från höjderna och från de djupa leden.
Det ar att observera, att det just i dessa dagar från lönnämnden för civilanställda i statstjänst ingått en skrivelse till regeringen, vari i något indignerad ton säges, att det icke kan vara staten värdigt att iörhala med en definitiv lönreglering för de kårer, som icke kommit i åtnjutande av en sådan, däribland läroverkslärarna.
Man påpekar, att det icke rimligtvis kan få dröja hela decennier för frågans lösning o. s. v. Nu ar att marka, att alla dessa fått en relativt god lönförbättring. Vad skulle man måntro annars sagt? Men en kår finns, som väntat precis lika länge, men ingenting fått och ingenting synes ha att vänta. Ar 1920 tillsattes lönkommittén, och ar 1927 svaras, att ingenting blir gjort förrän tidigast 1930. Det ar inte sagt, att det då skall göras något, men tidigare komme ingenting att bli gjort. Här talas, skrives, behandlas, petitioneras, utredes, uppvaktas med deputationer, som »välvilligt» emottagas gång efter annan, ar efter ar, men regering efter regering, riksdag efter riksdag säger sitt »non possumus», intet, absolut intet.
Här må de orden äga en osökt tillämpning: »I som här inträden, låten hoppet fara». Ja nog far hoppet fara, men det ar nog något som det tar med sig, som gör, att det kanske icke blir »vinst» allt, som statsmakterna tydligen anse sig spara genom en dylik behandling av folkskolans länarkår. Utan att förfalla till skryt å kårens vägnar får det sägas, vilket iför övrigt har erkänts från håll, där man annars visst icke ar över sig vänlig mot folkskolan och dess lärarkår, att denna kar har varit starkt medveten om sin plikt och sitt ansvar. Den har varit besjälad av en mycket stark känsla av ambition, vilket bland annat tagit sig uttryck i ett oavbrutet fortbildningsarbete genom att bevista fortbildningskurser av olika slag. I vissa landsdelar får den göra detta utan understöd av vare sig kommuner eller landsting, och deltagarna ha alltså fått åtaga sig stora kostnader för en utbildning, som endast kommer skolan till gagn. Dess oegennyttiga arbete, när det gäller biblioteks- och ’föreläsningsverksamhet ar både kant och erkänt. Ja, man kan säga, att det ar knappast någon yttring av samhällsutvecklingen, som icke mer eller mindre berör folkskolans arbete. Det skall göras propaganda t. ex. for att lära svenska folket den svara konsten att spara. Hur skall det gå till ? Jo, folkskolans lärare skola ta hand om saken. Sa bli vi uppvaktade med cirkulär, där det vädjas till denna sa »betydelsefulla» kår om
att arbeta för denna behjärtansvärda sak. Sa komma sparböcker, sparmärken, sparlådor med ty åtföljande arbete och besvär. Och ersättningen. Ja, aldrig har jag for egen del mig bekant, att någon sådan utgår. Sedan den nya barnavårdslagen kommit till, skall ju enligt denna en lärare eller lärarinna vara självskriven ledamot av barnavårdsnämnden.
Med kännedom om det arbete, som denne självskrivne får utföra - han blir oiftast den, som får draga största lasset - kan man saga, att det åter ar ett exploaterande av dennes arbetskraft, oftast val utan minsta ersättning.
Man märker, att det behövs* en bättre trafikkultur. Huru skall detta vinnas? Jo, till folkskolans lärare med cirkulär och ämna-ningar om att det och det skall bibringas barnen. Sa lägges den ena arbetsbördan efter den andra på denna kårs axlar, och det sker nästan med antydan, att de böra göra klart för sig, vilket förtroende de äro föremål för, som bli anförtrodda allt detta arbete, och rätt ofta talas det om deras höga kall och stora .ansvar.
Men vissa tider blir det alldeles tyst med allt sådant tal, och man har inte ord starka nog att i stället framhålla det »improduktiva» i deras gärning, det för samhället föga »fundamentala» som deras arbete ar.
Den inkonsekvens, som här framhållits, blir an ytterligare understruken i ett annat sammanhang. En reform med utomordentliga verkningar på skolans område och därigenom på hela vårt samhälle genomförde!? ju av 1927 års riksdag. Folkskolan skall ju bilda grunden for hela vart skolväsende. Kring denna reform har mycken strid rått, vilket ju bevisar, att man tillmätt den en mycket stor betydelse. Man kan val saga, att här har beslutats om något, som har för samhället en fundamental betydelse.
På folkskolan och dess lärarkår har man lagt ansvairet att lägga grunden, och det blir väl halten av det arbete, som folkskolans lärare kunna prestera, vilket skall visa, om grunden kan sägas bli tillräckligt bärkraftig. Folkskolans lärare ha ju ratt enigt stått på deras sida, som kämpat för denna reform, och därmed kan ju sägas, att de iklätt sig en viss borgen föir förverkligandet av vad på dem ankommer, men då böra de val också ha rätt att kräva, att statsmakterna, som pålagt dem denna börda, böra stå för sina förpliktelser. Det ar ju ratt underligt, att just den regering, , som bär ansvaret för framläggandet av förslag rörande denna reform, anser sig kunna helt ignorera lärarnas lönfråga. Den har ju visserligen visat sa stort intresse for den, att den tror sig kunna säga, att 1930 skall någonting kanske ske, men av åtskilligt att döma lärer väl någon annan vid den tidpunkten rida for rusthållet, och därmed har ju regeringen också sagt, att den for sin del icke kommer att göra något för denna frågas lösning.
De, som skola lägga defr grund, varpa hela skolorganisationen skall vila, de, som skola i vad som rör denna grundläggning inblåsa den levande anden i ’författningarnas döda bokstäver, dem anser man sig icke ha någon anledning att rakna med. Det tycks vara sa, att folkskolan som bottenskola skall bli liktydigt med att Sveriges folkskollärare skola gå »till bottnen».
Det har talats och skrivits ratt mycket om de åtgärder, som måste vidtagas för att få fram ett bättre sakernas tillstånd. I förbitt-* ring och desperation framkommo, som vi minnas, en del förkastliga uppslag, om sabotage, strejk m. m. - särskilt fallet Valan lät ju tala om sig och gav ju stoff till åtskilligt. Här skall icke ordas om några mer eller mindre omöjliga medel, varken hotas med sabotage eller strejk eller annat, här skall lugnt och sansat sagas ifrån, att statsmakterna få väl ändå till sist göra klart för sig, att det med naturnödvändighet - vi äro dock icke beskaffade annorlunda an andra människor, ehuru man ockrat starkt på vår lojalitet och idealitet - måste bli ett sämre arbets-
resultat av en människa, vem det vara månde, som ar föremål för sa mycken orättvisa och vars arbete anses tämligen betydelselöst, an av en, vars arbete man uppskattar och later denna uppskattning ta sig form av en rättvis betalning i förhållande till andra med dem jämställda.
Vi skola icke svika vara plikter, men det kan icke hjälpas, att denna känsla av ansvar och ambition måste avtrubbas, ja kanske förintas genom den behandling, som statsmakterna låta Sveriges folkskollärare undergå, när det gäller deras lönfråga.
Detta ar inget hot, inga fors-lag om några som helst ovärdiga stridsmedel, sa för den skull kan det här skrivna utan fara avfärdas med en axelryckning eller ett hånleende med tanke på den maktlöshet, vari vi befinna oss, men ett ar säkert, och det ar, att den resignationens frostvind, som tränger genom märg och ben, skall förfrysa mycket, vilket har stönre varde an mången anar, ja kanske man kan säga, att det rent av vore Värt priset av några miljoner.
Patrick Nilsson.
Skididrott i Skåne.
Upprop.
Tillgång till sno utgör en grundbetingelse for bedrivandet av skididrott. Även om Skåne i detta hänseende ar ett av rikets sämst lottade landskap, torde snötillgången i stora delar av Skåne tidvis vara sa riklig, att ett fruktbärande arbete for främjandet av intresset för skididrott jämväl i Skåne skulle kunna bedrivas. Av åtgärder i denna riktning må främst nämnas anordnandet av skidkurser for lärare och lärarinnor, skidslöjd för städernas’ och landsbygdens folkskolungdom samt anordnandet av billighetsresor till centrala delar av Skåne, där riklig tillgång till sno ar för handen. Att dylika åtgärder motsvara ett av de unga själva kant behov framgår bi. a. av det från Skåne allt starkare inslaget i de årligen återkommande fjällfärderna för skolungdom.
For att med största möjliga säkerhet få fastslaget, i vilken utsträckning möjligheter till skidlöpning i Skåne föreligga under vintersäsongen 1927-28, anhåller undertecknad att till alla manliga och kvinnliga kamrater vid folkskolor i Skåne få rikta en vädjan om insändandet av uppgifter om snötillgången på res-p. orter. Sådana uppgifter böra avse dels tid, under vilken snö täckt marken, dels snömängden ungefärligen uppskattad.
Med största tacksamhet mottagas därjämte alla upplysningar och förslag, som kunna vara av värde för igångsättandet av en effektiv sikidpropaganda. Alla meddelanden insändas till undertecknad, adress Hälsingborg.
Kamrater, som äro villiga att gom medlemmar i eller ombud för Föreningen för skidl öppningens främjande verka för utbredandet av intresset för skididrott, kunna till undertecknad pr postanvisning insända medlemsavgift, kr. 5: -, då Skidfrämjandes årsskrift »På skidor» gratis översändes. Vid rekvisition av 10 medlemskort till en och samma adres-s överlämnas till vederbörandes skolbibliotek kostnadsfritt ett ex. av årsskriften.
Hälsingborg den 27 dec. 1927.
Einar Blomberg.
Ombud for Föreningen för skidlöpningens främjande.
Fel i distribueringen av tidningen (om några nummer utebli eller dylikt) anmäles å närmaste postanstalt, ej
direkt till vår expedition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
