Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 3
SVENSK LÄRARETIDNING.
35
endast med en flyktig blick upptaga ord och meningar för att kunna rätt återgiva dem. Vi se på samma satt vid skrivning som vid läsning. Annorlunda förhåller det sig med barnen på det första stadiet. For dem ar ju skriftspråket ett nytt uttrycksmedel, som kräver en alldeles särskild inställning av de språkliga organen. Först måste barnen noggrant fixera ordbilden, sa att de klart uppfatta dess elementära delar, bokstäverna, och dess sekundära delar, stavelserna. Därpå måste de få en be-greppsmässig uppfattning av ordets betydelse, sa att ordbild o.ch ordbegrepp sammansmälta i deras medvetande till ett begreppsmässigt ordminne. Detta bor vidare befästas genom en inre reproduktion, sa att ordbegreppet sedan framkallar ordbilden även utan föregående åskådning. Först därefter äro barnen färdiga att nedskriva ordet i dess helhet. Men innan de gå vidare, ar det nödvändigt, att de också granska sin egen skrift, enär ovanan vid själva skrivarbetet gör, att uppmärksamheten distraheras, och fel kunna uppstå trots den omsorgsfulla förberedelsen. Jag har således analyserat avskrivningen i 4 särskilda moment, som vart och ett för sig måste beaktas och under lärarens ledning inövas till automatisk färdighet, innan man kan släppa barnen att på egen hand utföra arbetet såsom tyst övning. Dessa 4 moment äro 1) fixeringen och den begreppsniässiga uppfattningen, 2) memoreringen, 3) skrivningen och 4) granskningen.
For att närmare belysa, hur dessa 4 moment skulle tillgodoses, improviserades en avskrivningslektion med mötesdeltagare såsom lärjungar, varvid dessa på kommandoordet ett! stavade ordet innantill, varjämte lär. också samtalade med lär j. om ordbyggnaden, betydelsen o. s. v., på kommandoordet två! stava^-des ordet utantill, på tre! skrevs ordet, då lär j. icke fingo se på den föreliggande texten, och på fyra! stavades det skrivna ordet ur skrivböckerna.
Vad vinner jag med en sådan avskrivningsmetod? Jag vinner först en lugn och säker blick hos barnen för ordbildens alla detaljer, en redig uppfattning av ordbyggnaden och ordbegreppet, i syn-, hörsel- och talorganen väl inpräglade minnen av orden, som sedan kunna reproduceras, och slutligen vana att granska den egna skriften, varigenom »slarv» förebygges. En annan vinst ar också, att barnens skrivfärdighet drives upp till en viss likformighet, då klassen hålles samman. Detta ar ju av betydelse för allt skrivarbete sedermera i skolan. Den minutiösa ledningen avvecklas sa småningom, korta ord stavas blott en gång, varefter de få skrivas och granskas utan kommando, ett par tre ord stavas innantill och utantill i följd samt skrivas och granskas utan kommando o. s. v. Man anser, kanske, att ett dylikt satt att leda avskrivningen kommer att taga for mycken tid, sa att barnen icke medhinna sa stort kvantum, men på detta stadium ar icke fråga om
huru mycket som medhinnes, utan huru de språkliga organen skola utvecklas till största möjliga effektivitet, samt huru väl språkmaterialet blir inarbetat. När sedan avskrivningen användes som tyst övning, tillhållas barnen att själva på egen hand tillämpa samma förfaringssätt, och läraren kan genom att överblicka klassen lätt iakttaga, att anvisningen följes. Genom en på dylikt sätt bedriven avskrivning blir denna något annat, an vad man hittills kanske ansett den vara, den blir ett verkligt ordstudium med behållning for hela det framtida skriftliga arbetet. Till skillnad från den mekaniska avskrivningen har jag kallat den reflekterad avskrivning. Den börjar under första skolåret, sa snart barnen genom välskrivningsundervisningen vunnit nödig säkerhet i bokstavsbildningen och någon skrivfärdighet. Därvid användas naturligtvis samma stiltyp, som inövats vid välskrivningen, ävensom samma linjering, som barnen under denna blivit vana vid. Ny linjering inträder alltid först vid välskrivningen och tages sedan i bruk vid avskrivningen, som ju skrivtekniskt utgör en tillämpning av den förra.
Den avskrivningsanalys, som här angivits, ar ingen nyhet i vårt land, ehuru den icke torde ha tillvunnit sig den uppmärksamhet, som, den förtjänar. Den började tillämpas för 35 ar sedan och offentliggjordes ar 1897 i en liten bro-chyr »Rön och rad vid undervisningen i rättskrivning». Alldeles samma analys återfinnes nu i ett av de senaste arbetena på detta område i Tyskland, »Theorie und Praxis der Rechtschreibmetoden und Grundsätze des Rechtschreibunter-richts in experimentell-pedagogischer Untersuchung» av Paul Reiff, vilket arbete ingår i serien »Pedagogisehe Monografien» på Otto Nemnichs i Leipzig förlag. Författaren redogör där for en mängd försök, som han och hans medhjälpare utfört. Dessa försök äro visserligen förlagda till 5-^7 skolåren, och han har således icke tagit ämnet från dess första grundläggning på småskol-stadiet, men han har dock å sid. 45 berört även avskrivningen och säger därom : »Wenn wir der Sache auf den Grund gehen wollen, so mässen wir den Vorgang des Abschreibens analysieren. Worin besteht das Abschreiben?» Och sa följer analysen i dess fyra moment med samma motivering? som här anförts, varpa han fortsätter: »So ist das Abschreiben ein viel zusammengesetzter Vorgang . . . Nur wenn das Abschreiben dieser Art ist, hat es pedaglogischen Wert ... Das Abschreiben muss gelernt werden. Alle Metoden^ die das Sehrei-ben als Mittel des Erwerbs ortographi-sche Kentnisse verwendeten, waren auf rechten Wege, aiber nnr dann, wenn das Abschreiben in der oben geschilder-ten Art ausgefiihrt wurde». Men någon anvisning om huru detta skall tillgå har han icke givit. Emellertid utgör hans kraftiga uttalande om analysens riktig-
het och nödvändighet ett värdefullt stod för densamma.
Skall emellertid avskrivningen också på ett högre stadium kunna bibehållas vid denna reflekterade karaktär, då ar vanlig läsbokstext icke lämplig därför, enar barnen genom sådan lätt föranledas till blott mekanisk kopiering utan reflekterad själwerksamhet. Den text, som bor föreläggas, måste till innehållet ansluta sig till barnens tanke- och föreställningsområde, sa att de finna intresse uti att tillägna sig detsamma. Vidare bor den kräva ett arbete för reflexionen, sa att uppmärksamheten hålles vaken, Detta kan ske därigenom, att den ar ofullständig i sådana delar, som genom övriga grenar av modersmålsundervisningen blivit inövade, utan att dock föranleda till gissning och osäkerhet. Sa kan texten t. ex. sakna skiljetecken, stora bokstäver, eller kan den for vissa ord upptaga endast själva stammen och överlåta åt lärjungarna att komplettera formerna alltefter sammanhanget. Härigenom komma barnen att tänka tankarna och arbeta reflekterat vid återgivandet på fullständigt skriftspråk. Dock måste en bestämd varning uttalas mot avskrivningstexter, där barnen måste gissa sig till själva Ijudbeteckningarna, som ju i sa hög grad äro beroende av en klar åskådning för att utvecklas till en oreflekterad rättskrivning. (Ett exempel på sådan text anfördes: »-uk-öter-skan -yndade in i ett -ul för att -yd-da sig for -yfallet.»)
Den mekaniska och den reflekterade avskrivningen förete betydliga skiljaktigheter, om de bada arterna betraktas från h j ärnf y Biologisk synpunkt. Vid den mekaniska avskrivningen utgår impulsen från ögat, överföres till syncentrum och synminnesområdet samt ledes därifrån till det skrivmotoriska centrum, som sätter skrivapparaten i funktion. Samtidigt går vanligen en reflex över talcentrum till hjärnans intelligensområde, men tankarna bli aldrig fullständigt upptagna, .bearbetade och åter utsända av detta såsom egen produktion. Mången gång har barnet icke alls reda på innehållet av det nedskrivna. Det hela har varit en blott mekanisk funktion liknande den, som experimentellt utförts av en person med genom hjärnskada avbrutna förbindelser mellan syn-och talcentrum samt intelligensområdet. En sådan person har visat sig kunna skriva av, men han har icke haft någon uppfattning,om innehållet av sin skrift.
Vid den reflekterade avskrivningen utgår impulsen också från ögat och till syncentrum, men då texten icke ar fullständig, måste tankeinnehållet överföras via talcentrum till intelligensområdet, upptagas och språkligt kompletteras av detta samt utsändas i bearbetad form över talcentrum och synminnesområdet till det skrivmotoriska centrum. Hjärnans arbete blir således härigenom av en mera komplicerad beskaffenhet, och de associationer, som den praktiska skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
