Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 4
Lagerledarkdirsen den l?-24 juli.
Denna kurs, som räknade ett femtiotal deltagare, manliga och kvinnliga, var såtillvida märklig, att det var den första i sitt slag, som anordnats i Sverige, Kursdeltagarna fingo satta sig in i alla detaljer, som äro förknippade med anordnandet av friluftsläger for skolungdom. Lägeridéns betydelse, for den uppväxande ungdomen kan icke överskattas, och säkerligen koramer denna kurs att giva impulser till anordnande av många dylika lager. Härigenom få många av storstädernas och industrisamhällenas barn, som annars under sitt sommarlov äro hänvisade till bakgårdar och gränder, tillfälle att njuta ett härdande och stärkande friluftsliv i skog och mark.
Att i. detalj gå in på allt det, som här genomgicks, skulle taga tidningens spalter for mycket i anspråk. Jag skall blott omnämna det viktigaste. Kapten Berg von Linde genomgick ett lägers planläggning och organisation. Poliskommissarie Catoni ledde en kurs i trafikkultur, varvid utspänns en livlig diskussion om sättet for trafikundervisningens bedrivande i våra folkskolor. Bland allt det övriga må även nämnas föreläsningar och praktiska övningar i lägerliv och lägerkunskap, terränglära, kartläsning, sjukvård, skolidrott och - icke minst viktigt - matlagning.
Under två dagar voro kursdeltagarna i tillfälle att idka tältlägerliv i den utanför staden belägna Saxtorps furuskog, en alldeles utomordentlig plats för friluftsläger. På kvällen avbrändes ett lägerbål, varvid underhållningen sköttes av kursdeltagarna. Aftonen avslutades med att alla deltagarna unisont sjöngo »Tidevarv komma, tidevarv försvinna . . .».
En kväll företogs en båtfärd på Sundet, som presenterade sig i allo till sin fördel. I den stilla aftonen ljödo sångerna, och när fartyget för sakta maskin gled förbi Hälsingörs hamnpirar, uppstämdes »Der ar ett yndigt land». - Deltagarna voro ett minne rikare!
Kursen avslutades med en middag på ön Gråen, varvid kursdeltagarna själva stodo för kosthållet. Efteråt gick av stapeln en »venetiansk regatta», som tilldrog sig stor uppmärksamhet från stadsbefolkningens sida. Frånsett ett par raketer, som togo fel riktning, var det hela mycket lyckat.
Barnlägret den 25 juli-l augitsti.
Sa kom, den tredje och sista kursen. Det gällde nu att i praktiken omsätta vad man lärt under föregående vecka. Måndagen den 25 juli blev det liv och rörelse, när 350 barn stormade kasernen och togo denna i besittning för en vecka framåt. Ja, inte riktigt, ty halva tiden levdes ett verkligt lägerliv ute i Saxtorp, och att de små trivdes här lika bra som de äldre visade de surmulna anletena vid uppbrottet och färden tillbaka till staden.
Barnen voro uppdelade på 10 kolonner, och var och -en av dessa hade ett bestämt program att gå efter. Det var gymnastik, idrott, simundervisning och lekar. Det gick i ett från den ena övningsplatsen till den andra, tills klockan blev 3 på e. m. Då blev det liv och rörelse på stadens gator. Under taktfasta sånger marscherade kolonnerna till badet, och aldrig förut har val Landskrona kallbadhus genljudit av sa många småttingars glada skratt och glam som då. Hurudan aptiten var behöver val knappast omnämnas. Klockan 10 gick tystnaden, och det blev lugnt och fridfullt i kasernen, men ett par timmar innan reveljen gick första morgonen kl. 7 var handbollspelet redan i gång på kaserngården.
Tältförläggningen i Saxtorp blev den stora upplevelsen. »Pappa» for lägret var folkskollärare Henning Sköld och »mamma» gymnastikdirektören fröken Helga Molin, bada från Kristianstad, och att de voro populära fingo de många tydliga bevis på. »Pappa Sköld» ar ju gammal och van på detta gebit, och soligare an vanligt ar hans leende, när han får utbyta sin vardagshabit mot en for lägerlivet mera anpassad. Lika uppskattad som han ar som lägerchef, ar han som målvakt under handbollspel och det ar verkligen ett nöje att vara åskådare, när han med sin kraftiga stämma dirigerar hela detta spel från sin målbur.
Det mest efterlängtade var dock kvällarnas lägerbål, och sista aftonens jättebål kommer säkerligen att bevaras i den angenämaste hågkomst av alla, som voro med om det. Pojkarna stodo for underhållningen, och det skötte de utmärkt.
Betydelsen av dessa lager kan man säkerligen icke nog uppskatta; vad de betyda ur ren motionssynpunkt for såväl barn som lärare, säger sig självt. Men de ha också en storrå uppgift att
fylla. Barnen få lära kanna sina lärare från, en. annan sida an den vardagliga och finna kanske rent av, att dessa inte äro sa farliga, som man trott; läraren å sin sida får blicka in i barnen, och på ett par dagar får han den kännedom, som han ’sökt få fram under läsårets många arbetsdagar. Lägrens uppfostrande betydelse ar större, an man vid ett hastigt bedömande tror. Det ar därför att hoppas, att instundande sommar många vita tältstäder komma att resas på de talrika lämpliga lägerplatser, som finnas i vårt land.
Lördagen var anslagen åt en utfärd till Yen, som livligt uppskattades av stora och små. Hela ön genomströvades, och de många intressanta fornminnena studerades/Besöket i den gamla kyrkan slöts med »Fädernas kyrka i Sveriges land . . .», som framkallade en märklig stämning i det gamla ödetemplet.
Men att det inte bara var nöje man tänkte på under denna vecka visade till fullo den ståtliga uppvisningen på idrottsplatsen. Under flygande fanor och klingande spel bar det av genom staden dit ut. Det var ett rikhaltigt program, och vad som mest tilldrog sig uppmärksamheten ar kanske svart att saga. Flott leddes den stora massupp-visningen, men sa var det också en erfaren och beprövad man, som stod för den - allas var »pappa Sköld».
I den tidiga måndagsmorgonens timmar började man rusta sig for avfärden. Det var med vemod man skildes, men minnena från glada och angenäma sommardagar leva kvar ärmu. Belåtenheten var stor bland alla deltagare, och äran av det får kapten Berg von Linde tillskriva sig. Jag tror, att jag far sagt en god del genom att citera vad »Uppland» anförde i ett tal vid något tillfälle: »Kapten, jag beklagar alla skåningar, ty vid kommande kurser blir det ej plats till dem for bara svenskar.»
Landskrona visade sig vara en idealisk plats för lager sådana som dessa. Stadens myndigheter visade sig mycket välvilliga. De goda landskronaborna, som i allmänhet klaga över att det aldrig händer eller sker något i deras stad, kunde sannerligen inte klaga under juli mår nåd, - men det ar ju möjligt att tristessen kändes desto värre efter gymnastikdagarna.
Wictie,
Vilken skoltidning ar det, vars hjälp folkskolans och småskolans lärare och lärarinnor alltid kunna påräkna
vid värnandet av sin rätt,
sa långt dtnna nämligen står samman med skolans intressen f Jo, det ’dr
Svensk Läraretidning,
som aldrig dragit sig för att frimodigt, ehuru städse i hovsam form, föra folk-och småskolans samt lärarkårens talan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
