Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 4
SVENSK LÄKARETIDNINGL
57
handlat några ord genomgående, sa plägar detta medföra, att barnen få uppmärksamheten fast på dialektawi-kelsen även i andra.
Ett femte slags fel äro ’begreppsfelen, som bero på att barn ej förstått betydelsen av ordet. Sådana fel förekommas genom nödiga ordförklaringar.
Av de förut behandlade läroformerna ar ju avskrivningen direkt profylak-tisk, då den avser att uppöva fixeringsförmågan samt noggrant inlära ordbilderna. Den fria rättskrivningen ar också av profylaktisk natur i sa måtto, att den avser att inarbeta ordbilderna i medvetandet, samarbeta dem med begreppen och öva ordens rätta användning. Däremot måste diktamensskriv-ningen frånkännas all betydelse i detta hänseende, den provocerar i stället till felskrivning, således ett ytterligare tillskott till dess syndaregister.
(Forts.)
Barnantalet i Stockholms folkskolor.
Borgarrådet Oscar Larsson har vid ett kollegiesammanträde lämnat en synnerligen intressant redogörelse, upptagande bi. a. ett utförligt material angående nativitetsnedgångens verkningar på lär j ungantalet i Stockholms skolor.
Ur denna redogörelse meddelas här följande.
Antalet undervisade barn inom åldersgruppen T–14 ar har vid huvudstadens folkskolor under aren 1920-. 1927 nedgått från 30,647 till 26,218. Vid de allmänna läroverken och de privata flickskolorna har elevantalet däremot ökats, vid de förra från 2,198 till 2,310, och vid de senare från 5,929 till 6,443. Procenttalet barn, som undervisas i folkskolorna, har också stadigt nedgått, samtidigt som den andel av barnen, som undervisas i de allmänna läroverken och de enskilda skolorna, kontinuerligt stigit, Ar 1927 gingo omkring 24 proc. av samtliga barn i läroverken och de enskilda skolorna, medan motsvarande siffra ar 1920 uppgick till 20 proc. och ar 1918 till 17 proc. Även flickor sändas nu i relativt större utsträckning an förr till de privata skolorna. En medverkande faktor till den ändrade fördelningen av barnen på de olika skolorna ar de efter världskriget förbättrade ekonomiska villkoren för de bredare befolkningslagren.
Fel i distribueringen av tidningen (om några nummer utebli eller dylikt) anmäles å närmaste postanstalt, ej direkt till vår expedition.
Fredsarbetet.
Internationella kvinnoförbundets for fred och frihet 4: e upplysningskurs hölls å läkarsällskapets lokal i Stockholm den 7-11 januari. Sedan kursen öppnats av fröken Mathilda Widegren, höll excellensen Ekman ett inledningsanförande. Programmet upptog en rad högeligen intressanta föredrag, av vilka må nämnas Nationalitetsrörelsen i Kina av professor B. Karlgren, Rasfrågan och freden av professor Otto Nordenskjöld, Kolonial imperialism av miss Mary Sheepshank (med tolkning), Fredstanken i judendomen av överrabbinen M. Ehrenpreis, Mandatsystemet och mandatkommissionen av fru Anna Bugge-Wicksell och 1927 ars folkförbundsmöte av excellensen Löfgren.
Ufl dagspressen.
Folkskolkårens lönfråga.
Ur en polemik om lolkskolkårens avlöning, som länge pågått i Östgöta Corresponden-ten, hämtas .följande.
I den under »Ordet fritt» i Östgöta Correspondenten» pågående diskussionen om lärarnas lönfråga ha sa många både illvilliga och oförsynta angrepp mot folkskolkåren förekommit, att man knappt vill tro, att de äro allvarligt menade utan endast tillkommit i syfte att förhåna och skada. An kommer man med oriktiga uppgifter om lärarnas orimligt höga löner, an med tillvitelser for deras oförsynthet att vilja jämställa sig med andra i samhället anställda tjänstmannagrupper.
Med redaktionens välvilliga tillåtelse vill jag framföra några synpunkter. När lärarna påyrkat eller påyrka bättre lönförhållanden, ha de utan omsvep framlagt siffror, som belysa förhållandet mellan deras och med dem jämförliga tjänstmannagruppers avlöning. Lärarna anse - och detta bestrides ej av de sansade och rättvisa i samhället - att deras arbete ar samhälls-gagnande och nödvändigt, för att svenska folket skall kunna hålla sig i jämnbredd med andra kulturfolk. Jag läste en gång en insändare av kapten Ernst Liljedahl, däri denne gjorde en jämförelse mellan böndernas i ett annat europeiskt land usla ställning och deras yrkesbröders i Sverige. De om förståelse för Sveriges lärare och deras arbete vittnande ord, som kapten Liljedahl därvid yttrade, kanhända an en gång komma att upprepas, om Sveriges allmoge noga ville betänka, huru långt den kommit på vägen mot personlig frihet, hur högt den lyft sig i andligt och materiellt avseende tack vare den högre upplysning, som genom folkskolan stått dem till buds vid jämförelse med deras fäder i gångna tider.
Hittills tror jag, att lärarkåren ådagalagt lika mycket lojalitet mot sitt
land som varje annan kar. Varför då ej behandla dem därefter. Lärarna begära ju icke ett enda uns mera an rättvisa; och i teorien ha de fått den, men i praktiken skall den förhållas dem, därför att de äro sa många, att en lönreglering kostar allt för mycket. Jag håller dock före, att det ej ar hedersamt för ett land att nödgas erkänna: »Vi vilja nog men kunna ej giva lärarna en rättvis lönreglering». Det brukar eljest hora till god ordning och vara ekonomiskt oeftergivligt, att vad man ej kan hålla sig med bor man undvara..
Endera delen således: Bort med folkskollärarna och nuvarande landsbygdens - och varför ej även städernas -r hela skolväsen, eller ock avlöna lärarna i full överensstämmelse med de grunder, efter vilka andra tjänstmän avlönas, som äro jämförliga i nyttigt arbete för samhället. På denna fordran böra ej lärarna pruta och komma aldrig att göra det.
Det som mest upprört undertecknad ar det inlägg en skolrådsordförande gjort. Han påstår med frejdigt mod, att lärarnas inkomst som organister, slöjdlärare och lärare i fortsättningsskolan ej berättigar till kravet: högre lon. Han glömmer försiktigtvis namna, att detta allt ej kommer av sig självt. Slöjdarvodet ar l kr. och 20 öre pr timma jämte 39 öre i dyrtidstillägg. Om därjämte vissa landsting giva bidrag, ar det åtminstone ej lagstadgat.
Vad sedan angår fortsättningsskolan ar vilken kompetent som helst berättigad till tjänst där; således även »Skolrådsordförande», om kompetens kan uppvisas.
Knappt en femtedel av Sveriges lärare äro organister, och huru många som ha en eller två slöjdavdelningar eller äro lärare i fortsättningsskolan torde ej ens skolrådsordförande veta. Men om blott en enda lärare i vart land skulle förmenas högre avlöning som lärare, därför att alla de andra hade viss biinkomst, vore det mot denne en orättvisa; detta bor val vara klart for den, som bör sitta inne med kunskap om rätt och orätt.
Huru mångdubbel måste då ej orättvisan bliva, ju flera som drabbas därav. Jag antar, att skolrådsordförande ar villig medgiva, att komministern ej kan vara nöjd med mindre lön, därför att det finnes många kyrkoherdar, som ha större an han, eller kyrkoherden minska sin, därför att biskopens ar litet större.
Den aktning en lärare kan förvärva har han tack vare sin person, trots det föraktade arbete, åt vilket han agnar sig. Granskar man tidningsreferat, tala dock dessa något annat an Nils Eks insändare. Läraren tages i anspråk både i den kyrkliga och kommunala verksamheten, och vad landsbygden beträffar torde val ej de argaste vedersakare vaga påstå, att läraren bildat mot bondebefolkningen fientligt parti och sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
