- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
74

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 5

dessa torde »Pojkar» och »Arbetets saga» j-ämte hans berättelser om djur vara de mest omtyckta. Av hans senare utgivna pojkböeker på norska kunna nämnas hans i 4 band utgivna »Hundre-de Historier» och »Pusker du?»

En av hans for skolbruk utgivna Berättelser ur världshistorien har utgått i ett par upplagor på svenska.

En närmast för lärare avsedd isam-ling handböcker med bidrag av framstående nordiska vetenskapsmän utkom med Nordahl Kolisen som huvudredaktör på norska, danska och svenska språken under åren 1907-13. Under namn av Gleerupska biblioteket ha i Sverige av dessa böcker utkommit Världshistorien i 4 och Geografin i 3 band.

»Norge i det nittonde Aarhundrede av norske Forfattere og Kunstnserer» ar ett förnämligt stort verk, som N. R. redigerat.

Nämnes sa också den av honom utgivna antologien med biografier »Norske Digtere» och hans .sagokomedi »Svein Urasdd», vilken uppförts ett 60-tal gånger på Kristiania teater, ha de flesta och bästa av hans arbeten här blivit omtalade.

En tid verkade han som skolman i sin födelsestad Bergen och i Kristiania, Under flera ar var han instruktör for den nationella scenens! elevskola i Bergen och studerade själv dramaturg! under ett par ar i Köpenhamn och Wien. Hans sista intresse gällde »Konsten i skolan». For främjande av denna sökte och fick han rad och bistånd av professor E. Wrangel i Lund. Till 1915 ledde R. det på hans initiativ upprättade statsunderstödda Centralstyret for norske Fol-keskolers Barne- och Ungdomsbiibliote-ker. Såsom flera av oss minnas, som deltogo i ombudsmötet i Stockholm 1903, där Rolf sen var tillstädes och höll föredrag, var han en till det yttre ståtlig man. Han var en arbetets man .som få med rik och mångsidig begåvning, med gott hjärta och glimrande humor. Han spred glädje omkring sig var han kom. Hans många vänner i de skandinaviska länderna skola alltid minnas honom med kärlek och saknad.

N. LM.

Livsfrågor for folksko-lans lärarkår.

Av Nils Helger.

6.

En ’beslutande omburförsamling. När Sveriges allmänna folkskollärarförening bildades for nära 50 ar sedan, köan den att bestå av endast ett sjuttiotal lokalföreningar och ett par tusental medlemmar, spridda över hela vårt land. Kommunikationerna voro sa dåliga, resorna sa kostsamma och lärarnas löner sa obetydliga, att det var ytterst små utsikter for att få medlemmarna i något större antal samlade till

gemensamma överläggningar och beslut. Det gällde därför att finna en organisationsform, som gjorde det möjligt for föreningen att fullgöra sina funktioner, utan att medlemmarna behövde lämna sina hemorter. Basta formen for en föreningsverksamhet under dessa svåra förhållanden fann man det vara, att besluten fattades sa att saga pr korrespondens. Centralstyrelsen skrev till kretsarna och frågade, hur de ville ha det, och rättade sig efter svaren.

Denna anordning var ju inte bara billig. Den föreföll också mycket demokratisk, ty varenda medlem hade -möjlighet att direkt till centralstyrelsen avgiva sitt yttrande och votum. Från början var det emellertid klart, att inte alla frågor kunde avgöras på detta satt. Hela böcker med frågeformulär hade då måst utsändas, och kretsimöte-na hade behövt pågå i flera dagar. En hel del ärenden måste därför med nödvändighet anförtros helt åt centralstyrelsens fria beslutanderätt. Det befanns också nödvändigt, att motionsrät-teii i dessa månghövdade beslutande församlingar begränsades. Varje medlem kunde inte få ratt att få sin motion utsänd till kretsarnas behandling, inte ens, varje krets, utan det gjordes beroende av centralstyrelsens vilja, om en motion skulle bli föremål for behandling i kretsarna eller ej. Dock gjordes den inskränkningen i centralstyrelsens befogenhet härvidlag, att om fem kretsar fordrade en frågas utsändande, skulle detta ej kunna förvägras. Voteringspropositionen måste emellertid formuleras av centralstyrelsen, och eftersom en mängd allt annat an utdebatterade frågor måste utsändas, var det icke möjligt att inskränka propositionen till en eller två frågor, som kunde besvaras med ja eller nej, utan i många fall blev det nödvändigt att uppdela propositionen i en mängd frågor och kräva mer eller mindre utförliga svar. Härigenom bereddes möjlighet for centralstyrelsen att använda den frågeskicklighet, som särskilt lärare förvärvat och som gör det möjligt for dem att få fram just det svar, de önska. Jag vill ingalunda påstå, att centralstyrelsen begagnat denna skicklighet på ett obehörigt satt, men faktiskt liar formuleringen av frågorna ibland, och detta anda in på ar 1927, varit föremål for delade meningar. Men det finns ingen annan möjlighet an att låta centralstyrelsen formulera voteriiigspropositionen. Att låta de beslutande själva justera densamma, såsom det sker i parlamentariska församlingar, ar ju en ren omöjlighet.

Vissa frågors utsändande till kretsarna blir vidare med föreningens nuvarande organisation av mera formell an reell innebörd. Till sådana frågor hör tydligen exempelvis frågan om ansvarsfrihet for centralstyrelsen. Det kan ju tyckas vara något ofantligt demokratiskt, att revisionsberättelsen oc(h dechargen underställas direkt alla 338 kretsarna och alla 19,000 medlemmar-

na. Men kan någon säga, hur det skulle gå till att få en dechargevägran till stånd, for den händelse sa skulle visa sig behövligt? Det ar ju nästan otänkbart med den nuvarande organisationen.
Vidare blev det nödvändigt att ge centralstyrelsen ratt att justera kretsarnas beslut i vissa fall. Ett stadgeförslag, i vilket en del kretsar stannat för olika formuleringar, kan ju inte i oändlighet skickas ut till kretsarna for åstadkommande av ett majoritetsbeslut, utan centralstyrelsen måste ha ratt att fastställa den sinliga formuleringen efter erforderliga jämkningar.
Ofullkomligheten i anordningen med beslut pr korrespondens har tydligen insetts av dem, som formulerat S. A. F: s stadgar. Detta framgår allra tydligast därav, att de givit centralstyrelsen vad man skulle kiunna kalla suspen-sivt veto emot kretsarnas beslut i visst fall, en rätt som näppeligen torde äga sin motsvarighet i någon annan förening. Om i fråga om ett utsänt föralag icke vinnes % majoritet bland kretsarna, kan centralstyrelsen lata frågan förfalla eller uppskjuta dess avgörande. Ärendet kan utsändas på nytt av centralstyrelsen frivilligt - eljes fordras att minst 5 kretsar därom motionerat, sedan centralstyrelsen avslagit begäran om utsändandet -, men det måste vara alldeles samma fråga. Göras ändringar, blir det en ny fråga, som måste genomgå samma procedur.
Just frågan om en starkare ställning för föreningens valda ombudsförsamling har råkat ut för nämnda veto. På centralstyrelsens eget initiativ utsändes ett utarbetat förslag härutinnan till kretsarna, sammankopplat med frågan om distriktsorganisationer. Ehuru kretsarna med ganska stor majoritet i förra fallet och med en mindre majoritet i det senare bifallit centralstyrelsens förslag, effektuerade icke centralstyrelsen beslutet. Sedermera har visserligen cent- } ralstyrelsen efter ombudsmötets hörande stadfäst en del av beslutet om ombudsmötena. Men frågan om distriktsor-ganisationer ligger, där den ligger. Skall den åter kunna avgöras, sa måste, se-dan centralstyrelsen nu ändrat mening , i sakfrågan, ny motion väckas om frågans utsändande. Centralstyrelsen av-islår åter framställningen. Då måste fem kretsar motionera, och det medhin-nes inte gärna samma ar. Frågan kan ej utsändas till omröstning pr capita, ty eftersom den nu icke ar sammankopplad med ombudsmötesfrågan, får den nog betraktas som ett nytt ärende. Centralstyrelsen får formulera frågor och sända ut motionen till kretsarna, Vinner förslaget ej % majoritet, isa kan centralstyrelsen ånyo lata den förfalla. Ny motion måste då väckas i oförändrat skick!,, avslås av centralstyrelsen, ocji väckas likalydande av fem kretsar. Först då måste centralstyrelsen utsända den till avgörande med enkel majoritet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free