Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 5
regeringens sida. Ooh anda ansåg" denna regering den ekonomiska ställningen 1925 sa gynnsam, att den inkom med profposition av skattesänkning, vilken av riksdagen också beviljades.
Sedan dess har frågan två gånger varit föremål för motion i riksdagen. Den ena gången .stannade kamrarna i olika beslut, den andra gången, som var vid förlidet års riksdag, blev det avslag i bada kamrarna - i den Första mot en minoritet, vars antal kan räknas på fingrarna.
Statsrådet tillfogade, att regeringen varit synnerligen intresserad av ifrågavarande slag av lönfönbättringar, sa att den på sin tid till riksdagen ’hemställde, att dyrtidstilläggen borde successivt inarbetas i den ordinarie lönbudgeten. Om riksdagen gatt mod på detta, skulle en del av lönförbättringarna och bland dem särskilt folkskollärarnas säkerligen redan varit klara. Men nu avslog riksdagen denna hemställan, och därför har regeringen i folkskollärarnas lönintresse icke kunnat förfara på annat satt >än som skett. For övrigt hade lönfrågan inom folkskollärarnas egna leder vållat synnerligen tråkiga tvister och stridigheter, i främsta rummet rörande lönskillnad mellan manliga och kvinnliga kar medlemmar, stridigheter, som ingalunda äro till fördel for frågans lösning.
Om man nu utgår ifrån, att intervjuaren rätt återgivit statsrådet Almkvists uttalanden, äro de fakta, som Aftonbladet funnit sa »lugnande» för folkskolkåren, följande:
1) Ecklesiastikministern har »uttalat», att han »ansåge», att tillfällig Jönför-bättring borde utgå till folkskolkåren, och detta hans uttalande skall -framdeles komma inför ’offentligheten i en särproposition till riksdagen.
2) Den socialdemokratiska regeringen hade icke heller framlagt något förslag om förbättring av folkskolkårens löner; den hade, liksom nu den ekm-an-ska, när möjlighet fanns att komma folkskolkåren till hjälp, i stället föreslagit nedsättning av skatterna,
3) Motioner i riksdagen hade icke föranlett någon åtgärd.
4) Den ekmanska regeringen hade velat inarbeta dyrtidstilläggen i lönerna och då åstadkomma lönförbättring för folkskolkåren men däri förhindrats av riksdagen.
5) Stridigheter inom folksikolkåren hava icke varit till fördel för lönfrågans lösning.
Här säges alltså i korthet: Folkskolkåren har ingenting fått. Men statsrådet har uttalat, att han ansåge, att folkskolkåren borde erhålla tillfällig lönförbättring. Det ar väl det sistnämnda, som Aftonbladet finner »lugnande» för folkskol-kårens »upprörda känslor». Men vad »lugnande» ligger väl i ett sådant platoniskt uttalande, som till
på köpet kommer efteråt, när kåren ändå vet, att ingen tillfällig lönför-bättring föreslås, och när den likaledes vet, att ecklesiastikministern icke blott, icke i rätt tid reserverat sig mot utan tvärtom i stället anslutit sig till finansministerns förslag rörande beräkningen av statsverkets inkomster och utgifter, i vilken beräkning ingenting upptagits för nyssnämnda lönförbättring. I statsrådsprotokollet rörande detta ärende liksom ock rörande statsverkspropositionens justering heter det nämligen: Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj :t Konungen bifalla. Även ecklesiastikministern har således instämt i finansministerns nyssbe-rörda förslag.
Nu finns det säkerligen ingen, som betvivlar, att ecklesiastikministern gjort försök att erhålla medel för ifrågavarande lönförbättring och att han därvid i sina kolleger stött på en järnmur, som synts for honom omöjlig att genomtränga. Och vad beträffar detta mötstånd torde meningarna inom folkskolkåren icke vara delade. När den socialdemokratiska regeringen i sitt förslag till 1926 års riksdag föreslog skattsänkning men svek lärarkårerna, voro nog de lätt räknade, som inte fingo den uppfattningen, att detta i huvudsak var en partipolitisk gest med hänsyn till de förestående riksdagsmannava-len. Men lika visst ar, att den ekmanska regeringens efterapning av den socialistiska regeringens nyssnämnda bedrift uppfattas inom folkskolkåren på samma sätt. Det ar detta, att folkskolkårens rättfärdiga lönkrav även av den frisinnade regeringen åsidosatts icke av statsekonomiska utan av, som det vill synas, partipolitiska skäl, som kåren finner vara upprörande. Och då harmen nu riktar sig mot ecklesiastikministern, sa ar detta lätt förklarligt, eftersom han själv en gång befunnit sig i en folkskollärares ställning" och man därför väntat, att han inom regeringen skulle gjort sig dess mera gällande och icke till den grad fallit lindan, att han instämt i finansministerns förslag till finansplan. Ty folkskolkåren kan icke komma ifrån den tanken, att det var i det sammanhanget han bort hava med bestämdhet och kraft reagerat. Som det nu ar, kan hans blivande uttalande i en särproposition, varigenom ingenting ändras i budgetförslaget, icke hava någon större betydelse och således icke heller någon »lugnande» inverkan.
Icke heller kan hänvisningen till de tråkiga stridigheterna inom
folkskolkåren vara av någon »lugnande» beskaffenhet, men den utgör obestridligen ett memento för dem inom folkskolkåren, vilka fullkomligt onödigt och onyttigt rivit upp den strid, som här åsyftas, och den borde inom kåren verka som en fanfar till gemensam samling kring det lönprogram, varom kårens medlemmar faktiskt äro ense. När däremot ecklesiastikministern söker försvara regeringens vägran att nu framlägga proposition om tillfällig lönförbättring därmed, att »regeringen i folkskollärarnas lönintresse icke kunnat förfara på annat sätt an som skett», må det förlåtas, att man icke kan finna ett sådant resonemang övertygande. Man har dock skal till det antagandet, att intervjuaren på denna punkt återgivit statsrådets yttrande felaktigt, emedan det återgivna svär sa starkt emot statsrådets uttalande, att folkskolkåren nu hade bort tillgodoses med tillfällig lönförbättring.
När Aftonbladet slutligen påstår, att de, som i förevarande avseende klandrat regeringen, varit ute »i otid», och grundat sitt klander på »oriktiga förutsättningar», må härvid blott erinras, att förutsättningarna äro till finnandes i den statsverksproposition, som föreligger och som i konseljen blivit justerad. Den förutsättningen ar icke oriktig, den kan Aftonbladet icke andra, och den, som nu efteråt, sedan förutsättningen ar given, klandrar regeringen for vad den i denna statsverksproposition underlåtit att göra, ar icke ute »i otid».
Statsverkspropositionen.
Dyrtidstilläggen.
Under rubriken »For flera huvudtitlar gemensamma frågor» upptages i statsverkspropositionen jämväl förslag rörande dyrtidstill-läggen. Finansministern erinrar därvid om sitt uttalande i statsverkspropositionen till 1927 års riksdag angående en slutlig avveckling av dyrtidstilläggen och återgång till ett system med ofasta löner och pensioner samt angående sin avsikt att lata verkställa en utredning om dyrtidstilläggens inar-betning i lönerna och pensionerna, därest riksdagen icke hade något att däremot erinra.
Finansministerns dåvarande uppfattning vann emellertid icke anslutning från 1927 ars riksdag. Med anledning därav ifrågasattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
