Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
89
nämnda lagförslags antagande. Resultaten av de bada omröstningarna förefalla paradoxala, men man kan möjligen förstå orsaken till de olika resultaten, då man erinrar sig händelserna åren 1920 och 1921.
I min föregående artikel har jag i korthet relaterat detta händelseförlopp.
Undertecknad fick octoså Folkskollärarförbundets cirkulär rörande deras omröstning. Visserligen hade jag med både förvåning och förargelse tagit del av (förbundets agitation mot det föreliggande lagförslaget, men jag kunde ej föreställa mig, att en agitation, soim både var ovederhäftig och bedrevs under synnerligen osmakliga former, kunde få någon verklig framgång, därför kastade jag både cirkuläret och röstsedeln i papperskorgen. På samma satt ha tydligen de flesta handlat, vilka litat på sina kamraters goda omdöme. Tyvärr hade jag missräknat mig rörande verkningarna av agitationen, i annat fall hade jag också deltagit i nämnda omröstning.
Huru var det då möjligt, att förbundet kunde få med sa många vid denna omröstning? Centralstyrelsen for Sveriges allmänna organist- och kantorsförening yttrar om denna sak följande: »Genom ideliga förvrängningar i sin press har folkskollärarförbundet sökt hos de mindre kritiska inom kåren suggerera in den föreställningen, att lagförslaget vore alldeles oantagligt. - - - I folk-sikollärariföribundets cirkulär nämnes icke ett ord om lagförslagets fördelar, utan endast bristerna framhållas. Fördelarna äro dock övervägande, t. ex. domkapitlens instruktions-rätt upphäves och tjänstgöringen ordnas enligt en hela riket gällande stadga; kyrkomu-sici bliva kyrkliga tjänstmän och åtnjuta valbarhet till kyrfko- och skolråden, lönerna regleras enligt kontroll och givna normer, pensionsrätt införes. - - - T. o. m. den mycket omskrivna § 27 i ifolkskolstadgan ar sa ändrad, att domkapitlen icke längre ensamma bestämma förening av tjänster, utan om vederbörande folkskolinspektör och eventuellt skolöverstyrelsen icke anse villkoren därvid tillfredsställande, kommer ingen förening till stånd. Dessutom måste i ty fall den kyrkliga tjänstgöringen ordnas sa, att lärar-verksamheteii icke därav hindras. T. o. m. framställningen i folkskolläraTiförbundets cirkulär om lönnedsättning till 400 kr. ar bedräglig, ty det ’framhålles icke, att dylik nedsättning endast medgives för vissa små-församlingar samt att på grund av skolöverstyrelsens veto laglig .förening av tjänster därvid ar otänkbar
En annan sak, som lockade, var, att förbundet satte i utsikt, att det genom en framställning till riksdagen skulle kunna åstadkomma ännu bättre löner, an vad det iföreliggande lagförslaget bjöd på.
Undertecknad ’deltog sedan i organistföreningens omröstning, och då denna gav det ovan omtalade resultatet, torde jag val ändock ha rätt att använda uttrycket »vi organister», helst som nästan alla av denna kår, som jag personligen känner, ha precis samma uppfattning i den här frågan som undertecknad.
Denna min uppfattning påstår hr F. vara bevis på »att agitationen mot förbundet burit frukt på sina håll». Även detta påstående ar felaktigt, ty min uppfattning i denna fråga grundar sig uteslutande på den egna erfarenheten. Min organisttjänst tillträdde jag ar 1904, ooh har sedan under nära två tredjedelar av min tjänsttid för denna tjänst åtnjutit i lönförmåner kr. 250 pr ar. Detta ar ändock i en stor och rik kommun, där kommunalskatten under många ar aldrig överstigit 4 kr. pr inkomsthundra. Jag har därför verklig erfarenhet av svårigheterna för en oganist att få en rimlig lön, då församlingarna själva få bestämma lönerna utan att vara bundna av lagliga bestämmelser om minimilöner. Därför har jag sedan många ar tillbaka - åtskilliga ar fore Sveriges folkskol-lärariförbunds tillkomst - haft klart ’for mig, att en allmän och ve riklig förbättring av organistlönerna ej kan uppnås, innan vi genom
lag fått vissa minimibelopp för dessa löner fastställda.
För oss organister, som ar efter ar väntat och hoppats på en verklig förbättring i lönhänseende och Slutligen genom 1920 ars lagförslag sågo denna förbättring närma sig med stora steg, for oss kändes det bittert, att några av ens egna kamrater, som tydligen ej hade det allra ringaste begrepp om frågans verkliga läge, med sina okloka åtgöranden förstörde alla möjligheter till en snar lönförbättring for oss.
Då hr F. påstår, att min framställning rörande den här saken »ar sa bof ängd, att det torde vara onödigt att beriktiga densamma», sa misstänker jag, att det blir en smula svart att »beriktiga» något, då jag endast rört mig med uppgifter, som kunna kontrolleras. Det enda befängda ar, att den allt igenom ar sann. Hr F. har i sin inlaga inte heller kunnat uppvisa, att min ’framställning på någon punkt ar oriktig.
Då slutligen hr F. citerar vad Göteborgs skoilförening uttalat vid klockarfråigans behandling ar 1924, sa hade det val varit riktigast att på samma gång meddela, att majoriteten bland kretsarna uttalade sig på ett helt annat sätt, ty i överensstämmelse orned denna majoritets ställning till frågan har centralstyrelsen för S. A. F. ingått till k. m:t med en skrivelse, vari begäres, att lagförslaget i fråga snarast möjligt ånyo som proposition måtte framläggas för riksdagen.
Joh: s Beooell.
Hopplöshet.
På grund av if öl j ande skildrings osminkade uppriktighet önskar jag vara anonym, men hoppas jag Red. som belysande exempel ville i en eller annan form överlämna den åt offentligheten.
Med anledning av regeringens behandling av lärarkårens lönfråga, vilken behandling ju ar ett brutalt slag i ansiktet, må följande personliga skildring tjäna att ge en belysning av vart denna förhalningspolitik kan leda och kanske också har lett i mer an detta enskilda fall.
På grund av överansträngning i en överbefolkad folkskola av B 2-formen och en del andra samverkande orsaker, bi. a. ansträngande förvärvsarbete utom skolan, blev jag för något ar sedan angripen av höggradig nervositet och blev av läkare rådd att söka tjänstledighet. Som emellertid den förut undergrävda ekonomien ej tillät en dylik minskning av inkomsterna, såg jag mig nödsakad försöka hålla »skutan flytande», och trots mina ytterligt nedsatta kropps- ooh själskrafter började jag den följande terminen i hopp att kunna hålla ut, tills åtminstone en tillfällig lönförbättring gjorde det möjligt att - utan att utsätta min stora familj för alltför stora försakelser - äntligen få taga den vila jag sa val behövde.
Jag ar glad, att ingen utomstående kom i tillfälle att närmare granska den arbetstakt, som under de närmaste terminerna presterades, och helst ville jag själv ha t. o. m. minnet därav utplånat. En uppmärksam iakttagare skulle annars ha kunnat berätta, hur jag sa till. den grad greps av modlöshet, att jag ofta var nödsakad helt avbryta en for övrigt synnerligen matt lektion och lämna salen för kanske återstoden av timmen. Eller kunde han berätta, hur jag på hela terminen inte hade en enda skriv- eller räknebok i min bostad for granskning. Den granskning, som var nödvändig for inspektion och examen, fick bli en klass- och klumpgranskning av barnen själva, som sedan for min del ofta inskränkte sig till ett märke i marginalen. Böckerna kommo emellertid att se mycket vackra ut och misstänkt jämna.
Om också resultatet helt naturligt blev därefter, anser jag mig dock kunna freda mitt samvete, ty jag var inte mäktig den minsta ansträngning efter skolans slut, och då krafterna sa småningom började återvända, ansåg jag det ändå vara min plikt mot min familj
att i viss utsträckning spara mig. Och då riksdagen tydligt visar -: om ock icke direkt utsäger - hur den ringaktar lärarkallet, sa
–––-ja, lika mot lika ... Sa länge riksdagen
behandlar oss sa, att vi for att kunna fora en människovärdig tillvaro måste splittra våra krafter på annat förvärvsarbete, sa får den ock nöja sig med sådant resultatet blir.
För oss lärare ar tydligen ingen rättvisa att vänta, sa länge det ännu finnes någon skattprocent att sanka, någon tull att dra in, någon järnvägsfrakt att minska eller någon statsskuld att betala. Den största tjänst vi lärare kunna göra den ungdom, som reflekterar på lärairbanan, ar att på det kraftigaste framhålla just denna orättvisa. Åtminstone för den mera begåvade ungdomen ges det säkert många andra bamor, som kunna skänka en både säkrare och rikare bärgning och en mera aktad social ställning.
Regeringen har i årets statsverksproposition lydigt och snällt upprepat sin herres - riksdagens - underförstådda: Vänta i evighet! Må vi till svar ropa, sa det hors över allt Sveriges land: Svenska ungdom, akta dig för lärarbanan! Kanske en och annan sovande »farbror» därav skulle väckas.
En howlös.
ffirevlåcfa.
(Förfrågningar, som icke äro undertecknade med avsändarens namn och adress, lämnas utan avseende.)
43. E. Församlingen ar skyldig att till ordinarie småskollärarinnas lön bidraga med minst 120 kr. årligen. Därjämte tillhandahåller församlingen bostad ooh bränsle.
44. O. N. Gäller det endast någon enstaka dag, kan man kanske anse, att naturhinder förelegat. Antagligen innehåller reglementet bestämmelse därom, och dessutom kan man ändå nå upp till iföreskrivet antal verkliga läsdagar. Säkrast att i dylika ,fall rådgöra med vederbörande folkskolinspektör.
45. Tecknare. Se sid. 27 i nr 2. Närmare uppgifter saknas tills vidare.
46. A. Brn. 1) Tidigast den l juli 192’8 och antagligen icke senare an den l januari 1929. 2) De nya bestämmelserna skulle inte komma att inverka på pensionens storlek, och den som redan avgått, då bestämmelserna trädde i kraift, kan inte återfå sin forna tjänst.
47. Villrådig. Den formellt riktiga vägen att vinna rättelse ar att hos domkapitlet anhålla, att domkapitlet ålägger skoldistriktet att ställa sig reglementets .föreskrifter till efterrättelse. Emellertid kan det tänkas, att en sådan anhållan leder till att skoldistriktet ’framlägger iförslag till sådan ändring av reglementet, att antalet lärjungar i varje läraravdelning kan ökas med minst 10. Det nu föreskrivna antalet ar nog lägre an i många andra skoldistrikt. Hur vore det att börja med att begära en extra ordinarie lärare for det läsår, under vilket barnantalet tycks bliva alldeles oskäligt stort. Kanske kunde tjänsten sedan bibehållas.
48. Trettiotre ar. 1) Lönlöst att överklaga ett sådant beslut. 2) Nej. 3) Om läraren begår någon verklig förseelse av ifrågavarande slag, sa kan det betraktas som en försvårande om-ständigihet, att han tidigare av skolrådet erhållit admonition for sitt iförhållande. 3) Säkrast att fatta nya tidsenliga beslut om tjänsternas förenande och ’därefter anmäla beslutet hos domkapitlet.
49. Gammal prenumerant. Givetvis borde skolrådet hava omedelbart delgivit Eder beslutet. Huruvida Ni kan rättsligen -göra gällande några anspråk på ersättning ar ovisst odh beror mycket på hur annonsen om tjänsten var iformulerad och på arten av Eder anställning såsom lärare vid fortsättningsskolan.
50. Privatlektioner. Vänd Eder till folkskolinspektören eller ock till skolöverstyrelsen ooh anhåll att få ett ex. av överstyrelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
