Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 6
Om kartverk och underlagskartor.
Reflexioner närmast med anledning av Bergvalls skolatlas och Bergvalls arbetskar-tor av Oust. Hesslegård.
Kartproblemet har sedan flera ar tillbaka börjat ingående prövas. Denna prövning har ju också kommit undervisningen till godo på olika satt: i föredrag och uppsatser; genom nya kartverk, underlagskartor och annan geografisk undervisningsmateriell. Frukten av detta arbete ar det intresse för geografien, vilket mångenstädes märkbart kommit till synes. Emellertid torde det vara av ett visst intresse, att nämnda problem, som hittills mestadels behandlats i recenserande sammanhang, ses i belysning’av ett annat, arbetsskolproblemet, vilket just nu icke mindre söker sin lösning. Att i arbetsskolans intresse med stod av hittills vunnen erfarenhet ingå på en närmare granskning av nu tillgängliga kartveris och kartografisk materiell ar meningen med dessa rader.
Vi ha lotsat oss igenom första folkskolklassens kurs i hembygdsundervisning. Vi ha därvid hos våra små geografer, naturvetare etc. lagt en sa solid grund for respektive ämnen, som det överhuvudtaget ar möjligt. Inskränka vi oss nu till geografien, sa ha vi genomforskat den egna bygden enligt de principer och med de medel vi anse vara de pedagogiskt riktigaste: utflykter,, modellering i sandlåda, kartritning och teckning. Och målet f Att införa barnen i konsten att med hjälj^av karta och geografisk lärobok sa småningom på egen hand »utforska och lära känna» landskap, länder, världsdelar, som de kanske aldrig någonsin få besöka i verkligheten, samt därmed väcka deras intresse for geografien.
Beträffande kartans plats vid geografistudiet intager den ju obestridligt främsta rummet bland hjälpmedlen. Med nutida resurser kan en karta också framställas i sådant skick, att mycket och värdefullt geografiskt vetande kan inhämtas av densamma. Den geografiskt betonade hembygdsundervisningen med dess elementära kart- och profilteckning kan därför också sagas ha till syfte att öva barnen att utläsa kartans geografiska innehåll, eller, som vår undervisningsplan uttrycker det, »bibringa barnen förmåga att förstå och använda karta».
Den första kartritningen, från skolsalens och skolhusets horisontalprojektion till den närmaste traktens, torde vara den säkraste vägen till en sådan förståelse av kartans bild, varjämte kartritningen ju bi. a. ar ett kriterium på riktig uppfattning och geografiskt tänkande. (Det senare gäller i ännu högre grad den modifierade kartritning, som i högre klasser alltfort bor anslutas till geografistudiet, och varom mera skall sagas här nedan.) Jag använder med flit begreppet horisontalprojektion. Varje lä-
rares strävan i detta fall
ar ju ut på
att få barnen att förstå, att kartan ar en i möjligaste man trogon bild av det verkliga området, sett mot horisontalplanet. Detta ar och blir också det stora kravet på en god karta, att den skall sa långt möjligt vara en verklighetstrogen och således naturlig avbildning av ett område. Den karta, som bäst fyller detta anspråk, ar den topografiska generalstabskartan. Denna far också givetvis tjäna som mönster vid de första kartritningsövningarna. Då det tryckta kartbladet i sinom tid överlämnas åt barnen, ar det val förberett. Den egna bygden igenkännes å detsamma på eventuella sjö- och strandkonturer, vattendrag, berg, åsar och andra ytformationer, varav barnen genom kartritningen nu inpräglat en bild i minnet. Det nya kartbladet inbjuder därför genast till »upp-täcksfärder» till for barnen okända
1O. VÄRMLAND
Ur Bergsvalls arbetskartor.
platser, och till lärarens och barnens ömsesidiga glädje och tillfredsställelse kan man utan större svårighet följas åt på de trevligaste utflykter och ändå sitta i skolbänken. Karttecknen äro nu for barnen ej längre bundna vid en viss sammanställning eller bild, nämligen den genom sinnena uppfattade bilden av verkligheten, hembygdens bekanta berg, bekanta "dalgångar. Den psykologiska process, som hittills gatt i riktning verklighet-bild, kan nu försiggå även åt motsatt hall: den ar nu reversibel. De karttecken, som i allra högsta grad bidraga att ge verklighet åt bilden, äro givetvis bergbågar (avsatslinjer) samt lutningslinjer. Dessa »naturliga» tecken ge illusionen av höjd över eller lutning i förhållande till .horisontalplanet och äro ett sa utmärkt medel för beteckning av den tredje dimensionen, att ingen god karta kan undvara dem. Man torde utan överdrift kunna säga, att det ar dessa karttecken, som göra kartbilden levande. Under linjerna förnimmes verkligheten. For de barn, som på detta
stadium sa förmått slå en brygga mellan kartbild och verklighet, tror jag, att ’ en dörr till geografien här öppnats. Och detta i flera avseenden. Med den ratta förståelsen av’kartan följer lusten att med kartan som vägledare undersöka nya områden. Frågorna och problemen, som snart inställa sig, och vilka kartan ej kan besvara eller giva lösning till, leda forskningsivern till det andra hjälpmedlet: den geografiska skildringen. Och vad arbetssättet beträffar ligger självverksamhetsproblemet val tillrättalagt for ett fortsatt bedrivande av geografistudiet enligt den s. k. arbetsskol-principen.
Sa skall då den egentliga geografien börja. Mödosamt har arbetet varit hitintills, men den lärare, som kostat på sig besväret, har i av barnen visad arbetslust och arbetsglädje samt i av dem uppnått arbetsresultat erfarit ett tack och en uppmuntran. För den skull kan man nog saga, att denne lärare vid tröskeln av den öppnade dörren delar sina elevers känsla av upptäckarglädje och intresse för det givande arbete, som kommer. Det ar nu hemlandskapet, som skall behandlas. Det tidigare kartritningsarbetet, som gällde den egna bygden, lägges nu på en annan bog. Underlagskartor eller konturkartor måste framför allt såsom tidsbesparande komma till användning. Utgående från skolatlasen, som nu får efterträda generalstabsbladet, får kartritningen nu snarare en kompletterande och analytisk karaktär. Själva teckningen inskränker sig sålunda till inläggandet av det geografiska materialet å konturkartan, varvid beaktas, att olika geografiskt stoff i regel ej inlägges å en och samma underlagskarta.
Men först några ord om barnens skolatlas, de tryckta kartor, som, om geografistudiet bedrives som ovan skisserats, nu och under hela den återstående skoltiden skola vara utgångspunkt och operationsbas under arbetet, handbok på samma gång som problemställare. Det ar säkerligen ingen lätt uppgift att redigera en kartbok. För några ar sedan hade vi inte allt for många att välja på. De sista årens allt mer svällande flod av nya läroböcker har emellertid riktat oss med åtminstone några nya kartverk. Vilka fordringar böra då uppställas på en kartbok, avsedd att användas i folkskolan och enligt ovan antydd undervisningsmetod? Sådana saker som kartmaterialets fördelning efter det geo-.grafiskä innehållet, fysisk beskaffenhet, politisk indelning, nederbörd, värme och lufttryck m. m., vidare valet av skalor eller bokens yttre format äro allt detaljer, som kunna diskuteras. Men som ett oeftergivligt huvudvillkor måste man uppställa kravet på kartbildernas naturlighet, såsom redan i annat .sammanhang f ramhållits j kartorna skola inte blott vara vad man kallar ytriktiga med hänsyn till projektion utan även ge besked om de viktigaste ytformationerna. Man kan således ej vara nöjd med att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
