Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
SVENSK LÄRARETIDNING,
Nr 7
såväl svenska som tyska ögon i avskedets stund.
Ännu en förmån kan man kalla det att i tre veckor ha tillfälle att komma i personlig kontakt med kamrater från vara grannländer och med dem utbyta tankar och erfarenheter. Kursen hade nämligen ej mindre an 39 deltagare från Norge, 9 från Danmark och 4 från Island. Lagg därtill rika tillfällen att höra musik och sång på såväl kursens egna konsertaftnar som annorstädes för att ej tala om flygning, dans och andra nöjen, promenader och bad.
Allt detta kunde dock ha varit ganska misslyckat, om ej allt varit sa välordnat från början till slut. Redan första dagen ficfc man ett litet häfte, där varje dags användning var angiven, och ett annat, där upplysningar lämnades till ledning for fritidens användande. Det märktes, att det var en både skicklig och van organisatör, som ledde det hela, biträdd av en påpasslig lokalkommitté. Ej heller hörde jag en enda, som knotade på att priset var for dyrt - 300 kr. för hela resan och vistelsen.
När sa kursen med en högstämd avskedsfäst var avslutad, begåvo sig över hälften av deltagarna ut på en studieresa till Schweiz och Italien, fortfarande med hr Lundberg som ledare. Färden gick först över Luzern och Vierwaldstättersjön till Rigis topp, där utsikten över alplandskapet beundrades, och vidare söderut. Att sedan på fjorton dagar bese de viktigaste sevärdheterna i fem av Italiens förnämsta städer var ett kraftprov för litet var, även om man slapp undan sviterna av isdrycker och glace. Denna resa, som i likhet med kursen sköttes på ett förtjänstfullt sätt, led dock något av att deltagarna voro for många, över 70. Detta hindrade dock ej, att vi under denna tid fingo se oerhört mycket, ja, mer an vad tanke och hjärta omedelbart kunde omfatta. Då här ej kan uppräknas mer an en bråkdel, ar det svårt att välja, men , skulle jag särskilt vilja nämna t. ex. MilanodÖHien, som med sina väldiga dimensioner och sin konstrikedom gjorde på ett för svenska kyrkomått invant öga ett överväldigande intryck. Rom var sa rikt på allt, och for ögat gav val Vatikanen och de stora dyrbara kyrkorna mest, men nog fick själen mera i de mörka och hemska katakomberna, vilka ändock kändes uppfyllda av ett klarare och renare ljus an ens Italiens sol kunde ge därovanför. En upplevelse var det ock att se den heliga trappan i den lilla S: t Anna-kyrkan, där just ett tjugotal kyssande och bedjande katoliker långsamt krypa uppfor, men det ar smärta man känner inför detta skådespel.
Att vandra i Neapels smutsiga gränder, där trasor och smuts formligen välla ut genom de öppna dörrhålen ar ingen tillfredsställelse, men sa ar det sa mycket större fröjd att från Neapelbukten se staden klättra uppför branterna samt att ute vid Capri få tjusas
av »Grotta Azurras» blåa skimmer och löga sig i Medelhavets salta,, oändligt klara vatten. Vesuvius och Pompeji hörde ju till resans sensationer. Från Florens ar att minnas tavlor, som hela världen beundrar och ville äga, men jag minnes också munkarnas aftongudstjänst däruppe i det åldriga francis-canerklostret på Fiesoles högsta punkt, det där stilla monotona ljudet från munkarnas läppar, som klingar liksom ett eko från århundraden tillbaka, den lilla milt strålande munken, som visar oss in i de torftiga cellerna, som varit boningar för den största frid men säkert även för de svåraste strider. Gondolfärden i Venedig hade jag gjort mycket vackrare i tahkarna an vad det kunde bli med dessa många båtar i klunga och skrålande l gondol j ärer, men inte står det till att glömma skönheten och stämningen, som genom tusenårig patina strålar ut från de mossbelupna kyrkorna och palatsen och livsglädjen från Markusplatsen.
Trots stegrad valuta kommo vi ifrån resan med de bestämda 250 kronorna, som dock ökades med överskottet från kursen. Den, som något varit ute och rest, förvånar sig över detta billiga pris.
Då man efter någon tid fått göra om denna resa många gånger i tankarna, stannar man, gärna inför detta, att hr Lundberg med dessa billiga feriekurser och studieresor, som han årligen anordnar, gör oss lärare en ovärderlig tjänst. Ty icke minst för oss har det stor betydelse att dragas bort från det gråa alldagliga ut till nya intryck och vyer, vinna bättre förståelse för andra folk och naturförhållanden, att få en vidgad horisont.
Och gärna vill man då instämma med en av kamraterna, som vid avskedet i Venedig slutade en färdvisa med följande tack till ledaren:
Tack för allt, vad Ni givit med färden
uti oersättliga andliga värden!
Eder gärning ar stor som Er hag,
Sa fortsätt att fara med nordmännens skara,
och måtte nu bara ny kraft Ni hopspara
till nästa års vikingatåg!
Gustav Viéefors.
»Skatterna äro verkligen mycket betungande, men om de, som påläggas oss av (statsmakterna voro de enda vi hade att utgöra, skulle vi ledigt kunna erlägga dem. Men vi hava många andra skatter, som äro mycket mer tryckande for somliga bland oss. Vi få skatta fullt lika mycket genom var lättja, tre gånger sa mycket genom vår stolthet och fyra gånger sa mycket genom våra dårskaper, och från de skatterna kan ingen regering befria oss genom en skattelind-
ring.»
Benjamin FranMin.
»Sparsamhet skapar lyckliga hem och en kraftig nation.»
Georg Washington.
Ohi kartverk och underlagskartor.
Reflexioner närmast med anledning av Bergvalls skolatlas och Bergvalls arbetskar-tor av Gust. Hesslegård.
(Forts. fr. nr 6)
For att nu övergå till underlagskartorna, arbetskartorna, vore det kanske skal i att först söka klargöra, huru arbetet med dessa kartor lämpligen bor bedrivas och vad vi åsyfta att vinna därmed. Låt oss först tanka på genomgången av det egna landskapet. För att sa effektivt som möjligt utnyttja barnens kunskaper om hembygden, bör den kartograf iska behandlingen av landskapet i metodiskt avseende väl överensstämma med den första kartritningen. Det blir alltså ett successivt uppbyggande av landskapsbilden på underlagskartans knappa stomme. Det blir vidare ett konstruerande av kartbilder, återgivande landskapet t. ex. under olika utvecklingsskeden. Slutligen utarbetas ett tredje slags kartskisser för att schematiskt lokalisera något för landskapet geografiskt karaktäristiskt drag såsom berggrund, lösa jordlager, nederbörd, vindförhållanden, eller på ett for barnen åskådligt satt avspegla de »fysiskt-geo-grafiska och kulturgeografiska företeelsernas sammanhang och inbördes beroende», exempelvis områdets näringsförhållanden. Såsom exempel på kartskisser, lämpliga som arbetsuppgifter for hemlandskapets kurs i tredje klassen, må här anföras följande för Värmland, vilka i författarens skola kommit till utförande : 1. Gränser (med väderstrecken tydligt markerade), 2. Berggrund, 3. Sprickdalar, 4. Vid istidens slut (fördelning mellan land och vatten), 5. Vad landisen lämnat kvar, 6. Fysisk karta (med städer och större samhällen), 7. Nederbörd, 8. Äldsta bebyggelsen (enligt hittills kända fornlämningar), 9. Näringar, 10. Samfärdsel.
Det kan synas, som om man i ovanstående exempel väl mycket lagt an på det grafiska. Men här må blott erinras om det synliga arbetsresultatets värde ur psykologisk synpunkt, vilket ensamt obestridligt rättfärdigar ett dylikt arbetssätt. Erkänner man vidare betydelsen av barnets känsla av arbetslust och arbetsglädje under aktivt kunskapen-hämtande, arbetsskolans bärande princip, tvekar man ej att sa långt möjligt utnyttja detta för geografien sa val tillrättalagda undervisningsmedel. Man torde därjämte komma ihåg, att grunden till de geografiska begreppen och det geografiska tänkandet just nu lägges. Arbetsskolan har dessutom att samtidigt inrikta barnet på en viss arbetsmetod genom handens och ögats träning. Och erfarenheten visar, att den tid, som ett grundligt och möjligast mångsidigt kartograf iskt studium av hemlandskapet kräver, ar väl använd. »Att förlora tid ar att vinna tid.»
Det ar av ovanstående klart, att kart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
