Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
135
lör efter världskriget. Innehållet var ungefär följande:
Även i de germanska Hinder, som deltagit i världskriget, har ett intensivt reformaribete på -skolans område förekommit, men särskilt i Wien har det nått sin ’fulländning. Detta beror till största delen på att det där redan från början funnits dugliga ledare, som stått i. spetsen iför arbetet: undervisningsminister Otto Glöcken, Victor Fabels, den praktiske ledaren, och Edvard Burger, den teoretiske ledaren. Initiativet till det nya har ej tagits av lärarna, men ledarna ha redan från första början knutit starka förbindelser med dessa till stor nytta for arbetet. Det, som karaktäriserar detta arbete, ar målmedvetenhet hos ledare och lärare samt moderation i de tillämpade principerna.
Efter att ha tecknat bakgrunden till det österrikiska pedagogiska -arbetet - därvid framhållande hur de bada politiska partierna, klerikaler och socialister, på ett lyckligt satt balansera varandra - övergick tal. till reformens genomförande vid Wiens folkskolor.
Sedan socialdemokraterna 1919 kommit till makten, då Glöcken blev undervisningsminister, inrättades en särskild avdelning, som skulle förbereda skolreformen. Här förbereddes allt i detalj på papperet, läroplaner och författningar skrevos, propagandaiföreläs-ningar organiserades. Det ar särskilt i Wiens skoilor som man experimenterat isig fram; här inrättades 150 iförsöiksklasseir. I de gamla militärskolornas byggnader anordnade man in-ternatsikolor, där man tillämpade enhetsskol-tanken.
Den stora skolreformen består av en organisatorisk och en pedagogisk del. Den förra genomfördes i sin helhet sommaren 1927. Den pedagogiska reformen påbörjades 1920, och i modifierad form antogs den 1926.
Lärarna ha visat mycket stort intresse. De bildade studiecirklar, i vilka de nya idéerna diskuterades och stoffet genomarbetades. På somrarna höllos kurser. I Wien inrättades hos-piteringsklasiser, i vilka mindre vana lärare kunde stifta bekantskap med skolarbetet. 1923 bildades Pedagogiska, institutet, som förestås av tysken Karl Biihler, och står detta i nara förbindelse med Wiens universitet. Här håillas föreläsningar, studiecirklar, seminarieövningar, och i den övningsskola, som ar förbunden med institutet, praktiseras det nya. Hit ar även lärarutbildningen förlängd. Man fordrar studentexamen och därefter en 2-årig kurs vid Pedagogiska institutet.
Därefter lämnade tal. en redogörelse for hnr man ordnat enhetsskolan.
Den gemensamma folkskolan ar 4-årig. Ovanpå denna finnes en 4-årig Mittelschule med 2 linjer, en för de bättre begåvade (här gå 53 proc. av barnen) och en for de mindre begåvade. Bada linjerna äro socialt lika, samma lärare ’undervisa inom båda. I vissa ämnen, t. ex. teckning och sång, föras barnen tillsamman och ha gemensam undervisning. Ovanpå Mittelschule ’finns sedan ett 4-årigt gymnasium. Vid sidan om denna Mittelschule och detta gymnasium finns även en annan linje, som efter 4-årig ’.folkskola för till samma mal som gymnasiet.
Den pedagogiska utformningen av skolarbetet kännetecknas därigenom, att skolan ar en arbetsskola med psykologisk läggning, att man försöker hålla klasserna samman samt medgiver en viss frihet med avseende på kurserna. Klassens sociala gemenskap håller man strängt på, och genom att sammanföra de långsamt arbetande barnen till särklasser har man försökt hindra dessa senares hämmande inverkan på de mera begåvade.
I folkskolan håller man ej sa mycket på ämnesuppdelningen, utan man sammaniför stoftfet till olika sakområden, vari då samtliga ämnen bli företrädda. Härigenom ifå barnen mångsidigare och fastare associationer,
och de olika ämnena få mera praktisk användning, det blir reella intressen. I de högre klasserna införes timplanen for de olika ämnena; på detta stadium ha barnen större förmåga till abstraktion.
Dr Nordlund hade gjort den iakttagelsen, att denna arbetsmetod och lärjungarnas sammanhåll l ni ng hade skapat stor frimodighet och självständighet hos de österrikiska skolornas-elever.
Reformrörelser inom Tysklands skolväsen.
På måndagen, kursens sista dag, föreläste en av den nya skolans mest framstående förkämpar här i Norden, folk-skolinspektör G. J. Arvin, Köpenhamn, över ämnet Reformrörelser inom Tysklands skolväsen. Det var ord, uppburna av hänförelsens patos, från en man, som gjort till sin livsuppgift att göra skolan älskad av barnen.
Överallt i världen, började tal., pågår för närvarande ett intensivt arbete »på -skolans område. Det duger inte att med en axelryckning avfärda det nya, utan man miåste se det i praktiken, innan man ar färdig med sin dom över det. I Köpenhamn har man i Vanlöse inrättat ej mindre an 10 försöCksklasser, där man bedriver skolundervisningen efter de nya principerna. Det gäller att få till stånd ett samarbete mellan Nordens tre länder, sa att de tillsammans med sin fasthet och sin frihet forma ut ett skolsystem, som passar för oss. (Applåd.)
Orsaken till att Tyskland upptagit den nya skolan ar den stora samhällsrevokrtionen. Före världskriget voro sa gott som alla de tyska pedagogerna enbart -filosofer. Den, som på ett lyckligt satt iförenat teori ocji praktik ined varandra, ar dr Georg Kerscihensteiner i Munchen, grundläggaren av denna stads mycket omtalade yrkesskolor. Det ar en man med stora konstnärliga, pedagogiska och psykologiska intressen samt i besittning av en enastående organisationsförmåga.
Ett sedan gammalt i den tyska pedagogiska litteraturen omdebatterat spörsmål ar, huruvida skolan skall vara en undervisningsskola eller en uppfostringsskola. Kerschensteiner formulerar sitt skolideal sa, att genom ett minimum av kunskap utveckla ett maximum av självständigt, både kroppsligt och andligt, arbete. Karaktärsdaningen, -viljans och känslans stärkande ar det viktigaste.
Kerschensteiners sociala pedagogik har tilldragit sig det största intresse. Han gör gällande, att en demokratisk utformning av skolan bor utjämna skillnaden mellan ide teoretiska och praktiska ämnena. Upptagningen av de praktiska ämnena på skolans schema sammanhänger med industrialismen. Dessa passa särskilt i .fortsättningsskoilorna K. har .något av proifetnatur i sig, som igör honom särskilt lämpad som ledare; det slipper att bli kaos av det hela.
Efter världskriget har den fria skolan gatt fram med stora steg i Tyskland. Den vill förena den individuella och den sociala pedagogiken. Det blir inte läraren som skall fråga, ty han vet ju själv svaret. Det ar barnen själva, som skola spörja. Den nya skolans ställning till den gamla ar av fullständigt revolutionär art. Examina, timplaner och läxor i vår bemärkelse äro förkastliga. Barnets förhållande till läraren blir friare. Föräldrain-tresset blir av stor vikt och betydelse. K. uppställer ett minimum av kunskaper - och hoppas på ett maximum.
Det gäller i den nya skolan först och främst att väcka barnens intresse. Det ar inte kunskapen som ar makt, det ar ande och energi. Kunskapen följer med de senare. Arbetet, som påbörjas i skolan, skald fortsättas av barnen själva! »Målet ar nått, när hemmet ar skola, och skodan ar hem.» När barnens intresse ar väckt, då blir det glädje i arbetet, och då blir det också något uträttat. Vi öniska inte, att alla barn skola ha precis samma och lika
stora kunskaper. Det gäller utveckla det, som ar speciellt för varje barn.
Efter revolutionen i Tyskland följde ett kaos på alla områden, även på skolans. Man började inrätta skolorna efter nya principer. Sa småningom utkristalliserades ur detta kaos en skola, byggd på de nya skolidéerna, men med ordning och reda och rika resultat av undervisningen.
Kursens avslutning.
Efter folkskolinspektör Arvins1 sista föreläsning avslutades kursen av folkskolinspektör G. Thunander.
Det har varit fast dessa tre dagar, yttrade lian. Vi ha känt fläktar av det rika liv,, som pulserar inom flera länders skolvärld, och vi ha blivit förvissade om att vi ha mycket att lära. Säkerligen har denna kurs givit o-sis många rika impulser, som komma att omsättas i var dagliga gärning.
tf. W-m,
Ur böcker och hågkomster.
Betraktelser och tidsbilder.
Det var en gång, då lärare och klockare liksom andra »skriftlärda» ute i bygderna i sin nitälskan för modersmålets vård talade som en bok. Kanske funno de där också ett överklassmärke och ett bildningstecken på samma sätt som i uniformer och »köpstakläder». Kanske ansågo de det icke med sitt ämbetes värdighet och ansvar förenligt att kläda sina tankar i bygdens hemvävda allmogedräkt. Ordformer, vändningar och uttal fingo emellertid ej avvika från bokspråket. Och sa framväxte ur denna strävan efter språkriktighet säkerligen, djupast rotad i den förmenta skyldigheten att »leva som man lär», det vill här säga att tala efter skriften, denna högtidliga och uppstyltade skolmästarsven-ska, som nästan höll på att i allmänna föreställningssättet bli en av lärarkårens specifika yrkessjukdomar. Den gamla »C an tör n» - måhända hette han Chron&chough - var dock utan tvivel mera ordentlig och korrekt an högfärdig, när han på tillfrågan om hur länge han tjänat i församlingen talade och sade: »Ar 1840 blev jag antagen, gillad och stadfästad» för att nu taga ett verklighetsexempel ur högen.
Den, som skriver dessa rader, har mer an en gång d forna dagar bevittnat, hur en annars självsäker »illiterat» allmogemän eller allmogekvinna gjordes förlägen över att inte kunna tala med »lärt och studerat folk» från sin egen trakt, stundom från närmaste gard.
Här möta vi en företeelse, som, for 40 -50 ar tillbaka icke sällan fördes på tal i kretsar, där man ivrade för tillvaratagande av allmogekulturen och med bekymmer gav akt på hur heläkta, stilfulla och gedigna gamla föremål, vilka i vara dagar räknas som dyrgripar, tilllika med vissa vördnadsvärda och vackra gamla sedvänjor tanklöst och pie-tetslöst kastades bort och utbyttes mot smaklösa, importerade och mindervärdi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
