Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 8
själsliga förvandlingen ar ofta frapperande. Slöa och tröga bli flitiga och livliga. Från att vara ohjälpligt stupida och vränga bli de ljusa till lynnet och villiga att lära. Med stegrade krafter och förbättrad halsa förändras karaktären till det bättre i oanad grad. Att ett barns kroppsfunktioner ha ett avgörande inflytande på dess uppförande ar ju ett kant och omvittnat faktum. Det skulle säkert vara intressant att se resultatet av en utredning om sambandet mellan försummad kroppsvård och brottslighet i ’ungdomen.
Säkert ar, att ovan skildrade initiativ ar vart den livligaste uppmärksamhet. Det drar visserligen mycket betydande kostnader. Men om man betänker, att man därmed räddar tusentals ungdomar åt samhällsnyttigt arbete i stället för att predestinera dem till livslång sjukdom, fattigvård eller brottslighet och fängelsestraff, sa äro utgifterna for dylika skolor förvisso val använt kapital. Skada blott, att vårt klimat torde i ringa utsträckning lämpa sig for denna skolform.1
Walter Sundström.
Åter en ny undervisningsminister.
Norge har åter fått en ny ministär, såsom Sv. Ltg :s läsare sett av dagspressen. Därmed har Norge också fått en ny undervisningsminister, nämligen professorn vid Norges lantbrukshögskola S. M. Hasund.
Skolebladet menar, att professorn kommit på felaktig statsrådsplats. Han borde såsom expert på jordbruksundervisning hellre varit chef for lantbruksdepartementet. Ty, säger tidningen, där ar dock någon skillnad på att uppföda kor och svin och på att uppfostra barn.
d.
or
Om kartverk etc.
Herr Redaktör.
I ett par nummer av Eder ärade tidning har varit intagen en uppsats, benämnd »Om kartverk och underlagskartor» samt författad av Gust. Hesslegård. Då nämnda uppsats bi. a. angriper Bergvalls skolatlas, för vars utgivande undertecknad ar medansvarig, får jag vördsamt anhålla om att få i tidningen framhålla följande synpunkter.
Den i Bergvalls skolatlas använda metoden att huvudsakligen med olika färger angiva jordytans former finner hr Hesslegård vara ett missgrepp. Han saknar backstrecken (lut-ningsstrecken), som enligt hans mening göra t. ex. Norstedts folkskolatias sa åskådlig. Vi ta ett exempel. Sistnämnda kartbok, uppslaget Södra Sverige, visar, att landet närmast Rön-rieå har en höjd av intill 100 m. Några km. öster därom sträcker sig Linderödsåsens nordliga fortsättning med en höjd över 100 m., och gränsen rrjellan de båda höjdområdena ar betecknad ijned en kraftig skuggning genom
1 Försök äro med god framgång gjorda vid Stockholm 3 folkskolor. Läsåret 1925 - 1926 på-
gingo där och dylika
friluftsskolor i tre församlingar, skolor finnas allt fortfarande.
Ked.
backstreck. Vad skall denna skuggning betyda? Eleverna måste få den uppfattningen, att nedanför nämnda skuggningslinje linnes ett vågrätt plan på viss ’höjd, ovanför samma linje ett annat dylikt plan. Herr Hesslegårds ordande om nivåplanen tyder på att en sådan uppfattning kan förekomma även utanför skolbarnens krets. Men inte framträda sådana ytformer på den topografiska generalstabskartan och, vad värre ar, inte heller i naturen.
Metoden .att med lutningsstreck ange gränserna mellan olika hö j dområden ar i själva verket fullständigt missvisande.
Huru ytterligt stridande mot de verkliga ytformerna dessa av hr Hesslegård prisade lutnings-streck kunna göra kartan äro skolbarnen i Höganäs i tillfälle att konstatera. Av Norstedts folkskolatias att döma ha de strax öster om samhället en hög bergås i stället for den låga, jämna slätten. Och på nordsidan om Kullen utefter Skälderviken finna de enligt kartan en tämligen bred kustslätt. I skolan ha de, far man hoppas, lärt sig, att Kullen på den sidan stupar brant i havet.
Ungefär på samma sätt ^är det ställt litet varstans på samma karta. Ölands västra landborg, som hr Hesslegård särskilt prisar Norstedts folkskolatlas för, stupar här i strid mot verkligheten direkt ned mot havet utan att lämna plats för den bördiga kustslätten.
När nu lutningsstrecken ’på detta satt vanställa kartbilden i den enligt hr Hesslegård i sitt slag förnämsta skolatlasen, kan man förstå, vad de böra kunna ställa till i sämre kartböcker.
Hr Hesslegård nämner i sin uppsats sa vackert om barnens lust att med kartan som ledare (Norstedts folkskolatias?) undersöka nya områden och för i detta sammanhang arbets-skolprincipen på tal. Ar det skämt eller allvar?
På en karta i sa liten skala, att den ar användbar i en skolatlas, kan man icke (jenom lutninasstreck riktigt återge jordytans former sa detaljerat, att man mer an undantagsvis kan konstatera överensstämmelse mellan terränaen och kartan.
Hr Hesslegård anser vidare klandervärt, att Bergvalls skolatlas visar di upf or Delning-en i havet, vilket skulle vara en oviktig detalj. Kännedomen om, havets diupförhållanden ar emellertid nödvändig för den ratta uppfattningen om 1)1. a. fasta landets ytformer och öarnas förekomst. Vad menar hr H^ssleffård med r>å ståendet, att djupskiktens oräTislinjer äro alldeles för grova och ej tillräckligt genomarbetade?
Oskar Moberg.
skolatlas.
I nr 6 ^v Sv. Ltg finnes, intagen en längre artikel under huvudrubrik Om kartverk och underläggskartor, i vilken artikel riktas en mängd anmärkningar mot Bergvalls skolatlas. Dessa anmärkningar äro av den art, att undertecknad, som bar medansvaret för bokens skepnad, ser sig nödsakad att agna dem en stunds uppmärksamhet. Härvid finner jag lämpligast att plocka upp dem ur deras säregna omgivning en efter en i genetisk ordning och ställa dem upp i rakt led, sa att de bli lättare att överskåda och lättare att ordentligt granska i sömmarna. Här äro de.
1) »Landskapen å kartorna över Sverige skiljas genom icke alltför breda röda linjer, och de mycket anspråkslösa länsgränserna äro rent av svåra att upptäcka.» - - Å nej, länsgränserna äro nog ej svåra att upptäcka för den, som vill upptäcka dem. Och landskapsgränserna ha utmärkts med »icke alltför breda linjer», på det att de sa litet som möjligt skola stora översikten av landets fysiska beskaffenhet.
2) »iSkalan har för nämnda kartor i förhållande till motsvarande i Skriv- och Rit-~boksakt>iel)olagets kartor fördubblats, under det kartbokens yttre format samtidigt förminskats». –––-Ja, tänk sa vi burit oss åt.
Ett av huvudmotiven till att vi utarbetat
kartboken ar just, att vi ville ha fram en kartbok med mindre format och for Sverige större skala an det for skolkartböckerna vanliga.
3) »For egen del tror jag», säger hr H-d. Då han i fortsättningen ger uttryck endast åt sin speciella tro, har jag ingenting att invända. I trossaker lägger jag mig icke. Men nog förefaller det egendomligt, att hr H-d anser sin specifika tro vara av den betydelse, att den bör tutas ut över rike och land.
4) »Alla färger, som i denna kartbok kommit till användning, ’ha utnyttjats för den fysiska kartbilden.» - - Hr H-d har ju nyss ordat om röda landskaps- och länsgränser. Jag tycker det skulle kännas obehagligt att sitta och slå sig själv på fingrarna.
5) »Var finnes den grafiska höjdbeteck-ningen, lutningslinjerna, den fysiska kartans a och o?» - -. Ett annat av huvudmotiven till att vi utarbetat kartboken, har just varit att få fram en skolatlas, fri från de där »lutningslinjerna», d. v. s. mängden av småstreck och krumelurer. Ty i en skolkartbok med dess små skalor och där kartorna av ekonomiska skäl måste vara på samma gång både fysiska och politiska, verka dessa småstreck förvirrande, grumla och fördärva tydlighet och överskådlighet. Om hr H-d:s a och o bekymrar jag mig inte, och det göra näppeligen Sv. Ltgs läsare heller.
6) »Vad färgerna utvisa ar gränserna för 100, 200, 500 och 1,000 meters nivån. Om terrängförhållandena mellan eller under och över dessa plan lämnas man i absolut okunnighet». –––-Av allt det konstiga, som hr H-d presterar, ar detta något av det konstigaste. En var, som vill titta på kartorna, ser ju genast, att vad som ligger över och under ett visst höjdområde ar täckt med annan färg an detta.
7) Hr H-d slår sig sedan ned på Sydsvenska höglandet och mediterar: »Skola barnen t. ex. peka ut de största höjderna» på detta högland, »måste de, om de någonsin skola hitta dit, peka på namnen Tomtabacken, Taberg eller också på de höjdsiffror, som stå utsatta vid sidan av namnen. Vilketdera som ar det ratta ar ej lätt for barnen att avgöra.» –––-Barnen kunna alltså hitta till Tomtabacken, vare sig de på kartan pekat på namnet eller på höjdsiifran. Men när de hunnit fram till backen, kunna de arma stackarna ej avgöra, om de stå framför namnet eller höjdsiifran.
8) »Nivåplaner äro sa få, att de verka som enstaka horisontalsnitt.» - - Jag hänvisar till kartorna, och jag begagnar tillfället att saga, att jag nog skulle velat ha flera färger, om icke därigenom bokens pris mast höjas.
9) »Onaturlig och i många fall alldeles vanställande för hela kartbilden ar framställningen av havsdjupen.» .- - Då hr H-d icke närmare motiverat detta sitt allmänna omdöme, kan jag endast hänvisa till kartorna.
10) »Se på Asiens kartblad, hur de Ostindiska öarna se ut! Järn-för Skriv- och Rit-boksaktiebolagets karta över samma område!»
–––-Jag har jämfört de båda kartbladen och
tycker också, att Ostindiska öarna äro bast i Arlövsbolagets bok. Det ar mig ett nöje att säga, att jag här träffat en anmärkning, som har fog för sig. Hr H-d ar å sin sida stormförtjust över fyndet och stämmer upp en lovsång över den lilla kartbiten.
11) »Tvärprofiler äro omöjliga att taga.» - - Beträffande denna anmärkning tillåter jag mig anföra några rader ur ett av de många brev, som i dessa dagar kommit mig tillhanda. Det heter bland annat i brevet: »Hans anmärkning, att tvärprofiler ej kunna tagas, förefaller mycket underlig, då förhållandet tvärtom ar det, att kartboken lämpar sig utmärkt att göra profiler efter, detta just på grund av, att den ar försedd med höjdkur-vor. Detta måste betecknas som en grafisk hö j dbe teckning fullt jämngod med backstrecken, i många fall överlägsna dessa.»
1’2) »Arbetsövningar kunna ej upptagas till behandling-.» Vi citera även i detta .fall ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
