Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 9
Men just på den viktigaste och mest omstridda punkten vill socialstyrelsen ej lämna möjlighet öppen till att »försöksvis prova sig fram» och vinna erfarenhet. Ty i överensstämmelse med nyss citerade förslag utmynnar skrivelsen i en begäran, att riktlinjerna for användningen av det extra förslagsanslaget till den offentliga arbetsförmedlingen må ändras därhän, att någon del av detta anslag må få användas till specialanordningar, som av den lojala arbetsförmedlingen efter samråd med socialstyrelsen vidtagas på detta område. Det ar m. a. o. meningen att efter tyskt mönster och utan vunnen erfarenhet från vart lands speciella förhållanden från början låsa fast verksamheten vid den offentliga arbetsförmedlingen. Följande konkreta exempel torde vara nog, for att en opartisk iakttagare skall medge det olämpliga i ett dylikt fastlåsande på förhand. Utlåtandet refererar nämligen erfarenheterna från Göteborg på följande satt (sid. 19):
Ett lika tydligt behov av åtgärder för omhändertagande av ungdomen vid utträdet på arbetsmarknaden har konstaterats i Göteborg, där under ett tjugutal ar anordningar av skilda slag blivit vidtagna, utan att man dock hittills synes hava nått fram till en lämplig arbetsform (kurs. av förf.). Anledningen härtill torde ’framför allt vara att söka i det förhållandet, att skolan och arbetsförmedlingen icke enats om enhetliga åtgärder, utan - efter vissa försök till samarbete - numera gatt var sin väg.––––
Efter förnyat försök till samarbete ar 1924 har arbetsförmedlingen och skolorna sökt på var sin linje lösa hithörande frågor.
Med detta utlåtande i minnet blev man minst sagt förvånad över de upplysningar, som den 9 dec. lämnades av föreståndaren for den offentliga arbetsförmedlingen i Göteborg. Med reservation for möjliga missuppfattningar av yttrandet innebar detta, att genom skolans försorg de högre folkskolornas1 omkring 150 avgående elever årligen erhålla anställning och att av de 2,300 barn, som årligen lämna Göteborgs folkskolor, 80 % hava anställning under sista fortsättningsskolåret, därav praktiskt taget samtliga pojkar, samt att industrierna vända sig till skolan, ej tilL arbetsförmedlingen. Tages hänsyn till att en stor del av flickorna behövas i hemmen och därför ej önska plats, synes mig resultatet stå sa nära fullkomligheten som möjligt. Hur ställer sig i jämförelse härmed resultatet av t. ex. ungdomsförmedlingens arbete i Stockholm? Det citerade påståendet i ämbetsverkens uttalande (att man i Göteborg ej synes hittills nått fram till en lämplig arbetsform) tyckes mig därför svårbegripligt, såvida man ej ställer sig på ståndpunkten, att enhetlig organisation ar huvudsak, praktiska arbetsresultat bisak. Sa vitt jag förstår, skulle ett bifall från statsmakternas sida till socialstyrelsens förslag innebära, att Göteborgs stad visserligen kunde få statsbidrag till den offentliga arbetsförmedlingens foga frekventerade ung-
domsavdelning men tvunges att ensam bestrida alla kostnader, i fall man vill fortsätta med den’ verksamhet, som vunnit arbetsgivares och föräldrars förtroende. ,
Vad som närmast föranlett mig att i dagspressen nu taga till orda i denna sak ar emellertid den form, i vilken frågan tagits upp. Socialstyrelsen begär nämligen intet särskilt anslag för den ifrågasatta verksamheten utan endast en till synes oväsentlig retuschering i direktiven för användandet av ett redan utgående anslag, varigenom själva principfrågan lätt riskerar att bli förbisedd. Det riktiga torde vara, att ett särskilt förslagsanslag beviljas till bestridande av det föreslagna arbetet, och att därvid sådana direktiv for dess användning givas, att det verkligen blir möjligt att pröva sig fram till basta möjliga anordningar i framtiden.
En dylik prövning av anslagsbehovet ar sa mycket mera av nöden, som denna verksamhet i samband med arbetsförmedlingen Adsat sig kräva synnerligen stora kostnader. Ur en artikel i Sv. stadsförbundets tidskrift (h. 8, 1926) tillåter jag mig lämna följande resumé av organisationen i staden Köln (omkring 698,000 inv. mot t. ex. Stockholms omkr. 470,000):
A) Ledning och förvaltning: l direktör (löngrupp 11), l inspektör (löngr. 9), l sekreterare (kv.) (löngr. 6) samt l vaktmästare. B) Yrkesrådgivning och lärlingsplatsförmedling : 3 mani. och 2 kv. yrkesrådgivare (löngrupp 7-8), l d:o, (löngr. 9) for »högre» yrken, - l lägre tjänstinan för kortregistret och väntrummet samt l lärare ooh l lärarinna i hjälpklasser for hjälp åt dylika barn (båda sistnämnda med timpenning). C) Psykologiska institutet: 2 mani. psykologer (löngr. 9 å 10 föreslagen)., l mani. assistent (löngr. 7) samt l kv. psykolog (löngr. 7 å 8). D) Lakar-vetenskaplig yrkesrådgivning: l läkare (bitjänst med omkr. 2 t:rs tjänstgöring dagligen) och l skrivbiträde. Till jämförelse må nämnas, att lektor tillhör löngrupp 10, folkskollärare 7. Lokalerna omfattade vintern 1926-27 16 rum, men man räknade med att inom en snar framtid få 26 rum till förfogande i en planerad byggnad.
Man bor vid jämförelser också beakta, att förmedlingen av andra platser an rena lärlingsplatser föll på den egentliga arbetsförmedlingens lott, även då det gällde ungdom.
Lika önskvärt som det ar, att något äntligen blir gjort för lösande av frågan om ungdomens arbetsanställning och yrkesval, lika farligt for saken ar det enligt min mening att börja på det föreslagna sättet. Fastän jag hoppas och tror, att på de flesta ställen arbetsförmedlingsanstalterna skola visa sig vara vuxna en dylik uppgift och befinnas vara de lämpligaste organen, bor man ej binda de myndigheter ute i landet, som på grund av lokala förhållanden ev. anse sig kunna finna en både billigare och mera effektiv anordning, vid den redan befintliga arbetsförmedlingsanstalten och dess för andra ändamål utvalda personal och ledning, även om den av socialstyrelsen föreslagna vä-
gen kanske ar den politiskt-taktiskt lättast framkomliga.
Ehuru av det omtalade utlåtandet även aridra punkter borde upptagas till diskussion, må det anförda for tillfället vara nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
