Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
159
En känd rost.
I Skaraborgs Tidning for den 12 febr. har en insändare yttrat sig om »folkskollärarnas lönkrav». Redaktionen av Sk. T. ställer sig dock »utanför de åsikter, som ins. uttalat». Han yttrar följande.
Det har i dagarna igenom pressen gått ett flertal notiser om hurusom en del lärarsammanslutningar hos regeringen uttalat sitt stora missnöje över att lärarkårens krav på höjda löner inte beaktas. Det ar inte första gången dylika röster horas från det hållet. De höras nästan för varje dag.
En utomstående kan inte annat an förvånas, att en kar, som har det sa pass bra ställt i lönavseende, som lärarkåren har, jämt kräver högre löner, och det i en tid, då konjunkturerna äro i nedgående, och tusentals familj f or sör-jare gå utan någon som helst inkomst. När en yrkesbana ar för lagt avlönad, sa brukar detta visa sig uti att folk inte slår in på den banan och att brist av denna yrkesklass uppstår. Sa kan dock ingen säga, att förhållandet ar beträffande lärarbanan, utan på den rader ju en våldsam trängsel. Vore lärarbanan sa genomuselt avlönad, som lärarna vill påskina, sa skulle vi ju ha brist på lärare i stället för det stora överflöd, som nu finns. Hade allt folket här i landet sa pass goda inkomster, som vad lärarna ha, sa vore detta land att lyckönska. Man får hoppas, att riksdagen inte skall låta skrämma sig av de höga ropen, sa att den i en tid, då sträng sparsamhet ar av nöden, går med på en obehövlig lönförhöjning, som skulle kosta staten flera milj. kr. Det rader beklagligt nog ute i landet en stor ovilja mot den utveckling vart kostsamma skolväsende tagit. Säkerligen har det ständiga pockandet på alltjämt högre löner av lärarna den största skulden till denna ovilja. Och säkerligen skulle lärarkåren göra både sig själv och vart skolväsende en tjänst, om de hölle sina löiikrav inom rimliga gränser.
X.
Vi kunna försäkra hr X., att folkskolkå-rens rop icke kommer att tystna, förrän samhället låtit kåren vederfaras rättvisa i avlö-ningshänseende. Något annat och mera begär icke .sagda kår.
Red. av Sv. Ltg.
Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett eller annat avseende
värdefullt,
sa skutte Ni göra Svensk Lwwetidmng en tjänst och gagna den fria lärarpres-sen om Ni vitte
visa det
for de medlemmar av folk- eller små-skolkaren, som irnnu ej äro prenumeranter.
dagen.
Finansministern söker motivera.
Den bebådade propositionen angående tillfällig lönförbättring under budgetåret 1928-1929 för viss personal inom den civila statsförvaltningen har nu avlåtits till riksdagen (Prop. nr 91). Den innehåller i vad k. m : t föreslår ingenting annat an vad som förut varit väntat. Sv. Ltgs läsare ha ju redan tidigare fått veta, att folkskolans lärarpersonal icke skulle i detta sammanhang bli ihågkomma med något annat an ett reseryationsuttalande av ecklesiastikministern, och därför har propositionen helt naturligt av sagda lärarpersonal icke kunnat motses med annat an ett mycket minimalt intresse. Finansministern har emellertid i sitt anförande till statsrådsprotokollet Törande detta ärende gjort vissa uttalanden, som äro ägnade att tilldraga sig folkskolkårens allra största uppmärksamhet. Ur detta anförande göres därför här ett par utdrag. Beträffande den tillfälliga lönförbättringens allmänna karaktär gör han följande avskrift av en föregående finansministers yttrande:
Innan jag övergår till att närmare yttra mig om det förslag till tillfällig lönförbättring for budgetåret 1928/1929, som bor föreläggas innevarande ars riksdag, vill jag erinra därom, att syftet med den tillfälliga lönförbättringen, som for ar 1919 och därefter beretts befattningshavare vid icke nyreglerade verk endast varit att kompensera den ökning i levnadskostnaderna, som intill tiden för världskrigets utbrott, d. v. s. mitten av ar 1914, ägt rum från den tid räknat, vars prisnivå varit grundläggande för de därförut verkställda lönregleringarna för respektive verk. Vid de lönregleringar, som under senare aren kommit till stånd, hava däremot lönerna for de personalgrupper, som därav berörts, bestämts med hänsyn till det prisläge, som, under förutsättning att normala förhållanden hade förelegat, skulle hava varit rådande i början av 1920-talet.
Vad sa beträffar vissa lärarkårer anför finansministern följande :
Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att jämväl nu, liksom föregående ar, vissa framställningar föreligga, avseende beredande av tillfällig lönförbättring till lärare vid åtskilliga kommunala och enskilda läroanstalter. Sålunda har skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1927 hemställt, att, därest förslag om ny lönreglering for lärare vid folk- och småskolor, högre folk-
skolor och folkhögskolor icke avlåtes till 1928 års riksdag, proposition om tillfällig lönförbättring för berörda lärargrupper i allt fall måtte föreläggas samma riksdag. I enahanda syfte hava, för folk-och småskollärarkårens vidkommande, framställningar hos k. m: t gjorts av centralstyrelsen for Sveriges allmänna folkskollärarförening och av Sveriges folkskollärarförbund.
Vad angår dessa framställningar kan jag icke förorda, att förslag i ämnet nu förelägges riksdagen. Jag far erinra därom, att syftet med den tillfälliga lönförbättring, som for ar 1919 och därefter beretts befattningshavare vid icke nyreglerade verk, var att kompensera den ökning i levnadskostnaderna, som intill tiden för världskrigets utbrott ägt rum från den tid räknat, vars prisnivå varit grundläggande for de dessförinnan verkställda lönregleringarna for respektive verk. Den ar 1918 av riksdagen beslutade lönställningen for folkskollärare m. fi. måste emellertid anses vara grundad på den levnadskostnadsnivå, som gällde ar 1914, d. v. s. vid tiden för, krigsutbrottet. Även om man i vissa fall frångått de från början fastställda principerna for beviljande av tillfällig lönförbättring, har detta dock gällt enbart statens befattningshavare. Det må ock erinras, att de till tillfällig lönförbättring ifrågasatta folkskollärarna m. fi. såsom kommunalt anställda i ratt stor utsträckning uppbära kommunala till-lägg, där levnadskostnaderna äro särskilt höga. Mot att nu genomföra tillfälliga lönförbättringar i fråga om ett betydande antal befattningshavare talar även den omständigheten, att en allmän lönreglering for erhållande av ett fast lönsystem synes böra äga rum inom de närmaste aren. Vid sådant förhållande och med beaktande jämväl av den avvisande hållning, som riksdagen senast nästlidet ar intog till frågan under hänvisning, bland annat, till densammas ekonomiska räckvidd, synes böra anstå med hänskjutande till riksdagen av spörsmålet om förbättrade lönförmåner lör folkskollärare m. fi.
Häremot har chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Almkvist, avgivit följande reservation:
Såsom av chefen för finansdepartementet anförts, hava även nu framställningar gjorts i syfte att, därest förslag till lönreglering for lärarpersonalen vid folk- och småskolor, högre folkskolor och folkhögskolor icke komma att föreläggas 1928 ars riksdag, nämnda lärarpersonal måtte från och med budgetåret 1928/1929 tillerkännas tillfällig lönförbättring. På grund av de synnerligen betydande kostnader, som en definitiv lönreglering for omförmälda befattningshavare i huvudsaklig enlighet med ett sedan flera ar tillbaka föreliggande förslag skulle medföra, har det visserligen icke varit möjligt for mig att nu förorda avlåtande av framställning i ämnet till riksdagen. Men det sy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
