- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
204

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 11

Ingen, som känner de verkliga lönerna, torde val heller vilja bestrida det berättigade i kravet på en lönreglering. Statsutskottet vid 1925 ars riksdag uttalade, att lönförmånerna vid folk- och småskolorna nu äro for knappt tillmätta i jämförelse ined andra statstjänare med motsvarande utbildning. Statsutskottets ordf. yttrade också vid 19(27 års riksdag bland annat: »Det ar lärarkårens stora olycka, att befattningshavarna äro sa många, men det rå de icke för. De behövas ju allihop. Man måste naturligtvis, om man vill vara rättvis, se till, att man behandlar denna med-borgargrupp på samma satt, som man behandlar andra grupper.» Anledningen till den ständigt uppskjutna lönregleringen har alltid hittills uppgivits vara det statsfinansiella läget, ändock man företagit skatt sänkning till ungefär det belopp, som kräves för en lönreglering. Som bekant föreslås i årets statsverksproposition en skattsänkning, vilken skulle hälsas- med glädje av alla medborgare, om ingens ratt därigenom kränktes.

Hammarökretsen av S. A. F. finner det icke vara förenligt med rättvisa och billighet, att förmåner for hela folket skola gå ut över en enda kår genom utebliven lönförbättring. Lärarföreningen hade hoppats och väntat, att k. m: t kunnat till innevarande ars riksdag framlämna förslag om definitiv lönreglering.

Då ifrågavarande proposition emellertid uteblivit, vill Hammarö lärarförening härmed rikta en enträgen och vördsam vädjan till riksdagsmännen att benäget understödja inlämnad motion om tillfällig lönförbättring for lärare vid högre folkskolor, folk- och småskolor.

Jönköpingskretsen har på nyligen ’hållet sammanträde beslutat tillställa riksdagsmännen i Jönköpings län, statsutskottet samt cheferna for finans- och ecklesiastikdepartementen en skrivelse av nedanstående lydelse:

Jönköpingskretsen av Sveriges allmänna folkskollärarförening, som med djupaste besvikelse konstaterat, att ej heller detta års statsverksproposition upptager något förslag till lönförbättring för folkskolans lärare, far hos Eder, Herrar ^Riksdagsman, göra en vördsam och enträgen hemställan att behjärta de framställningar om tillfällig lönförbättring åt folkskolkåren, som i första kammaren avlämnats av hr J. P. Johansson och K. Wagnsson samt i andra kammaren av hr V. Rydén.

Efter 1918, då för folkskolans lärarkår nu gällande löner fastställdes, har *fcå gott som samtliga statens befattningshavare tillerkänts antingen definitiv lönreglering eller ock tillfällig lönförbättring. De kommunalt anställda lärarna ha emellertid i detta avseende fått vänta förgäves. Rättvisligen bör dock erkännas, att i ett fatal städer och större samhällen lärarkåren genom kommunala löntill-lägg i någon ringa man kompenserats för den uteblivna statsliga lönregleringen, vilket dock icke på något sätt kan fritaga staten från dess skyldighet att i lönhänseende skipa rättvisa bland isaimtliga sina befattningshavare.

Redan vid tillsättandet av lärarlönkommit-tén 1920 uttalades- från statsmakternas sida förhoppningen om och behovet av en snar lönreglering for folkskolkåren. Sedan snart fem ar tillbaka föreligger kommitténs utlåtande med förslag till en rättvisare lönplacering för folkskolans lärare men ännu har ej denna utredning föranlett någon åtgärd från statens sida.

Folkskolkårens årligen återkommande framställningar om lönförbättring ha visserligen från statsmakternas sida erkänts såsom berättigade (exempelvis i statsutskottens utlåtande i lönfrågan vid 19&6 och 1927 års riksdagar), men samtidigt har man med en hänvisning till de s. k. statsfinansiella skälen förklarat en lönreglering för folkskollärarna omöjlig att genomföra. Givetvis har en dylik motivering för mången inneburit ett halvt löfte, att när statens finanser sa medgåvo, skulle även lärarkåren i lönhänseende komma att vederfaras rättvisa. Sa har emellertid icke

skett. Detta i sin tur har naturligtvis bidragit till att hos folkskolans lärare skapa en tryckande känsla av att deras arbete i det allmännas tjänst ej äger samma värde i statsmakternas ögon som andra befattningshavares. Helt naturligt kan detta komma att i framtiden få nog sa menliga följder för undervisningsarbetets framgång.

Då det statsfinansiella laget nu synes betydligt gynnsammare an under närmast föregående ar, vilja vi giva uttryck åt den fasta förhoppningen, att folkskolkårens även i ar förnyade framställningar om rättvisa i lönhänseende skola vinna riksdagens bifall. Vi vaga därför till Eder, Herrar Riksdagsmän, ännu en gång rikta en varm och allvarlig vädjan att Ni vid behandlingen av här ovan nämnda motioner om tillfällig lönförbättring åt folkskolans lärare måtte skänka de framförda kraven Edert värdefulla stöd.

Haverökretsen har vid möte i Över-turingen för behandling av lönfrågan beslutat göra följande uttalande:

Lärarkåren har under många ar förgäves fått vänta på att statsmakterna skulle genom en definitiv lönreglering tillgodose lärarkårens rättmätiga krav på löner, som stå i nivå med de övriga tjänstmän, för vilka staten reglerar lönerna.

Det förhållandet, att ungefär hälften av kåren utbildats for sin uppgift under och efter kristiden med dess höga utbildningskostnader och att de fördenskull ha stora .svårigheter att amortera och förränta uppkomna studieskulder, har en irriterande inverkan roa arbetslusten och omöjliggör den nödvändiga fortbildningen för lärarens egen del. Kretsen kan i detta sammanhang ej underlåta att uttala sin förvåning över att det ekonomiska laget kunnat tagas till intäkt för att neka lärarkåren dess rätt. Var och en vet, att de statens utgifter, som ej kunna täckas på annat sätt, måste uttagas genom skatter. Ehuru statsmakterna erkänt det rätmätiga i lärarkårens krav på förbättrade löner, nekar staten den detta, och måste sålunda statsmakterna förmena, att lärarkåren ensam förmår bara något, som ej hela rikets skattskyldiga invånare mäkta med.

Då en definitiv lönreglering ar omöjlig att genomföra vid innevarande ars riksdag, står nu lärarkårens enda hopp till att riksdagen skall behjärta de av J. P. Johansson och R. Wagnsson i l: a kammaren samt V. Rydén i 2: a kammaren väckta motionerna om tillfällig lon förbättring fö.r folkskolans lärarkår.

Skövde skolförening hade extra sammanträde den 3 mars i Skövde for lönfrågans behandling .Sedan ordföranden läraren O. Malmborg hälsat de nästan mangrant tillstädeskomna medlemmarna och redogjort for ändamålet med detta extra möte, företogs val av sekreterare i föreningen efter läraren Sven Johnson från Karlsborg, vilken avgått med döden. Härtill utsågs läraren i Brännemo, fil. kand. Åke Wilson. Därefter ägnade ordföranden några minnesord åt dels förre ’Sekreteraren, dels åt ännu en bortgången medlem, läraren Aug. Nyström från Säter.

Följde sa huvudfrågan, inledd av läraren Martin Löfving från Tibro.

Tal. betonade den laga avlöningen for folkskolkåren, huru för denna kårs lönsats fastställts andra principer an beträffande övriga statens befattningshavare, huru lärarna vid löiiregleringar alltid kommit sist, huru långsamt deras sak behandlats jämfört med andras, hurusom statsfinansiella svårigheter alltid legat dem men ej andra i vägen. Vidare lämnade inledaren en historik av -senaste lönreglering samt för lönförhållandena en

jämförelse i siffror x med andra statens befattningshavare.

Efter ett flertal yttranden, i huvudsak gående i samma riktning som inledarens anförande, fattades följande av inledaren framlagda resolution.

Av de tjänstmannagrupper, för vilka staten bestämmer lönerna, äro lärarna för närvarande nara nog de enda, som sedan den ar 1919 inledda lönregleringsperioden icke fått sina lönförhållanden ordnade. Trots det att lärar-lönkommitténs betänkande i snart fem ar legat färdigt, har från statsmakternas sida likväl intet åtgjorts i syfte att förverkliga det» samma. Ar från ar har frågan uppskjutits.

Följden härav har blivit, att ifrågavarande lärarkår, vilken i alla tider fått nöja sig med betydligt lägre löner an dem, som tillmätt* jämförliga befattningshavare i allmän tjänst, alltjämt kvarhålles i en synnerligen orättvis och missgynnad undantagsställning, pet bor icke förvåna, om folkskolans lärarkår i viss mån tolkat detta behandlingssätt av dess lönfråga såsom en undervärdering av det arbete, denna kar nedlagt och allt fortfarande nedlägger i undervisningens och uppfostrans tjänst, en undervärdering, som ingalunda kan befordra den arbetsglädje, som måste anses såsom en nödvändig betingelse för ett framgångsrikt handhavande av de unga. Om de tillfredsställande lönerna for folkskolans lärarkår i dess helhet medför ekonomiska svårigheter, kan detta sagas vara fallet i ännu högre grad beträffande lärare, vilka under och efter kristiden erhållit sin utbildning och därigenom ådragit sig studieskulder, som det ställer sig särdeles svårt att amortera och förränta med de lönbelopp, som grundats på prisläget från ar 1914.

’Såsom skal for statsmakternas hållning i fråga om folkskolkårens lönfråga har städse framställts det »statsfinansiella laget». Innevarande ar synes emellertid detta skäl icke kunnat tagas som förevändning for ett uraktlåtande att framlägga propositionen i denna för lärarkåren sa viktiga fråga. Tvärtom förefaller det statsfinansiella laget just nu vara synnerligen gynnsamt. Det hade därför med fog kunnat förväntas,, att regeringen sökt finna en utväg till avhjälpandet av det rådande missförhållandet. Med besvikelse och bitterhet erfar emellertid folkskolans lärarkår, att någon proposition i sådant syfte icke avgivits vid innevarande ars riksdag.

Då emellertid vår lönfråga i form av motion om tillfällig lönfö.rbättring framförts i båda kamrarna, anhålla vi att till hrr riksdagsman i allmänhet och ortens i synnerhet få rikta en varm vädjan att ej mindre ägna frågan all den särskilda uppmärksamhet, varav den obetingat måste anses vara förtjänt, an även att medverka till att frågan sådan den i de väckta motionerna föreligger, må kunna vid innevarande ars riksdag lösas.

Det beslöts vidare, att resolutionen skulle tillställas inom föreningens område boende riksdagsmän samt därstädes utkommande tidningar.

Därpå föredrogs revisionsberättelse över 1927 ars räkenskaper, och beviljades ansvarsfrihet för nämnda ars förvaltning. Till sist beslöts att för föreningens medlemmar anordna en geo^rn-fikurs i Skövde instundande 10-11 april, vilken kurs - lektor Per Stolpe från Karlstad benäget åtagit sig att leda.

Kindskretsen hade möte i Tranenio den 23 febr., varvid i lönfrågan antogs i huvudsak samma resolution, som förut antagits av Södra Dalarnes och Hede-mora-Säterkretsen. Resolutionen har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free