Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
225
styrka hävdats och även i den iör årets riksdag framlagda motionen i ärendet kraftigt betonats-, skulle huvudstadens folkskolor genom ifrågavarande anordning berövas den stora förmån till undervisningens fromma, som ligger däri, att de personer, vilka handhava undervisningen på det oerhört ’viktiga nybötfjarstadiet, äga en grundligare -och allsidigare utbildning an den, som småskollära-rinneutibildningen skänker. Även genom sitt tidvis återkommande arbete med elever på andra skolstadier få de större möjlighet, an vad en småskollärarinna kan ha, att överblicka hela skolan och inordna arbetet på det lägre stadiet i sitt naturliga sammanhang med följande ’Undervisning. Det synes oss otvetydigt, att ett frånträdande från denna anordning ’Skulle innebära en försämring av Stockholms folkskolor ur såväl undervisningens som uppfostrans synpunkt. Em sådan försämring just nu, då folkskolans bärkraft som bottenskola på många hall starkt ifrågasattes ooh i varje fall borde på allt sätt stärkas, där brister förefinnas, anse ’vi mycket olämplig. Huvudstadens folkskolor borde val tvärtom nu mer an någonsin organiseras sa, att de i möjligaste mån kunde framstå som mönster för vart lands folkskolor över huvud taget.
Beträffande folkskollärarinnekårens ställning i samband med ifrågavarande förändring vilja vi framhålla, hurusom den stora stab av e. o. och vikarierande folKskollära-rinnor, som äro anställda vid Stockholms folkskolor, redan nu har sa ytterligt otillfredsställande befordringsmöjligheter, i det de flesta av dem ej vinna befordran till ordinarie tjänst förrän efter 7-10 års tjänstgöring vid skolan. Detta förhållande skulle i avsevärd man förvärras genom förslagets antagande, i all synnerhet med den av k. m:t föreslagna kortare övergångstiden av 15 ar, då enligt ’Stockholms folkskoldirektions beräkning denna övergångstid ej lämpligen skulle kunna sättas till mindre an 27 ar.
De allt större krav, som ställas på folkskolans undervisning, synas oss peka {.ram mot en utveckling i den riktningen, att alla lärarkrafter, som skola arbeta inom folkskolans arbetsfält från dess första grundläggande stadium och hela skolan igenom böra äga minst den utbildning, som for närvarande meddelas vid folkskolseminarium. Vi vilja ge vår ’fulla anslutning till de synpunkter, och instämma i de krav, som ledamöterna av riksdagen lektor Holmdahl, fröken Wellin och hr Paul Magnusson iframfört i sina motioner i riksdagens båda kamrar.
ffii&sdagen.
Utskottsutlåtande och riksdagens beslut.
Pluggskolans omvandling.
l: a k: s l: a tillfälliga utskott har i anledning av hr Lindhagens motion om pluggskolans omvandling till en karaktärs-, kunskaps- och yrkesskola samt likvärdig fostran av landets ungdom till högre utbildning (Sv. Ltg nr 7) inhämtat yttrande från skolöverstyrelsen. Denna har anfört bi. a,:
Då de av herr Lindhagen i nu föreliggande motion hävdade synpunkterna och framlagda önskemålen sa sent som föregående ar varit föremål for riksdagens prövning och riksdagen funnit anledning i skrivelse till k. m: t förorda vissa omläggningar av arbetsmetoderna vid skolundervisningen, som av riksdagen anses komma att i det väsentliga tillgodose dessa önskemål, anser överstyrelsen motionen i fråga ej böra för närvarande föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Utskottet har anslutit sig till vad skolöverstyrelsen anfört och hemställt,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.
Första kammaren har bifallit utskottets förslag.
jCitteratur,
Guds rike och hans rättfärdighet. Av
J. V. Palmqvist. P. A. Norstedt & Söner 1927. Pris l krona.
Undervisningsplanens föreskrift, att i anslutning till Jesu bergspredikan skall meddelas en efter barnaålderns mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av den kristna tros- och livsåskådningen, torde vara det moment av kristendomsundervisningen, som for närvarande vållar folkskolans lärare den största svårigheten. Många äro emellertid de, som genom utgivande av läroböckei* i »tros- ocih sedelära» sökt avhjälpa den kännbara bristen på sådana, sedan Katekesutvecklingen av 1878 blivit ställd på avskrivning. Att flertalet av dem, som frestat uppgiften, utgöras av teologerna av facket, enkannerligen prästerna, ar ej ägnat att förvåna. Dels böra de genom sin vetenskapliga utbildning äga teoretiska förutsättningar att behandla ämnet, dels måste de som konfirmationslärare gripa sig an med att praktiskt utforma en lösning av uppgiften.
Det arbete i kristen religionskunskap med ovanstående titel, som fil. dr, kyrkoherde J. V. Palmqvist utgivit, ar avsett for såväl skolan som konfirmationsundervisningen. Boken innehåller en tros- och sedelärande avdelning, betitlad Guds rikes väsen, och en historisk, Guds rikes historia. Åt en av de för arbetet ledande grundsatserna ar man genast villig att ge sitt erkännande. I förordet säges nämligen, att den historiska delen skall bilda »den bakgrund, mot vilken den tros- och sedelärande bor ses och förstås». Att förf. icke desto mindre satt den historiska avdelningen sist i boken, förefaller som en inkonsekvens, om också denna anordning kan betraktas som en smaksak.
I motsats till undervisningsplanens föreskrift, att sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen skall anknytas till Jesu bergispredikan, har förf. valt att följa uppställningen i Luthers lilla katekes. I hans framställning mota vi också många av de tankar, som äro kända från katekesutvecklingen, om an nya synpunkter framföras här ocih var. Beträffande den formella behandlingen ar det dock frapperande, att förf. synes ha sa foga känsla for vad som i detta hänseende kan vara fattbart for barn. Ar det hans mening, att boken skall sättas i händerna på folkskolbarn och konfirmander - det talas i förordet om att vissa delar av boken skola inhämtas vid skolundervisningen och andra delar i nattvardssfeolan repeteras och in-
läras - måste det sagas, att den för dessas vidkommande ar fullständigt onjutbar. Framställningen ar genomgående hållen i en sådan form, att den kräver även en mogen läsares odelade uppmärksamhet och eftertanke for att kunna uppfattas. Förf: s påtagliga strävan att ge ett adekvat uttryck för sina tankar har lett honom in på invecklade satsbyggnader, som ej alltid förtydliga meningen. Jag tillåter mig citera följande:
Syndens tillvaro i världen gör sig ständigt påmind genom det onda, d. v. s. den egennyttiga människoviljans orättfärdiga yttringar i ord och gärningar och de olyckor och lidanden, som dessa anstifta. När vi ha svårt att förlika dessa företeelser med tanken på en allsmäktig och god Gud, få vi icke glömma, att möjligheten till dessa missbruk icke kan skiljas från den frihet, som oupplösligen hör samman med människans särställning som personlighet i förhållande till övriga skapade varelser på jorden. Denna frihet innesluter sålunda på en gång möjligheten till den högsta lycka - vartill ingen kan tvingas - och den djupaste osalighet. Människan ar sålunda den enda varelse på jorden, vars liv och handlingar icke lyda under samma naturens nödvändighet, som bestämmer över alla andra varelser*
Exemplen kunna mångfaldigas.
Den historiska avdelningen framställer gudsrikestankens utveckling bland judarna samt kristendomens uppkomst och gestaltning t, o. m. den lutherska reformationen. Men då förf. i fråga om den förkristna tiden anlägger den historiska synpunkten, ger han oss knappast den bild av judafolkets religiösa utveckling, som framträder i ljuset av nyare teologisk forskning. Utan att låtsa om att t. ex. Moseböckerna ej kunna betraktas som historiska i verklig mening, beynner han - i de gamla biblisk-historieböckernas manér - med den s. k. ur-historien som grond och utgångspunkt for en systematisk utveckling av judarnas gudsbegrepp.2 Låt vara att dessa berättelser (l Mos. l-11) äro fromma mans försök till en världsförklaring och en lösning av det ondas problem, men de ha ju tillkommit under ett senare skede, då de religiösa föreställningarna natt en avsevärd utveckling. Även mot patriarkberättelsernas användning i detta sammanhang måste man ställa sig tveksam. Varför få de ej gälla for vad de äro utan ovillkorligen insnöras i ett teologiskt system? I styckena Förbundet och te&kratien samt Avfallet från Gudi följer förf. samma kända schema: Israel ar Guds utvalda egendomsfolk, som Benoni förbundet vid Sinai fått sin vag tillrättalagd. Men att judarna redan från denna tid skulle ha ägt den fulla gudskunskapen (jfr sid. 40) ar konstruktion. Ligger det for övrigt ej något vida mer upplyftande i den tanken, att ett folk fem höja sig över sin »hedniska»
1 Kursiveringen ar gjord av anmälaren.
2 Man lägger märke till att förf. använder uttrycket syndafloden, som ej förekommer i vår nuvar. bibelöversättning. Ordet ar som bekant en förvanskning av det medelhögtyska sintfluat, hos Luther sindflut (= den stora floden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
