Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 12
omgivning för att bliva »ett ljus i vari-N den», an att det, andligen sa gott som fullmoget redan i sin historias gryningstid med eller mot sin vilja, i nödfall med yttre tvångsmedel skulle drivas fram efter en utstakad led. Då gul-ler ju ej for Israel »den frihet, som oupplösligen hor samman med människans särställning som personlighet». När ljuset från ovan faller över judafolkets väg, ar det profeterna, som äro de andliga ljusbärarna, men även de utgöra led i en utvecklingskedja, ljuset faller s. a. s. över ett stycke i sänder av vägen. I framställningen av senjudendomen har däremot den historiska synpunkten kommit bättre till sin rätt. Särskilt i st. Apokalyptiken lämnas en klar och orienterande redogörelse for den sa benämnda företeelsen.
I andra kap., Guds rikes ankomst, behandlas Jesu förkunnelse, evangelium om Jesus samt den första missionsverksamheten och Paulus. I fråga om språkbehandlingen skiljer sig detta avsnitt, liksom den historiska delen över huvud, genom enklare och klarare uttryckssätt fördelaktigt från det föregående. Stycket Jesu förkunnelse ar en koncentrerad framställning av den religiösa innebörden i Jesu frälsargärning och vittnar om förf: s lärdom. Den dogmatiserande stilen, som starkt framhäves genom talrika kursiveringar, torde dock göra innehållet svårsmält för den åsyftade läs-hretsen. I redogörelsen for evangelierna cch den första hednamissionen konstaterar man, att förf. iakttagit en lovvärd begränsning i fråga om detaljer. Vid hans påstående rörande synoptikerna (sid. 56) »att de andra två (Mt. och Lk.) bemöda sig om att ordna händelserna i noggrannare tidsföljd», an vad fallet ar hos Mr., ar man nog benägen att satta ett frågetecken.
I bokens sista kap., Kyrkan, redogöres huvudsakligen för lärostriderna samt tillkomsten av de viktigaste dogmerna. Beträffande detta moment i kristen–domsundervisiiingen, kyrkohistorien, kan undervisningsplanens anvisning vara värd att ha i åtanke.
Det ar av vikt att denna del av undervisningen icke sysselsätter sig med redogörelser för lärastrider, lärostycken eller andra utanför barnens mottaglighet och behov liggande kyrkohistoriska företeelser.
Inom kyrkohistoriens ram ligger sa mycket, som ar av värde för barnen att .lära känna, sa många storslagna karaktärer, sa många prov på kristlig dygd, mod, offervillighet och mera sådant, att vi vid undervisningen icke blott kunna undvara utan även med tacksamhet ta fasta på tillåtelsen att lägga åt sidan ett sa ofruktbart arbete som t. ex. redogörelsen för gnostikers, monofysiters, nestorianers och pelagianers spetsfundigheter.
Till sist må det emellertid framhållas, att förf. konsekvent och utan ovidkommande utvikningar fullföljt sin uppgift inom den givna ramen. Som en kortfat-
tad systematisk framställning av den kristna tron och dess utveckling kan den helt visst tjäna till hjälp för lärare, som ur den vill hämta stoff for undervisningen.
H. H.
På Skidor, Föreningens för skidlöpningens främjande i Sverige årsskrift 1928, har för någon tid sedan utkommit.
Årsskriften har blivit bättre ar från ar, och redaktionsnämnden har all heder av sitt verk. Skididrotten behandlas sa allsidigt, som tänkas kan. Professor K. B, Wiklund skriver här skidans och närsläktade »pedestra samfärdsmedel» historia på många sidor men ingalunda långrandigt. BI. a. beskrives och avbildas den från Dalarna kända »kässjan» och den, som förf. förmenar, från denna härstammande »enmed», som för 20 ar sedan lanserades genom Siandö folkskola, men som det senare blivit tystnad omkring. Den mångsidigt men måhända mest historiskt initierade, doktor B. Modin, Multrå, förtäljer oim en förhistorisk skida, som man lyckligt nog hittat i Hoting djupt nere i en myr och som man anser sig kunna datera till bronsåldern eller rent av till yngre stenålder.
Men den, ,som gillar nutida bragder på skidskodd fot, de må nu vara utförda i fjällen, på tävlingsbanan eller övningskursen, far också -sitt lystmäte. Lapplands och Jämtlands fjäll tavla om skidfolkets intresse och de mera förnämliga men också längre bort avlägsna få stryka på foten. I trevliga, lättlästa uppsatser beskrivas längre eller kortare fjällfärder avt E. v. Wolcker, N. Pallin, Erik Bengtsson, John Gibson, M. Borgström, Erik Geete, Axel Guldahl, M. Uhlin och C. Nordensson.
Vidlyftigt utrymme ägnas som vanligt åt de stora tävlingarna: vinterspelen i Örnsköldsvik, »alla tidens strapatsrikaste budkavletävling» Sollefteå- Örnsköldsvik 1927, det sjätte vasaloppet samt for att gå till utlandet: Holmenkollen-tävlingarna och Cortina d’Am-pressospelen, varjämte nya brittiska tävlingsformer framställas i ord och bild. De båda senare uppsatserna visa det rent tekniska uppsving, som den speciellt nordiska idrottsgrenen kunnat vinna i det sydligare Europa. Om det nu skall anses som uppsving for Skididrotten att diverse piruetter inläras - det stora flertalet nöjer sig väl att med överläkare Helge Dahlstedt på Österåsens sanatorium anse sig som »rena bondåkaren, eller, som det finare kallas, naturåkaren». I den uppsats, som samme man skrivit om »Skididrotten, skolan och den fysiska fostran» inga även några ord om den psykiska överträningen i vara skolor, medan kroppens träning lämnas obeaktad. I förf: s praktik har icke någat enda f all av lungtuberkulos bevisligen förorsakats av skidåkning.
Skididrotten bor enligt min mening införas i våra skolor såsom läroämnen. Den har redan visat sig som lämpligt medel for förbättrad fysisk fostran. I landsbygdens skolor med deras brist på ändamålsenliga lokaler torde Skididrotten vara den enda form av fysisk fostran, som vintertid i stora delar av vart land kan tankas ändamålsenligt organiserad och genomförd. - - Jag kan knappast tanka, mig ett billigare och bättre satt att i vårt nordliga land tillgodose ungdomens fysiska fostran under den långa vintern an att sträva efter en o Uman t spridd utövning av Skididrotten bland ungdomen.
Det anförda citatet bor anses såsom särdeles välkommet for skolans arbetare, som ofta ha att utföra den fysiska fostran under brydsamma förhållanden. Vida mera vore förtjänt att citeras men utrymmet förbjuder detta.
Om »Skidans psykologi» skriver den välkände kursledaren kapten G. Dyhlen. Därjämte märkas en mängd aldrig for ofta upprepade råd och vinkar för skidlöpare, beträffande skidmaterial och bindningar, Vällning och praktisk utrustning.
Årets medaljörer ägnas några tacksamhetens sidor liksom »vara medhjälpare», bland vilka i främsta rummet gives en pokal och en eloge åt gymnastikinspektören major M. Berggren.
Det har tidigare i denna tidning framhållits, huru många lärare i folkskolan som ägna sig åt ombudsskap i Skid-f ram jandet. Önskvärt vore emellertid, att an flera grepe sig an därmed. Denna förening har länge haft att kämpa med svårigheter, men dess ledning har förstått att övervinna dessa, och på sistone har den som bekant erhållit vida bättre förutsättningar for att i an högre grad kunna agna sig åt sina riksgagnande syftemål.
A. W est änder.
Småland. Av Georg Sahlström. Bonniers Hembygdsböcker nr 5. Pris 1: 60.
Det var ett gott grepp av Bonnierska förlaget, när det for några ar sedan startade en serie illustrerade hembygdsböcker, avsedda for den första egentliga geografiundervisningen i folkskolan. Mången lärare har säkert i likhet med undertecknad saknat en vederhäftig och någorlunda fyllig framställning av det egna landskapets natur och arbetsliv, lämplig att satta i händerna på barnen just vid övergången från den mera ingående behandlingen av hemtrakten till den kortfattade framställning de gängse läroböckerna i svensk geografi meddela. Den lucka, som i berörda avseende funnits sa länge, håller nu på att fyllas genom de i rask följd utkommande landskapshäftena.
Nyligen har av nämnda förlag utsänts en nära 100 sidor stark bok om Små.-land, författad av läraren vid Huskvarna folkskolor Gearg Sahlström*. Eedan från början må här sagas ifrån, att förf. på ett synnerligen hedrande satt skilt sig från den svara uppgiften att i sammanträngd men anda lättläst form ge en ingående framställning av det vid-:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
