Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 13
övergång1 från folkskolans sjätte klass till läroverket». Underkastar man denna framställning en närmare undersökning, nödgas man konstatera, att den i väsentliga avseenden ar ofullständig oeli vilseledande. De av 1927 ars proposition hämtade orden avsågo nämligen icke att fastslå någon for reformen i dess helhet grundläggande princip, utan hänförde sig allenast till vad departementschefen den gången betecknade såsom »en grundläggande synpunkt» icke for reformen utan uteslutande för omläggningen aw de gamla läroverken.
När det åter gällde nybildningar hävdades i 1927 ars proposition uttryckligen (sid. 130), att tungt vägande skäl föreligga f or att dessa läroverk anknyta uteslutande till sjätte folkskolklassen». Även denna grundsats godtogs otvetydigt av riksdagen. Men detta faktum har uppenbarligen icke lämpat sig att i nu förevarande sammanhang bringa i erinran. Ingen lär nämligen kunna bestrida, att de kommunala flickskolor, som kunna uppstå genom privatläroverks ombildning, ur det allmännas synpunkt äro lika utpräglade nybildningar som de realskolor, vilka framgingo genom statens övertagande av kommunala mellanskolor.
Slutligen måste vi mot departementschefens uppläggning av den föreliggande frågan rikta en invändning, som onekligen träffar en kärnpunkt och på samma gång karaktäriserar hela förslaget såsom ett klart avsteg från hela den senaste mansålderns demokratiska skolpolitik och följaktligen rättfärdigar omdömet, att propositionen avser att uppnå riksdagens medverkan till genomförande av ett reaktionärt förslag. När de privata flickskolorna ar 1909 på framställning av den Lindmanska regeringen fingo sina anslagsförhållanden reglerade, fastslogs i propositionen den principiellt betydelsefulla grundsatsen, att staten ej borde tvinga de högre flickskolorna att upprätthålla med folkskolan parallella klasser utan i denna fråga ställa sig neutral. Läroverksöverstyrelsen hade nämligen föreslagit, att inga andra flickskolor an sådana, som hade minst sju klasser, skulle komma i åtnjutande av statsunderstöd. Mot denna ståndpunkt anmärktes i propositionen, att en flickskola skulle gä miste om statsunderstödet, om en eller flera av dess lägre klasser indroges. Och det var i anledning härav som propositionen formulerade anslagsvillkoret sa, att skolan skulle ha minst fyra årsklasser ut-Qver den egentliga folkskolan. Statsunderstödet .skulle beräknas icke efter lär-j ungantalet utan efter antalet årsklasser över folkskolan. Såsom sådana räknades klasserna över den tredje elemen-tarklassen, vilken med avseende på lärjungarnas ålder ansågs parallell med den egentliga folkskolans fjärde klass. Sju- och åttaklassiga flickskolor skulle således kunna erhålla statsunderstöd be-
räknat for fyra- respektive fem årsklas-ser. Detta blev också riksdagens beslut.
Med här berörda grundläggande princip for statsunderstödets utgående har departementschefen visat sig förtrogen i 1927 års proposition, då han bland annat anförde, att villkoren för understöd till högre flickskola av riksdagen utformats på ett sådant satt, att skolan erhåller direkt understöd allenast for klasser utöver folkskolans stadium. Det tillfogades, att den definitiva ordning, som inom en näraliggande framtid borde komma till stånd, icke i nu berörda avseende kunde bygga på andra grundsatser, an de ar 1909 fastställda. Som en konsekvens av gällande ordning föreslogs i propositionen jämväl att riksdagen såsom villkor för statsunderstöd till högre flickskola skulle uppställa, att skolan med avseende på det kunskaps-mått, som erfordras för inträde i skolans första klass, skulle vara grundad minst på genomgången tredje klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer.
I nu berörda avseende skänkte riksdagen (skr. 262 sid. 96-97) sin anslutning i det hela till de synpunkter i fråga om privatläroverkens ställning för framtiden, som av departementschefen uttalats. I enlighet härmed skulle nämnda läroverk åtnjuta understöd av staten efter i .stort sett samma grunder som hittills. Som en konsekvens av den förändrade organisationen av de allmänna läroverken, kräves emellertid, att anknytningen skulle ske till folkskolans fjärde klass, i den mån ej anknytning till högre folkskolklass betingades av skolans organisation. Denna ståndpunkt kom till uttryck i riksdagens beslut, att sådan skola efter utgången av läsåret 1930-1931 skall vara grundad minst på genomgången fjärde klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer.
Sedan tjugu ar har alltså den nuvarande privata flickskolan kunnat anordnas som en femklassig skola byggande på avslutad folkskola. I den mån vederbörande samhällen ställa ett dylikt villkor for sitt ekonomiska stod åt flickskolan, kan när som helst bottenskol-principen vinna tillämpning på detta område. Och man ar helt visst berättigad förvänta, att åtgärder i sådant syfte skola komma till stånd i de städer, där en mera utbredd önskan om en sådan utveckling gör sig gällande. Begagnas sålunda den organisatoriska frihet, som grundlades genom 1909 års beslut och som bekräftades av 1927 års riksdag, kommer den privata flickskolan att bliva f emklassig. Och det lär svårligen stå i överensstämmelse med den fastslagna »neutraliteten» att förvägra en sa beskaffad skola normal&kolkompetens.
Det synes oss vara av fundamental vikt att jämväl fasthålla detta faktum, när man går att bedöma departementschefens ställning till den kommunala flickskolan. Departementschefen har
»kommit till det resultatet, att en fem-klassig skola, byggd på folkskolans sjätte klass, icke skulle, även om den erhölle den av de sakkunniga föreslagna organisationen och kursläggningen, kunna förverkliga den nuvarade flickskolas studierna!». Och med stöd allenast av den auktoritet, som två reservanter inom skolöverstyrelsen (undervisningsråden Rydberg och Johansson) må kunna representera, går departementschefen tvärtemot sina egna sakkunniga samt skolöverstyrelsens flesta ledamöter, att »helt övergiva tanken på upprättande av den femklassiga skolan». I 1927 ars proposition deklarerade departementschefen, att skolan borde vara 5- eller 6-årig, nu har ståndpunkten förskjutits till att avse 7- eller 6-årig.
Undersöker man närmare, huru anknytningen tänkts reglerad, finner man, att den 7-åriga skolan, byggd på folkskolans fjärde klass, ar avsedd att utgöra huvudtypen, i det att anknytning under alla omständigheter vid en s. k. förenad lärokurs skall anordnas till fjärde klassen, medan lärjungar, som genomgått folkskolans högsta klass skola vinna inträde i skolans andra klass och där endast i mycket ringa utsträckning åtnjuta särskild undervisning. Härav följer alltså, att riksdagens medverkan påkallas till en principiellt djup betydelsefull avvikelse såväl från tidigare bestående ordning som ock från den grundsate, på vilken fjolårets-.omorganisation av de allmänna läroverken byggde. I det föregående hava vi redan uppvisat, att .staten icke direkt understöder flickskolornas klasser, i den mån dessa äro parallella med folkskolans högsta stadium. Detta skulle däremot bliva fallet, om k. m:ts förslag vinner riksdagens bifall. Och i fjolårets proposition fastslogs uttryckligen, att läroverk med enkla klassavdelningar skulle anknyta uteslutande till folkskolans sjätte klass. Denna grundsats godtogs jämväl av riksdagen, och undantag i tillämpningen medgavs blott där särskilda omständigheter ansågos föreligga - i alla utom ett fall dessutom allenast tills vidare.
I ytterligare ett avseende strider det nu föreliggande förslaget mot den ställning föredragande departementschefen intog i 1927 års proposition. Vi åsyfta härvid de sinsemellan i detaljer något avvikande anordningar, som man under den föregående skoldiskussionen betecknat såsom övergångskurser eller övergångsklasser. En sjuårig skolas andra klass blir nämligen for de från folkskolan nyintagna lärjungarna i realiteten ingenting annat an en sådan övergångsklass. Av det propositionen vidfogade timplanförslaget inhämtar man sålunda, att de från folkskolan kommande lärjungarna skola deltaga i all klassens undervisning, bortsett från l veckotimme i vartdera av ämnena modersmålet och matematik, samt därjämte undervisas i tyska 8 veckotimmar, mot övriga lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
