Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
247
’Utlandet.
Striderna om en riksskollag i Tyskland.1
Av G. Trensch, Berlin-Hermsdorf.
Det tyska folket ar, på ett försvinnande litet undantag när, sammansatt av i huvudsak tyska folkstammar, vilka emellertid till sin väsensart, sina tankar och känslor uppvisa icke oväsentliga skillnader. Tysklands i århundrade bestående politiska splittring har betydligt försvårat en innerlig sammansmältning av de enskilda stammarna till en fast, kompakt sammanslutande massa. Denna sammansmältningsprocess kan ännu i dag inte anses fullständigt avslutad. Därtill komma även $e religiösa söndringarna, vilka särskilt i bildnings- oeh uppfostringsfrågor ofta ha till följd oöverstigliga motsatser, sa att alla bemödanden att här skaffa en allmänlaglig grund stöta på de största svårigheter. Om det också i mindre förbundsstater med mera homogena förhållanden lyckades att lagligt ordna skolväsendet; i den största av förbunds-staterna, Preussen, med dess politiskt o<ch kyrkligt starkt splittrade befolkning ha alla försök strandat: det Silveraska lagförslaget 1819, det Falkska på 70-talet"och det Zedlitzska på 90-talet av förra århundradet. Alla strandade, emedan de visade sig för litet eller för mycket tillmötesgå kyrkan.
Stötte redan upprättandet av en skollag i Preussen på oöverstigliga hinder, sa voro dessa vida större, när det gällde att lägga hela rikets skolväsen på en gemensam laglig grund. Tanken dök första gången upp efter det stormiga året 1848. Vid grundandet av tyska riket behandlades den emellertid med största försiktighet. Till och med Bismarck vågade inte försöket. I författningen förlades skolan åter till de olika ländernas förvaltningsområden. Detta hindrade emellertid inte, att frågan om en riksskollag allt emellanåt blev föremål för offentlig diskussion. Lärartid-ningarna upptogo frågan, politiska partier framförde den i parlamentet, och även den tyska lärarföreningen sysselsatte sig därmed på sina sammanträden. Till avgörande kom det emellertid aldrig. Farhågan att förgripa sig på de enskilda staternas frihet behärskade den offentliga meningen sa starkt, att frågan sa småningom helt trängdes i bakgrunden.
Först efter omstörtningen 1918 blev frågan åter aktuell. Redan vid de förberedande överläggningarna till riksskolkonferensen ar 1919 kom det till ett uttalande om skolartikeln i den nya författningen, och en för detta ändamål särskilt tillsatt kommission sam-
1 Införandet av denna artikel har av utrymmesskäl blivit /fördröjt, men artikeln har i alla fall sitt intresse for svenska lärare. Red.
manställde de grundsatser, på vilka en riksskollag skulle byggas. Förhandlingarna fortskredo sa långt, att det första skollagsförslaget kunde föreläggas riksdagen i april 1921. Men redan här visade sig meningsifconfilikterna, sa att överläggningarna i den kommission, som hade att pröva de enskilda paragraferna, sa småningom runno ut i sanden och aldrig slutfördes.
Ar 1925 förelades rikskabinettet ett nytt förslag av riksminister Schiele. Även detta förslag, vilket dessutom genom en indiskretion offentliggjordes för tidigt, stötte från nästan alla håll på starkaste motstånd. Till och med långt åt höger stående kretsar förklarade sig emot honom, emedan han för mycket tillmötesginge »centrum»; för detta parti gick han emellertid inte långt nog. När minister Schiele hösten 1925 trädde tillbaka, hade också detta förslag fallit.
Nu föreligger det tredje förslaget. Det har redan vid den första läsningen behandlats i plenum, och bildningsutskottet har sedan månader tillbaka varit sysselsatt med överläggningar om de enskilda kapitlen. I förslagets inledning heter det:
Kiksskollagens grund ar författningen. El-ter dess anda och ordalydelse måste samvetets frihet och föräldrarnas ratt ses och meddelandet av religionsundervisningen i överensstämmelse med de olika religionssamfundens grundsatser med bevarande av statens uppsiktsrätt säkerställas. Man måste också sörja för en principiell likställighet mellan de i riksförfattningens artikel 146 förutsedda tre skolformerna - allmänna skolor, bekännelseskolor och världsåskådningsskolor.
De avdelningar, som bilda ramen för folksbildningen, i synnerhet for skolans utbyggnad, äro riksförfattningens paragrafer 142 till 149. Enligt dessa står hela skolväsendet under statens uppsikt. Lärarutbildningen skall ordnas efter de grundsatser, som i allmänhet gälla för den högre bildningen. Vidare fastställa de skolplikten till 8 ar, fortsättningsskolplikten till det 18: e levnadsåret och som underbyggnad för ulla skolor den 4-åriga grundskolan. Dessa författningens fordringar äro i huvudsak genomförda. Den 4-åriga grundskolan finnes; genom riksdagsbeslut har dock en liten avvikelse uppstått, sa till vida som särskilt begåvade lärjungar kunna genomgå grundskolan på 3 ar. Lärarutbildningen ar -sa till vida ordnad, som inga invändningar höjas mot att den förberedande utbildningen förvärvas vid en högre läroanstalt till universit0tsmognad%, F\ack-utbildningen ombesörjes i vissa länder genom ett 4 till 6 terminer omfattande studium vid ett universitet eller en teknisk högskola eller också, som i Preussen, genom 2-årigt studium vid en for ändamålet särskilt inrättad akademi.
De mest omstridda momenten äro följande: För folkskolans organisation ar barnens religionsbekännelse icke bestämmande. De på detta satt inrättade
skolorna inrymdes sedermera i begreppet allmänna skolor. Vidare heter det: Dock skola i kommunerna på förslag av föräldrar och målsmän inrättas skolor i enlighet med deras bekännelse och deras världsåskådning, såvida icke därigenom en ordnad skolverksamhet skadas. I detta moment tillerkännas alltså de allmänna skolorna mot inledningsorden till lagförslaget en företrädesställning. De måste inrättas, när inga särskilda yrkanden framställas, medan bekännelse- och världsåskådningsskolor blott på särskilt yrkande kunna upprättas. Härom har nu en hård strid blossat upp. Även begreppet »en ordnad skol verksamhet» ar starkt omstritt. Många vilja anse den enklassiga folkskolan (där en lärare undervisar alla åldersklasserna) som sådan. § 148 bestämmer:
I alla skolor skall meddelas sedlig ’bildning, medborgerligt tänkesätt, personlig och praktisk duglighet i fosterländsk och i folksförsoningens anda. Annorlunda tankades känslor få inte kränkas.
§ 149 lyder:
Med undantag for konfessionslösa skolor ar religionsundervisningen obligatoriskt läroämne i skolan. Den skall meddelas i överensstämmelse med de särskilda religionssamfundens grundsatser, dock med bevarande av statens ratt att övervaka densamma. Meddelandet av religionsundervisning överlämnas åt lärarens fria vilja.
En lärare, som inte vill meddela någon religionsundervisning, kan alltså befrias därifrån, utan att hans ställning eller inkomst skadas därav.
I förhandlingarnas medelpunkt står alltså den frågan: vilken ’Ställning och betydelse skall religionsundervisningen få i den framtida skolan? Två huvudgrupper av skolor begäras: separatskolor såsom bekännelse- och världsåskådningsskolor, och skolor, vilka såsom allmänna skolor stå oppna för alla barn, med obligatorisk religionsundervisning liksom i de i vissa länder redan förefintliga simultanskolorna och de konfessionslösa skolorna. Två partier stå emot varandra: det ena partiet kämpar för alla skolors likaberättigande; det andra önskar om möjligt endrägt allmänna skolor, vilka garanterats företräde redan i författningen.
De särskilda politiska partierna, räkJ-nade från höger till vänster, intaga ungefär följande ställning, till förslaget.
De tysfcnationella kämpa för konfessionsskolor i dess strängaste form och önska fullständigt fri, obehindrad utveckling för dem. De mena, att religionsundervisningen behövs inte bara för den kristliga uppfostran; hela undervisningen skall präglas av kristlig anda.
Det tyska folkpartiet visar sig mera tillmötesgående. De kämpa for en allmän skola, vilken emellertid skall genomträngas av kristlig anda. Simultanskolorna (de gemensamma skolorna för olika trosbekännare), sådana som sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
