Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
249
lör och största delen av folket och prästerskapet energiskt motstånd mot sagda lag. Liknande tilldragelser finna vi även i Sachsen, ooh över huvud taget alla länder med simultanskolor utveckla en livlig agitation för behållandet av sina skolor, vilka i mera an 50 ar visat sig utomordentligt praktiska.
Men även andra farhågor yppas inom den tyska lärarkåren, om förslaget i sin nuvarande gestaltning skulle bliva lag. Lärarna frukta, att skolan och därmed lärarkallet åter skulle falla tillbaka i sitt tidigare beroendeförhållande till kyrkan. Prästen ar inte längre kommunal skolinspektör, och förhållandet mellan prästerna och lärarna på landet har därför blivit betydligt bättre. Läraren ar inte mera den underordnade, han ar fastmera den likställde medarbetaren på folkuppfositringens stora, vackra fält. Fördenskull tillbakavisa också alla partier meS bestämdhet återinförandet av den prästerliga lokal-skolmspektionen. Men om religionsundervisningen skall meddelas i överensstämmelse med de resp. religionssamfunden, måste en instans finnas, som efterser, att detta sker. Nu skall den statliga inspektionen inte antastas, och det ar inte lätt att här finna former, som till alla delar tillfredsställa. Oklart ar också, hur lärarens frihet att undslippa religionsundervisningen skall utfalla i praktiken. I storstaden ar frågan lätt att lösa. Läraren förflyttas helt enkelt till en konfession-slös skola. Mycket svårare kommer det att bli på landet i skolor med blott en lärare. Dessutom behöva många andra frågor en grundlig och mångsidig utredning, innan full klarhet åstadkommes.
Sedan månader överlägger ett bildningsutskott om lagförslaget. Många ändringar äro företagna men det ar ändringar av underordnad betydelse. Lagförslagets grundkaraktär består. Vilken ställning riksdagens plenum skall intaga därtill, kan man ännu inte förutse. Det ar till och med inte uteslutet, att det liksom sina båda föregångare försvinner i underjorden.1
1 Denna förutsägelse har nu gatt i uppfyllelse. Förslaget har strandat. Red.
ord.
Lärarlönerna.
I vart välmotiverade begär att erhålla rättvisa i lönfrågan deltar naturligtvis karen som en enhet. Beträffande rättvisan i kårens inbördes löniförhållanden torde saken vara en annan. Jag kan inte annat an anse, att väl stor skillnad i lönavseende också finnes mellan oss lärare inbördes. Jag tänker därvid enbart på de icke ord: s förhållande till de ord., och jag skulle vara tacksam för en förklaring, huruvida och i sa fall varför det skall kunna anses rätt, att en icke ord. har sa usel lon jämställt med de ord: s något drägligare.
Skillnaden ar inte sa liten. Siffrorna känna vi alla. Tänk på grundlönen, på dyrtids-
tillägget, på ålderstilläggen, på naturaförmånerna, på tjänstårsberäkningen och att vikarie och e. o. alltid komma i efterhand, när det gäller -att erhålla fortsättningsskola och slöjd, där o,rd. lärare därjämte finnes. Vi ar unga och ha framtiden för oss, det ar sant, men vi ha studieskulder på 7-10,000 kr. eller mer, som ska räntas och amorteras. Vi manliga, som ej kunna ha eget hushåll, få nog betala mer för maten, 70-100 kr., an vad en liten fiamilj lever upp. Att tanka på giftermål ar omöjligt, eftersom vi inga pengar ha till bosättning och ej ha lust att ytterligare skuldsätta oss, för att få det nödvändigaste i ett hem. De fyra mån. vi årligen gå utan lön hjälper inte upp saken i dessa tider, när inget arbete finns att få. Den tiden få vi vara tacksamma, om vi kan bli (försörjda av föräldrar eller andra. Det bar emot att begära arbetslöshetsunderstöd ! Inte hedra vi karen med vara »dåliga afiärer», om också vart nöd-tvungna spartanska levnadssätt kan göra något gott i den vägen.
Att de, som å allas vägnar arbeta i spetsen för bättre löner, anse förhållandet rättvist, utgår jag ifrån med tanke på att årets motion om extra tillägg visar samma förhållande.
Ålderstilläggen kan vara på sin plats, naturaförmånerna må också vara. Men varför allt det andra? Ar de ord: s arbete mera krävande eller mera värt? Eller spelar inte egoismen - den oberättigade - en liten roll här?
Den icke ord. delen av karen ar stor lust nu och har det svårt ställt. Många av oss få gå många ar med dessa usla löner och detta just de ar. när pengar mer an senare behövdes.
Arne.
Bergvalls skolatlas.
I veckans nr av Sv. Ltg läses en insändare undertecknad med namnet Gust. Hesslegård, som jag därför anser mig böra granska en smula, även den.
Då jag nedskrev mitt genmäle mot hr H-s opus, hade jag på känn, att ett försök att försvara anmärkningarna komme att göras. Icke ’minst för att tvinga den eventuelle försvararen till att hålla sig till sak, d. v. s. just till försvaret av de anmärkningar, som framställts, och icke i stället i större eller mindre omfång tala om andra saker, lat jag anmärkningarna träda fram i ordnad följd. Men mina förhoppningar kommo på skam. Hr H-d älskar inte att följa en sådan linje utan föredrar att vandra omkring kors och tvärs, försöka sig med konstruering av nya anmärkningar, upplysa om mig, att jag har svårt för innanläsningskonsten, om sig själv, att han »noga aktar sig för att såsom somliga (!) draga slutsatser och generalisera», bjuda på »kvickheter» o. s. v. Först och sist pratar han dock om de förträffliga lutningslinjerna, som han hittat på många ställen, enkannerligen i Norstedts folkskolatlas. Man stöter emellertid också på några försök att vederlägga mitt genmäle mot vissa av hans 13 anmärkningar. Dessa vederläggningsför-sök anför jag i den ordning jag fiskat upp dem.
1) Anmärkningarna om backstrecken eller »lutningslinjerna», som hr H-d kallar dem, har jag ingen anledning att ytterligare sysselsätta mig med, utan hänvisar jag till mitt genmäle.
2) Angående terrängförhållandena utbrister hr H-d: »Ar det for mycket sagt om den Bergvallska kartboken, att man mellan iiivå-planen lämnas i absolut okunnighet om terrängförhållandena?» ... Ja, det ar det. Jag förstår inte, hur man kan tala om terrängförhållanden mellan nivåplanen, lika litet som jag förstår, att man kan tala om terrängförhållanden mellan ett par intill varandra liggande bordskivor. Därför lämnades ordet »mellan» ad acta i mitt genmäle. Jag konstaterar ånyo, att hr H-d har sagt, att i vår kartbok lämnas man i absolut okunnighet, om vad som »ligger över eller under nivåplanen»
- ett påstående, vars uppenbara oriktighet ligger i den klaraste dag för envar, som tittar i kartboken.
3) Jag har i genmälet citerat efter hr H-d: »Tvärprofiler äro omöjliga att taga». Med anledning härav frågar hr H-d: »Var står detta . skrivet?» Hr H-d har, finner jag, skrivit: »Tvärprofiler äro i allmänhet omöjliga att taga». Ordet »i allmänhet» har sålunda bortfallit i mitt citat, vilket jag beklagar. Men differensen i meningen blir ju icke värst stor.
4) Jag har framhållit, att hr H-d gjort gällande, att kartboken saknar betydelse lör arbetsskolan. Även detta visar hr H-d humor for. Men de sista raderna i hans artikel lyda:
- »ar för arbetsskolans del absolut undermålig».
5) Till svar å mitt genmäle beträffande Salpausselkä i Finland säger hr H-d, att han »alls inte kan förstå (och säkert inte Sv. Ltgs läsare heller (!), vad vi ha med Swedberg-Teilings geografi att göra. Det ar ju kartverk det här ar fråga om». Jag (och säkert skolmänniskor i allmänhet) har föreställt mig, att for skolans lärjungar ha deras kartböcker och geografier mycket med varandra att skaffa, att vad lärjungarna skola veta och minnas, bor stå, i deras geografier. En motfråga: Vad har Norstedts folkskolatlas att göra med Holmens m. fi. geografi? Hr H-d har ju i sin artikel kungjort, att dessa båda böcker stå i överensstämmelse med varandra. När jag nu försvarar mig mot anmärkningen, att Salpausselkä icke ar upptaget i var kartbok, enar det icke omnämnes i vare sig små eller stora geografier, sa utbrister hr H-d emfatiskt: »I sanning ett ståtligt försvar för sin kartbok, som hr B. presterar eller ett ordentligt granskande i sömmarna av mina anmärkningar.» Strax iörut har hr H-d, som redan nämnts, funnit sig föranlåten att meddela, att han har »noga aktat sig ’for att draga slutsatser och generalisera». Jag undrar i mitt stilla sinne, om icke detta ar att draga slutsatser, ehuru av hö’gst originellt slag.
Slutligen har hr H-d några ord om sin »ringhet och blygsamihet». Vad blygsamheten angår, kan han trösta sig med att han åtminstone icke i Sv. Ltg visat något av den egenskapen. Till sist talar hr H-d något om de motiv, som föranlett hans framträdande. Han har besjälats av adla intentioner, av inre, icke yttre ingivelser. Han har »velat göra svenska skolbarn en om an sa obetydlig tjänst - hur märkvärdigt det an låter.»
Utgjordes Sv. Ltg: s läsare uteslutande av lärare och lärarinnor, skulle jag aldrig spillt en droppe bläck på hr H-d: s skriverier. Ty jag vet, att mina kamrater äro i regel var i sin stad fullt kapaJbla att själva bedöma en skolbok och icke lata sig fångas av några an sa fiffigt tillkomna reklamer. Men Sv. Ltg: s prenumerantstock består ju icke enbart av skolans kvinnor och män.
Ola Bergström.
»Kamraternas Understödsfond».
Undertecknad, som en tid stått i förbindelse med kamrater inom snart sagt alla S. A. F.-kretsar har därvid gjort en del erfarenheter, som givit upphov till följande idé: »Kunna vi inte inom S. A. F. bilda en slags hjalp-förening på något enkelt satt?» Själv har jag tänkt, att vi tjänstgörande lärare(-innor) skulle exempelvis under några ar framåt (3 el. 5) satsa var sin »krona» till en gemensam fond, från vilken behövande (unga, svårt skuldsatta kamrater) kunde räntefritt ’få .låna något tusental kronor med återbetalnings-skyldighet efter lönregleringen, som väl kommer i sinom tid. Beloppet, som lånats-, skulle helt naturligt återbetalas i lämpligt små poster, som inte här nu närmare behöver preciseras. Att detta vore till gagn för många torde det inte vara-tu tal om, ty det finns verkligen nödställda kamrater inom vår kår! Skulle vi inte kunna söka hjälpa dem på detta lilla enkla sätt? När statsmakterna intet vill göra! Jag har själv gatt ut från »semis» med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
