- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
277

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 15

SVENSK LÄRARTIDNING.

277

U P dagspressen.

Tidningspressen synes alltmer komma underfund "med att lärarkårerna och särskilt folkskolkåren blivit i lönhänseende orättvist behandlade. I sitt nummer för den 29 mars hade Göteborgs Morgonpost följande ledande artikel.

En oinlöst förbindelse.

Bland önskemål, som praktiskt taget stödjas från alla håll men som ändock ar efter ar fått vänta på sitt förverkligande, intar folkskollärarkårens krav på. en rättvis lönreglering1 ett bemärkt rum.

. Det ar allmänt och tillräckligt bekant, att såväl elementar- som folk-skollärarkårerna fingo sitta i efterhand, när krisårens dyrtid och mångahanda svårigheter gjorde det nödvändigt att kompensera verkningarna härav for de statsanställda. Det förhåller sig faktiskt sa, att båda kategorierna åtnjuta, sämre avlöningar an andra tjänstmän med motsvarande utbildning. Läroverkslärarna ha visserligen fått tillfällig lönförbättring, som utjämnat något av de grövsta orättvisorna, men folkskollärarna stå alltjämt praktiskt taget på samma, nivå som for tio ar sedan, innan kristiden övat sitt mest kännbara inflytande genom försämringen av penningvärdet.

Det ar intet nytt eller obekant förhållande, på vilket vi härmed rikta uppmärksamheten. I ett otal av föredrag, mötesuttalanden, tidningsartiklar, riksdagsmotioner och uttalanden i kamrarna har förhållandet framdragits, och det har från alla håll, kanske mest energiskt av högermän och socialdemokrater, uttalats, att det nuvarande förhållandet vore en abnormitet, som icke blott innebure en for varje ar stegrad orättvisa utan även en social fara.

Som bekant tillsattes 1920 en kommitté med uppgift att föreslå en reglering av lärarlönerna. Kommittén avslutade sitt arbete i augusti 1923 och föreslog i huvudsak, att de manliga folkskollärarna skulle placeras i den nuvarande 17: e löngraden enligt det för kommunikationsverken gällande lönsystemet. Det resonemang, som fort till kommitténs förslag, har även accepterats av lärarkåren, vars allmänna krav sedan snart fem ar tillbaka därför kan formuleras sa: full likställighet med 17: e löngradens tjänstmän. En sådan likställighet innebär enl. en av styrelsen for folkskollärarförbundet upprättad kalkyl en ökning i lärarnas inkomster av i genomsnitt 1,500 kr., med vilken summa lärarlönerna for närvarande understiga lönen for andra befattningshavare med samma utbildning och tjänstställning. Detta sett från den enskilda synpunkten. Ur statskassans synpunkt skulle den begärda regleringen for enbart folkskollärare kosta i utgiftsökning 9 å 10 millioner kr.

Nu äro 9 å 10 millioner kr. stora

pengar. Ar efter ar ha olika motionärer i riksdagen fört frågan på tal. Ar efter ar ha de basta skal for ett bifall forts i elden - och lika regelbundet har resultatet blivit avslag. Man har försökt att göra det bittra pillret smakligare genom att sockra in det med fördelaktiga omdömen om skolan och dess arbete; och de flesta av dessa uttalanden ha även haft uppriktighetens tonfall. Sålunda har en högersinnad lantman som hr Cornelius Olsson i Berg - en representant just for det stånd och den riktning, vari man med orätt velat se oginheten mot folkskollärarna koncentrerad - framhållit, huru »de allra flesta lärare och lärarinnor skota sin tjänst på ett utmärkt plikttroget Oich förtjänstfullt satt, och for deras skull, som nedlägga ett nitiskt och gott arbete for att Sveriges barn skola få en god kunskap uti de ämnen, som för dem äro allra nödvändigast att lära, vill jag vara med om att en lönförbättring snart kommer till stånd».

Trots detta och många andra sympatiska ställningstaganden till själva tanken ha emellertid förslagen om lönförbättring eller lönreglering ständigt avslagits av riksdagen. Motiveringen har ständigt varit densamma: det bekym-merfulla statsfinansiella laget. Naturligtvis förhåller det sig sa, att där ingenting finnes att få, där ha icke blott kejsaren utan även skolläraren förlorat sin rätt. Inför vara våldsamt svällande sociala budgeter kan man emellertid icke gärna driva satsen, att det här icke skulle finnas något att taga av. For visso portioneras det ut dryga stycken av statens kaka, som skulle komma till bättre och mera motiverad användning, om de i stället lämnades åt den länge och orättvist tillbakasatta lärarkåren.

Det väckte uppseende och på många håll förbittring, när det vid öppnandet av årets riksdag blev bekant, att finansministern denna gång raknade med överskott i stället för med brist - och att detta överskott skulle användas till skattsänkningar, icke till den sa länge utlovade lönregleringen, Frågan far dock icke ses ensidigt. Båda sakerna äro i högsta grad önskvärda, och det kan rada olikp, meningar om vilken som bor tagas i första tempot. Man bor heller icke med nödvändighet hopkoppla frågorna om överskottsmiljonernas användning och lönregleringen; såsom ovan antytt kunde det nog finnas möjligheter att bereda rum for den senare även inom budgetens vanliga’ram. Detta har emellertid ingen av de senare regeringarna vågat sig på, härvidlag tydligen påverkade av den speciella politiska hypnos, som heter socialistskräck. Först av allt skola de s. k. »sociala» anslagen utgå, svällande och obeskurna, till allt mer svällande och allt mer obeskurna kategorier av medborgare. Först i andra hand har man enligt denna mentalitet lov att tanka på rättvisa åt andens och

bildningens målsmän. Sådan ar nu en gång tiden. Att den behöver vridas rart igen och att detta ar tämligen nära förestående ar en annan historia, som icke skall beröras i detta sammanhang. Då emellertid den frisinnade regeringen med en f. d. folkskollärare på cklesiastikministerposten icke heller i ar hade kurage att bringa frågan inför riksdagen, ha även i ar enskilda motionärer påyrkat åtgärder for uppfyllandet, åtminstone delvis, av löftena från 1920 och 1923 samt flera följande ar. Det mäktiga statsutskottet vilar nu på ärendet, och ingenting har förnummits om vilken ställning dess majoritet kan komma att taga. Det kan dock icke gärna väntas, att utskottet i ar skulle kunna upprepa sina formella artigheter och sitt reella avståndstagande från de föregående aren. Lat vara, att den statsi-finansiella situationen icke blir sa mycket förbättrad - de beräknade överskottsmiljonerna hotas ju allvarligt genom de onödiga, stora arbetskonflikter-na, som givetvis komma att draga ned skattinkomsten i landet - sa har dock något annat inträffat, som försätter hela frågan i ett annat läge. Genom den i fjol beslutade skolreformen ha ökade fordringar och ett ökat ansvar ställts på folkskollärarkåren, som härefter kommer att få utsträcka sin uppfostrande verksamhet till andra kategorier och årsklasser av barn an tillförene. Den redan förut otillräckliga kompensationen till lärarkåren for det minskade penningvärdet m* m. springer härigenom ännu mer i ögonen. Vi hålla det för otroligt, att icke statsutskottet vid sitt slutliga ställningstagande måste taga mycket allvarlig hänsyn just till detta förhållande. Man må tycka val eller illa om den stora skolreformen. Den ar nu dock ett faktum, och man får taga dess konsekvenser1.

dagen.

Treåriga småskol-seminarier.
Såsom förut meddelats beslöt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening vid sitt januarisammanträde att i skrivelse till k. m : t hemställa, att staten måtte övertaga utbildningen av småskollärarinnor samt att lärokursen vid småskolseminarierna måtte höjas från två till tre ar. Den sålunda beslutade framställningen har nu till k. m: t ingivits och ar av följande lydelse :
Till Konungen.
Sedan e. k. m: t i enlighet med hemställan av riksdagen ar 1923 uppdragit åt k. skolöverstyrelsen att foran-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free