Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
SVENSK LÄKAEETIDNING.
Nr 15
prövade k. m:t genom utslag i regeringsrätten den 13 mars 1928 rättvist att med ändring av länsstyrelsens utslag förklara den ho® länsstyrelsen i målet förda talan icke kunna bifallas.
Statsbidrag1 för undervisning i slöjd.
Hos k. m: t hade allmänna folkskolstyrelsen i Göteborg anfört besvär över kammarrättens den 16 oktober 1925 meddelade utslag i mal angående anmärkning vid Göteborgs och Bohus lans kassaredogörelse for mars månad 1923.
Vid granskning inom riksräkenskapsverket av ifrågavarande kassaredogörelse framställdes följande anmärkning: Enligt anordning den 17 mars 1923, underskriven av landshövdingen Oscar von Sydow och tillförordnade landskamreraren Hägnar Sjögren, hade på tillstyrkan av länsboknållaren Nils E. Eriksson till folkskolstyrelsen utanordnats statsbidrag för undervisning under ar 1922 i slöjd vid stadens folkskolor. Vad i sådant avseende utbetalats hade avförts å titel »iVIII, I, 31. Anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola». Av anordningshandlingarna och vissa från lolkskolsty-relsen infordrade uppgifter inhämtades, att stats-bidraget för gosslöjd vid Götabergssko-lan och Landalaskolan utanordnats med respektive 2,516 kronor 40 öre och 3,6*68 kronor 70 öre, eller med tillhopa 6,185 kronor 10 öre, att sådant bidrag beräknats vid den förra skolan JEör 17 avdelningar under vårterminen och for 18 under höstterminen och vid den senare skolan for 24 avdelningar under vårterminen och för 27 under höstterminen, samt att antalet i slöjdundervisningen deltagande lärjungar utgjort vid Götabergsskolan 223 under vårterminen och 211 under höstterminen samt vid Landalaskolan 338 under vårterminen och 36D under höstterminen. Vid sist angivna förhållande hade med hänsyn till -stadgandet i § 3 punkt l av kungörelsen den 30 juni 1920 angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folks-kola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola, jämfört med bestämmelsen i § 5 tredje stycket av samma kungörelse, statsbidrag skolat utgå allenast för 15 avdelningar under vårterminen och for 14 under höstterminen vid Götabergsskolan samt for 22 avdelningar under vårterminen och for 24 under höstterminen vid Landalaskolan. Skolstyrelsen hade sålunda för undervisning i gosslöjd vid ifrågavarande skolor fått uppbära högre statsbidrag an som vederbort. Det för mycket utanordnade beloppet hade uträknats till 745 kronor 20 öre, därvid revisionen .förfarit sålunda. Då med hänsyn till antalet av skolornas i slöjden deltagande lärjungar de med höstterminen nytillkomna nionde, trettiofemte, trettiosjätte och fyrtiofemte slöjdavdelningarna icke bort inrättas, hade i sistberörda belopp inberäknats i första hand det for dessa avdelningar utgivna statsbidraget, respektive 69 kronor 12 öre, 6’2 kronor 64 öre, 71 kronor 28 öre och 71 kronor 28 öre, samt därutöver dels det å vårterminen belöpande statsbidraget for första, tionde, tjugutredje och tjuguåttonde avdelningarna, for vardera avdelningen 71 kronor 28 öre, dels det å höstterminen belöpande statsbidraget för fjärde, åttonde och trettonde avdelningarna, respektive 61 kronor 56 öre, 62 kronor 64 öre och 61 kronor 56 öre. Den nu ifrågasatta reduktionen av statsbidraget hade sålunda gått ut över de avdelningar, som under de olika terminerna haft lägsta timantalet.
Sedan riksräkenskapsverket låtit anmoda von Sydow, Sjögren och Eriksson att, gemensamt eller vilken av dem gälda gitte, till statsverket inbetala 745 kronor 20 öre, men dessa bestritt kravet, yrkade riksräkenskaps-verket hos kammarrätten åläggande för dem att ersätta statsverket anmärkta beloppet.
Genom överklagade utslaget fann kammarrätten skäligt att, med gillande av riksräken-
skapsiverkets yrkande, ålägga von Sydow, Sjögren och Eriksson att, gemensamt eller vilken av dem bast gälda gitte, ersätta statsverket anmärkta beloppet, 745 kronor 20 öre, dock med öppen lämnad rätt för en var av dem att (hos vederbörande söka sitt åter i fall av befogenhet.
I besvären yrkade folkskolstyrelsen, att k. m:t måtte med ändring av kammarrättens utslag lörordna, att statsbidrag till ifrågavarande slöjdavdelningar skulle utgå med av folkskolstyrelsen rekvirerat belopp.
K. m: t har genom utslag i regeringsrätten den 13 mars 1928 ej funnit skal att göra ändring i kammarrättens utslag.
Länsstyrelsen skall avgöra ärendet.
Hos k. m:t hade folkskolläraren C. M. Andersson anfört besvär över länsstyrelsens i Skaraborgs län den 28 januari 1926 meddelade resolution i fråga om utbekommande av ränta å klaganden tillkommande dyrtidstillägg.
Hos länsstyrelsen anhöll skolrådet i Segerstads och Håkantorps församlingars skoldistrikt i särskilda rekvisitioner om utbekommande av dyrtidstillägg av statsmedel åt klaganden dels iör tiden den l januari-30 juni 1923 med 782 kronor 8’2 öre, dels ock for tiden den l juli-31 december 1920 med 590 kronor 61 öre. Vid å landskontoret företagen granskning av nämnda rekvisitioner anförde vederbörande länsbokhållare, att med hänsyn därtill att till skoldistriktet utanordnats statsbidrag till klaganden endast for tiden ir. o. m. den 5 november till årets slut, jämväl utbetalande av dyrtidstillägg tillstyrktes for allenast samma tid. Genom beslut den 3 juni 1924 utanordnade länsstyrelsen på grund av rekvisitionerna dyrtidstillägg for klaganden med allenast 185 kronor 70 öre. Häröver besvärade sig församlingarna hos k. m:t, som genom utslag den 5 maj 1925, sa vitt nu ar i fråga, yttrade: Vidkommande det for tiden den l januari-4 november 1923 rekvirerade dyrtids-tillägget, sa enar den hos länsstyrelsen anmärkta omständigheten icke utgjorde hinder for utanordnande av berörda förmån, funne k. m:t skäligt att med undanröjande av överklagade beslutet i denna del visa målet därutinnan åter till länsstyrelsen for ny behandling.
Hos länsstyrelsen yrkade därefter klaganden- med förmälan att han icke utfått lagstadgat dyrtidstillägg för tiden den l januari 1923-l juli 1924 - att skoldistriktet måtte varda ålagt att till honom utgiva sådant dyrtidstillägg. Enligt utslag den 26 juli 1924 fann länsstyrelsen på anförda grunder skäligt förplikta skoldistriktet att till klaganden, i den mån sa ej redan skett, genast utbetala honom tillkommande dyrtidstillägg for tiden den l januari 1923-30 juni 1924. Häröver besvärade sig församlingarna hos k. m:t, som genom utslag den 5 maj 1925 yttrade: Enar länsstyrelsen, enligt vad ostridigt vore, tillgodofört skoldistriktet dyrtidstillägg åt klaganden för tiden den 5 november-31 december 1923 med 185 kronor 70 öre, samt klaganden förty ägde att av distriktet utbekomma samma belopp, funne k. m:t ej skal att göra ändring i länsstyrelsens utslag, i vad därigenom skoldistriktet .förpliktats att till klaganden utbetala dyrtidstillägg för nämnda tid. Vidkommande besvären i övrigt, sa enar dyrtidstillägg av statsmedel åt klaganden icke, sa vitt av handlingarna i malet fram-ginge, utanordnats vare sig for tiden den l januari-4 november 1923 eller lör tiden den l januari-30 juni 1’924, samt skoldistriktet icke på grund av kungörelserna den 30 juni 1.9122 och den 22 juni 1923 med allmänna grunder for dyrtidstillägg åt lärare vid folk-ooh småskolor samt vissa sjukvårdsanstalter, högre folkskolor, kommunala mellanskolor odh vissa småskolseminarier vore skyldigt att av egna medel till klaganden utgiva dyrtidstillägg för sistnämnda tider, funne k. m:t skä-
ligt att med ändring av länsstyrelsens utslag i denna del förklara klagandens hos länsstyrelsen iörda talan härutinnan icke kunna bifallas.
Emellertid hade länsstyrelsen genom beslut
^den 17 mars 1925 utanordnat dyrtidstillägg
"till klaganden for förra halvåret 1924 med
639 kronor 84 öre, och genom beslut den 4
juni 1925 utanordnade länsstyrelsen på grund
av k. m:ts förstberörda utslag av den 5 maj
192)5 dyrtidstillägg till klaganden för tiden
den l januari–4 november 1923 med 1487
kronor 7-3 öre.
I en till länsstyrelsen den l oktober 1925 inkommen skrivelse anförde klaganden huvudsakligen följande. Klaganden hade vid hänvändelse till vederbörande skolkassor erhållit klaganden tillkommande dyrtidstillägg för ar 1923 med 1,373 kronor 43 öre. Skolkassören hade emellertid vägrat att till klaganden utbetala vederbörligt dyrtidstillägg for tiden den l januari-30 juni 1924 med 639 kronor 84 öre jämte ränta, enär sistberörda dyrtidstillägg då ännu icke skulle hava av länsstyrelsen utanordnats till skoldistriktet. På grund härav yrkade klaganden, att länsstyrelsen matte ålägga skoldistriktet att utbetala återstående beloppet 639 kronor 84 öre jämte ränta.
E’fter det yttranden häröver avgivits av skolrådet och skolkassören, anförde klaganden i en till länsstyrelsen ingiven skrift: Klaganden hade den 24 november 1925 utbekommit jämväl det resterande dyrtidstillägget för tiden den .1 januari-30 juni 1924 med 639 kronor 84 öre. Däremot hade klaganden icke erhållit någon ränta å de innehållna dyrtids-tilläggsbeloppen. På grund härav yrkade klaganden, att länsstyrelsen måtte ålägga skoldistriktet att till klaganden utbetala ränta efter fem procent å ifrågavarande belopp, från beloppens förfallodagar till dess likvid skett med 20’6 kronor 17 öre.
Enligt överklagade resolutionen fann länsstyrelsen, då klaganden damer a utbekommit honom tillkommande dyrtidstillägg for tiden den l januari-30’, juni 1924, samt hans yrkande om utbekommande av ränta innefattade ett ämne, varmed det icke tillkomme länsstyrelsen att taga befattning, klagandens framställning icke föranleda till någon länsstyrelsens vidare åtgärd.
I besvären yrkade klaganden, att k. m:t måtte med upphävande av länsstyrelsens resolution återförvisa malet för ny behandling.
Som det jämlikt stadgandet i § 23 3) instruktionen for landshövdingarna i rikets län m. m. måste anses tillkomma länsstyrelsen att prova och avgöra klagandens hos länsstyrelsen gjorda framställning jämväl i vad densamma avser utbekommande av ränta å ifrågavarande dyrtidstilläggsbelopp, prövade k. m:t genom utslag i regeringsrätten den 28 febr. 1928 lagligt att med undanröjande av överklagade resolutionen visa malet åter till länsstyrelsen for ny behandling.
Pensionsbrev utfärdades från statens penjsionsanstalt under mars till nedan-nämnda personer:
Tjänstpensioiier: . Eugenia W. Ch. Malmström, Varberg, 1,875 kr., l juli; Olivia A. Andersson, Varberg, 1,875 kr., l juli; Emma S. Svensson, Hångsdala, Skb., 1,237:50 kr., l aug.; O. H. Bergström, Nedre Ullerud, Vrml., 2,250 kr., l febr.; Hedvig S. Holmquist, Eskilstuna, 1,162:50 kr., l maj; Hedvig A. J. Lundgren, Badelunda, Vstm., 928: 1^2 kr., l jan.; Clara Johansson, Hudiksvall, 1,237: 50 kr., 1 juli; Anna A. Melén, Hudiksvall, 1,287: 50 kr., l juli; Marta J. Nordberg, Ede-.fors, Nbt., 1,200 kr., l mars; Augusta Th. Andersson, Tumba, Srinl., 1,237:50 kr., l juli; M. P: son, Hemberg, Öved, Mlh., 2,260 kr., l juli; S. E. Kallen, Hasslösa, iSfcb., 2,2-50 kr,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
