- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
298

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 16

äro de minst komplicerade naturerna con reagera ögonblickligen för vad som möter dem, det må vara av ondo eller godo.

Det ar klart, att det heterogena elev-materialet å denna anstalt gör, att eleverna kräva mycket olika vård, behandling och tillsyn, framför allt manlig sådan. Ofta framhålles det också i ansökningshandlingarna från sinnesslö-anstalterna, att den kvinnliga personalen där ej far bukt med eleven, utan att han behöver komma under manlig vård. Av tablån över utskrivna elever framgår också de stora skiljaktigheterna i klientelets beskaffenhet.

Svårigheterna i fostringsarbetét visas delvis genom ett sammandrag för 5 årsperioden av journalen över disciplinära åtgärder.

Förseelserna ha varit:

Rymning eller försök därtill ............ 32 fal

Trots och olydnad........................... 104

Djurplågeri................................... 2

Våld och kitslighet mot kamrat ...... 61

Olovlig rökning................................ 11

Vald mot personal........................ 2

Stöld.......................................... 40

Skadegörelse................................. 74

Kåhet och oanständigt uppträdande ... 24

Orenlighet m. m............................ 13

Otukt med kamrat........................ 27

Dessutom torde framhållas, att onani ar vanligt förekommande och kan icke bestraffas utan endast hållas nere i den man det upptäcktes.

Förseelserna ha tillrättavisats med:

Aga............................................. 60 fall

Aga och indragning av särskilda förmåner....................................... 4 >

Sängläge med enformig kost............ 106 >

Aga och isolering........................... 7 >

Isolering....................................... 67 >

Indragn. av särsk. förmåner ............ 132 .

Bestraffningarna ha i medeltal pr elev och ar varit:

1922-1923 1,8 bestraffningar pr elev

1923-1924 2,9 » » »

1924-1926 2,1 » > »

1926-1926 2,8 » > »

1926-1927 1,0 » » *

Att medeltalssiffran for bestraffningarna for senaste året ar sa lag torde delvis bero på att undervisningsrådet Wilhelm Björck under hösten 1926 gjorde anmärkning på den höga bestraffningsfrekvensen och de hår^a be^ straffningama. Nästa redogör el seåx kommer säkert att visa en ännu mycket lägre bestraffningssiffra. Detta får dock icke förstås sa, att elevernas uppförande blivit sa mycket bättre, utan i stället att andra vägar ha mast tagas för den allmänna disciplinens upprätthållande.

Det ar givet, att friktionsanledningarna bland ett 50-tal elever i sa skilda åldrar och med sa olika kynnen måste bli många, i synnerhet som de måste hållas tillsammans inom sa litet område och små lokaler. Särskilt under vintertiden, då eleverna måste vistas mycket inomhus under fritiderna, varigenom tillfällen till sysselsättning mins-

kas, ar det svårt och för den vakthavande synnerligen krävande och nerv-påfrestande att upprätthålla ordning och sämja mellan eleverna.

Den teoretiska undervisningen försvåras i hög grad därav, att eleverna stå på sa olika utvecklingsstadier. De komma från sinnesslöanstalternas snart sagt alla avdelningar. Därför kunna icke alltför många sammanföras i samma läsavdelning. Detta har heller icke behövt ifrågakomma, då sa många elever intagits, som icke äro i skolåldern. För närvarande finnas endast 15 skolelever, vilka äro ^uppdelade på två läsavdel-ningar. Några särskilda kursplaner kunna icke följas, och undervisningen måste ske mycket individuellt. Detsamma ar förhållandet med all slags slöjd.

Ett mycket viktigt medel vid elevernas fostran ar idrotten. Denna har utvecklats till att bli elevernas största fritidssysselsättning. Detta intresse for idrotten bland eleverna söker man också på flera satt hålla vid makt. Sålunda pr-enumiereras på Idrottsbladet, vars an-feomst alltid motses med spänning. Och då diskuteras rekorden och dess hjältar. Två fotbollslag finnas. Pojkarna ha själva för sina flitpengar köpt tröjor till de bada lagen. Fotbollsmatcher ha spelats mot lag från orten och grannsocknen. Varje ar anordnas två större tävlingar. En på sommaren omfattande terränglöpning 2 km., löpning 100 m., längd-, höjd- och stavhopp, kastboll i ring och dragkamp. På vintern tavla eleverna i ’skidåkning, terränglöpning 4 km. samt backlöpning med stup.

Första gången tävlingar anordnades var det rent beklämmande att se, hur en del elever nog försökte men ej lyckades nå några som helst resultat. Men allt efter som träningen och intresset har vuxit, ha resultaten också blivit bättre. Och med hänsyn till dessa elever måste resultaten vid de sista tävlingarna anses vara förvånansvärt goda. Här några resultat: stavhopp 215 cm., höjdhopp 145 cm., längdhopp 460 cm. Vid skidtävlingarna ’hoppade basta man 11 m. i stupet. Nästan alla eleverna deltaga i tävlingarna, givetvis frivilligt. Men sa äro fordringarna for att få pris ej att uppnå visst resultat utan mini-mifordran ar att deltaga.

Med hjälp av idrotten ha många av eleverna ryckts upp ur slöhet och likgiltighet och blivit pigga pojkar. Samtidigt håller den eleverna i sysselsättning och hindrar därigenom deras onda anlag att alltför ofta få tillfälle att utbryta.

Intelligensmätningar ha utförts på samtliga elever. Visserligen kan ej, då prövningarna omfatta ett sa litet elevantal och då de ej utförts av psykiater, resultatet vara utslagsgivande vid bedömande av elevernas intelligens, men det synes, som om de vanartade eleverna vid Salibohed i stort sett stå intellektuellt högre an t. ex. de välartade vid

Slagsta, varifrån uppgifter for jämförelse inhämtats.

Av prövningarna vid Salbohed framgår, att den äldsta eleven vid prövningstillfället var 29,9 ar och kom på en intelligensålder (LA.) av 6 ar, den yngsta var 10,3 ar och stannade på en I. Å. av 7 ar.

Den lägst stående eleven kom på en I. Å. av 5,6 ar med en levnadsålder av 12,2 ar. Den högsta I. Å., som uppnåddes, var 17 ar, vilket ar den högsta I. Å., som kan nås enligt den metod, som användes, och motsvarar vuxna normalas intelligens. Eleven, som uppnådde denna I. Å., var 15,8 ar gammal och kan alltså anses stå fore i utveckling med 1,2 ar. Att han blivit intagen på denna anstalt, torde bero pä felbedömning av elevens intelligens av vederbörande lärarpersonal och den läkare, som utfärdat läkarintyget. Eleven utskrevs, sedan han vistats på anstalten i nara 3 ar, till upptagningshemmet Blecktornet i Stockholm och sedan därifrån till en lantbrukare. Han har hittills skött sig bra.

4 av eleverna voro mindre an 2 ar efter i intelligens och borde sålunda ej vara att hänföra till sinnesslöa. Dr Alfhild Tamm säger härom:

Man far aldrig betrakta ett barn som undermåligt i fråga om intelligensen, diur okunnigt det an må vara, om det icke har en in-telligensefterblivenhet större an 2 ar.

Dessa fyra elever i 10-15-årsåldern borde därför ej ha intagits varken på annan sinnesisiöanstalt eller Salbohed utan rätteligen ha omhändertagits av skyddshem for normala vanartade. Det ar ju uppenbart, att det sker en stor orättvisa mot dessa högtstående elever, då de tvingas att växa upp i en miljö som den på Salbohed. Finnes en den minsta tvekan, om eleven ar sinnesslö eller ej, bor denna tvekan vara tillräcklig, för att han icke intages på sinnes-slöanstalt. Samma orättvisa anser jag vederfaras de icke sinnesslöa vanartade epileptiker, som intagas på Salibohed. Även dessa borde, för såväl sin egen som salbohedselevernas skull, hellre intagas på skyddshem.

Böjgen.

Ett motiv ur Henrik Ibsens diktning.
Feer öynt har på gamla dagar mott »knappsitöparen», som vill taga hans själ, och när han sa ser tillbaka på sitt ödelagda liv, gripes han av sorg och fasa. Han brister ut i klagan:
&å usigelig fattig kan en isjael da gå tilbage till intet i det tågede grå. Du dejlige jord, vaer ikke vred, ät jeg tramped dit grses til ingen nytte. Du dejlige sol, du har s!0set med dine lysende stsenk i en ifolketom hytte.
Stort mer an plus minus noll ar icke detta livsfacit. Nu skulle väl den gode Feer kunna trösta sig med, att han har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:07:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1928/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free