Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
299
stort sällskap och får ännu större under tidernas lopp. Men han tycks dock kunna inse, att den s. k. ansvarsdivisionen icke erkännes vid den sista stora rann-sakningen. Hans liv ar förspillt - varför? Resultatet kan vara noll eller mind-.re, och livet likväl innehållsrikt, strålan-xde och skönt. Ytterst spörjes ej vad någon kunnat y utan vad han velat. Feer Gynt ville aldrig något på allvar. Han var stark i munnen och fantiserade om bragder oeh äventyr, men när det verkligen gällde, kröp han undan. »Gå uden om!» sade Böjgen, och Feer lydde, följande minsta motståndets lag. Det kan vara klokt att spegla sig i hans öde och tillropa sig själv ett strängt: Du ar den mannen!
Ty Böjgen lever ännu och ödelägger liv, förkvävande som flygsanden. Ibsen var en hjärterannsakare som få. Han har satt ut varningstecken på farliga ställen, där det gäller att bevara sin fot. Ett sådant ar Feer Gynt, ett annat Hjalmar Ekdahl i Vildanden, många andra att förtiga.
Böjgen lurar särskilt på dem, som en gång föresatt sig att uträtta något i världen. Varhelst en idealets fana höjes, ar han med, och den lyhörde kan urskilja hans hesa viskning: »Vänta bara; snart kommer min tid!» -
Böjgen ar det onda i världen; men icke det mefistofeliskt illglada och djävulska, utan det onda som tröghet, passivitet, den negativa principen i tillvaron, det döda i vårt väsen. Feer Gynt möter Böjgen på sin stig, då han slitit sig los och flytt undan kvalmet i Dovre-kungens rike. Det var lätt. Det ligger lust och fröjd i att rycka sig los. Men sedan kommer den tunga striden till vardags, då glömskan vill lägra sig över sinnet, och vanmakt och sömn binder själen. Då kommer striden med Böjgen. (Hans Larsson.)
Han smyger sig in i många skolsalar, arbetsrum, studiekamrar. Han brukar icke vassa och blanka vapen.
Böjgen ar ikke gal - den store Böjgen vinder alting med lempe.
Hans stora konststycke ar att mana fram det meningslösa och lata dess all-förstenande Medusahuvud stirra kämpen i ansiktet. Om ingen annan uppfunnit kvävande gaser som stridsvapen, skulle Böjgen kunnat göra det.
Han håller sig visligen undan i de stora stunderna, när löftena givas, när det ar helg och högtid över livet, när idealets ande svävar ned i duvoskepnad. Men efter fyrtio agar i öknen finner han tillfället lämpligt och erbjuder sina tjänster: »Gå uäenom*!» Det ar då det gäller.
I folkens som i den enskildes liv lurar denna fara. Skall någonting kunna uträttas, kräves tro, och for den, som vill hejda det hela, blir det av vikt att komma tron till livs. Historien har sina öknar, då
»hopplöshet faller över mänsklighetens nöd, och frihetssången tystnar for gunst och for
bröd, då ungdomshjärtat kallnar och känner utan
kval,
hur bort ur världen viker det godas helga
ideal.»
Detta ar Böjgens stund och mörkrets makt.
Hos filosofer som Kant och Fichte finner man Bo j genproblemet i mera abstrakt form. Gör n plikt! manar Kant, Du misslyckas, an sen? V Me du bara något på allvar, sa -gäller denna groda vilja mer an framgången. Det ar i Kants anda som den unge Tegnér sjunger i dikten Det eviga:
Erövrar det onda all världen till slut, sa kan du det ratta dock vilja.
For Fichte liksom for Ibsen ar trögheten det radikala onda. Det sannolika ar väl, att de bada stora andarna kommit till samma resultat på skilda vägar, oberoende av varandra. Prioriteten skulle givetvis i motsatt fall tillhöra FMite. Båda ha på det enträgnaste varnat för »udenom»-gåendet s breda vag, och den förtappelse, till vilken den för, kan icke skildras mer intensivt an det skett i Ibsens dramatiska dikt Feer Gynt. Vad kan vara mera skrämmande an denna isande tomhet?
Det har anmärkts, att Ibsen ställt alltför stränga krav på Feer Gynt och i sa fall också på oss andra stackare. Där Feer vid sitt livs afton vandrar framåt, strömma anklagelser honom till mötes:
Vi er et lösen du skulde stillet os, men se hvor dosen har ynkelig pinet os.
Vi er vserker du skulde ö vet os. Men tvivl, som kvserker har kröblet og klövet os.
»Hvor .skulde», spörjer Geo-rg Brandes i sin kritik av Ibsens drama, »den elendige Feer nogensinde have kunnet Stille et L0sen, hvor kan han bebrejde sig ikke ät have gjort det!» Det kan väl ifrågasättas, om icke tar räckes en hjälpande hand åt Böjgen. »Den elendige Feer» kunde dock nåff&t, men detta ville och gjorde han aldrig utom i fantastiska drömmerier. Han grov ner sitt pund, och när redovisningen nalkades, var han ur stånd att ens finna dess grift. Försök till ursäkt saknades icke, men dessa tillbakavisades av den energiske knappstöparen.
Feer Gynt: Men den som nu aldrig ät vide fik, hvad Mester ment med ham?
Knappstöparen: Det skal han ane.
Feer Gynt: Men hvor of te s-lår ikke anelser klik, - oig sa går man ad undas mitt på sin bane.
Enappstöparen: Tilvisse, Feer Gynt, i anel-sens mangel, här fyren med hoven sin beste angel.
Detta stränga krav på aning om »Mesters mening», ar varken godtyckligt eller oresonligt. Det ar något, som måste förutsättas såsom tillhörande allt mänskligt liv; samvetet, den moraliska lagen, pliktmedvetandet i Kants mening.
Ingen får av Feer Gyntdramats skenbart harmoniska slut lata locka sig att se bort från det bistra allvaret i Ibsens förkunnelse. Frälsningen kommer ge-
nom Solveig, den kvinna Feer en gång älskat över allt men dock övergivit och som tåligt väntat på honom under många och långa ar. Till henne tar han sin tillflykt, när allt annat i världen brister och slocknar. Det ar något paradoxalt i denna frälsningslära, om ordet tillåtes. Feer Gynts liv ar förspillt och dock icke förspillt. Hos Solveig finner hans jäktade själ ro. De anklagande rösterna tystna, knappstöparen försvinner. Han mumlar visserligen något hotfullt om »sista korsvägen», niten han skrämmer icke längre. Sista ordet blir icke hans utan Solveigs. Hennes silvergrå huvud böjes kärleksfullt mot gamlingen, som sökt ro och hägn i hennes famn:
Sov du, dyreste gutten min!
Je-g skal vugge dig, jag skal våge;
sov og dr0m du, gutten min!
D. R.
UP dagspressen.
Lärarnes lönfråga.
I likhet med en del andra större tidningar har nu även Stockholms Dagblad uttalat sig för en rättvis lösning av folkskolkårens lön-fråga. I sitt nr för den 15 april skriver redaktionen på ledarplats under ovanstående rubrik följande,, som bor komma till vara läsares kännedom.
I likhet med vad som skett under de tre föregående aren ha även vid innevarande riksdag motioner väckts om en förbättring av folkskollärarnas löner. En definitiv lönreglering ifrågasattes icke, motionärerna begära blott en tillfällig lönförbättring for denna kar, sa som redan skett for läroverkslärarna. Statsutskottet har, då liknande förslag tidigare framställts, visat sig välvilligt, men har av statsfinansiella skal icke ansett sig kunna tillstyrka bifall. Dessa skal ha givetvis varit avgörande även for de finansministrar, som under de senaste aren ridit for rusthållet. Det har varit förenat med alltför stora svårigheter att i statsbudgeten pressa in de belopp det här rört sig om. Flertalet statstjänare har emellertid redan fått sina löner reglerade efter for dem långt förmånligare principer. Lärarna ha haft oturen att komma sist i ordningen vid genomförande av lönregleringar, med påföljd att de, då krisen kom, gingo miste om redan i utsikt ställda förbättringar.
Att de fastställda grundlönerna äro laga i jämförelse med lönutvecklingen på andra områden ar obestridligt. Den uppfattningen torde dock vara ganska allmän, att lönerna utfyllas med kommunala bidrag, sa att slutbeloppen bli tillfredsställande. Sa ar emellertid fallet blott i de större städerna. Enligt en verkställd utredning hava av 12,231 nu i tjänst varande folkskollärare och folkskollärarinnor i hela riket - med undantag av Stockholms stad - 4,591 lärare och lärarinnor eller 37,5 proc. tilldelats kommunala löntillägg. Återstoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
