Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 17
vid vissa kvinnliga folkskolseminarier, alltså anses väl fara för överproduktion av folkskollärarinnor ej längre föreligga.
Småskolseminariernas lärarförenings senaste medlemsmöte beslöt att uttala sitt beklagande av att frågan om småskollärarinnors fortbildning till folkskollärarinnor på sätt som skett förhalats och sin förhoppning, att riksdagens beslut beträffande anordnandet av tvåårig folkskollärarinneutbildning för småskollärarinnor äntligen måtte bringas till verkställighet.
’Andra kammaren motiverade sitt beslut i detta ärende 1922 därmed, att den nya utbildningsmöjligheten innebar en gärd av rättvisa och billighet gent ©mot småskollärarinnorna, många lärarinnor konstatera med bitterhet, att gärden hittills uteblivit.
När detta läses, har statsutskottet avstyrkt motionen. Red.
Överlärarkonferens,
den andra i ordningen, hölls å hotell Kronprinsen i Stockholm den 9 och 10 april, besökt av inemot ett femtiotal deltagare från skilda order i landet. Konferensen öppnades av interims-styrelsens ordförande, hr Nils Helger, Lidingö.
Till funktionärer utsagos: hrr Nils Helger, ordf., Gottfr. Eungner, v. ordf., H. F»ranke, sekr., Erik Castegren, v. sekr. och Emil Eljas, skattmästare.
Första ärendet for konferensens förhandlingar var kommitterades förslag angående formerna för samarbete mellan landets överlärare. Kommitterade hade utarbetat förslag dels till stadgar för en förening, dels till bestämmelser for konferenser. Efter en stunds debatt var man enig om att samarbetet borde ske i form av konferenser, och antogos bestämmelser for sådana.
Ändamålet med. öiverlärarkonferen-serna ar enligt bestämmelsernas l § »att bereda deltagarna tillfälle till överläggningar och överenskommelser i frågor, som angå folkskolans lokala ledning eller som i övrigt äro ägnade att främja folkundervisningen».
Andra mötesdagen behandlades först frågorna om överlärarens undervisningsskyldighet, inledd av hr Alg. Jungnell, och om överlärarens expeditionsarbete, inledd av hr Nils Lindgren.
Debatten blev särdeles livlig. Man var tämligen enig om att det vore av synnerligt varde, att överläraren själv hade undervisning i sa stor utsträckning, som hans övriga mångskiftande uppgifter kunde medgiva. Dock borde hans undervisningsskyldighet icke utsträckas sa mycket, att hans egentliga uppgift att leda det pedagogiska arbetet bleve eftersatt. Något uttalande
gjordes icke utom i fråga om ett av hr Lindgren väckt förslag om ordnande av ett arkiv for utredningar, berättelser och formulär m. m. till tjänst för skolledarna, vilken fråga hänsköts till styrelsen for den åtgärd, vartill den kan föranleda.
Frågan om reglering av övningslärartjänster inleddes av hr Gr. Rungner som i en detaljerad framställning redogjorde for statens och kommunernas förpliktelser i fråga om dessa tjänster. Något uttalande gjordes icke i denna fråga.
Synnerligt intresse påkallade ärendet om avgångsprövningarna i folkskolan. Inledare var hr N. Ernfrid, Hässleholm. Av såväl inledningsföredraget som diskussionen framgick, att man var ense om att avgång från folkskolan borde föregås av väl avvägda prov framför allt i modersmålet och räkning. Dessa prov borde vara skriftliga och utarbetas i full överensstämmelse med resp. distrikts läroplaner. De borde vara förståndigt anordnade och icke få rigorös karaktär. I samband med dessa prov borde avgångsbetygen tagas under synnerligen noggrant övervägande.
Under diskussionen hade framställts förslag, att konferensen skulle ingå med framställning till regeringen, att denna matte föranstalta, att läroverkens inträdesprövningar matte uppskjutas, till dess folkskolorna hade hunnit verkställa sina avgångsprövningar, och att folkskolornas avgångsprövningar måtte anordnas sa tidigt som möjligt med hänsyn till läroverkens inträdespröv-ningar. Detta förslag’vann konferensens bifall. Med hänsyn till att frågan om folkskolans avgångsprövningar kommer att behandlas inom S. A. F. under året gjordes f. n. intet uttalande i övrigt.
Å programmet ytterligare upptagna tre ärenden medhunnos icke.
Nästa konferens kommer att anordnas å plats och tid, som bestämmes av styrelsen.
Till , styrelse valdes hrr Nils Helger, Lidingö, Emil Eljas, Djursholm, H. Franke, Nacka, Algot Jungnell, Spånga, och Erik Castegren, Tumba, och till revisorer hrr Erik Ekdahl, Kumla, och Arvid Larsson, Nora, _
Sekreterarna.
Kommunala folkskolinspektörer.
Tillsättas de efter riktiga principer?
En intresserad iakttagare har säkerligen många gånger med förvåning uppmärksammat, att statens och kommunernas folkskolinspektörer tillsättas efter något olika grunder. Under det att staten, åtminstone på senaste tiden, i rätt stor utsträckning som sig bör rekryterat inspektörskåren ur lärarkåren, ha de kommunala skolmyndigheterna vid kungörandet av folkskolinspektörs-tjänster i annonserna tydligt och klart
sagt ifrån, att lärare med blott folkskollärarexamen icke godtagas. »Sökande skall hava avlagt akademisk examen», brukar det heta. Med vederbörandes lärarerfarenhet inom folkskolan har det för städernas folkskolstyrelser icke varit sa noga. Huvudsaken synes ha varit en viss s. k. högre lärdomsgrad. Sa har man valt en docent, en fil. dr, en fil. lic. eller en präst, som funnit inspektörslönen tillräckligt god, men sa gott som aldrig en folkskollärare. Den utsedde har ju förstås i de flesta fall avlagt folkskollärarexamen också någon gång för länge sen, men i regel har hans studieinriktning och yrkesutövning icke pekat mot en tjänst inom folkskolan. Sa äro de flesta kommunala inspektörer i våra större städer kvalificerade för någonting helt annat an de äro.
Kanske beror detta ursprungligen därpå, att borgerskapet alltid ansett sig litet finare an bönderna, bland vilka man skämtsamt kan säga, att statens inspektörer arbeta. Stadsborna ha därför icke - åtminstone i städer, som i viss utsträckning äro befriade från statlig inspektion av folkskolväsendet - velat nöja sig med dem, som på folkskolans område äro de mest erfarna och .sakkunniga, nämligen folkskolans egna män. Man har ansett sig böra ha en skolchef med en titel, som gör intryck på grosshandlare och bankdirektörer, och utsett en person, som egentligen utbildat sig för tjänst inom kyrka, läroverk eller universitet, ja, t. o. m. sockerfabriker, såsom i Gävle, där man ratade alla folkskollärare och tog en fabrikschef till inspektör for fortsättningsskolorna.
Detta att komma in på ett arbetsområde, där man egentligen icke hör hemma, har aldrig varit till fromma varken for vederbörandes yrkesutövning eller för den institution, som sådana outsiders betjäna. Inom parentes sagt, torde folkskolan haft många ölägenheter därav, att den länge omhänderhades av utomstående både inom den centrala och lokala ledningen.
Skolchefer, som anse sig stå orimligt högt över sin skolas lärare, kunna icke frigöra sig från en viss nedlåtenhet i sitt umgänge med dessa, isolera sig gent emot dem och komma därför till skolorna som kalla främlingar, vilka ingen släktskap ha med vare sig lärare eller elever.
Det förekommer faktiskt i flera av vara städer, att folkskolinspektören under hela sin tjänsttid aldrig vågat umgås eller personligt träda i förbindelse med en enda medlem av lärarkåren, med vilken han dock skall samarbeta till skolans fromma. Detta ar nu förstås närmast löjligt. Överhuvud torde det icke förekomma i någon annan skola an folkskolan, att skolledaren upprätthåller ett sådant svalg mellan sig och lärarna som särskilt den äldre typens inspektörer men även flera av dem ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
