Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
SVENSK LÄKARETIDNING.
Nr 17
Tal. lämnade därefter en redogörelse för några av de ’vanligaste »barnfelen», och hur de böra behandlas.
Piteåkretseii firade, såsom i föregående nr omnämndes, den 4 april sitt 25-års jubileum genom ett möte, som bevistades av ett stort antal lärare och lärarinnor. Kretsens ordförande, kantor Olov Selinus, hälsade deltagarna välkomna. Han vände sig särskilt till de inbjudna hedersgästerna, medlemmar av kretsens första styrelse. Den första ordföranden, f. rektorn vid småskolsemina-rlet i Öjebyn Aug. Dahlberg, hade emellertid blivit förhindrad att närvara. Från Älvsby-kretsen, vilken inbjudits, hade anlänt ett 20-tal medlemmar. Tal. ägnade den nyligen avlidne kantorn Israel .Andersson några varma minnesord.
Deri glädje vi i dag känna, yttrade tal. bi. a., dämpas dock därav, att kretsens förste sekreterare lämnat vara jordiska led. Kantor Isr. Andersson kommer ej till vart jubileumsmöte, såsom vi hoppades for endast några veckar sedan. Den grånade veteranen har gatt till det stora mötet, där idel ljus och harmoni råda. Ej mera skola vi hora hans lugna inlägg i dagens spörsmål. Hans milda, enande ord sik ola ej längre gjuta olja på diskussionens vågor. Men hans minne lever bland oss och kommer att länge bestå. Vile vår avhållne van i frid!
Därpå sjöng en damkor under fröken Betty Bergströms ledning »Saligt ar det folk» av Wennerberg, varefter kantor Selinus framträdde och höll högtidstalet, vilket formade sig till en intressant historik över kretsens uppkomst och utveckling under ett kvartssekel.
Tal. redogjorde lör kretsens tillkomst och ägnade erkännsamma ord åt de personer, som därvid varit mest verksamma, liksom ock åt de kretsens funktionärer, s-om sedermera troget strävat for förverkligandet av S. A. F: s program.
Ordförandeposten hade innehafts av rektor Dahlberg under 10 ar, kantor Ernst Stenberg 6 ar, och överlärare K. A. Renqvist 8 ar. Såsom sekr. tjänstgjorde kantor I. Andersson under 8 ar och kantor O. iSellnus 14 ar. Den viktiga uppgiften såsom kassaförvaltare hade omhänderhafts av läraren P. A. Berglund under 8 ar och av folkskollär. Alma Sandström under 13 ar.
Av surskilt intresse ar, fortsatte tal., att taga del av protokollens uppgifter rörande de ämnen, som varit föremål lör behandling vid kretsmötena. Jag förbigår då helt och hållet de från centralstyrelsen utsända ärendena. Ar 1903 behandlas den av hr F. E. Bäckström uppställda frågan: Har sagan någon uppfostrande betydelse, och huru skall i sa fall densamma komma till sin rätt i skolan? Andra diskussionsämnen från kretsens första tid äro skolbiblioteksfrågan (1904), nykterhetsundervisningen (1905), HJuru .skall en lärare bast kunna hålla sitt mod uppe under skolarbetet? (1906).
Sistnämnda ämne, som inleddes av kantor Andersson, blev mycket utförligt behandlat. Kantor Andersson framhöll bi. a., att vissheten därom, att skolarbetet ar en stor och sam-Iieillsgagnaude sak samt en av de största och vackraste uppgifter stat och samhälle föresatt sig, borde verka till uppmuntran. Emellertid kan det icke förnekas, att många .svårigheter, som äro nedtyngande och tråkiga, möta läraren, såsom småaktighet från föräldrar och målsmän samt ovillighet att göra de uppoffringar för lokaler och materiell, som kan behövas. Med anledning av påståendena att erfarenheter rörande ungdomens förvild-
ning nedslå modet hos läraren, ville han opponera sig mot dylika påståenden. Han trodde, att talet om ungdomens förvildning berodde på att man nu såge på denna sak med andra ögon an förr. I äldre tider gjordes ingen anmärkning mot ungdomens oskick t. ex. i Öjebyn och andra byar. Nu ställer den ökade bildningen och hyvsningen större fordringar på de unga. Jag tror för min del, slutade tal., att det där talet om ungdomens förvildning i våra dagar kommer mest från folkskolans fiender och minst från dess vänner. Vi böra ej lata detta tal nedtrycka oss. Säkert ar, att vi hunnit ett gott stycke framåt. Såsom en synnerligen flitig föredragshållare framträder rektor Dahlberg. Han var for övrigt den sammanhållande och drivande organisatören under de lo ar han tillhörde tyrelsen. Även utomstående ha medverkat vid kretsens möten ined föredrag, bi. a. redaktör S. ’Salomonsson: Det svenska stormaktsväldets uppkomst och utveckling, doktor L. Sahlin: Villkoren för god skolhygien, Tuberkulosen i skolåldern.
Dessa spridda drag ur kretsens 25-åriga tillvaro, framhöll tal. vidare, giva en ofullständig bild av vad kretsen varit for skolans och kårens sak inom Piteåbygden. Säkert ar, att kretsens arbete såsom sådant varit till stor betydelse. Och for utvecklingen av en god kamratanda har kretsen varit till mycken hjälp. Den har velat bibringa sina medlemmar den rätta förståelsen för olika åsikter, vilken visar sig i sammanhållning och kamratlig uppriktighet, även om åsikterna äro skiftande. Väl har kretsen varit utsatt för påfrestningar i detta avseende, då det för en och annan gällt att antingen genomdriva en bestämd mening eller ock lämna kretsen. Men ett sådant tillvägagående dömer sig självt och bar vittne därom att vederbörande icke vunnit den sinnets jämvikt, som kan bara motgångar utan att i vrede rymma fältet.
Då kretsen nu firar 25-årsminnet av sin tillvaro, må det ock tillåtas att kasta en blick på nu aktuella skolfrågor. Det kan ej förnekas, att de senare aren medfört en betydlig omgestaltning av skolans och lärarkårens förhållanden. Den nya undervisningsplanen betecknar i flera avseenden en ny tid på skolans område. Men den får dock ej betraktas såsom ett avslutat verk. Den har medfört icke blott sådant, som varit gott, utan ock gatt till överdrifter, bi. a. i fråga om inskränkningen .av tiden for kristendomsundervisningen. Säkert ar, att åtskilligt återstår att göra även i fråga om planerna iör skolarbetet. Det vi i .dag berömma, blir måhända efter någon tid kasserat.
Ett annat , spörsmål, som frammanat olika synpunkter, gäller folkskolan såsom bottenskola. Tal. erinrade om kretsens yttrande rörande denna fråga vid höstmötet 1922, då kretsen bi. a. anförde: Kretsen uttalar sig för ett skyndsamt genomförande av enhets-:skolsystemet, sa att de barn, som vårterminen 1927 genomgått folkskolans sjätte klass, samma ar kunna göra sitt inträde i det nya samläroverket. - Endast ett ar efter den av kretsen föreslagna tiden träder den av fjolårets riksdag beslutade skolreformen i verkställighet. I vad mån den kommer att verka till folkskolans bästa ifår framtiden utvisa. Säkert ar, att den kommer att ställa ökade krav på undervisning och arbetsprestation.
Vår lönfråga ar ett spörsmål, som ännu väntar på sin lösning. Trots sakkunnig utredning, trots vackra löften har den förhalats ar från ar.
Det saknas icke gemensamma frågor att samlas omkring. Och när vi, yttrade tal. till sist, i var krets dryfta våra angelägenheter, gå vara tankar med tacksamhet till de insiktsfulla och framsynta lärare, som bildade var förening och gåvo oss enande organ till gagn för skola och lärarkår.
Efter föredraget sjöngs »Du gamla, du fria», varpå mötesförhandlingar vidtogo. BI. a. föredrogs, revisionsberättelsen och beviljades kretsstyrelsen an-
svarsfrihet för det gångna året. Sedan utfördes körsång, varefter mötesdeltagarna samlades i folkskolans övre våning, där lunch intogs.
På eftermiddagen fortsattes mötet med solosång av fröken Ruth Nordberg samt föredrag av kantor Cederlund över ämnet »Om kvarsittning».
Stora Tuna skolförening hade ett talrikt besökt samt av gemytlig och kamratlig stämning präglat möte i Borlänge den 31 mars. Efter hälsningsanförande av kretsens ordf. överläraren Hj. Lenman, höll lektorn vid folkskofeeminariet i Falun Alf Hildinger ett ur många synpunkter värdefullt och om! pedago-
isk erfarenhet vittnande föredrag över ämnet: Arbetsprmcipen i modersmålsundervisningen.
Ordföranden lämnade en historik över lärarkårens lönfråga sedan 40 å 50 ar tillbaka och anställde en jämförelse med andra i statens tjänst anställda. Sedan några mötesdeltagare yttrat sig över ämnet i fråga, beslöt föreningen att till en var av ortens riksdagsmän avlåta följande skrivelse :
Herr riksdagsman!
Lärarkårerna erhöllo sin lönreglering 1918, det sista året i en lönregleringsperiod, som börjat 1907. Redan 1919 påbörjades en ny lönregleringsperiod. Av de tjänstmannagrup-per, for vilka staten bestämmer lönerna, äro lärarna nara nog de enda, som icke fått sina lönförhållanden ordnade. Andra lärarkårer, vilka erhöllo lönreglering l’9i!8, ha erhållit tillfällig lönförbättring, icke sa .folkskolans lärare. Särskilt bekymmersam ter sig situationen för de lärare, som erhållit sin utbildning under och strax efter kristiden med dess onaturligt uppskruvade prisförhållanden. De ha ådragit sig studieskulder, vilka det faller sig synnerligen svårt att amortera och förränta rned löner, som grunda sig på ett prisläge från ar 1914.
När- lärarlönnämnden av den 3 dec. 1920 tillsattes på föredragning av dåvarande ecklesiastikministern Bergqvist och med fullföljande av initiativ av förre finansministern Thors–son, skedde detta med direktiv, som av landets lärarkårer måste uppfattas som ett löfte, att efter 1922 lärarna äntligen skulle ryckas upp ur den undantagsställning i lönhänseende, i vilken de av ålder befunnit sig. Först ar 1923 förelåg kommitténs utredning. Vi skriva nu 1928, men lärarnas lönfråga ar alltjämt olöst. Statsfinansiella skal ha anförts som motiv för undanskjutandet av lärarkårens lönfråga. Dock har under tiden skattsänkning kunnat genomföras, och i ar .föreligger regeringsför-slng om ytterligare skattesänkning. Den statsfinansiella situationen för innevarande" ar hade medgivit ett positivt förslag till lösning av lärarkårens lönfråga, men regeringen har un-dorlåtit att framlägga förslag i sådan riktning.
Det bör under dessa förhållanden icke förvåna, att en känsla av besvikelse och bitterhet griper sinnena inom lärarvärlden. Vid varje lönregler ingsperiod ha lärarna kommit sist i åtanke. Om man med lönreglering menar ett rättvist avvägande av löner för en kår i jämförelse ined andra kårer med mos va rån de utbildning, tjänstställning och befordrlngsmöj-ligheter, kan man saga, att folkskolkåren aldrig fått någon lönreglering. Detta behandlingssätt har känts som en undervärdering av lärarnas arbete. Att samhället ar efter ar upprepar denna underkännande värdering måste med psykologisk nödvändighet till sist verka nedbrytande. Det uppväxande släktets undervisning och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
