Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
371
Lösning.
Resonemang.
28 km.
8 km.
36 km.
Linjen AB betecknar hela vägsträckan. C ar bilfärdens slutpunkt.
AG ar 7/9 av AB, som ar 36 km. ’V» av 36 km. ar 4 km . Ve av 36 km. ar 7 ggr sa mycket, d. v. s. 28 km.
CB ar skillnaden mellan 36 km. och 28 km., d. v. s. 8 km.
Bilens fart var 35 km. i tim. l tim. ar 60 min. För att tillryggalägga l km. behövde bilen alltså Vs5 av 60 min. Och för 28 km:s färd behövde den 28 ggr sa lång tid, d. v. s. 48 min.
P. gick 5 km. på l tim. För att gå l km. behövde han Vs av 60 min. Och för 8 km:s fotvandring behövde han 8 ggr sa lång tid, d. v. s. 96 min.
Alltså: För hela resan åtgick en tid av 48 min. + 96 min. = 144 min. = 2 tim. 24 min.
Svar: P. kom fram till B kl 10,24 f. m/
Uträkning.
km. X 7 _n , ––––=28 km.
36 km. - 28 km. = 8 Jern.
60 min. X 28
–––––––-= 48 min.
35
60 min X 8 _ _ ––––––––- 96 min.
U8 min.+ 96 min. = 144 min. /144 min. : 60 min. = 2 24/eo.
i bil. Bilens hastighet var 35 km. i timmen. Sedan P. -tillryggalagt 7/o av vägsträckan, gick bilen sönder. P. fortsatte därför omedelbart färden till fots. Han gick med en hastighet av 5 km. i timmen. När kom han fram till B.?
Förestående räkneuppgift var ett av de problem, som gåvos vid avgångs-prövningen i ett antal franska folkskolor sommaren 1924. Vore det inte skal att i viss utsträckning tillämpa ifrågavarande metod vid det skriftliga räknandet också i svenska folkskolor?
Patriki Holmvall.
Internationella pedagogiska kongressen i Berlin.
Den 12-17 april hölls i Berlin en stor internationell pedagogisk kongress. En av de viktigaste anledningarna till dess tillkomst har man säkerligen att finna däri, att den nystartade internationella sammanslutningen mellan folk-skollärarföreningar i olika länder första gången sammanträdde i Berlin den 14-16 april.
Det utländska inslaget i den pedagogiska kongressen var dock ej synnerligen stort, de icke tyska deltagarna voro endast något över 300. Av dessa voro, sa långt undertecknad har sig kant, åtta svenskar. FolkskollärarfÖrbundet var representerat vid det interantio-nella lärarmötet av hrr Liander i Ju-larbo och Bjerke i Göteborg. Till svenska städer ingångna inbjudningar att låta sig representera vid kongressen hade hörsammats av Malmö och Hälsingborg, som företräddes av sina folkskolinspektörer, hrr Thunander och Gierow. Själv var jag representant for skolöverstyrelsen, eller som det där hette »Ver-treter der Schwedisehen Regier ung». Denna ställning förskaffade mig bland annat den värdefulla fördelen att erhålla god plats i de till trängsel fyllda föredragslokalerna.
Kongressen hade nämligen vunnit en synnerligen stark tillslutning från
Tyskland. De fasta deltagarna voro över 6,000, vartill kommo omkring 1,000, som löste inträdeskort till särskilda föredrag. Det var givetvis icke lätt att organisera en sådan jättekongress, och det gnisslade nog ibland i fogarna. Högsta ledningen innehades av en folkskollärare i Berlin, Tschentscher, ordförande i en för Stör-Berlin gemensam lärarsammanslutning. Svårigheterna ökades därigenom, att många anmält sig först i sista stund och att omkring 1,000 kommo utan föregående anmälan. Ledningen hade också räknat med högst 4,000 deltagare. Givetvis var det omöjligt att ens i Berlin uppdriva en lokal, som kunde samtidigt rymma samtliga deltagare. Tre mycket stora salar användes för föredragen: nämligen i Grosses Schauspielshaus, i Restaurant Kroll och i Berlinlärarföreningens hus vid Alexanderplatz.
Stämningen var emellertid den allra bästa, föredragssalarna voro till trängsel fyllda av en entusiastisk publik. Kanske har man att delvis söka orsaken till den goda stämningen i den känsla av lättnad, som Tysklands f olkskollärar-kår känner efter riksskollagens fall. Denna lag hotade ju att införa en ödesdiger religiös splittring i hela Tysklands folkskolväsen, att hämma skolornas ändamålsenliga utveckling i organisatoriskt hänseende och att återinföra prästerlig tillsyn över folkskolorna. Mer an en gång berördes i föredragen riksskollagens öde under en känsla av tillfredsställelse.
Huvudtemat vid kongressen var »den nutida tyska folkskolan», vilken med tysk grundlighet skärskådades från olika synpunkter i de ej mindre an 55 föredrag, som höllos. Det var givetvis ej möjligt för en deltagare att följa alla dessa föredrag, sa mycket mindre som ibland två höllos samtidigt. Här kunna därför blott beröras några av de viktigaste föredragen och detta helt naturligt endast antydningsvis.
Det första föredraget hölls av Preussens kulturminister dr Becker. Det
hade till titel »Internationell anda och nationell uppfostran». Trots en viss filosofisk tyngd gjorde det ett synnerligen mäktigt intryck och hälsades med entusiastiskt bifall av de mera an 4,000 åhörare, som det till sista plats fyllda Schauspielshaus kunde rymma. Talaren betonade, att nationell och internationell uppfostran icke stå i strid med varandra. Tvärtom vore en rätt nationell uppfostran, som går ut från det rent mänskliga hos lärjungarna, det bästa medlet att väcka internationell anda, att verka för förståelse mellan folken. Det var påfallande, huru ofta det i de olika föredragen talades om fred och försoning mellan folken.
Det andra föredraget hölls av den gamle veteranen professor Kerschen-steiner från Munchen, vilken vid sitt framträdande mottogs av en bifallsstorm. Hans föredrag hade till rubrik »folkskolläraren som uppfostrare». Även detta hade i hög grad programmatisk karaktär. Det rörde sig om tankar, som ofta återkommo i andra föredrag. Kerschensteiner betonade starkt lärarens uppgift att verka för social uppfostran, att hos lärjungarna väcka känslor av samhörighet, att hålla dem samman i en arbetsgemenskap. Man kunde icke underlåta, att i detta starka framhävande av arbetsgemenskapen inom den tyska skolvärlden finna en bestämd motsats till den anglosachsiska pedagogikens betonande av att låta varje individ gå fram för sig efter sina egna krafter.
Bland första dagens föredrag märktes vidare ett av Ministerialdirektor Kae\stner om folkskolans plats inom det tyska bildningsväsendet. Tal. yttrade bi. a., att målet måste vara, att befria den tyska folkskolan ur dess ännu märkbara isolering såsom elementar- och fattigskola och göra henne till en väsentlig beståndsdel och ett oumbärligt led inom det tyska bildningsväsendets helhetsorganisation. Som bekant ledde de strider, som efter revolutionen fördes om folkskolans ställning inom skolväsendet, till en kompromiss, varigenom Tyskland fick en fyraårig grundskola, vilken åtminstone teoretiskt sett skall besökas av alla tyska barn. Kaestner betonade vikten av att det även på ett högre stadium av folkskolan finnes en ordnad övergång till en högre bildningsanstalt och framhöll betydelsen av de s. k. »Aufbausichulen», vilka bygga på folkskolans 7: e klass och med sexårig kurs föra fram till studentexamen, alltså efter lika många års studiegång som med den fyraåriga grundskolan och den vanliga nioåriga högre skolan. Av dylika »Aufbausichulen» finnas enligt Kaestners uppgift för närvarande i Preussen över 1,000.
Andra dagens första allmänna föredrag avhandlade grundskolan och hölls av studienrat W&ise från Dresden. BI. a. framhöll han, att den fyraåriga grundskolan vore for kort och uttalade sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
