Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
375
D. Reciprocitet mellan folkskolan och den högre skolan.
Det synes emellertid överstyrelsen uppenbart, att den nu föreliggande frågan icke kan eller får bedömas uteslutande ur synpunkten av vad med hänsyn till folkskolans krav kan vara behövligt. Den omläggning av det högre skolväsendet, som genom beslut av 1927 ars riksdag kommit till stånd, har åsyftat att skapa grundvalen för en enhetsskolorganisation. Och med tanke harpa ligger det givetvis åtskilligt berättigat uti att tillfälle beredes för de olika stadierna av en dylik organisation att utbyta lärare. Om sådant utbyte yttrar överstyrelsen :
Riksdagens nu förevarande skrivelse liar ’särskilt tagit sikte på att for den högre skolans lärare bereda möjlighet att erhålla anställning i folkskolans tjänst. I fråga om möjligheterna for folkskolans lärare att vinna erforderlig utbildning for verksamhet inom den högre skolan (har överstyrelsen tidigare i underdånigt utlåtande den 5 mars 1926 uttalat sig och vill i detta sammanhang allenast hänleda uppmärksamheten på det samband, som enligt överstyrelsens uppfattning måste anses föreligga mellan åtgärder i det ena och det andra syftet. Framstår det såsom betydelsefullt for folkskolan att erhålla tillgång till val kvalificerade lärare med erfarenhet om den högre skolans förhållanden, sa torde det för den högre skolan te sig såsom minst lika viktigt att förvärva lärare med grundlig förtrogenhet med folkskolan. Det har icke heller från något hall bestritts, att grundskolans pedagogiska villkor numera äga ett helt annat intresse för realskolan, an vad fallet tidigare varit. Och även om provårsutbildningen blir föremål for ifrågasatt omläggning, torde det vara synnerligen värdefullt att for adjunkts- och. ämneslärarinnebefattningar kunna påräkna aspiranter, vilka först förberett sig for och verkat i grundskolan och därefter förvärvat förutsättningar for att meddela undervisning i realskolan.
E. Klasslärar- och ämneslärar-system.
Överstyrelsen ar sålunda for sin del benägen ansluta sig till den åsikten, att de skolorganisatoriska förhållandena göra det önskvärt, att de för den högre skolan^ särskilt utbildade lärarna, i den man de sa önska, må erhålla tillgång till ordnade möjligheter att vinna utbildning för anställning i folkskola. Då har det ock för överstyrelsen synts nödvändigt att särskilt pröva frågan med tanke såväl på de uppgifter, som på folkskolstadiet mota klassläraren, som ock ur synpunkten av ett vidsträcktare anlitande av ämneslärarsystem.
i. Anställning av ämneslärare i folkskolan.
I fråga om ratt till anställande av ämneslärare i folkskolan yttrar överstyrelsen:
- Vad denna angelägenhet beträffar, torde någon meningsskiljaktighet knappast kunna råda därom, att särskilda ämneslärare över huvud kunna firma ett tillräckligt verksamhetsfält allenast i de större folkskolorna av A-formen. Och man torde vidare vara ense därom, att inom en sa beskaffad skolas lägre klasser ur såväl kunskapsinhämtandets som uppfostrans synpunkt klasslärar-systemet ar det enda tillfredsställande. Denna ståndpunkt motiveras redan med hänsyn till de väsentligen större möjligheter till koncentration vid undervisningen, som klasslärarsystemet innesluter. På sa satt minskas jämväl riskerna for lärjungarnas överansträngning, en synpunkt, som måste tillerkännas särskild vikt, när det gäller små barn, vilka ofta på grund av sociala förhållanden lida av fysisk! svaghet. Folkskolans utbildningsmål främjas alltså genom klasslärare på ett fullt rationellt satt, samtidigt med att de krav på ett mera personligt omhändertagande av lärjungarna, som alltifrån folkskolans tillkomst framstått som naturligt och oavvisligt, tillgodoses i en helt annan utsträckning, an som vid ämneslärarsystem ar möjligt. Det ar emellertid uppenbart, att ju äldre lärjungarna äro och ju mera specialiserad undervisningen blir, desto lättare skall det te sig att jämka på klass-lärarsystemet till förmån for ämneslä-rarsystemet, utan att uppfostringskra-ven behöva bliva lidande. Var gränsen härvid ur lärjungarnas ålderssynpuiikt lämpligen bor dragas, ar givetvis icke lätt att utan närmare erfarenhet bestämma. Men överstyrelsen håller for sannolikt, att från och med sjätte folkskolklassen ämneslärare i viss utsträckning skulle kunna anlitas. Inom sjunde klassen och folkskolans högre avdelning torde man kunna utan större betänkligheter åt ämneslärare bereda ett mera vidsträckt verksamhetsfält.
Med denna ståndpunkt har överstyrelsen intet att erinra emot att ordnade möjligheter i författningsväg beredas för anställande av ämneslärare å det nämnda undervisningsstadiet. Utan närmare erfarenhet ar det emellertid förbundet med stora vanskligheter att bestämt fixera, å vilka skolstadier anställande av ämneslärare må medgivas. För att icke åt bestämmelserna behöva giva alltför restriktiv prägel, torde det få anses välbetänkt, att, intill dess närmare erfarenheter föreligga, rätten till anställande av särskilda ämneslärare göres beroende av prövning av skolöverstyrelsen. På sa satt skulle det också kunna undgås, att alltför mångskiftande förhållanden inträda inom olika skoldistrikt. Givetvis åsyftar överstyrelsen härvid allenast anställandet av ämneslärare med full tjänstgöring, for vilken
statsbidrag skulle utgå i enlighet med vad som stadgas i fråga om annan lärare vid folkskola.
Hithörande förhållanden torde böra i författningsväg regleras genom tillägg till §§ 2, 18 och 19 i gällande folkskol-stadga av den innebörd, som överstyrelsen i det följande angiver.
2. Behörighet för ämneslärartjänst.
I denna fråga anför överstyrelsen:
Vad angår spörsmålet om behörighet for ämneslärartjänst av ’den art, varom här ar fråga, synes det överstyrelsen rättvist och billigt, att såväl adjunktskompetenta lärare som lärarinnor utexaminerade från högre lärarinneseminariet må utan vidare äga att innehava sådan tjänst, vilken omfattar det eller de ämnen, som specialstudierna avse och i vilka vederbörande besitta kompetens för anställning vid allmänt läroverk. Då i fråga om ordinarie anställning vid folkskola föreskrift icke meddelats angående viss tids tjänstgöring i egenskap av extra ordinarie lärare såsom villkor for befordran till ordinarie, torde konsekvensen kräva, att ett sådant villkor icke heller i här förevarande fall föreskrives. Överstyrelsen har jämväl haft under övervägande spörsmålet, huruvida beträffande nu ifrågavarande lärare böra uppställas särskilda fordringar på kännedom om folkskolans organisation, förvaltning och lärokurser. Givetvis kunna skal anföras for att erforderliga garantier i angivna avseende krävas. Då det emellertid torde kunna förutsättas, att i samband med provårs- eller seminarieutbildningen nödig uppmärksamhet ägnats även folkskolans undervisning i de läroämnen, som utbildningen avser, synes man kunna avstå från en dylik fordran. Och detta sa mycket hellre som en ämneslärare aldrig kan komma att ensam svara för en hel klass, an mindre for en hel skola, vadan eventuellt bristande erfarenhet vid verksamhetens begynnande icke kan bliva alltför ödsdiger for lärjungarna.
Överstyrelsen yttrar sig därefter om de ifrågavarande lärarnas anställning såsom klasslärare i folkskolan. Till denna skola vi komma i det följande.
Ingen bör försumma
att for sina kamrater framhålla betydelsen av att hålla ett
eget exemplar av Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
