Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 21
SVENSK LÄRARETIDNING.
393
telserik grupp av städernas borgerskap har - åtminstone i gången tid - faktiskt imponerats av inspektörens lärdomsgrad. Och lika obestridligt ar väl, att denne i många fall utnyttjat detta förhållande till skolans fromma. Det vore orätt att icke erkänna det. Ja, man har t. o. m. stark anledning betvivla, att en »bara folkskollärare» på inspektörsposten, hur god lärare ’han an varit, kunnat bliva sin skola till lika stort gagn, särskilt i vara större städer.
Nu invändes kanske, att dylika omständigheter icke inverka i vår demokratiska tid. Ar detta riktigt säkert? Formerna andras, men människonaturen förblir sig nog innerst lik.
Men en sådan inspektör vill inte »personligen umgås» med lärarkåren, utbrister Kåge. Ja, kanske det finns lärare, som ta illa vid sig av sådant. Men lyckligtvis - vågar jag tro - bestämmes inte flertalets omdöme om inspektören av dylika omständigheter.
For min del -anser jag det som avgjort lyckligast, att inspektören icke alls »personligen umgås» med karen. Eller hur har Kåge tänkt sig ett sådant umgänge i städer, där lärarkåren uppgår till något hundratal? Med alla stadens lärare och lärarinnor kan han självfallet icke umgås. Efter vilka grunder skall han då välja ut det f åtal, han vill göra den äran 1 Den inspektör, med eller utan högre lärdomsgrad, som försökte sig på dylikt sållande, skulle bestämt icke bidraga till trevnad och god anda inom karen.
En helt annan sak ar, om inspektören underlåter att träda i personlig kontakt med lärarna, då det gäller erfarenheter och önskemål angående skolan. Otvivelaktigt måste väl dock en omdömesgill inspektör snart nog komma underfund med att han i detta hänseende varken kan eller far isolera sig från skolans nian och kvinnor.
Ja, men ar han icke folkskollärare, kan han inte »kontrollera» en folkskollärares arbete, fortsätter Kåge. Var det hit vi skulle komma? Det vill synas sa. Ty när Kåge skall angiva en inspektörs verksamhet, säger han på icke mindre an tre ställen, att den består i att kontrollera läraren. - Skulle det överhuvud vara något vidare givande eller upplyftande for en lärare att personligen umgås med en inspektör, som framför allt tar som sin uppgift att kontrollera honom? -
Den kommunala inspektören skall vid avgångsprov eller även annorledes kontrollera, att barnens kunskaper fylla ett visst mått - ungefär som censorns uppgift ar vid studentexamen - men från denna kontroll till det slags detaljkontroll under skolarbetets ’gång, varom Kåge talar, ar ett stort steg. Kan för övrigt något vara mer ägnat att förstöra arbetsglädjen hos en redligen arbetande lärare an just denna känsla av att jämt vara föremål för kontroll: kontroll i smått och kontroll i stort! Fattar inspek-
tören sin uppgift närmast som kontrollantens, tillgodoser han skolans intressen illa, även om han på sin tid var en dugande lärare.
Men även om jag ger Kåge rätt i hans mening om vad som ar kärnpunkten i inspektörens uppgift, ar jag likväl icke säker på att det utan vidare ar bäst med den »välmeriterade» folkskolläraren som inspektör. I ett större samhälle åtminstone ar det väl högst ovanligt, att en enda av de sökande till en befordrings-post ar avgjort överlägsen alla medsö-kandena. Flera kunna nog med fog anse sig lika skickade som den, som fick sysslan i fråga. (Vid överlärarutnänmingar torde väl någon gång t. o. m. ganska ovidkommande omständigheter ha spelat in.) Kan man nu tanka sig, att de sålunda förbigångne skulle med större tacksamhet finna sig i att kontrolleras av f. d. kamraten an av en man, som äger högre lärdomsgrad? Kanske, men kanske inte. Det beror naturligtvis först och främst på hur kamraten förmår balansera med sin upphöjelse. Vackra och kanske även talrika undantag finnas. Men ar det likväl inte en ej sällsynt erfarenhet inom vår kar, att befordrade folkskollärare kunna vara minst lika mycket »översittare» i sitt umgänge med kåren som män med högre lärdomsgrad! Och vore det inte nästan förklarligt, om den Kontrollerade hade lättare att fördraga dylika dumheter hos den senare an hos sin f. d. kamrat, kanske till på köpet klass- eller seminariekamrat!
Alldeles bestämda påståenden ar det dock även här vanskligt att göra, ty vad som förargar den ene ar kanske fullständigt adiafora for den andre. Men for egen del vill jag dock av här ovan nämnda grunder alldeles icke instämma i Kåges yttrande, att »en välmeriterad folkskollärare torde vara bättre skickad till ledare av folkskolväsendet även i städerna an någon annan».
Stadislämre.
Stockholms stads folkskolor
Följande skrivelse, som kommit Sv. Ltg; för sent till handa för att intagas i nr 20, har antagits vid lärarpersonalens vid (Stockholms folkskolor möte den 8 maj och däreftef ingivits till folkskoldirektionen.
Titt Stockholms folkskol<MreMiom.
Medlemmar av Stockholms f olkskollä-rarkår, talrikt församlade vid möte i Stockholm den 8 maj 1928, bedja härmed att till Stockholms folkiskoldirek-tion få göra följande vördsamma hemställan med anledning av det vid årets riksdag fattade beslutet om statsbidrags utbetalande till avlönande av lärarpersonal, som tjänstgör på småskolstadiet.
Hänvisande till folkskoldirektionens egna framställningar i frågan till k. skolöverstyrelsen be vi att kraftigt få understryka de synpunkter på frågan, som däri framhållas, och som utmynna
i ett avstyrkande av bestämmelser, som skulle medföra anställande av småskollärarinnor för klasserna I och II. Vi äro övertygade om att en sådan ändring skulle innebära ett betydligt försvagande av Stockholms folkskolor, sa mycket iner att beklaga, om man ser saken mot bakgrunden av 1927 års skolreform. De flesta av Stockholms allmänna läroverk: komma hädanefter att mottaga sina elever från folkskolans 4: de årsklass. Den enhetlighet i fråga om lärarkrafter, som hittills i regel kunnat upprätthållas för dessa 4 första skolår och som väl får anses som en god förutsättning for ernående av det basta resultat av undervisning och fostran, skulle genom införande av särskilda småskollärarinnor komma att brytas, Såsom tidigare av Stockholms folkskoldirektion med styrka hävdats och även i den vid årets riksdag framlagda motionen i ärendet kraftigt betonats, skulle huvudstadens folkskolor genom ifrågavarande anordning berövas den förmån till undervisningens fromma, som ligger däri, att de personer, vilka handhava undervisningen på det oerhört viktiga nyfoörjarstadiet, äga en grundligare och allsidigare utbildning an den, som småskollärarinneutbildningen skänker. Genom sitt arbete på andra skolstadier få de även större möjlighet, an vad en alltid på småskolstadiet arbetande kan ha; att överblicka hela skolan och inordna arbetet på det lägre stadiet i sitt naturliga sammanhang med den följande undervisningen.
Det synes oss otvetydigt, att ett från-trädande från denna ^anordning skulle innebära en försämring av Stockholms folkskolor. En sådan försämring just nu, då folkskolans bärkraft som bottenskola på många håll starkt ifrågasattes, anse vi mycket olämplig. Huvudstadens folkskolor böra nu mer an någonsin organiseras sa, att de i möjligaste man kunna framstå som mönster för vårt lands folkskolor.
Beträffande folkskollärarinnekårens ställning i samband med ifrågavarande förändring vilja vi framhålla, hurusom den stora mängd av vid Stockholms folkskolor anställda e. o. oöh vikarierande folkskollärarinnor, som redan nu ofta först efter 7-10 ars tjänstgöring vid skolan kunna vinna ordinarie anställning, genom den av riksdagen beslutade anordningen skulle få sina bef ordrings-möjligheter i hög grad försämrade, i all synnerhet som övergångstiden satts till endast 15 ar. Vi anse oeftergivligt, att Stockholms stad av hänsyn till denna grupp av befattningshavare först utreder frågan om hur en övergång till den nya organisationen komme att verka och hur en eventuell övergång skulle för dem kunna göras sa dräglig som möjligt, innan något steg tages mot en sådan omorganisation.
Då allt större krav ställas på folkskolans undervisning och då småskollärarinnekårens egen strävan går mot en längre utbildningstid och därav f öl jan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
