Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 22
hör och samtal med de inträdessökande i syfte att utröna dessas förståndsutveckling och läggning1», vilka genom kungl, cirkulär den 22 december 1927 föreskrivits.
Om det alltså ar klart, att ett »på lämpligt satt» anordnat förhör i svensk språklära skall förekomma vid inträdesprövningen till 5-ettan, sa ar det icke sa från början klart, vad man kan ha ratt fordra såsom genomgånget av detta undervisningsmoment i folkskolan, och vad man således skall få förhöra p&. Visserligen angiver folkskolans undervisningsplan vad som skall genomgås i tredje och fjärde klasserna i form av språkbyggnadsövningar, folkskolans beteckning för undervisningen, i svensk språklära. Men å ena sidan kan ur undervisningsplanens kortfattade bestämmelser med god, eller om man sa vill, med ond vilja utläsas en mycket omfattande grammatikkus, och å andra sidan kan ett strikt hävdande av verba formalia göra gällande, att exempelvis icke ens termer som subjekt och predikat, vilka ej nämnas i undervisningsplanen, där blott talas om satsens huvuddelar, få förekomma vid ett förhör. Båda dessa ytterligheter i fråga om tolkningen av undervisningsplanen synas mig lika olyckliga. Det riktiga torde nog ligga någonstans mitt emellan. For egen del håller jag for troligt, att högst skiftande erfarenheter skola vinnas, om språk-byggnadsövningarnas innehåll i olika folkskolor, men. att de närmaste årens prövningar sa småningom skola få fram en sa att saga normaliserad språklärekurs, som folkskolan allmänt åtager sig och läroverket finner till fyllest. Intill dess denna på ömsesidig erfarenhet grundade absoluta normal- och minimi-kurs blivit fastslagen, kan prövningen, synes det mig, icke lämpligare grundas an på de uttalanden, som från ansvarigt folljskolhåll blivit gjorda om språkläreundervisningens innehåll de fyra första folkskolåren. Inför denna första kontakt med folkskolans grammatikundervisning, som de allmänna läroverken nu få, böra dessa uttalanden kunna tjäna till en viss1 ledning för prövningen i fråga, och jag har därför sammanställt några uttalanden, som belysa denna fråga.
I det betänkande, som 1924 ars Skolsakkunniga avlämnade, hava de sakkunniga som bekant även ingående behandlat den 5-klåSsiga, realskolan och dess grund, de fyra första folkskolåren. De yttra där, sid. 137, följande:
Kmrsen i modersmålet i fjärde folkskolklas-isen utesluter intet av de moment, som inga i den motsvarande realskolkiursen (d. -v. s. den 6-årdga realskolans första klass.
Och de tillägga längre fram:
Vid en jämförande värdering av de bada klassernas undervisningsresultat har man att tillse, att folkskolornas arbete icke underskattas utan erhåller det betydande varde, som det faktiskt äger och som i fråga om de bada huvudämnena modersmålet och räkning betingas jämväl av den relativt rikliga tid, som i folkskolan kan for dem anslås.
Av dessa båda uttalanden kan man väl ha ratt draga den slutsatsen, att vad som betträffande modersmålets kursmoment läises i 6-ettan också genomgås i folkskolans fjärde klass och att ett tvivel på denna punkt betraktas som ett fullständigt obefogat misstroende mot folkskolans arbetsresultät.
En utmärkt kommentar till folkskolans undervisningsplan utgör vidare den av förste folkskolinspektören Karl Nordlund, seminarierektorn Anna Sörensen och seminarieläraren Sven Wikberg ar 1924 utgiva handboken »Arbetssättet i folkskolan». Av de många intressanta uppsatserna i denna handbok avhandla några grammatikundervisningen i folkskolan. Den första av dessa, författad av dåvarande lektorn, numera undervisningsrådet Nils Hän-ninger, lämnar jämte en givande pedagogisk utredning rörande undervisningsmetoden vid grammatikstudiet ett utkast till lärogång, utarbetat med ledning dels av undervisningsplanen, dels av amerikanska pedagogers framställning. I en senare uppsats, författad av folkskolinspektör K. Y. Lundström, säger denne, att Hänningers plan »torde kunna sagas upptaga vad som i vara basta folkskoltyper kan medhinnas». Då det vid inträdet till läroverken gäller endast vad de basta folkskoltyperna, A-eller B-f or men, kunna prestera, bör man i uttalanden från sa sakkunnigt håll som, de nyssnämnda författarna, representera, kunna få veta vad de for sin del anse, att den prövande läraren har ratt fråga dem, som söka in i 5-ettan. Vi återgå därför till Hänningers framställning av lärogången.
Klass 2 läses: »Den enkla satsen. Subjektsdel och predikatsdel. Numerus hos substantiv. Adress och datum. Prosa, vers, rim». Klass 3 genomgås: »Enkla satser förenade genom och. i&ubjektsdel och predikatsdel, subjekt och predikat. Numerus hos substantiv och verb. Komma mellan fullständiga satser, förenade genom och och mellan substantiv, där och ar utelämnat. Anföringstecken och kolon. P råge- och utropstecken. Rubrik och rubricering. Ett enkelt brev eller uppsats i ett stycke. Personliga och possessiva pronomen. Förkortningar». Klass 4 blir kursen större: »Fortsatt tillämpning av tvåledsprin-cipen: subjekts- och prectikatsdelens beståndsdelar klarlagda genom uppdelning i huvudord och bestämningar. Fullständiga och ofullständiga satser, förenade genom samordnande konjunktione-r. Kommaats användning vid dylika föreningar. iS-amnjiansatta ord. Grundform och genitivform, bestämd och obestämd form. nos substantiv. Presens, imperfektum och futurum hos verben. Hjälpverb. Adjektiv: böjning och kompilation. Relativa pronomen. Fraseologiska o0h synonymövningar. Olika satt att börja en sats. Förkortningar. Uppsatser i två styckenj Rubricering av olika avdelningar i ett läsdstycke.»
Då författaren förjut i sin uppsats med styrka hävdar, ^tt det ej ar nog med att barnen förstått vad de last, utan att det även kräves vetande, fast kunskap, och man alltså måste utgå ifrån att kursplanens moment vid avslutandet av fjärde klassen böra vara barnens fasta, väl tillägnade kunskaper, måste man säga, att det ar inte litet ar-
bete, som presterats av den lille ten-tand, som önskar komma in i läroverkets 5-etta. Men jag ar saker på att ingen läroverkslärare skulle ha hjärta-ätt kugga den tentand, som av grammatik icke kunde allt detta.
Om vi sa slutligen bland de språkläror, som efter den nya undervisnings-planens införande författats av folkskolans man, välja ut den, om vars överensstämmelse med undervisningsplanens ordalag och intentioner allra minst någon tvekan kan rada, eftersom dess ene författare ar samme man, som utfärdat undervisningsplanen, (Friberg - Rydén: Vart modersmål I), sa finna vi där under språkbyggnadsövningarna en mycket fyllig kurs med en rikhaltig terminologi. Jag väljer som exempel behandlingen av substantiv.
Där t r af ’f as genus, numerus, pluralböjningen, bestämd och obestämd .förrn, grundform och genitiv. I kapitlet »huvudord och bestämningar» läses om subjekts del och predikatsdel, attribut, predikatsfyllnad, objekt, adverbial. Avdelningen »subjekt och predikat» behandlar även kongruensen, flera subjekt och flera predikat, det som subjekt och ordföljd.
Då val denna språklära i eminent grad måste anses innefatta, vad under-visningsplanens koncentrerade ordalag vill giva, borde man kanske taga den som norm for det första språkläreprovet vid intentamen till läroverkens ettor. Äro författaren och folkskolans lärarkår beredda att draga denna konsekvens av vad som sagts fore 1927 ars skolbeslut om folkskolans undervisningsresultat ?
Med vad som här framdragits ur tryckta arbeten har jag velat framhålla, att läroverkslärarna vid prövningen i svensk språklära till 5-ettan böra ha ett ganska rikt fält att undersöka. De ha inte heller någon anledning att undandraga sig denna undersökning. Med stod av erfarenheterna från dessa undersökningar må sedan småningom stadga sig fordringar, som äro till båtnad for b å-d e grundskolan och läroverken.
dagen.
Lönfrågan inför riksdagen.
Det glider sakta framåt med folk-skolkarens lönfråga. Vid det här laget kanna folkskolkårens samtliga medlemmar säkerligen till de motioner om tillfällig lönförbättring, som i riksdagens l:a kammare väckts av hrr J. P. Johansson och E. Wagnsson och i 2 : a kammaren av hr Värner Rydén, ävensom de åtgärder, som av centralstyrelsen for Sveriges allmänna folkskollärarförening vidtagits for att främja en god utgång i riksdagen av dessa motioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
