Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 23
Betygen.
Bland alla frågor och problem rörande själva skolarbetets anordning ser man sällan, om ens någonsin, frågan om betygen. Detta ämne synes dock nu i viss man ha blivit aktuellt.
Skolreformen har fört med sig, att frågan om betygen i folkskolan .’tagits upp något litet. Där stadgas ju, att barn, som avgått från någon av den sexklassi-ga folkskolans huvudformer och som därvid erhållit minst godkänt vitsord i samtliga ämnen, skola prövas endast i modersmålet och räkning, då de söka inträde i läroverket. Med naturnödvändighet skarpes därmed kravet på noggrannhet oeih vidsynthet vid betygens avfattande.
Lat oss då först skilja på dels de s. k. ’sedebetygen och dels betygen i kunskaps- och övningsämnen. Vad de förra beträffar, sa äga de val ej sa stor aktualitet härvidlag. De elever, som från folkskolan skola tentera till den högre skolan, ha väl utan undantag förtjänat basta vitsord for såväl flit som uppförande. Mot det slentrianmässiga vid denna betygssättning har undertecknad tidigare i denna tidning (nr 14, 1926) framfört några synpunkter.
Rörande de övriga betygen, som jag nu kommer till, skulle jag vilja stanna inför dels noggrannheten vid och dels principerna for ’betygssättningen.
For ej sa länge sedan gick genom pressen historien om volontären, som hade AB i skrivning och språklära i sitt skolbetyg men anda ej vid de anställda proven i rättskrivning kunde skriva begripligt. För många blev detta ju ett kärkommet tillfälle att få ytterligare påvisa, hur skral folkskolans undervisning ar. Sa befanns det, som vi minnas, att betyget var en dubblett av originalet, och att lärarinnan, som »ex officio» gjort avskriften, förvandlat det ursprungliga B C till det nu sa omstridda AB. Slarv av -sådan art ar val dess bättre sällsynt, men ett enda sådant fall kan ju bidraga till att hos många inge den föreställningen, att det ar dåligt beställt ined noggrannheten. Att utan några som helst anteckningar på en liten stund sätta hela klassens betyg - 16 å 17 betyg kanske for varje barn - torde väl få anses omöjligt, om man har anspråk på tillförlitlighet. En kollega berättade en gång, att målsmannen till en av de basta pojkarna i klassen kom och talade med honom om de nyss undfångna betygen. »Det var ju bra betyg», sa ungefär föllo orden, »om man nu får tro på dem.» Läraren vart förtretad och vilile ha besked om vad det betydde. Jag hörde aldrig svaret, men antagligen fanns det väl fog för att godtycklighet någon gång formulerat vitsordet, och sa var tilltron till alla betygen rubbad.
Skriftliga prov, särskilt i de högsta folkskolklasserna, börja ju mer och mer att tillämpas och ge givetvis större möjlighet till rättvis bedömning. Förutom vanliga provskrivningar vid repetitioner
har ju ett skriftligt oförberett läxförhör stor förmåga att väcka ambitionskänslan. Frågan om avgångsprövning - skriftlig och gemensam för större eller mindre grupper - har också forts fram och äger givetvis sitt stora intresse i detta sammanhang. Men den frågan ar värd sitt särskilda kapitel och måste väl sa småningom tas upp till behandling. For dagen vågar jag ej komma med några funderingar, bi. a. därför att min uppsats redan ar lång och jag ännu ville saga ett par saker, som beror mitt ämne närmare.
I vart distrikt användes liksom i många andra betygisiböcker, vilka f öl j a barnet i skolan från första terminen, till dess avgångsbetyget utfärdas. Enär i examenskataloger för olika ar den inbördes ordningen mellan ämnena har \axlat, förstå vi genast, vilket virrvarr det kan bli, när en mängd betyg i terminens elvte timme skall föras in i betygs-boken från examenskatalogen. Ett litet ex, torde belysa vad jag menar. I förra årets examenskatalog nämnes välskrivning omedelbart efter läsning och skrivning. Betygsboken upptar ej alls ämnet välskrivning, utan bruka vi här sätta det betyget sist efter alla de andra. Examenskatalogen nämner bland övningsämnena trädgårdsskötsel fore gymnastik, betygsboken gör tvärt om. På sa satt tvingas man att vid avskrivning av betygen vid sa gott som vart enda betyg följa med blicken den långa kolumnen upp till kolumnhuvudet. Detta irriterande moment ar ju bara av ondo. - Jag märker i ett prov på en ny betygsbok, att den inbördes ordningen mellan ämnena överensstämmer med åtminstone den examenskatalog, som jag nyss citerade. Här borde en standlardbrdning kunna införas. Det bleve till ingens skada men val till gagn för alla, som ha med betygsarbetet att göra.1 - Jag har nämnt detta i samband med noggrannheten vid betygsättandet, ty här kan ju lätt förväxling av kolumner och ämnen äga rum och alltså omedvetna fel uppstå.
När det galler principerna for betygssättningen, ar det väl ingen indiskretion att saga: några principer finnas ej härvidlag. Var och en gör efter sitt huvud ocih därmed punkt. Följden blir, att det finns lika många betygssystem som det finns ’lärare. Den ene ar generös, den andre sparsam. Jag har hört den meningen förfäktas, att den eller de duktigaste i klassen alltid borde ha högsta betyget i sitt bästa eller sina basta ämnen, och jag <har hört, att B borde racka över lag, när det gäller sådana ämnen som teckning och sang, ty godkänd ar alltid godkänd. När man be-
1 Sedan ovanstående skrivits, har jag börjat med betygsarbetet för terminen. Min examenskatalog visade sig då bestå av ark från olika tryckningar. På farstå och fjärde uppslagen står välskrivningskolumnen som nr 31, omedelbart efter skrivning ooh språklära, på andra och tredje uppslagen däremot bland övnings ämnena som kolumn 38.
Förf.
tanker alla dessa skiftningar, ar det sannerligen märkvärdigt, att inte opinionen långt tidigare krävt någon stadga i det hela, (Det gäller ju I. ö. inte endast folkskolan.) Där kommer ett barn till en ny avdelning eller klass. Det ar en skral medelmåtta, men läraren har bedömt milt, vadan betygen äro höga. Den nuvarande läraren ar den förres motsats: han kräver mera och belönar försiktigt. Främlingen, som tidigare kanske räknades till den bättre kategorien, blir nu degraderad. Flera betyg sänkas med kanske mer an en enhet. Härvidlag ha varnande röster höjts någon gång, att man i regel inte bor sanka eller hoja ett betyg mer an en hallv betygsenhet pr termin. Härigenom vinnes ju mera stabilitet åt det hela. Absolut förkastlig anser jag den uppfattningen vara, att man aldrig borde sänka ett betyg, som givits av en kollega. Har jag satt mitt namn under ett utfärdat betyg, sa innebär ju det, att jag står för betyget. Ar sedan detta på något satt vilseledande, härvidlag för högt, sa hjälper det inte att säga, att jag inte har satt det från början, utan kollegan den och den.
I den artikelserie »Skolreformen», som undervisningsrådet W. Björck avslutade i nr 39 av Sv. Ltg 1927, säger han på tal om (betygen:
Med tanke på den stora roll betygssättningen i folkskolan for framtiden kommer att spela, framförallt i de ämnen, vari prövning vid godkända vitsord icke skall förekomma, skulle jag vidare vilja understryka vikten av att man på folks-kolhåll ingår i ett närmare övervägande, hur man skall uppnå ett likformigare värdesättande av lärjungarnas kunskaper an vad .fallet för närvarande mångenstädes ar.–––––-Främst har jag lärjungarna i tankarna. Det gäller ingenting mindre an att skapa förutsättningar för barnens rättvisa bedömande. Men därjämte skulle .lag vilja förmena, att spörsmålet innesluter icke sa litet av en prestigefråga for folkskolan. . . .
Enda möjligheten att komma ur det dilemma, vari vårt betygssättande snart tycks befinna sig, ar tydMgen samarbete mellan betygsgivarna. Vi ha i klart minne, huru for en del ar sedan seminariernas betygssättning var på tal. Sa började i årsberättelserna införas tablåer över avgångsbetygen vid de olika seminarierna.
Något liknande kan ju ej folks/kolan åstadkomma, men anda -. Vem har inte överraskat sig själv ibland med att konstatera, hurusom betygsskalan for exempelvis ett ämne ofrivilligt kommit att bli höjd eller sänkt. Skulle något sa absurt inträffa, att låt oss saga 75 % i en klass bleve belönade med B C i räkning, sa bleve detta ju ett observandum för läraren: här ar min betygsskala för låg. Jag vet en övnmgslärare, som en gång vid betygssättandet i sitt ämne följde denna princip: A åt alla i wav-gångsklassen, a åt klassen därnäst o. s. v. Hade han ett ögonblick ägnat en tanke på den »självprövning» jag nu erinrat om, hade något sådant naturligtvis aldrig inträffat.
Ännu bättre ar givetvis samarbete kolleger emellan. Först och främst de vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
