Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
SVENSK LIKARETIDNING.
Nr 23
en lönreglering behövlig, för andra mindre behövlig.
Hr Bengtsson i Norup (f): Man glömmer ofta den stora uppgift, som .folkskollärarna ha att fylla. De äro impopulära, men det ligger i samhällets intresse att undanrödja den bitterhet, som de nuvarande lönförhållandena i många fall skapat. Bifall till utskottets hemställan.
Efter en replik av hr Paulsen (s) framhöll hr Andersson i Katrineholm (s), att han icke velat komma åt folkskollärarnas berättigade intressen. Men han ville å andra sidan icke binda sig utan önskade ha fria händer. Han protesterade mot hr Rydéns påstående, att hans yrkande vore illvilligt. Han hade endast funnit utskottets utlåtande oklokt.
Hr Lindqvist i Halmstad (s) hade tänkt rösta för utskottets förslag men hade under debatten kommit till den uppfattningen, att detta icke skulle vara till fördel för »folkskol-kåren. Utskottsutlåtandet vore sa skrivet, att det val förtjänade den kritik, som framställts mot det, och det ändringsförslag, som framlagts, borde därför accepteras.
Hr Lovén (s) reagerade mot de »snygga planer» man umgåtts med i utskottet att höja skollärarnas löner på bekostnad av de lägre statstjänarnas dyrtidstillägg. Detta vore oförskämt och förtjänade en allvarlig protest.
Hr Rydén (s) förklarade, att han endast sagt, att hr Anderssons i Katrineholm yrkande vore illvilligt mot lärarnas lönfråga. Han hade icke menat, att yrkandet vore dikterat av någon personlig illvilja.
Hr Carlström (f): Den, som gapar över mycket, mister ofta hela stycket. Folkskollärarnas lönfråga skulle ha varit löst for länge sedan, om anspråken varit måttliga. Jag har hört folkskollärare säga, att om de icke kunna få någon lönreglening, sa böra i rättvisans namn de andra tjänstmännens löner sänkas. Bifall till hr Anderssons i Katrineholm yrkande.
Efter repliker av hrr Paulsen (s) och Englund (s) polemiserade hr Fast (s) mot hr Carlström, och hr Rydén (s) förklarade, att folkskollärarnas organisationer icke omfatta den uppfattning, som hr Carlström påstått ha uttalats från folkskollärarhåll.
Debatten slutade med repliker av hrr Lovén (s) och Bengtsson i Norup (f).
Frågans avgörande -krävde i andra kammaren dubbla voteringar, båda med uppresning. Först utslogs reservationen, och därefter bifölls med stor majoritet hr Anderssons i Katrineholm yrkande.
Första kammaren.
Hr Lindblad (s): Riks-dagen har ingen anledning att frångå sitt i fjol fattade beslut att avstå från att skriva till k. m:t med begäran om framläggande av förslag. Det ar inga småsummor det här gäller, och det ar ju ytterst ovisst, om man i nästa års budget kan få med en lönreglering, som avser sa stora löngrupper. Tal. rekommenderade i stället en lönutjämning ined dyrtidstillägg. Lärarna ’befinna sig ej i något nödläge. Den föreslagna regleringen skulle komma att kosta åtskilliga tiotal miljoner kr., men varifrån skall man taga dessa pengar? När staten får medel disponibla härtill, blir det k. m:ts sak att framlägga förslag. Tal. yrkade avslag på utskottets hemställan men bifall till reservationen.
Hr Oscar Olsson (s) ansåg den av statsutskottet föreslagna vägen framkomlig. Föreslog att första kammaren matte fatta samma beslut som andra.
Hr Wagnsson (s) förklarade sig vilja biträda hr Olssons förslag. Han kunde göra detta sa mycket hellre, som då ordet »snarast» kvarstodo, detta innefattade även det, som strukits, sa att om det vore möjligt att till 1929 års riksdag framlägga förslag i ärendet, detta då borde ske.
Sedan hr Lindblad (s) haft ordet for replik, förklarade sig hr Pålsson (1) ämna rosta för reservationen. Det ar fullt befogat av dessa
lärargrupper, att de begära lönereglering. Om man i avvaktan på denna lönreglering i stället tager en tillfällig lönförbättring, skulle lönregleringen alltför länge lata .vänta på sig.
Hr Wigforss (s): Det ar beklagligt, om första kammaren icke nu gör något uttalande i denna fråga. Såsom ärendet framlagts, ligger det visserligen ej fullt bra till. Om ej lönregleringsbetänkandet, som talar om dessa tiotal miljoner kr. .skrämt riksdagen, skulle frågan säkert ha legat bättre till. Avslår kammaren emellertid detta förslag till sympatiyttring, blir det ytterligare svårt för k. m:t att upptaga frågan. Vi böra på något sätt uttala, att i kammaren finnas sympatier för en lönreglering inom överskådlig framtid, och frågan får ej (begravas. Bifall till hr Olssons förslag.
Första kammaren biföll med uppresning det av hr Oscar Olsson framställda yrkandet och biföll alltså utskottets förslag med samma ändringar som beslutats av andra kammaren.
Riksdagsdebatten rörande den kommunala flickskolan.
Såsom i nr 22 meddelades, hade statsutskottet i huvudsak tillstyrkt k. m: ts förslag om statsbidrag till kommunala flickskolor, innebärande bi. a., att varje kommunal flickskola skall ha en sjuårig lärokurs, anknuten till fjärde folkskolklassen och att till denna skall kunna, fogas en sexårig lärokurs, anknuten till sjätte folkskolklass. Reservation med yrkande om avslag hade avgivits av hr Olof Olsson (s.) m. fi.
Frågan behandlades samtidigt i riksdagens bada kamrar den 30 maj. Debatterna pågingo hela dagen.
Andra kammaren.
Debatten i andra kammaren inleddes av hr Rydén (s). När propositionen i skolfrågan framlades i fjol, var den behäftad med stora brister, vilka under utskottsbehandlingen delvis blevo avhjälpta, Regeringen hade bi. a. på ett synnerligen bristfälligt sätt löst flickskol-frågan. Det .befanns nödvändigt att ’hemställa om plan för den gymnasiala flickundervis-ningen. I egenskap av ordförande i Skolutskottet fick jag en utfästelse från statsrådet, att en sådan plan skulle framläggas for 1928 ars riksdag. Till mångas överraskning har sa ej skett. Jag har tidigare frågat statsrådet, varför löftet svikits, men ej fått något svar. Jag upprepar min fråga. Det skulle vara ett missgrepp att lösa frågan om de kommunala mellanskolorna, innan planen for gymnasieundervisningen föreligger. Man var i fjol inom majoriteten överens om att den kommunala flickskolan skulle bygga på sexårig bottenskola. Men det förslag, som nu föreligger, har intet släkttycke med vad man i fjol uttalade sig för. Regeringen vill bygga på fyraårig bottenskola. Om det finns en stad, som vill ha flickskolan anknuten till sexårig bottenskola, skulle den ej kunna få tillstånd härtill. Däremot skulle den efter tillstånd av k. m: t få ordna anknytning till sexårig vid sidan av fyraårig bottenskola. Det måste kännas egendomligt far ecklesiastikministern att ha kommit sa långt bort från den i fjol intagna ståndpunkten. Propositionen innehåller en ren avvikelse från fjolårets riksdagsbeslut, i det den uppenbart favoriserar och fastlåser den form, som sedan gamla tider ansetts vara principiellt betänklig. Tanken har ej varit uppe hos sakkunniga eller hos skolöverstyrelsens majoritet, utan propositionen bygger på sakligt bräcklig, men tydligen politiskt håll-fast grund. Förslaget ar tydligt lagt till för-
del för de förmögnare. Utökningen av skoltiden till 7 ar utgör ytterligare en stötesten för de mindre (bemedlade klassernas.barn, och vidare ställer det sig avsevärt dyrare med en sju- resp. sexårig an en sex- resp. femårig skola.
Även på andra punkter har k. m: t satt ifrån fjolårets ståndpunkt. Den åttaklassiga flickskolan ar en skoltyp, som ganska bra svarar mot .förhållandena i de -svenska hemmen. Den har lagts till rätta, sa att barnen kunnat gå över från flickskolan till gymnasiet, exempelvis från flickskolans sjätte eller sjunde klass. Det ar betydligt lättare att avgöra, om flickorna skola fortsätta att studera, då de äro i femton-, sextonårsåldern an vid nioårsålder. Sa länge flickskolorna voro privata, höllos dessa möjligheter till övergång oppna. Nu ar ståndpunkten principiellt skiljaktig, och man går in för den ytterligt skum-ögda och gammaldags ståndpunkten att leda flickskolan bort från de andra skolvägarna for att, som det heter, rädda flickorna åt hemmet. Detta ar en gammalmanssynpunkt på problemet, ty ungdomen tänker inte på det sättet numera. Flickorna vilja lära sig något, sa att de ha möjligheter att försörja sig, och det ratta sättet hade då varit att lägga flickskolornas kurser parallellt med läroverkens i stället för tvärtom. Följden kommer att bli, antingen att flickskolorna spränga de förmer, som regeringen uppkonstruerat, eller också att de tyna bort, i synnerhet som samrealskolan blir en svar konkurrent. Det ar ett brott mot vad som ar riktigt och sunt att på detta satt söka snedvrida flickskolan och karika-tyrmässigt ordna dess praktiska inriktning. Den kvasiyrkesutbildning, som förslaget erbjuder, blir säkert ganska djupt föraktad av både hemmen och ungdomen. Det hade varit betydligt bättre att 1’ägga ett praktiskt skolår ovanpå. Några kunskaper av varde för det praktiska livet ger icke utbildningen i sömnad, vävning, hushållsgöromål och allt vad man hittat på att lägga in. Jag betraktar det som en verklig skadegörelse for hela vårt skolväsen, att man skapat denna .uppgörelse rent politiskt och oberoende av alla sakliga synpunkter. Om man valt oppna och redliga förhandlingar med dem, som varit intresserade for saken, hade man nog kunnat komma till en lösning, som omfattats med sympati från alla hall. Nu blir i stället denna flickskola misstänkt och förhatlig i vida kretsar. Vi vilja, att även folkskolans och bondeklassens barn skola kunna ha nytta av flickskolan, och vi komma att fortsätta försöken att inrikta den efter vara linjer. Bifall till reservationen.
Ecklesiastikministern konstaterade, att utskottet i huvudsak hade tillstyrkt propositionen och endast vidtagit några smärre ändringar, som icke voro av den betydelse, att han för deras skull ville avråda riksdagen från att bifalla utskottets förslag. Statsrådet vände sig därefter mot hr Rydén. Det förefaller, yttrade han, som om hr Rydén skulle kanna sig personligt förbigången vid utformningen av detta förslag. Någon överenskommelse föreligger icke om annat, an att riksdagens beslut skall lojalt genomföras. I den man min ståndpunkt nu avviker från uttalanden av mer eller mindre obestämd natur under fjolåret, beror det på resultatet av den sedan dess företagna utredningen. Hr Rydén förklarade sig i fjol kunna taga ansvaret for de förslag, som hade framlagts av utskottet och som upptogo dubbla anknytningsmöjligheter. Nu bekämpar han samma parallellsystem. Han gör gällande, att riksdagens beslut i fjol innebar, att den kommunala flickskolan endast skulle få anknytas till sexårig potten-skola. Såvitt jag kan förstå, har regeringen i detta avseende fått fria händer. Riksdagen har uttalat, att den kommunala flickskolan ej skall ha samma studiemål som realskolan utan som den åttaklassiga flickskolan. Om undervisningen skulle ordnas i anslutning till gymnasiet, vad bleve det då for skillnad mellan den kommunala flickskolan och den -vanliga realskolan? Flickskolans särskilda utbildningsmål skulle komma att suddas ut. En undersökning har visat, att av de högre flickskolornas elever i medeltal endast två per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
