Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 24
SVENSK LÄEARETIDNING.
451
törerna Carl Lidman och Olof Ramsjö, visade sig elevernas kunskaper i grammatik, såväl den svenska som esperan-tiska, vara sådana, att de till sin grundlighet torde betydligt överstiga det vanliga måttet. Efter grammatikförhöret, som hr Malmgren själv ledde, ombads rumänern hr Che, som ar fullständigt okunnig i svenska språket, att samtala med barnen och förhöra dem i deras kunskaper i esperanto. Han framställde frågor och erhöll goda och snabba svar rörande barnens hem, deras syjssielsättningar, deras korrespondens med utländska barn, deras geografi- och matematikkunskaper och fick dem slutligen att berätta om en utfärd, som de föregående dag gjort till Gustavsberg.
Samtliga åhörare uttryckte sin beundran över de vunna resultaten, vilka verkligen inbjuda till en utvidgad espe-rantoundervisning i folkskolan.
Torborg Rum.
Folk&kollärarinna vid Sthlms folksk.
Riksdagsdebatten rörande den kommunala flickskolan.
I nr 23 lämnades ett kort referat av den debatt, som fördes i 2: a kammaren rörande den kommunala flickskolan. Här följer nu ett referat av motsvarande debatt i l: a kammaren.
I första kammaren inleddes debatten av lir Olof Olsson (s). Efter några inledande ironiska uttalanden om regeringens enligt hans mening misslyckade försök att i fjol lösa skolproblemet framhöll talaren, att en av de viktigaste frågorna då lämnades öppen. Riksdagen gav i det stycket bara order om hur saken rätteligen borde effektueras. Departementschefens ställning till flickundervisning-en bottnade 1927 i den principen, att den manliga och kvinnliga ungdomens utbildningsförhållanden borde vara desamma och ske under lika ekonomiska villkor. Till stöd härför anfördes bi. a. likställigheten i allmän tjänst för man och kvinnor. Men då det gällde att förverkliga denna princip, stötte han på en hel del svårigheter främst av ekonomisk art. Därför borde man gå fram med varsamhet. Därtill kommo starka invändningar mot förstatligandet av de privata flickskolorna och mot samskolundervisningen men framför allt mot faran for att en hel del privata (flickläroverk skulle dömas till undergång. Departementschefen stannade åter inför det lilla ordet »varsamhet». Han kom sa in på förslaget om den kommunala flickskolan. Han fann det sa intressant, att det borde närmare utredas. Beträffande denna skolreforms anordning uttalade han, att den borde i stor utsträckning bli överensstämmande med de kommunala mellanskolorna, bygga på 6-årig bottenskola och ’bestå av 5 eller 6 skolklasser. Riksdagen gillade (kraftigt denna grundprincip. Den ansåg det ej riktigt tillfredsställande, att den speciella fldekundervisndng-en uteslutande skulle omhänderhavas av privata anstalter och skrev därför och beskärde inrättandet av kommunala flickskolor med beaktande av vissa synpunkter. Dessa voro desamma som departementschefen själv skisserat och som i ar framlagts av socialdemokraterna. Hur ställde sig nu departementschefen till riksdagens framställning. När frågan förelåg den 18 maj i fjol, förklarade han sig icke ha något att invända mot utskottets uttalande i denna sak. I propositionen i ar finnes ett annat uttalande, som mot denna bakgrund ar av särskilt .intresse. Där
söker departementschefen borteliminera motsättningen mellan vad som förekom i ar och i fjol. Riksdagen har ej blivit nämnd med ett enda ord. Han relaterade sitt eget uttalande i fjol och betraktar tydligen de kommunala flickskolorna som sin egen lilla affär. Att riksdagen skrev något låtsas han ej om.
Då ecklesiastikministern i fjol icke gjorde någon invändning, synes detta närmast ha varit en förklädnad for en tanke: det här skall ni få igen. Nu uttalar han, att fem-klassig flickskola grundad på sjätte folkskolklass icke kan ge ’samma bildningsmått som den åttaklassiga flickskolan. I fjol f ramdrogos med stor utförlighet alla argument for den sexåriga bottenskolan. D’å kunde man förvärva realskolkompetens enligt linjen 6 + 4, nu kan man enligt ecklesiastikministern icke förvärva ungefär isamma bildningsgrad genom 6 + 5, utan nu kravs 6+6. Ecklesiastikministern synes icke ha haft en fast grundad åsikt i skolfrågan utan vaggar hit och dit.
Då jag d Skolutskottet påyrkade beslut om den kommunala flickskolan redan i fjol, därför att i ar ar i ar, och nästa ar kan vara en skalm, mötte detta starkt motstånd från regeringspartiets representanter i utskottet. På min begäran gjorde då skolutskottets ordförande en förfrågan hos ecklesiastikministern. Svaret blev enligt ordförandens uppgift, att den kommunala flickskolan var en for regeringen ömtålig fråga; liberalerna i regeringen ville icke vara med om ett ’beslut därom i fjol; men den skulle komina nästa ar. Nu vill jag fråga: Var det svar jag fick en dikt? Om ej, vad kallar man det, som nu skett? Finns det ett parlamentariskt uttryck for den saken?
Dock, den kommunala flickskola, som nu föreslås, bor bedömas efter sin beskaffenhet, icke efter sina politiska föregåenden. Den innebär, att man från fjärde folkskolklass kommer in i en Sjuklassig flickskolas första klass och från sjätte folkskolklass i samma sjuåriga skolas andra klass med en särskild kurs i tyska, såvida icke en hel fristående sexårig kurs ar anordnad, vartill krävs k. m:ts tillstånd. I de två högsta klasserna kunna två linjer förekomma, en praktisk och en teoretisk, och for flickor, som vilja övergå till gymnasiet, skola särskilda anordningar vidtagas. Men hela förslaget ar ombyggt med en mur av direktiv, vilkas syfte ar att isolera denna skola från andra skolformer.
Men på det sättet når man ingen smidighet och fördomsfri anpassning, vilka egenskaper den föreslagna skolan påstås äga. Icke heller får man en ren och klar anslutning till sjätte folkskolklass. Om i första klassen komma in 20 elever från fjärde folkskolklass, kan man i andra klassen mottaga 10 från sjätte folkskolklass, men komma 30 till iden första, finns i den andra ingen plats för elever från sjätte folkskolklass, såvida man icke gör en parallellavdelning, vilket emellertid ar en omständlig historia.
Avsikten med den kommunala flickskolan ar att giva flickorna en utbildning särskilt anpassad efter deras ställning i hemmet och i livet. D. v. s. de skola utbildas till husmödrar och till att kunna intaga platser i isamhället. Det ar alldeles riktigt, att riksdagen icke velat göra nämnda skolor till realskolor för flickor, men riksdagen har idke heller velat, att de endast skulle bliva kom-munaliserade privatläroverk. For 70 ar sedan fick den första kvinnan ratt att bli folkskollärarinna och organist. Sedan dess ha kvinnorna distribuerats på allt flera av de samhälleliga arbets områdena och ha nu fått behörighet att söka alla statliga tjänster. Jämsides med denna utveckling har en utveckling ägt rum i fråga om flickornas utbildning. Utbildningen för hemmen har fått träda tillbaka, och den utbildning, som avser möjliggörande att intaga en tjänst d samhället, har utvidgats. Denna utveckling har medfört krav på vidgade och billigare utbildningsmöjligheter for flickorna. I fjol tillgodosågs det kravet till en del genom att statsläroverken i stor utsträckning öppnades for flickor.
Den andra utgångspunkten for mig har varit flickornas och pojkarnas olika utveck^ ling. Från 12 ar vaxa flickorna i förväg. De genomgå en organisk revolution, som medför, att de även andligen avlägsna sdg från de jämnåriga pojkarna. Därför ar samskolan på detta stadium icke den4 basta skolformen. Det naturliga ar, att flickorna ha sin mellanskola, och gossarna ha sin, olika organiserade efter deras olika utveckling. Det ar ju klart, att nöden har ingen lag, sa att inför alternativet att icke få någon utbildning alls, få flickorna pressas dn i gosskolan. Ungdomen har ju också stor anpassningsförmåga, men en sådan anordning ar ej lämplig och bör icke ske, om det ej ar nödvändigt.
Av dessa premisser drar jag den slutsatsen, att flickornas mellanskola ej skall stå isolerad. Den skall ge dem allt vad de behöva for vidare utbildning, alltså bilda övergång till gymnasiet. Den föreliggande propositionen går emot denna princip. Här dyker åter upp de gamla idéerna om kvinnans särskilda uppgift i samhället. Man vill åter leda flickorna tillbaka till hemmen och därför satta denna nya flickskotform i en isolerad ställning. Vilja flickorna ha en högre utbildning, sa skola de pressas in i gosskolorna.
Tal. slutade med att erinra, huru han tidigare rekommenderat de kommunala flickskolorna, men trots sitt gamla intresse för denna skolform kunde han ej godkänna det föreliggande förslaget. Jag tror ej, slutade han, på den skola, som här föreslås. Jag tror ej, att det ar den skola, som flickorna behöva. Jag tror, att. den skall bli en livlös gren på den svenska skolundervisningens trad. Därför måste jag yrka avslag på förslaget i dess helhet.
Hr Bergqvist (h): Den föregående talaren sade, att riksdagen 1927 gav order om hur flidkskolfrågan rätteligen borde ordnas. Ser man efter vad riksdagen då sade, finner man, att den framhöll, att vid sidan av samskolorna behövdes for flickorna särskilda skolor, organiserade i anslutning till de nuvarande högre flickskolorna. Detta synes mig vara en riktig tanke. All likorganisation innebär ett ödesdigert underskattande av de naturliga olikheterna mellan gossar och flickor. Man skall ej uppfostra män till kvinnor, ej heller kvinnor till man. K. m:t har nu framlagt sitt förslag for att effektuera riksdagens order, och såvitt jag kan finna, vilar det på sunda grundsatser. Hänsyn har tagits till den kvinnliga ungdomens natur och dess blivande uppgifter.
Hr Olsson kritiserade anknytningen till folkskolan och ansåg, att . utskottet här svikit sin ståndpunkt från i fjol. Det ar ju dock förklarligt, om det, som var sanning i ifjol, icke ar det i samma grad i ar. Vi ha nämligen -sedan dess haft tillfälle att få en del erfarenheter om skolreformens verkningar. Vi ha sett svårigheterna att få elever i de fyraåriga realskolorna, vilket måste bero på att de ej äro lämpliga. Jag ar därför övertygad om att det ar fullkomligt riktigt, när det föreslagits, att de kommunala flickskolornas anslutning till fyraårig folkskola skall vara det primära.
Hr Olsson ansåg, att flickskolorna ta för lang tid i jämförelse med realskolorna. Den kommunala flickskolan ar emellertid en avslutad skola och måste därför stå ett trappsteg högre.
Hr Olsson vande sig vidare mot den kommunala flickskolans isolering i skolsystemet och åberopade därvid en del myndigheters uttalanden. Han förbisåg då alldeles, att dessa yttranden icke avsåge k. m:ts forslas utan de sakkunnigas, vilket ar något helt annat. De sakkunniga ha ej tänkt sig någon som helst anknytning till gymnasiet, men k. m:t vill ha en individuell sådan.
Hr Olsson sökte skrämma ined att det inte skulle bli möjligt for elever från folkskolans sjätte klass att komma in i de kommunala flickskolorna, emedan det inte skulle finnas plats för dem. Detta avhjälpes ju genom inrättande av parallellklasser.
Det var en sats i hr Olssons anförande, vari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
