- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
467

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 25

SVENSK LÄRARETIDNING.

467

på lärarkårens uppskattning av sin chef. Det förtroende, som skolledaren måste åtnjuta från lärarkårens sida, om ett gott samarbete skall vara möjligt, bor naturligtvis vila på reella grunder. Men att en viss övertro på de teoretiska studiernas betydelse kommer till .synes i vida kretsar, ökar ju inte med ett uns en skolledares verkliga kompetens. Den auktoritet, som skolledaren skall besitta, måst självfallet vara av inre, saklig natur. Och finns denna inre (auktoritet skall säkerligen skolledaren sa småningom vinna gehör f or skolans sak! hos de inflytelserika, även om han »bara» ar folkskollärare. Ävenså skall nog lärarkåren, all kamratkritik till trots, finna sig väl till rätta under en f. d. folkskollärares ledning, om denne obestridligen ar for sin nya uppgift väl meriterad. Ar inspektörens ställning däremot i väsentlig grad baserad blott på den rent Utvärtes auktoritet, som hans lärdomsgrad skänker, sa ar den osäker, och i längden kommer utan tvivel ett menligt inflytande på skolans utveckling att göra sig gällande.

Just i den närvarande tiden ställas stora krav på en folkskolinspektörs kunnighet och på hans hängivenhet for skolans sak. Det sista ar inte det minst viktiga. Man behöver val inte bli betraktad som en olycksprofet, om man förmodar, att folkskolans självständighet kommer att starkt hotas under de närmaste åren. Av en folkskolans ledare fordras därför, att han har i klart sikte, att folkskolans främsta uppgift ingalunda ar att vara en lem i den stora skolorganisationen utan att dess ojämförligt viktigaste uppgift alltjämt måste bli den - att vara folkskola. Och det kan ifrågasättas, om inte den gamla stammens folkskollärare - folkskolinspektörer, som växt samman med ,sin skola och kände dess sak som sin sak, hade en viss överlägsenhet gentemot mera högt bildade men med folkskolans eget inre arbete i själva verket ganska litet förtrogna inspektörer.

»iStadslärares» rad att »ta världen som den ar», synes mig vara ett farligt råd. Tvärtom anser jag, att man måste resa sig upp emot åtskilligt, hur kompakt motståndet an må vara. Nu ar visserligen denna diskussion om folkskolans lokala ledning i sa måtto mindre angenäm, att varje opposition gentemot den högre bildningens inflytande på folkskolan på sina håll betraktas som de »halvbildade» folkskollärarnas ur rent egoistiska motiv framsprungna reaktion gentemot den vetenskapliga bildningen. Lat oss därför saga, att vi ingenting ha emot akademiskt bildade folkskollärare som skolledare. Komma de akademiska studierna - och i synnerhet om pedagogik ar huvudämne – som ett plus till en folkskollärarexamen med goda vitsord och en längre tids val vitsordad tjänstgöring i folkskola, sa ar allt gott och val. Men vad man på folkskolhåll val tämligen allmänt förnekar, det ar,

att en akademisk examen i och för sig skulle innebära en utomordentlig merit, sa att en’sökande med sådan examen skulle givas avgjort företräde framför medsökande utan akademiska studier, även om den förre endast har en tämligen slätstruken folkskollärarexamen och ingen eller ringa direkt erfarenhet av folkskolans arbete.

Kan det anses oberättigat, om det från folkskolkårens sida kräves, att den, som förordnas som folkskolinspektör, skall ha minst fem ars full och sammanhängande tjänstgöring som folkskollärare f

N. N.

Klarare linjer!

Det ar många ar sedan den s. k. klockarfrågan började ventileras i pressen. Särskilt skolpressen har haft stor anledning att syssla med de kyrkliga tjänstförhållandena, då sa många lärare innehava förenade tjänster. Efter langa tiders väntan skönjes ännu igen utsikt for en snar lösning av problemet. Det ar ratt nedslående for en förhållandevis stor grupp samhällstjänare att nödgas fullgöra sina åligganden under jså osäkra förhållanden. i fråga om skyldigheter och rättigheter som dem, vilka nu rada. Hur förvirrad sakernas ställning ar exemplifieras av en händelse i en församling i östra Götaland de senaste veckorna. Då händelsen med styrka hävdar behovet av ett preciserande av de skyldigheter, som åligga en folkskollärare-klockare (kantor), och manar till eftertänksa,mhet i mer an ett avseende, torde den intressera åtskilliga tidningens läsare.

I en större landsförsamling ägde en veckodag jordfästning rum kl. l e. .m. Klockaren-organisten, tillika lärare,- var av gällande kyrkolag och stiftsinstruktion ålagd tjänstgöra vid förrättningen. Enligt praxis skulle barnen sitta i skolan sysselsatta med tyst övning, tills akten i gravkapellet var över. Vanligen kunde lärarinnan i den i samma hus inrymda småskolan öva tillsyn över ordningen i folkskolans sal, då läraren var av kyrklig tjänstgöring hindrad skota skolan. Denna gång blev emellertid småskolan inställd, emedan 5/7 av barnen voro borta på grund av naturhinder. Läraren ansåg då bäst att skicka hem folkskolans barn med ledighet från lektionerna efter den »längre rast», reglementet talar om, då vissa omständigheter skulle göra begravningshögtidligheten mera inkräktande på tiden an vanligt. Naturligtvis förelåg här ett fall, då återläsningsskyldighet förefanns och igenläsning var avsedd. Emellertid fann en ledamot av församlingens förenade kyrko- och skolråd lämpligt att anmäla läraren-klockarern for folkskolinsipektö-ren for »försummelse i tjänsten». Naturligtvis blev ledamoten - en lantbrukare - av inspektören hänvisad till

skolrådet med sin anmälan. Skolrådet infordrade vederbörandes förklardng, och dess beslut blev, att ingen anmärkning borde av det förenade rådet framställas mot läraren. Saken torde emellertid, efter vad det förspörjes, knappast vara slut härmed, och från anmäla rhåll har krävts protokollsutdrag, i vilken avsikt ar tämligen genomskinligt.

Faktum ar, att läraren dels var skyldig tjänstgöra i sin skola och dels att han var lika skyldig att tjänstgöra vid den kyrkliga förrättningen. Han kunde ju ’Skaffat vikarie for den senare! Nej, det fanns ingen sådan att erhålla. Vid ett övervägande av det skedda utan användande av spetsfundiga hårklyverier ligger det i öppen dag, att det hand-lingssättt, som kom till användning, utan tvivel var det for tillfället bästa. Att låta barnen sitta utan övervakare i det f. ö. tomma skolhuset hade varit mindre lämpligt, då det gällde sa lang tid som här, c: a l1/^ timme. Om läraren vägrat tjänstgöra vid begravningen förrän efter skolans slut kl. 2,55, hade han väckt en storm av ovilja emot sig inte endast från begravningsdeltagarna utan från församlingen i dess helhet. Vidare hade han felat mot den § i sin instruktion, som lyder: »Vid–––––-begravningar vare klockaren tillstädes och utföre den psalmsång, som ä;skas>».

Det inträffade ger klart vid handen, att en illvillig person har alltför många tillfällen att komma läraren till livs, och att det inte står i en innehavares av förenade tjänster mänskliga förmåga att utan sammanstötningar mellan tvänne pliktkrav alltid fylla sina åligganden. Något måste göras for att avskaffa denna rättslöshet, som uppkommer av mot varandra stridande men bada i kraft varande t j änstgöringsf öreskrifter.

Hädar Sturner.

Betygen.

Det hor till en lärares åligganden att bi. a, betygsätta eleverna med hänsyn till deras arbetsprestationer, deras flit och uppförande, i många fall det svåraste och i vissa fall det ödesdigraste han måste fullgöra. Sign. »F. Cl.» har i denna tidn. nr 23 framhållit, att betyg icke skola givas slentrianmässigt och icke »på en höft» utan med ledning av noggranna anteckningar. Det borde ju vara självklart men ar icke alltid och allestädes sa.
När det gäller betygen i kunskapsämnena, bli lärarens individuella fordringar avgörande for deras kvalitet. Somliga ge höga, andra relativt laga betyg. Det går aldrig att komma ifrån den saken, sa länge betyg existera, En del lärare göra sa, att när de av nåd givit en elev godkänd, de hojt betygsatt-lingen f or. alla, som helt och fullt klarat sig, for att markera skillnaden mellan lärjungarna, »När han far B, måste de andra få högre.» Nåden utsträckes!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free