Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
SVENSK LÄRARETIDNING,
Nr 25
Konstigt men sant. Vid betygsättningen följa somliga nästan slaviskt de förut givna betygen och sanka eller hoja icke mer an l/2 steg, om det ar riktigt nödvändigt. Varför göra sa? Nuets betyg far icke bestämmas av ett gammalt betyg utan efter arbetsprestationerna under senaste termin. Det ar ju den sist gångna terminens arbete som skall värdesättas, icke tidigare terminers. Men för att kunna göra detta rättvist fordras just flitiga och omsorgsfulla anteckningar om lärjungarna, baserade på skriftliga läxförhör och prov i alla kunskapsämnen. Läraren har då vid terminens slut en tabell for varje barn att gå efter, och barnen själva, som efter varje skrivning fått veta resultatet och antecknat det, kunna med egna ögon se, vartåt betyget kommer att luta, Sättet har vidare det goda med sig, att lärarens anteckningsbok håller ett tyst försvarstal for honom, om någon familjefader närmare skulle vilja undersöka, varför hans pojke fått ett dåligt betyg eller rent av blivit kvarsittare. Enligt detta system tages således ingen hänsyn till förut givna betyg, och därmed omö j liggöres att en »elev kan leva på betyget». Lärarens .anteckningar tala också for om A skall utdelas eller icke. Hela betygskalan ar till för att användas ! Samma betygskala existerar även i småskolan, alltså från A till C, och bor följas. Detta sker aldrig här på platsen, där B ceh Bä äro sa gott som de enda betyg småskollärarinnorna ge, och undertecknad förstår det icke ty det ar ju dock elevens arbete, som skall betygsättas, oavsett i vilken klass han befinner sig.
Beträffande flit- och uppförandebetyget råder på de flesta hall en sa inbiten slentrian, att lägre betyg an A sällan ges, med påföljd att många lärare på denna punkt raka i strid med sig själva och med religionens krav på ärlighet. Det vore roligt att veta, vilka de motiv varit, som lett till framiskapandet av denna norm, denna fullständigt meningslösa och värdelösa norm. Vi lärare skola söka fostra ärliga ’människor och visa oss flerstädes vid varje termins slut oärliga, då vi skriva A eller Mycket gott for uppförande och flit. Systemet tvingar oss till oärlighet! Eller vi vilja väl inte påstå, att våra elever härutinnan äro idel alldeles utomordentligt förträffliga elever? Betyget B = Gott /uppförande (God flit) borde vara normalbetyg, och A borde givas åt elev, som verkligen skott sig exemplariskt. Bättre ar inga betyg alls i flit och uppförande an falska. Läraren kan t. ex. vid behov lämna upplysningar om f. d. eleven till blivande principal eller till den skola han ev. ’SÖker inträde i.
När man skall satta betyg, går tanken lätt tillbaka till den tid, då man själv ficU betyg. Och det må väl icke vara ur vägen att härvidlag göra en kort självbekännelse!
Jag önskade redan som pojke bli lä-
rare. Jag tänkte närmast på läroverkslärare, eftersom jag gick på läroverket, men ekonomien tillät det icke. Jag blev student och kom in på »Semis». Begreppet folkskola kände jag till; om folkskolans arbete, liv, vasen däremot visste jag vid inträdet platt intet och vid utträdet lika mycket. Folkskolan måste man leva sig in i. Jag kunde icke då älska, vad jag icke kände till. Nu (älskar jag folkskolan. Nåväl! Jag erhöll Bä i undervisningsskicklighet. Efter vilka grunder? Vet icke säkert, men troligen var det efter den normen, att lägre betyg icke skulle ges annat an i urbota fall. Rättvist borde jag haft C eller möjligen Be, ty jag kunde icke undervisa, emedan jag- på den tiden var en blyg ung man med ingen vana att uppträda. Därför var jag nervös, bortkommen, när jag stod inför barnen. Jag stelnade. Mitt Ba-betyg var falskt, men jag hoppas, att jag nu ar förtjänt av det. Men man far ju icke efterpröva i undervisningsskicklighet !
Wd.
Jfior Ja y e n.
Lärares besvärsrätt begränsad.
Allmänt känt ar, att en lärare äger ratt att hos länsstyrelsen och därefter, om sa kräves, hos k. m: t anföra besvär över kyrkostämmas beslut, då detta avser hans avlöningsförhållanden och han tror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda ratt. I detta sammanhang må särskilt erinras om sådana uprepade gånger inträffade fall, då en kyrkostämma beslutat fråntaga lärare kommunala tillägg, som församlingen tidigare beviljat lärarna for deras tjänsttid, och då såväl vederbörande länsstyrelse som k. m: t i regeringsrätten icke blott upptagit däröver anförda besvär till prövning utan ock upphävt berörda kyrkostämmobeslut, sa att lärarna fått behålla sina kommunala tillägg.
Den tanken ligger då nära, att en lärare skulle äga motsvarande besvärsrätt, även då ett kyrkostämmobeslut gäller ett kommunalt pensionstillägg och läraren finner beslutet kränka hans enskilda rätt. Man kan till och med tycka, att det skulle vara alldeles abderitiskt, om en kyrkostämma beslutat att fråntaga en lärare ett honom förut under laga former tillerkänt pensionstillägg, och han då icke skulle äga att hos förenämnda myndigheter anföra besvär.
Nu förhåller det sig emellertid sa enligt ett av k. m: t i regeringsrätten nyligen givet prejudikat, att
den sistnämnda besvärsrätten i ett visst fall ar honom alldeles från-händ, nämligen om han, såsom mycket ofta inträffar, efter pensionstagande flyttat till en annan församling och där blivit kyrkoskri-ven. Då sagda prejudikat ar det första av ifrågavarande slag och går i en riktning, som man icke med säkerhet hade kunnat vänta på förhand, och då det sålunda ar av den allra största betydelse för folkskol-kåren samt därför bör observeras av varje lärare och lärarinna, skola vi här lämna en närmare redogörelse för detsamma. *
Å kyrkostämma den 26 oktober
1925 godkände Strövelstprps församling det för 1: a skoldistriktet i församlingen upprättade utgifts-och inkomstförslaget, innefattande bi. a. förslag att ur skolkassan bevilja med sagda ar avgående småskollärarinnan Emma Håkansson en extra pension av 300 kronor under hennes återstående livstid.
Sedermera avflyttade Emma Håkansson till Ängelholm och blev där kyrkoskriven den 8 december 1925.
Å kyrkostämma den 25 oktober
1926 beslöt församlingen att sagda pension skulle ur utgiftsförslaget utgå.
Över sistnämnda beslut anförde Emma Håkansson besvär hos länsstyrelsen i Kristianstad under yrkande, att beslutet måtte upphävas, emedan det strede mot lag och kränkte hennes enskilda rätt.
Icke klagande medlemmar av församlingen vidhöllo emellertid beslutet och,odå Emma Håkansson avflyttat från församlingen och då-mera vore bosatt i Ängelholm, yrkade de, att besvären icke måtte upptagas till prövning eller i varje fall ogillas. Kyrkoherden i församlingen Hj. Ek och statens vederbörande folkskolinspektör Albert Thorell, som hördes i målet, hemställde däremot om bifall till besvären.
Den 5 april 1927 meddelade länsstyrelsen följande utslag:
Enar Emma Håkansson avflyttat från Strövektorps församling1 och hon icke visat, att hon därstädes vore skattskyldig-, samt hon förty saknat ’befogenhet att överklaga, kyrkostämmans beslut den 25 oktober 1926, finner länsstyrelsen, jämlikt 41 § ,i kungl, förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, skäligt att icke upptaga besvären till prövning.
Den åberopade 41 § innehåller följande bestämmelse:
Medlem av församlingen (kurs. av osts), som åt kyrko&tfämjmas ’beslut i församlingens gemensamimsa angelägenheter ej nöjes, äger rätt att, där han till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
