- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
486

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 26

riktigaste vore naturligtvis, att B (god flit resp. gott uppförande) vore normalbetyget, och att endast den, som visar en ’utmärkt flit eller ett oklanderligt uppförande, erhölle det -däremot svarande vitsordet. Jag tror, att vi i folkskolan äro något for generösa med flit- och uppfÖTiandefoetygen, till skada for skolarbetet.

Slutligen vill jag i detta sammanhang beröra ännu en sak, som har med övergången till läroverken att göra, nämligen förihållandet mellan folkskolans elever och dem, som komma från andra förberedande skolor och få undergå prövning i alla ämnen. Denna fråga berör närmast de större städerna men har också ett allmänt intresse. Det later val tänka sig, att de inprövande lärarna komma att betrakta t. ex. ett AB, förvärvat i inträdesprovet i exempelvis historia, såsom värdefullare an samma betyg, förvärvat i folkskolan. Ett dylikt betraktelsesätt finge naturligtvis även fog for sig, om det skulle visa sig, att folk-skolans betygsskala i allmänhet ligger for högt, vilket jag dock med dessa rader helt naturligt icke velat påstå. Men det skadar måhända icke med ett dbservandum just på den punkten.

Vad jag därför till sist skulle vilja framhålla ar betydelsen av att - om uttrycket tillåtes - -skaffa respekt for folkskolans arbetsresultat genom att lata de utdelade vitsorden äga sin motsvarighet i verkligheten. Säkerligen låter ingen med vett och vilja motsatsen komma sig till last, men det har hänt, att folkskolan fått löpa gatlopp genom tidningspressen for misstag i här berörda hänseende, och ställningen blir kanske hädanefter ömtåligare an hittills.

J-be.

Lärarhemmet

Liksom lärarens person och exemplets makt i all hans f ostrargärning lämnar ett djupare och mera bestående intryck an alla förmaningar och bestraffningar, sa ar lärarens hem ett exemplifierande och ett föredömescentrum for den lilla människovärld, som omgiver det och som tager kännedom om eller kommer i beröring med detsamma. Det skall vara »staden på berget», fridssta-den, där ett harmoniskt hem- och fa-mil jli v ar befäst.

Man talade förr med berömmelse om de gamla prästgårdshemmen som landsbygdens! idealhem. Och onekligen voro de mångenstädes en prydnad for for-, samlingens hemkultur. Jag förmodar, att de fortfarande äro det. Men de ha säkerligen mångenstädes ej samma betydelse for den stora mängden av församlingsbor nu som förr, ty i samma man som kyrkligheten avtagit har också prästhemmet förlorat kontakten med stora skaror av församlingsbor. Det torde numera vara blott en trängre krets – den kyrkliga församlingskär-

nan - inom vilken prästhemmen litgö-ra medelpunkten. Därmed hava de ingalunda förlorat sin stora betydelse som fostrande föredöme.

Lärarhemmet har däremot ej den åldriga tradition som prästhemmet, men jag ar viss om att det förvärvat sig ett gott anseende bland vart folk. Det ar ej isolerat till en viss samhällsklass, ar ej medelpunkten for ett visst kotteri eller enskild sammanslutning, det ligger mitt i folkvärlden. Dit kunna mödrarna gå for att tala med läraren om sina barns angelägenheter, dit kan ungdomen trygga; sig for att få råd och ledning for livet, dit vågar arbetaren träda in i blus och grova skor. Därför ar lärarhemmet av sa ofantligt stor betydelse i fostrargärningen, som ett gott hems föredöme och en ljuspunkt utåt och in i folkvärlden.

Det ar möjligt, att mången, som detta beror, anser lärarens hem vara en sa enskild och familjär angelägenhet,, att det vidkommer ingen utomstående. På hemmets mark träder den offentlige mannen in som privatman på ett avskilt område, dit kritiken och utomståendes kommentar ej ha befogenhet. Hurudant hemmet ar, hurudant anseende det äger har ej sammanhang med arbetet eller inverkar på den offentliga tjänsten. Ett dylikt påstående och självförsvar mot angrepp på hemmets blottande duger ej i en tid, då frågan om hemmets betydelse och hemmets beskaffenhet blivit sa aktuella, att de upptagas till offentliga överläggningar och uppfordra till djup och allvarlig eftertanke.

Lärarhemmen äro ej de eleganta salongerna eller de propra matsalarna med stora fäster och förnäma sällskapskretsar, de äro ej heller jazz- och nöje-s-kultens eller lastens osunda härdar, där trivs ej avund, split och förtal, där sönderslitas ej de starka band, som binda hemmet samman, där intränga ej obehärskade lidelser och förpesta den sui£ da, goda livsaiidan, det hemmet vet ej av den modärna äktenskapsupplösningen, ty sådana lärarhem äro ej rätta viloplatser for lärarens behov av ro och kraftsamling, de äro ej heller förenliga med folkfostrarens kall.

Lärarhemmen - jag känner många sådana - äro de enkla medelklasshemmen, ratt ofta i lägsta kanten av denna samhällsklass. De äro de hem, där en hemskapande vilja med små resurser och med enkla ting ordnat ett hem av trevnad, god $mak och hemkär ton. Jag har kommit till avlägsna lärarhem i fattig bygd, dar dessa hem i all sin torftighet utgjort viloställen för mången trött-körd, missmodig kamrat och ei| glädjeort for »ledsnaden på landsbygden». Ett sådant hem har äggat slarviga och vårdslösa hem till ordning och hemtrevnadslust, det har öppnat ögonen för mången pansrad hemskändar e i rikemans förnämt kalla hem. Jag vet även, att en förbättrad ekonomisk ställning

inom karen icke förändrar hemmet till ett kallt lyxhem eller ett skingrat, tomt paradhem. Det finns verkliga idealhem bland kårens spetsar. Heder åt dem alla, ty det goda lärarhemmet visar, att fostraransvaret ej ar en påklädnad,, som tages av och på med den trådslitna skolmästarrocken. Och många äro de lärarhem, från vilka goda och samhälls-nyttiga medlemmar utgått. Sa länge det runt om i Sveriges bygder kan sägas : »Se, hos skollärarens, där ar ett gott och rart hem, det ar som ett hem skall vara», ja, sa länge detta säges, och det skall f örvisso alltid sa sagas, sa länge äro anda icke alla grundfästen för vart samhälle raserade, de skola i stället bidraga till att mura upp flera i Sveriges land, ty där ar Hemmet, som gömmer bland törnrosens blad skuggor och dagrar i färgbrokig rad, där arbete, möda och glädje och sorg, kring hemfridens tempel ha murat en borg.

Olof Stagnér.

dagspressen.

Hälsoarbetet M Kosta.
Hälsoarbetet i folkskolan ar, som bekant, föremål for lärarnas varma intresse på många hall. Om några intressanta försök, som gjorts vid ’folkskolorna i Kosta, har signaturen B. H. lämnat en kort redogörelse i sin artikel »Hälsoarbetet i folkskolan». Till komplettering av sagda artikel m’å här ur Nya Wäxjöbladet återgivas ’följande.
(Sedan ett par ar tillbaka försiggår vid Kosta folkskolor något, som oss veterligt endast praktiserats vid en annan skola i länet, nämligen övningsskolan vid Växjö seminarium. Man lär nämligen barnen icke endast den bokliga bildning, som strikt står upptagen i undervisningsplanen, utan man liar där även inlagt en ny undervisnings-gren av icke mindre viktiga matt, den nämligen, att från f!örsta början hos barnen inpränta nyttan och välsignelsen av allmän hygien. Nu skola vi inte fatta detta sa, som att inte barnen i andra skolor även få sådan undervisning. Säkerligen få de det. Men i Kosta har man lagt undervisningen på en helt ny bog. Man sa att säga sporrar barnen till att visa, huru duktiga de äro både i att borsta sina tänder, tvätta, sina fötter, äta havregrynsgröt o. s. v. Och det ar detta, siom ar det originella. Tank att få barnen till att finna ett nöje i att t. ex. borsta tänderna! Det måtte ha varit en trollkarl, som har kunnat få dem till det,
Ja, det har varit en trollkarl och en av den modärna skolan t. o. m. Hans namn ar Birger Herrlandlier och hans dagliga gärning ar sedan lang tid tillbaka att i Kosta folkskolor pränta kunskap i unga kostaiter. Med barnavännens vakna blick såg den unge läraren snart, att hans elever icke endast hade nytta av den bokliga lärdom han gav dem, utan även behövde någonting annat. De behövde, som vi alla behöva i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free