- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 47:e årg. 1928 /
499

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 27

SVENSK LÄRARETIDX1XG.

499

att försöka få de lustibetonade känslorna knutna till socialt och moraliskt önskvärda handlingar, de oluistbetonade vid motsatsen. Vid försummelse härav kan barnets hela vilje- och handlingsliv snedvridas. Men förutsättning for uppfostran ar att känslostämningar och drifter kunna utlösas eller i tillbörlig grad hämmas. Man förstår då, att psykopater i särskild grad äro utsatta iför faran att bli vanartade och bli det ofta.

De aktiva bli snattare, pyromaner eller v al ds ver ka r e, de passiva patologiska lögnare eller kunna ’bli farliga som medlemanar i ligor under en aktiv psykopat. Under gynnsamma förhållanden kunna de däremot utveckla sig till samhälls nytt i ga, ibland nyskapande människor. Psykopater träflfas ofta bland konstnärer, vetenskapsmän, utövare av de fria yrkena o. s. v., där fantasiens utveckling kan vara nyttig. I svara fall låter sig emellertid en psykopat ej utvecklas i gynnsam riktning, trots den hasta miljö. Men som regel gäller att de liksom normala individer äro resultat av anlag och miljö, vanför den senare for psykopaterna ar av allra största betydelse. De kunna bli vanartade i en miljö, som icke inneburit fara för ett normalt barn. Alla psykopatiska yttringar hos barn iböra däriför särskilt uppmärksammas.

Fråga blir då vad samhället kan göra för att motverka psykopatien ?

Frågan om sterilisering av minderiv ar diga dyker upp, men man vet ej säkert, om anlaget ar ärftligt. Dessutom äro ju inte alla psykopater undermåliga i alla avseenden. En undersökning i Norge av en stor förbrytarsläkt har visat, att de yngre generationerna blivit dugliga samhällsmedlemmar, om de tidigt blivit (försatta i god miljö.

Vad som kan och bor göras ar, att dessa barn sa tidigt som möjligt ifå for dem avpassad uppfostran och tillsyn. Då tecken till vanart visar sig, bor undersökning ske iör att få klart, om den ar av psykopatisk natur. En sådan undersökning ar ej lätt och måste företagas, då barnet lever i kontrollerad miljö. På utfallet av denna undersökning beror vad som sedan hor ske. For att kunna avgöra vad betydelse anlaget har ar det därför nödvändigt, att barnet flyttas från sin vanliga omgivning till en anstalt, där man har tillfälle att se, hur pass tillgängligt barnet ar för pedagogisk påverkan. Att åstadkomma sådana ’Observationshem har länge varit ett strävande, som ser ut att bli förverkligat i Stockholm. För närvarande äro de allmänna barnsjukhusen den enda möjlighet, som finnes, men den ar olämplig.

Även frågan om vad som sedan skall åtgöras ar olöst och under diskussion. Både for och emot de båda tänkbara utvägarna att utvidga nuvarande anstalter och inrätta specialanstalter anföras skal. Troligen blir en lämplig lösning att låta fall med mindre (framträdande psykopatiska, anlag rättas genom mindre omläggning av den använda uppfostringsmetoden ooh i andra fall använda lämpligt fosterhem eller skyddshem, medan de svåraste fallen måste hänvisas till speciell sjukpedagogisk behandling, för vilken då särskilt utbildad personal måste anskaffas. De blivande observationshemmen torde bli de lämipligiaste utbildningsanstalterna härför.

Det ar således många och stora frågor, som på detta område vänta på sin lösning.

Omedelbart efter föredraget företogs frågan om förslaget till undervisningsplan till avgörande. Redan första dagen hade diskussion därom förts med dr J. M. Ambrosius som inledare.

Den antagna undervisningsplanen ar ingen strikt gällande ordning utan vill endast vara en vägledning för undervisningens’ anordnande.

Senare på dagen samlades deltagarna åter för att diskutera en del frågor i samband med undervisningen av de sinnesslöa och utkomstmöjligheterna ute i livet for dem. Inledare voro dr J. Am-

brosius, fröknarna Sigrid Sandberg och Signe Lagervall.

Den efterföljande diskussionen rörde sig mest om möjligheterna for anstaltseleverna att komma i kontrollerad familjvård och förutsättningarna härför. Det påpekades vidare, att man borde lägga mera an på det praktiska arbetet, särskilt i fråga om barn, som inte visa någon förmåga att tillgodogöra sig den intellektuella undervisningen.

Sedan de närvarande därefter på inbjudan av folkskolinspektör P. E. Holmvall beslutat förlägga nästa möte till Uppsala, förklarade ordföranden med några ord, varvid han särskilt vande sig till dr Nils Lundahl och dr J. Ambrosius med ett tack, mötet avslutat.

Riksdagsman Bernhard Eriksson framförde de olika anstaltsistyrelsernas tack till dr Lundahl for hans verksamhet som pedagogisk inspektör for sin-nesslöanst alt erna. Livliga applåder underströko detta tack. Dr Lundahl tackade sa for hyllningen och for det förtroende, som visats honom.

I samband med mötet var en utställning av undervisningsmateriell och lär-jungarbeten anordnad. Där fanns bi. a. arbeten i trä och lera, vävda saker och sydda, korgarbeten och borstar.

A. G. Wihlander död.

Den 21 juni avled i Norrviken utanför Stockholm f. d. överläraren vid Sofia folkskola i Stockholm Anders Gustav Wiklander. Därmed slutade en ar-betsfylld levnadsbana i den svenska folkskolans tjänst.

W. föddes den l juli 1864 i Askers församling i Närke och avlade folkskollärarexamen i Linköping 1884. Sin första ordinarie befattning erhöll han i Motala landsförsamling 1886, varest han stannade till 1893, då han blev lärare vid Stockholms folkskolor med tjänstgöring inom Katarina församling. Under sin verksamhet här undervisade han även i metallslöjd och tjänstgjorde många ar * inom Stockholms Borgar-

skola som lärare och avdelningsföreståndare.
Ar 1910 blev en vändpunkt i Wih-landers liv. Han utnämndes då . till överlärare vid den nybildade, Sofia folkskola-på söder oeh ett ~n$rtt’ och- betydelsefullt arbetsfält öppnade, sig för honom. *^ :
Huru han löst denna stora uppgift kanske bäst framgår av,, de ord, ^om en av lärarna vid skolan skrev i denna tidning, då hr W. fyllde 60 ar. Där heter det: »Genom sin stora plikttrohet, noggrannhet och - vaksamhet har han verksamt bidragit till Sofia folkskolas goda anseende. Barnens basta och lärarkårens välbefinnande har han städse haft för ögonen. I sitt arbete for sin älskade skola har han aldrig sparat sig. Har han fordrat pliktfyllt arbete av sina underordnade, sa har han fordrat mest av sig själv. Lärarpersonalen har känt sig i sin överlärare ha en verklig chef, som de i allt kunde lita på, och under vars kloka, fasta och insiktsfulla ledning de funnit det tryggt att arbeta.»
Wihlanders stora arbetsförmåga togs även i anspråk för lösandet av flera uppgifter inom det kommunala livet i Sofia församling. Sa var han kyrkovärd, medlem av kyrkorådet och skolrådet, kassaförvaltare i kyrkorådet, medlem av fattigvårdsstyrelsen och sekreterare i Sofia kommunalförening m. m.
Från trycket har W. utgivit följande arbeten: Sjölander-Wihlander, Räknebok for folkskolan 1886; Wihlander, Huvudräkningskurs 1899; Carli-Rendahl-Wihlander, Praktisk räknelära 1904.
1925 avgick W. som överlärare och bosatte sig sedan i Norrvikens samhälle norr om Stockholm.
Nu har den flitige arbetaren lagt ned vandringsstaven och funnit ro och vila. Hans minne lever aktat och ärat.

*


Söndagen den l juli jordfästes hans stoft i Sollentuna kyrka. Kyrkoherde Hansision höll en gripande betraktelse och berörde W: s stora uppoffrande arbete i folkbildningens tjänst. Vid graven nedlades kransar från Stockholms folkskoldirektion, från direktionens arbetspersonal, från förutvarande överlärare och från de nu tjänstgörande överlärarna vid Stockholms folkskolor, från Sofia folkskola, från Sofia kyrkoråd och skolråd, från Sofia kommunalförening och från många vänner. Sang utfördes i kyrkan och vid graven.
En kamrat.
Anmälan om ändrad adress för tidning-ens postbefordran skall göras å närmaste postanstalt, varifrån tidningen distribueras till abonnenten, och ej direkt till vår expedition.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1928/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free