Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kr 28
SVENSK LÄRARETIDNING.
515
Ett gymnastikens hundraårsjubileum.
Folkeskolens Idratsstaevne i Köpenhamn 29 juni-l juli.
Bild från Folkeskolens idrcetsstcevne den l juli. Gossarna, i vita gymnastikdräkter» ha efter flickornas uppvisning inmarscherat for att övervara idrottsfästens avslutning.
Hundra ar ha förflutit, sedan den första bestämmelsen om gymnastikens införande i Danmariks folkskolor tillkom, och den ’högtidlighet, Folkeskolens Idraetsstaevne, varmed man i Köpenhamn firade detta jubileum, ar nu ett minne blott, men ett ovanligt sådant, for dem, som haft nöjet få vara med.
Det var en festlighet av mindre vanliga mått, som räckte i tre dagar, 29 juni-l juli. Deltagarantalet utgjordes av 10,000 pojkar och flickor från hela Danmarks folkskolor. Oslo, Stockholm, Göteborg och Malmö voro därjämte representerade med var sin trupp.
På fredagen den 29 juni marscherade hela denna stora skara genom Jdraetsihu-sets portvalv in på Stadion, där Nordens alla flaggor svajade i broderlig förening. Hela idrottsbanan blev proppfull; inmarschen tog 45 minuter. Därefter besteg borgmästare E. Kaper talarstolen, och tackj vare högtalare hördes hans stämma av alla närvarande. Han uttalade sin »stora glädje över att mellan de danska fanorna finna de svenska och norska. Han hälsade alla välkomna och hoppades, att staevnet skulle bidraga till att skapa sundhet, kraft och hållning hos hela folket, varefter han utbringade ett leve for konungen och fosterlandet. Imponerande var det att hora det nio-faldiga danska hurraropet Ijriida från dessa tusentals strupar, omedelbart beledsagat av »Der er et yndigt land».
Därefter skedde utmarschen, och skarorna spriddes for att ta itu med arbetet. Idrastsparikens alla banor stodo till förfogande, likaså Gymnastiska Centralinstitutets. Simningarna voro förlagda till Helgoland. I tre dagar pågingo öv-
ningar från morgon till kväll. Det gick inte att se allt, hur gärna man ä,n ville, men jag vill här skildra några av de intryck vi fingo av allt det myckna vi fingo taga del av.
Vad den danska gymnastiken då först beträffar, sa har denna gatt sina egna vägar, trots att den från början bygger på vårt svenska system. Danskarna ha på ett helt annat sätt an vi förstått sig på att ta musiken och rytmen i gymnastikens tjänst. Särskilt i småbarns- och kvinnogymnastiken presterades enastående uppvisningar. Det ar svårt att framhålla någon viss trupp, men särskilt fäste vi oss vid ett 100-tal flickor i 8-årsåldern från Stevnsgade Skole, Köpenhamn, som leddes av fröken Ester Fleischer. Klädda som sona tomtenissar lekte de sig först in i åskådarnas hjärtan, och därefter utförde de på ett utmärkt satt rytmisk gymnastik under sång på ett förvånansvärt graciöst satt.
I po jkgymnastiken synes det vara svårare att få stil på de rytmiska övningarna. Flickornas mjukhet saknas. En sak, som de däremot lyckades siar skilt bra i, var deras voltslagningar. Men det måste ligga dem i blodet; på de oppna platserna i parker och planteringar tumla ju alltid »de danske drengene» omkring, övande sig i just detta. Som fullständiga virtuoser på detta område vistade sig en trupp från Koldings skolor. Här ha vi svenskar något att ta efter.
Vid den stora massuppvisningen med 2,800 pojkar gymnastiserande efter musik blev dock totalintrycket mycket
frapperande. Det var en samtidighet i utförandet av det väl valda programmet, som var förvånansvärt. Men sa ligger det också mycken träning bakom. Det var Stevnets allt i allo, Köpenhamns folkskolor® gymna^tikinspektör kjapten P. H. LangMlde, som ledde den, och av de öronbedövande applåderna kan han säkerligen ta åt sig huvudparten.
Om man var hänförd över detta sikiå-despel, vet jag inte vad man sMall använda för ord om den därpå följande uppvisningen av lika många flickor. Vid dessas inmarsch satt man och tyckte, att det var synd om dem, att de skulle behöva uppträda efter pojkarnas enastående ’prestationer, men de hade inte hållit på länge, förrän det visade sig, att de voro sina medtävlare betydligt överlägsna. Den kvinnliga gracen firade sin sedvanliga triumf. Ledare for flickorna var gymnastikinspektrisen fröken Else Thomsen.
I bada massuppvisningarnas program voro rörelserna väl avpassade efter de fysiologiska verkningarna, knäböjning njed armföring, sidoböjningar, fällningar o. s. v. Särskilt till sin ratt kommo armrörelserna. Det hela var som ett böljande hav, en ständig växling med oberäkneliga färgskiftningar.
Av utlänningarna utmärkte sig särskilt den norska truppen, 30 flickor från en privatskola i Oslo under fröken Pla-tous ledning. Fråga ar, om den inte tog priset bland dem alla. Det var gymnastik efter pianomusik, närmast i Elli Björkstens stil. Den gymnastik, som dessa välväxta »norske pigeb0rn» presterade, stod i en klass for sig, och åskådarnas bifallsyttringar ljödo länge och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
