Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 2d
SVENSK LÄRARETIDNING.
519
manhang uttalas önskvärdheten överhuvud av att främmande ord i görligaste mån undvikas vid undervisningen. Av särskilt intresse i detta sammanhang ar emellertid bestämmelsen rörande terminologien i grundskolan.
Man torde för övrigt kunna påstå, att man gör sig skyldig till ett tämligen ensidigt betraktelsesätt, om man skärskådar problemet uteslutande ur synpunkten av folkskolan som grundskola. Att sa dock under&tundom och for övrigt ej sa sällan sker tyder enligt mitt förmenande på en oriktigt inställd ambition. Vare sig kravet på. folkskolan som bottenskola uppfylles helt eller partiellt, torde man få rakna med ett alltfort ökat intresse för frågan om undervisningens effektivitet, oc’h den pågående diskussionen om organisatoriska och andra åtgärder i syfte att hoja undervisningens resultat torde kunna påräkna ökad aktualitet. ’Och i samma man det redan genom undervisningsplanen kraftigt ’stimulerade intresset for det inre skolarbetet ökas ytterligare i samband med genomförandet av den förväntade nya skolorganisationen, gagnas givetvis folkskolan liksom folkbildningen överhuvud. Men sannolikt torde det i åtskilliga avseenden även bli nödvändigt att värna folkskolaii for en förskjutning av dess arbete, som icke överensstämmer med’ dess speciella bildningsuppgift. Det har redan och för länge sedan anmärkts på den val mindre medvetna an av slentrian beroende strävan att for systemets skull och till förment gagn for studiet av främmande språk stoppa in sa mycket som möjligt i den svenska grammatikl^ursen, ehuruväl man löper risken att därvid få med sådant, vars förefintlighet i svenskt språkbruk kan diskuteras och vans värde for studiet av främmande sprak redan på grund därav kan betvivlas.
Helt visst torde det vara till gagn för modersmålsundervisningen i folkskolan, att man vid frågor rörande såväl stoff-, urval som terminologi o. s. v. gör sina överväganden tills vidare utan sidoblickar på andra skolors önskemål och behåller i ögonsikte dess uppgift att lära barnen förstå och använda-sitt sprak i tal och skrift. Befinnes det därvid, att man lika val kan ha latinsk terminologi som svensk, har man ju ingen anledning att tveka om valet, då det ju i sådant fall ar naturligt, att man later hänsyn-till eventuellt -fortsatta studier fälla utslaget. Men skulle det däremot vara sa,. att de -svenska benämningarna äro :att föredraga i och for sig, synes mig. avgörandet böra ^ske med hänsyn till det övervägande antalet av folkskolans lärjungar och deras behov och icke med hänsyn till .det fatal, som övergå till andra skolor ;för teoretisk undervisning. I varje fall kan man vid en saklig bedömning av frågan icke Komma ifrån en jämförande undersökning, av de olika slagen terminologi sedda i och f or sig.
Det har anmärks på de latinska be-
nämningarna, att de skulle vara inadekvata. Även om sa ar fallet, saknar denna omständighet efter mitt förmenande praktisk betydelse. Man lar icke kanna ett grammatiskt begrepp genom förmedling av dess främmande namn, utan det ar tvärtom sa, att begreppet tillägnas först, och sedan far termen den däremot svarande betydelsen. Det torde vara långt efteråt och for många knappast någonsin som terminologiens inad-v ert ens blir klar for vederbörande, men då känner han redan den konventionella betydelsen.
Samma anmärkning har for övrigt riktats även mot åtskilliga svenska benämningar. Man kan dock knappast värja sig för intrycket, att kritiken ibland blir val stark. Efter min mening ar detta fallet, när det påstås, att vart språik endast i ett fatal fall har ord, som någorlunda tillfredsställande motsvara de latinska benämningarna, och att man i övrigt far nöja sig med tunga omskrivningar eller uttryck, som ej till fullo tacka begreppet. I själva verket synes eii sådan anmärkning rikta sig även mot svensk grammatisk systematik. Under förutsättning emellertid, att goda svenska namn finnas eller präglas, synas mig sådana äga ett visst företräde i och for sig. Det främmande namnet får sin betydelse i samband med inhämtandet av det begrepp det avser att motsvara. I och for sig säger termen dessförinnan ingenting. Det synes mig, som om det i detta avseende skulle förhålla sig på ett annat satt med ett svenskt uttryck. I likhet med den latinska termen far det sin speciella betydelse vid behandlingen av motsvarande grammatiska begrepp. Men det f örefaller mig rimligt att antaga, att ett reciprokt förhållande skulle förefinnas sa till vida, att den svenska benämningen på grund av däri ingående förut bekanta ordelement skulle äga större associationskraft. Vi kunna som exempel välja termen supinum och dess svenska motsvarighet slutform. I det senare fallet kan även en analys av själva termen ge åtskilligt, i förra fallet däremot ingenting. Systematiskt anordnade experimentella undersökningar av associationsvärdet hos de olika slagen termer skulle vara av stort intresse. Men konsten ar att anordna dem på ett betryggande satt, I varje fall torde det emellanåt hörda påståendet, att barn lika lätt lära och behärska de främmande namnen som de svenska, icke vara alldeles oemotsägligt. Inte heller synes det argument, att barn gärna lära de utländska namnen, förtjäna stort avseende, då det ju ingenting säger om deras värde som beteckningar.
Men även om goda svenska benämningar skulle vara att föredraga i och för sig, torde man kunna fråga sig, om det kan anses tillrådligt med uteslutande svensk terminologi. Att i detta sammanhang tala om allmänbildning ar att ge sig ut på subjektiviteternas gungfly. Men fråga ar, om inte åtskilliga prak-
tiska sikäl tala for inlärandet av åtminstone några latinska facktermer, sa t. ex. ordklassernas främmande namn samt namnen subjekt och predikat. Härom kunna meningarna vara delade. I varje fall kan det väl knappast vara lämpligt att f olkskolgrammatikorna lägga hinder i vägen for dem, som tilläventyrs lia lust att lära sig de främmande motsvarigheterna till inlärda svenska benämningar, vare sig det ar av studieintresse i allmänhet eller med hänsyn till fortsatt undervisning i annan skola. Lämpligen kunde de latinska namnen sättas inom parentes efter de svenska, utan att deras inlärande fordrades.
Såsom inledningsvis redan framhållits, ar det i varje fall oförtydbart, att klarare linjer på hithörande område skulle vara till gagn. Redan nu ar dragkampen mellan de båda slagen terminologi ratt gammal, och att avvakta utgången av den pågående fria konkurrensen dem emellan ar ens livstid kanske otillräcklig till. Några anvisningar från auktoritativt håll skulle därför vara välkomna. Det vore kanske lämpligt att tanka på saken i samband med en eventuell överarbetning av undervisningsplanens anvisningar.
K. E.
Några synpunkter på frågan om folkskolbarnens ni ed i-einsk-hygieniska omvårdnad.
i.
Vid 17: e allmänna folkskollärarmötet i Stockholm ar 1924 framlade med. dr C. Aug. Ljungyren, Trälleborg, i ett föredrag sina på fleråriga undersökningar och på ett omfattande vetenskapligt arbete grundade metoder och riktlinjer for en bättre medicinsk-hygienisk omvårdnad av vara folkskolbarn. Fyra ar ha gått sedan dess, och även med vetskap om att i många skolor i vart land mer eller mindre lyckade försök gjorts och göras for att hoja elevernas hygien och därmed deras fysiska beskaffenhet upp på ett högre plan, måste det konstateras, att enhetlighet och system i arbetet ännu saknas. Ej heller har frågan ännu blivit ett allmänt uppmärksammat spörsmål. En ringa ljusning och ett litet löfte for framtiden gav kanske årets riksdag genom beslutet om en skrivelse till regeringen »med begäran om utredning, huruvida och på vilka villkor statsbidrag må kunna utgå till kommuner på landsbygden, som anordna obligatoriska läkarundersökningar av skolbarnen och övervakande i övrigt av barnens hälsoförhål-landen vid folk- och småskolorna». Medan man väntar på åtgöranden från statsmakternas sida, torde de for saken intresserade läkarna och lärarna emellertid icke ha något annat att göra an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
